En tindrande julkonsert

events-3468-org_151210-12-StillaNattÅrets julkänsla infann sig närmare bestämt fredagen den 11 december kl 18.00 när vi bänkade oss i kulturhuset Hav och Lands salong, för att tillsammans med publiken i Göteborgs konserthus lyssna på Stilla Natt. Det blev en tindrande julkonsert i barockens tecken med Göteborgs Symfoniker och Göteborgs Symfoniska Kör. Kvällens ciceron var författaren och programledaren Daniel Sjölin.

Förväntningarna infriades. Det blev en i högsta grad njutbar konsert med musik av bl.a. Händel och Vivaldi. Göteborgs Symfoniker har kallats för en av Europas mest formidabla orkestrar och när den leds av den inte mindre formidable dirigenten Nicholas Kraemer är det bara att lägga sig platt.

Göteborgs Symfoniska Kör är en ideell förening som grundades redan 1917 av kusinerna Elsa och Wilhelm Stenhammar. Kören, som är knuten till Göteborgs Symfoniker, bidrog naturligtvis också till den vackra konserten liksom konsertmästaren Jystyna Jara, för att nu nämna någon.

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Som sagt…

IMG_0249

I början av december, närmare bestämt den 1 december, såg jag en intressant och mycket tänkvärd föreställning i Kulturhuset Hav och Land. Nämligen Resandeblod av och med musik- och berättargruppen Som sagt.. Så nu vet jag mycket mer om Resandefolket än jag visste när jag växte upp i ett idylliskt villasamhälle på 40- och 50-talet. Och det kan jag ju tycka är på tiden. Då kallade vi dem för ”tattare”. De kom på cykel med en fastspänd slipmaskin på pakethållare och slipade knivar och saxar. Och vi barn var jätterädda.

Gruppen, som består av Bennie Åkerblom och  Pelle Jageby, tog oss med på en färd genom resandefolkets historia i Sverige och en uppgörelse med den svenska rasismen. Bennie gestaltar några av sina förfäder och vänner. Pelle spelar och sjunger visor av eller om resandefolket. Upplägget gjorde att föreställningen blev personlig och ibland mycket rörande.

IMG_0248Resandefolket har bott i Sverige i mer än 500 år. De har utsatts för förtryck och förföljelse, fått sina barn omhändertagna och drabbats av rasbiologernas tvångssteriliseringar. I Sverige räknas resandefolket till romerna och de talar också romani. En fördom som har spridits genom åren är att både resande och övriga romer älskar att resa omkring och vara fria. Men vem vill bo tält på vinter? Vem vill bli bortkörd efter några veckor på samma plats? Vem vill att barnen skall nekas skolgång? Svaret är enkelt – gå till dig själv!

Föreställningen avslutades med att Bennie gav oss ett enkelt råd: ta en annan människas händer i dina samtidigt som du blundar. När du inte kan se hur någon ser ut, utan bara kan känna värmen från händerna, går det förhoppningsvis upp för dig att vi alla är människor med samma behov och önskningar. Att vi alla har lika värde och är mer lika än olika.

Föreställningen har spelats mer än 400 gånger, bland annat i regeringskansliet. Bennie och Pelle har fått priset ”Årets folkbildare 2010”  av Västra Götalands bildningsförbund.

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva

 

 

En underbar jävla rolig julfilm

En_underbar_jävla_julJag har inte varit så imponerad av Helena Bergström som regissör tidigare, men det här var riktigt kul. Vi såg filmen den 25 november i kulturhuset Hav och Land. Det var den tredje utsålda föreställningen. Igenkänningsfaktorn när det gäller allas våra fördomar var stor och det blev mycket skratt i salongen.

Filmen handlar om paret Simon och Oscar som, tillsammans med vännen Cissi, har köpt ett gammalt nedgånget hus  i fina förorten. Det enda rummet som är renoverat är barnkammaren. Cissi är i nionde månaden och Oscar och Simon skall båda bli pappa till barnet. En familj i tiden, men lite svårt att berätta om för släkten.

Nu är det julafton och släkten samlas. Oscars pappa och mamma, Simons frånskilda mamma med ung älskare, Simons ensamstående pappa, Simons lillebror, Simons frispråkiga farmor, Oscars syster vars man nyligen lämnat henne samt deras lilla dotter.

Värdparet har planerat en underbar, fantastisk perfekt jul, men naturligtvis blir det något helt annat. Robert Gustafsson är väldigt bra i rollen som Oscars pappa Ulf, en jurist från Borås. Maria Lundqvist går inte heller hon av för hackor som Oscars fördomsfulla mamma Monica. Helena Bergström spelar Simons gränslösa mamma. För att nu nämna några.

Det blir en del urladdningar, den största när Ulfs exploderar. Han har laddat upp länge och till sist  flyger locket av. Sen blir det ju rätt bra på slutet och ”Jesusbarnet” föds. Gå och se filmen – du får 1 timma och 50 minuters kul underhållning och kanske något att tänka på. Det är ju inte fel att sopa fram skräpet under mattan ibland.

Betyg: 4 av 5 kompottpäron. Det fjärde päronet är Robert Gustafssons!

Eva

 

Rosa gadgets – årets julklapp?

skrivmaskinHär kommer några nya ”svenska” ord. Jag tycker att vi kan vara utan dem. Det finns redan svenska ord för samma sak. Exemplen är från ”morgonsofforna”  i TV4 och SVT och kommer från programledare eller experter. Det måste ju finnas många tittare som inte fattar vad som menas. Eller är det bara jag som får hämta uppslagsboken ibland?

 

 

  • Nu skall vi visa alla ”gadgets” du behöver till din trädgård. I uppslagsboken står det prylar. Varför inte säga det? Nu gick ju alla prylarna i rosa färg, så det kanske var anledningen!
  • En morgon tyckte programledaren att det är skönt att ”disconnecta” ibland. Jag gissar att hon ville göra sig oanträffbar. Och det går val bra om det är på fritiden!
  • Du vill ”outa mig” som livrädd! Jag tror på ”hänga ut” eller ”skvallra”. Men vad vet jag?
  • I en diskussion om graviditet: man har ju ”cravings” ibland! Hon var nog sugen på något speciellt, förslagsvis ravioli!
  • Vi skall se om vi kan ”naila” den!  Troligen sätta den eller varför inte spika?
  • Kan du ”briefa” mig? Varför inte informera mig eller berätta för mig?
  • Du måste välja en av ”looksen”! Han skulle bestämma vilken mustasch som var snyggast!

Förutom alla ”svengelska” ord är modeorden just nu ”extrem” och ”super”. Bara så ni vet!

Eva

En 350-årig skönhet

Flickan med pärlörhänget

I måndags var vi på den sista konstfilmen för hösten i Kulturhuset Hav och Land. Den handlade om den välkända och mycket omtyckta målningen av den holländske 1600-talsmålaren Johannes Vermeer. Tavlan heter Flicka med pärlörhänge och är målad omkring 1665. Det finns många frågor kring tavlan till exempel vem som suttit modell. Vi vet inte och kommer aldrig att få veta. Men ett är säkert – det är en helt underbar målning!

Efter två år på framgångsrik världsturné har den berömda målningen återvänt hem till det mycket omtyckta galleriet Mauritshuis i Haag, som just totalrenoverats. Det blev enorma köer för att få se en glimt av hennes gåtfulla skönhet.  Verkets bestående dragningskraft på publiken är odiskutabel.

Filmen om tavlans uppkomst är också inspelad på Mauritshuis i Haag. Den var, liksom tidigare filmer, väldigt sevärd, vacker, intressant och upplysande. Tänk att konstutställning på bio kan vara en sån höjdare! Och tänk att ha den dragningskraften när man är 350 år!

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

En explosiv Bond

SpectreOnsdagen den 4 november passade vi på att se Spectre, den nya Bond-filmen,  i kulturhuset Hav och Land.

Filmen började med fantastiska scener från karnevalen på de Dödas dag i Mexiko. Spänningen håller i sig i stort sett hela filmen. Om man gillar underhållningsvåld vill säga. Jämfört med verkligheten är att det så overkligt så det blir underhållande! Våldsamma slagsmål och James (Daniel Craig) får inte en skråma, inte ett blåmärke och ingen sjukvårdare i sikte. Nej, han försvinner in i sängkammaren med en snygg kvinna när han oskadliggjort skurken.

Trots att filmen var två och en halv timma blev det aldrig långsamt. Jag tänker inte berätta handlingen här, men historien är i takt med tiden.

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Livsbejakande rytmer

flaviaDen 3 november var en mörk och regnig tisdagskväll i Hunnebostrand, men i Kulturhuset Hav och Land lyste det och på scenen stod Flavia Coelho från Brasilien tillsammans med två musiker.

En liten kvinna med ett stort hår och med rytmen i blodet. Vilken kväll det blev! Musik och sång med influenser från reggae och brasiliansk musik som forré och frevo. Denna fantastiska artist, som numera bor i Paris, gladde oss alla och fick oss till och med att stå upp och dansa! I salen fanns plats för 150 personer till. Alla ni som inte var där – ni missade något!

Betyg: 5 av 5 brasilianska kompottpäron

Eva & Conny

 

 

Marschen som förändrade USA

SelmaDen sista kafébiofilmen under oktober månad i kulturhuset Hav och Land var den uppmärksammade filmen Selma. En otäck men samtidigt stark och spännande film om medborgarrättskämpen Martin Luther King och marschen från Selma till Montgomery.

I filmens början sprängs fyra små svarta flickor i luften (det blodiga hatbrottet i en baptistkyrka 1963). Därefter får vi se hur en svart kvinna i amerikanska södern förgäves försöker få registrera sig som ­väljare. Det bara är fem decennier sedan svarta i amerikanska södern marscherade, misshandlades och dödades för rätten att rösta i ”The land of the free and the home of the brave” – trots att det var lagstadgat vid den tiden.

”Bloody Sunday” kallas händelserna” söndagen 7 mars 1965,  då en protestmarsch mellan Selma i Alabama och delstatens huvudstad Montgomery, stoppades med brutalt våld av polisen. Marschen genomfördes i den amerikanska medborgarrättsrörelsens regi för att väcka uppmärksamhet mot att det försvårades för svarta utnyttja sin rösträtt samt en dödsskjutning i samband med tidigare rösträttsdemonstrationer i Selma.

Detta var den första av tre marscher till Alabamas huvudstad Montgomery. Vid det andra försöket avbröts marschen av Martin Luther King, eftersom han i tid insåg att den skulle sluta i ytterligare ett blodbad. Han lyckades därefter få ett domstolsbeslut på att marschen var laglig. Och vid det tredje försöket nådde marschen ända fram och i det påföljande mötet deltog tusentals personer. Sträckan är idag minnesmärkt och listad i och utmärkt som U.S. National Historic Trail, med namnet Selma To Montgomery Voting Rights Trail.

Det har nu gått 50 år sedan händelserna i filmen, men fortfarande idag kan vi se på TV hur svarta i USA dödas för att de är svarta . En smärtsam påminnelse om att Martin Luther Kings kamp långt ifrån är över.

Missade du filmen finns den att köpa på dvd.

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Mannen med saxen

MatisseVi såg höstens andra Konst på bio-film den 26 oktober i kulturhuset Hav och Land. Den var inspelad på Tate Modern i London och handlade om den franske målaren Henri Matisse och utställningen The Cout-Outs. Matisse var född 1869 och dog 1954. Utställningen visade hans arbeten under de 10 sista åren av hans liv då han hade cancer och satt i rullstol. Detta hindrade honom inte från att göra de kanske mest fantastiska tavlorna under hans liv. Och det med hjälp av papper, sax, nålar och assistenter. De senare målade upp pappersarken i de färger Matisse valt och nålade efter anvisning upp utklippen så att de bilda figurer och mönster. Ett avancerat och säkert tidsödande arbete. Men vilket resultat!

Filmen innehöll också balett och jazzmusik med anknytning till Matisse verk. Liksom tidigare film var denna verkligen sevärd, inspirerande och gav oss nya kunskaper och upplevelser.

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

En orädd människorättsaktivist

Taikon

För några veckor sedan såg vi dokumäntärfilmen Taikon i kulturhuset Hav och land. Kameran följer Katarina Taikon från födseln i ett tältläger via fosterhem, barnäktenskap och skilsmässa, till friheten i Stockholms kulturliv. Filmen är en plågsam påminnelse om de svenskar som folkhemmet svek. Romerna, som våra folkvalda fortsatte att svika långt in på 60-talet. Världskriget var då sedan länge slut. Industrin och välståndet ökade. I förorten växte nya bostäder upp, men i skogsdungarna intill bodde romerna fortfarande i tältgetton.

Som vuxen läste Katarina Taikon av en slump ett utdrag ur FN:s deklaration om mänskliga rättigheter om alla människors rätt till bostad, utbildning och arbete. Systern Rosa Taikon berättar i filmen att Katarina sa:” Ja, men Rosa det har ju inte våra kusiner och tanter och farbröder, de bor ju fortfarande i läger det här måste vi göra något åt.” Det var efter det hon skrev boken ”Zigenerska”, som kom ut 1963. Boken är en inifrånskildring av romernas livsvillkor.

Katarina tyckte det var viktigt att få barnen att förstå och när den första självbiografiska boken om flickan Katitzi gavs ut sex år senare var hon sedan länge en hårt arbetande opinionsbildare. Böckerna om Katitzi, en romsk ”Pippi Långstrump”, ges nu ut i nyutgåva. Hittills finns två böcker ”Katitzi och Swing” och ”Katitzi i ormgropen och Katitzi rymmer”. Läsålder 5-9 år. Ett utmärkt julklappstips!

Taikon handlar om svenska romer och drar inga uttalade paralleller till dagens situation för romska EU-migranter. Vad Katarina Taikon skulle tyckt i frågan om hon levt idag, framgår av hennes kamp 1967 för att romska flyktingar ska få asyl i Sverige: ”Ingen ska säga till mig att vi inte vet att dessa människor är förföljda på grund av sin härkomst. Det är er plikt att begripa det!”

Katarina Taikon, en orädd förkämpe för mänskliga rättigheter, dog 1995 endast 63 år gammal. Kampen bokstavligt tog hennes liv.

Visste du att order rom betyder människa!

Dokumentären Taikon visar den 2 december kl 13.00 i Kulturhuset hav och Land.

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

 

 

 

 

Med pengar som vapen

markurells

Hösten första teaterbesök – Markurells i Wadköping på Göteborgs stadsteater – ägde rum den 2 oktober. Stycket bygger på en roman av Hjalmar Bergman. Den betraktas som en komedi, men har tragiska undertoner.

Markurells i Wadköping utspelar sig under en enda dag, den 6 juni 1913, den dag på året då studentexamen äger rum i Wadköping. Studentexamen vid den här tiden hade mer ”sprängkraft” än i dag. Markurell är orolig över att sonen Johan, Gossen som han kallar honom, inte skall klara sin examen. För att förvissa sig om att allt skall gå väl, beslutar sig Markurell för att muta skolans ledning och examinatorerna med en flott lunch inklusive en hel del ädla drycker. Utöver detta har uppkomlingen Markurell (det är så sociteten ser honom) hel del andra affärer för sig som får ödesdigra konsekvenser. Och inte nog med detta, Markurell får reda på att Gossen inte är hans biologiske son.

Markurell spelas av Dan Ekborg och det var roligt att få se honom livs levande. Han fyllde ut sin roll bra liksom övriga i ensemblen. Enda problemet var att vi nyligen sett reprisen på TV-serien från 1968 där Edvin Adolphson spelar Markurell eller rättare sagt är Markurell. Och det är nog näst intill omöjligt att överträffa honom.

Jag (Eva) hade också synpunkter på vridscenens jättelika bygge. Handlingen blev lite sönderhackad och det snurrades friskt ibland. Till en del kanske mina synpunkter berodde på att vi satt på första bänk.

Betyg: 3 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

 

 

Magnifika Mirren

kvinnan i guldFörra veckans kafébiofilm i Kulturhuset Hav och Land var Kvinnan i guld med Helen Mirren i huvudrollen. Och hon är som vanligt helt fantastiskt bra. Filmen är en verklighetsbaserad historia om ett konstverk, som egentligen heter Porträtt av Adele Bloch-Bauer I, målad av Gustav Klimt 1907.

Nazisterna stal tavlan när de plundrade ett rikt judiskt hem i Wien 1938. Den såldes till det österrikiska statsgalleriet och placerades på Belvedere 1941. Namnet ”Kvinnan i guld” fick tavlan under kriget för att dölja att den föreställde en judinna.

Filmen, som kan beskrivas som en lågmäld thriller, tar sin början 1998 i  Los Angeles när Maria Altmann får ta över sin döda systers arvegods och börjar minnas sin moster Adele. Hon minns också sin barndom och uppväxt i Wien och hur hon och hennes man flydde undan nazisterna i sista stund. I bröllopspresent fick hon det vackra halsband som Adele bär på bilden och som nazisterna också stal.

Maria har värjt sig mot det förflutna men nu börjar minnena återkomma . Hon tar kontakt med en ung och oerfaren advokat, Randy Schönberg, son till en väninna med samma bakgrund som hon själv, eftersom hon anser sig vara den rättmätige ägaren till tavlan.  Till deras hjälp kommer också den österrikiske undersökande journalisten Hubertus Czernin.

Så följer en lång rättsprocess,  fram och tillbaka mellan Österrike och USA.  De österrikiska myndigheterna är benhårda – Klimt ingår i kulturarvet – trots att man skrivit på restitutionsavtalet som ska återföra av nazisterna stulen konst till deras rättmätiga ägare. Men för Maria handlar restitution också om att hålla det förflutna och minnena av dem som fanns före henne levande.

Maria fick till slut tillbaka tavlan och sålde den 2006 på en auktion i New York för 135 miljoner dollar (!). Kommer jag till New York skall jag definitivt besöka Neue Galeri, där den hänger permanent, för att ta mig en titt på tavlan i verkligheten.

Österrike har återlämnat över 50.000 stulna konstverk och andra föremål från landets officiella institutioner. Men ytterligare 100.000 stulna föremål har ännu inte lämnats tillbaka.

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Fortfarande Alice

Still AliceOnsdagen den 16 september var det kafébiodags igen. Kulturhuset Hav och land visade filmen Still Alice. Filmen handlar om Alice Howland. Hon är 50 år, lyckligt gift, har tre vuxna barn och ett fint hus  Hon är en hyllad Columbia-professor på höjden av sin karriär när hon plötsligt märker att hon börjar glömma saker och ibland känner hon inte igen omgivningen.

Alice tror själv att hon har fått en hjärntumör och söker hjälp. Men det visar sig vara ännu värre – hon får diagnosen: tidigt stadium av Alzheimer. En aggressiv och ärftlig sort. Som den oberoende kvinna hon är kämpar Alice med att behålla sin livsstil och leva i nuet, trots att hennes personliga jag långsamt skalas bort.  Huvudrollen spelas av den fantastiska Julianne Moore, som belönats med en Oscar för Bästa kvinnliga huvudroll. Hon har tidigare belönats med en Golden Globe för sin rollprestation i filmen.  Och det är bara att instämma i berömmet. En på många sätt drabbande och obehaglig film som känns ända in i hjärtat.

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Premiär för konst på bio

Rembrandt_1Måndagen den 14 september var vi på premiärvisning av konstutställning på vita duken. Ett samarbete mellan Folkets Hus och Parker och Exhibition om Screen. Inspelning var gjord på National Gallery i London samt Rijksmuseum i Amsterdam och handlade om den nederländske 1600-talsmålaren Rembrandt. Porträttmåleriets mästare som hade ljuset som uttrycksmedel. Utställningen handlade främst om de tavlor han målade under sina sista år. Vi fick även veta mycket om Rembrandt liv och leverne.

Kan man se en konstutställning på bio? Ja, faktiskt. Det gick alldeles utmärkt. Tack vara en fantastisk guidning under 1 ½ timma lämnade vi Kulturhuset Hav och Land med avsevärt mer kunskaper än när vi kom. Och det var inte långtråkigt en minut! En lyckad satsning med andra ord.

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

 

Ett hem för själen

Elen Key_1 (2)För några år sedan hittade jag en bok på bokrean. Den heter Ett hem för själen och är skriven av Ingela Bendt. Boken handlar om Ellen Keys hem Strand. Jag visste vem Ellen Key var, men inte så värst mycket mer. Och jag visste inget om Strand. Boken visade sig vara ett fynd! Den innehöll en levnadsbeskrivning med fantastiska bilder.

Ellen Sophia Karolina Key föddes 1849 på herrgården Sundsholm i nordöstra Småland.  Hon var äldst av sex syskon. Fadern hette Emil Key och var en reformvänlig liberal som härstammade från den skotska klanen MacKey. Hennes mor hette Sophie och kom från den konservativa grevliga familjen Posse.

Ellen var ”pappas flicka” och han inskärpte medborgarplikt, oegennytta och socialt samvete. Hon skulle med andra ord verka för andra. Hennes far blev riksdagsman och under en tid arbetade hon som hans sekreterare och skrev rent hans riksdagstal och tidningsartiklar. Hon följe med honom ut i Europa och skrev resebrev som publicerades hemma i Sverige. Hennes far fick lämna riksdagen efter ett nederlag i försvarsfrågan och Ellen började då arbeta som lärarinna på Whitlockska skolan i Stockholm, där hon stannade i 20 år.

Ellen Key blev med tiden en mycket känd pedagog, debattör och författare. Faktiskt en världskändis! Hennes mest kända bok är Barnets århundrade, som utkom år 1900. Den har översatts till många språk, till och med japanska. Hon var emot tvång, kontroll och stryk i barnuppfostran. I stället förespråkade hon frihet, tillit och skapande. Hennes åsikter var långt före sin tid, barnaga förbjöds i Sverige först 1979!

Ellen Key_2 (2)Ellen Key blev också känd för sina åsikter om heminredning. Orden ljus, luft, funktion, ärlighet och harmoni sammanfattar hennes tankar om heminredning. Hon var helt emot det överlastade borgerliga idealet vid den här tiden. Så här skrev hon 1897: ”Vill man se ett hem, vilket med enkla medel nått det hemtrevligaste och mest personliga intryck, då bör man helst besöka Carl Larssons hem uppe i Sundborn i Dalarne.”

Ellen key_4 (2)

När Ellen var 60 år hade hon blivit förmögen och bestämde sig för att bygga ett hus. Ett orubbligt krav var att det skulle ligga vid vatten. Efter mycket letande fastnade hon för den branta tomten vid Vätterns östra strand, strax norr om Ödeshög. År 1910 invigdes huset som skulle bli hennes hem i 16 år. På Strand förverkligade Ellen Key sin vision om vardagsskönhet – hemmet som en levande plats för konst och blommor, öppet för ljuset och vännerna. Men också skydd och viloplats med möjlighet till eftertanke.

Efter allt jag läst om Ellen Key och hennes hem hade jag stora förväntningar när jag äntligen kom till Strand söndagen den 13 september. Och de infriades med råge. Den italieninspirerade byggnaden var fantastiskt vacker och inredningen stod kvar såsom den var när Ellen dog i lunginflammation i april 1926. Hon blev 77 år gammal.

Redan år 1914 grundade Ellen Key den stiftelse som skulle få i uppdrag att driva Strand efter hennes död. Strand skulle vårdas och bevaras såsom hon hade efterlämnat det, men också användas som gästhem för kvinnor sommartid (stipendiater numera) . Huset är öppet för allmänheten under vissa tider.

Ellen Key grind (2)

Rekommendation: Är du intresserad av hus och heminredning är Strand väl värt ett besök.

Eva

 

En 100-årig förebild

Jag är IngridOnsdagen den 2 september var det dags för höstens första kafébiofilm i Kulturhuset Hav och Land, Jag är Ingrid. Filmen om en av Hollywoods största stjärnor drog storpublik och utsåld salong.

Våren 2011 träffade regissören Stig Björkman Ingrid Bergmans dotter Isabella Rossellini på filmfestivalen i Berlin. Isabella föreslog att han skulle ”göra en film om mamma”. På så sätt fick Stig tillgång till Ingrids liv och hennes egna ord, privata bilder och filmer. Ingrid var en hängiven amatörfotograf och filmare. Ett arv från pappa fotografen.

Ingrid Bergman föddes för hundra år sedan i Stockholm. Hon var dotter till fotografen Justus Bergman och hans hustru Frieda Adler. Modern dog när Ingrid var tre år och fadern när hon var 13 år. Kanske bidrog den jobbiga barndomen till hennes obestridliga viljestyrka.

Hon fullföljde aldrig sin utbildning på Dramatens elevskola, utan gick i ställer över till filmens värld. Hennes stora genombrott blev filmen Intermezzo.Den blev språngbrädan som tog henne över Atlanten till det stora filmlandet i väster. Men hon stod också på teaterscenen i USA, Storbritannien, Italien och Frankrike. Jag minns än idag hennes fantastiska porträtt av Israels premiärminister Golda Meir i A woman called Golda som sändes i TV 1982.

Sjufaldigt Oscarsnominerad och trefaldigt Oscarsbelönad var hon en av Hollywoods starkast lysande stjärnor. 1945 fick Ingrid en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll i Gasljus, 1957 för bästa kvinnliga huvudroll i Anastasia och 1975 för bästa kvinnliga biroll i Mordet på Orientexpressen.

Många av hennes filmer är klassiker såsom Casablanca, Dr Jekyll och Mr Hyde, Klockan klämtar för dig, Gasljus, Notorious, Joan of Arc, Tycker ni om Brahms?, Kaktusblomman, Höstsonaten och många, många fler.

Ingrid var gift tre gånger: Petter Lindström (1937–1950), Roberto Rossellini (1950–1957) och Lars Schmidt (1958–1975). Hon fick fyra barn. En dotter med Petter Lindström och en son och två döttrar med Roberto Rosselllini.

Ingrid dog i London på sin födelsedag 1982, efter en tids sjukdom (bröstcancer), och hon gravsattes med sina föräldrar på Norra begravningsplatsen i Stockholm. Merparten av hennes aska ströddes dock i havet vid Dannholmen utanför Fjällbacka. I Fjällbacka är en byst rest till hennes minne och det lilla torget vid hamnen är döpt till Ingrid Bergmans torg. Ägare till Dannholmen var Lars Schmidt. Ingrid älskade ön och hela familjen tillbringade många somrar där. Ön besöktes av många prominenta gäster till exempel Alfred Hitchcock och Marcello Mastroianni.

Dokumentärfilmen Jag är Ingrid är både personlig och privat och är ett fängslande porträtt av en kvinna som gick sin egen väg med en obestridlig viljestyrka, stor talang och en för sin tid radikal syn på karriär, moderskap och kärleksliv.

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Höjd beredskap på Säpo

BombmakarenI sommar har jag bl.a. lyssnat på Leif G W Perssons nya roman Bombmakaren och hans kvinna. Reine Brynolfsson, en av mina favoriter, är inläsare.

Boken handlar om ett misstänkt terroristdåd på Skansen i Stockholm på självaste nationaldagen. Efter tips från hemliga kolleger i England får den operative chefen på Säpo, Lisa Mattei, i uppdrag att undersöka om tipset stämmer. Abbdo Khalid är den misstänkte bombmakaren och han och hans stora somaliska familj sätts under bevakning. Lisa skickar Linda Martinez  och hennes grupp till Eskilstuna, där de ligger i buskarna och spejar för att hitta något mystiskt, men familjen verkar leva ett synnerligen fridsamt liv.

Familjen är givetvis muslimsk, och Leif G W Persson vädrar alla tänkbara fördomar mot invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet. I rättvisans namn vädrar han också alla fördomar om svenskar, om kvinnor, om poliser och om människor på det stora hela. Rätt skall vara rätt!  Folk är inte terrorister för att de är muslimer, inte mindre svenska för att de är mörkhyade, inte mindre vetande för att de är kvinnor.

Lisa Mattei, är en polis som tidigare jobbar för Leif G W Perssons förre hjälte, Lars Martin Johansson. Mannen som kunde se runt hörn och hatade slumpen. Lisa är en intelligent och duglig polis som också hatar slumpen och dessutom tänker utanför boxen. Hon kanske är lite väl präktig? Då är Linda Martinez tuffare, en kvinnlig Gunvald Larsson! Leif G W Perssons kvinnliga poliser är ofta smarta och dugliga. I stället för Evald Bäckström har han den här gången med två kvinnliga Kling- och Klangpoliser som motvikt.

Jag har läst att det kommer fler böcker om Lisa Mattei och jag hoppas att hon då har slutat vara spionpolis och blivit en ”riktig polis”.

Sammanfattningsvis var boken spännande och slutet lite oväntat, men den är inte en av Leif G W Perssons bästa. Jag gillar hans sätt att behandla språket och humorn mitt i hemskheterna. Men en mycket bättre bok, i mitt tycke, är Den döende detektiven, som har en ”klurigare” handling.

Betyg: 3 av 5 kompottpäron

Eva

 

 

Vadå multitaska?

skrivmaskinJag lider av en allvarlig yrkesskada! Den yttrar sig så att jag retar mig på alla engelska ord som slängs in mitt i en mening i våra TV-kanaler. Ofta med en svensk ändelse. Det är dessutom vanligt i nyhetsprogrammen, där man borde veta bättre.

Här följer några exempel:

 

  • Programledaren: Jag tycker att det är skönt att ”multitaska” ibland. Jag var tvungen att slå upp ordet och det betyder ”göra flera saker samtidigt”!
  • Experten gillade ”moralboost”. Jag vet fortfarande inte vad han menade. Han påpekade också att IS ”går all in” här! Jag tolkade det som att de dödar för fullt!
  • Programledaren: Är det någon mer som du ville ”credda”. Varför inte använda ordet framhålla eller kanske berömma?
  • Malou: Jag har: bjudit in ett mycket starkt ”case”. Vad är det för fel på ”fall”?
  • Programledaren: Var har du ”coming up” efter den här föreställningen? Betyder ”vad skall du göra sen”?

Nej, jag säger som Povel Ramel: ”Är vi mån icke i Sverige?”

Eva

Pingvinen i Aalborg

Pingvin_1 (2)Torsdagen den 25 juni var sista kvällen på vår minisemester på Jylland. Vi ville avsluta med en god måltid utan  allt för mycket mat i den sena timman. Med hjälp av Internet och Tripadvisor hittade vi Pingvin tapas & vincafé på Adelgade 12, inte långt från hotellet. Varför den heter just Pingvin har vi ingen aning om,  men det visade sig vara ett väldigt bra val. Trevligt, modernt och väldigt goda tapas. Vi tog aftenmeny för två, vilket innebar fyra tapas var, en flaska vin och kaffe. Notan slutade på 700 dkr.

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Vorupör – kystens hyggeligste ferieby

Vorupör2 (2)Torsdag 25 juni. Efter att ha ätit en utmärkt morgenmad bestämde vi oss för en tur till Vorupör. Enligt reklamen ”kystens hyggeligste ferieby”. Byn, som ligger söder om Hanstholm bjöd på fantastiska sandklitter, ett hav i uppror, fiskebåtar uppdragna på stranden och en utmärkt strandkrog. Vi beställde en fisk- & skaldjurstallrik till frukost (lunch på svenska) och körde sen via ön Mors och Limfjordens östra sida tillbaka till Aalborg. Det är verkligen vackert på Jylland! Många verkar dock vilja flytta därifrån, till-salu-skyltarna var otaliga.

Eva & Conny

Skagenmålarnas museum

Skagen-5 (2)Efter ett ganska långt besök i Hirtshals körde vi vidare mot Skagen. Det var många år sedan vi besökte Skagenmuseet, och vi kände inte riktigt igen oss. Museet är under ombyggnad och den del som var klar var väldigt fin. Tavlorna var uppdelade under olika rubriker, vilket var ett bra grepp. Dessutom fanns en del modern konst, som var spännande och passade fint ihop med de gamla tavlorna.

Rekommendation: väl värt ett besök

 

Grenen (2)Efter lunch på Bröndums Hotell, där vi naturligtvis åt smörrebröd, körde vi vidare till Grenen. Grenen är en udde längst ut på Skagens Odde, som utgör den nordöstligaste delen av Jylland. Grenen består av sand som transporterats av havet norrut längs med hela Jyllands västkust. Udden växer ungefär 10 meter om året i nordöstlig riktning mot Sverige. I framtiden kanske vi inte behöver ta färjan från Göteborg, utan kan ta oss hit landvägen!

 

Eva & Conny

Nordeuropas största akvarium

Akvariet (2)Den 24 juni lämnade vi Aalborg för en dagsutflykt till fiskebyn Hirtshals och Nordeuropas största akvarium. Nordsöen Oceanarium

rymmer hela 4,5 miljoner liter vatten och alla fiskarter som finns i Nordsjön. Det visade sig vara en stor anläggning med mycket intressant att se för både stora och små.

Rekommendation: Väl värt ett besök. Ta gärna med barnen.

Eva & Conny

Sankt Hans aften

Sankt Hans Aften (2)I år firande vi midsommarafton  på den ”riktiga” dagen, den 23 juni. Detta eftersom vi befann oss i Aalborg på Jylland. I Danmark och Norge kallas den för Sankt Hans aften  (Johannes Döparens afton) och infaller alltid den 23 juni oavsett veckodag. 

Vi räknade snabbt ut att det borde bli ”häxbränning” nere vid Limfjorden. Och det stämde. Ytterligare en skillnad mot vårt firande. Att bränna häxor är en senare, lite makaber tradition kan man tycka. Men det handlar förstås om att hålla trolltygen borta. Vi skickar våra häxor till Blåkulla på Skärtorsdagen och danskarna bränner sina på bål på Sankt Hans aften. 

Det var fullt av människor i alla åldrar nere i hamnen. Just denna kväll skulle man dessutom inviga Musikens hus, Aalborgs nya konserthus, så det var extra festligt med invigningstal, sång och musik. När det började skymma tände man bålet med häxan. Det blev en annorlunda och mer ”offentlig” midsommar än vad vi är vana vid i Sverige. 

Eva & Conny

Udden Skulptur firar 5 års-jubileum

Vindarnas husLördagen den 13 juni var det vernissage på Udden i Hunnebostrand. Årets utställning är den 5:e stenkonstutställningen i rad med konstverk av 20 utställare.

I samband med vernissagen invigde Ragnhild Selstam, Sotenäs kommun, Vindarnas hus av Lars Widenfalk. Skulpturen har stått vid ingången till Udden, från norra kajen räknat, i 20 år. Konstverket som kommunen nu köpt in, har blivit en symbol för Udden, men även ett sjömärke och en ”bröllopskyrka”!

Sen var det dags för invigningen av Udden Skulptur 2015. Projektledaren Hans Leutscher inledde, därefter berättade Kommunalrådet Mats Abrahamsson om kommunens positiva syn på det som hänt på Udden efter att byggplanerna skrotats. Författaren Viveca Lärn invigningstalade. Hennes tal handlade om vikten av fantasi. Stenkonstnären Pål Svensson avslutade med sin vision för Udden.

Tips: Den fina och mycket läsvärda broschyren finns att hämta gratis på Bella Gästis.

 

Viveca Lärn_3    IMG_7948 (2)

 

Eva & Conny

 

Bengt Lundins ateljé

Kvällen den 11 juni besökte vi målaren, tecknaren och skulptören Bengt Lundins ateljé i Sparöd, nära Bovallstrand. Arrangör var Konstföreningen Sotenäset.

IMG_7942 (2)Bengt Lundin föddes i Trollhättan 1924, växte upp  i Göteborg och flyttade på äldre dar till Sparöd. Han köpte en gammal gård och byggde om ladugården till bostad, ateljé och verkstad. Bengt dog 2005 och idag äger och bor Wivi-Ann Reit och Bengt Ström här.

En hel del i Bengt Lundins verkstad stod orört och efter mycket  funderande bestämde sig de nya ägarna för att bevara och ta hand om verktyg och arbeten. Det har säkert inneburit många arbetstimmer. Men vilken fantastiskt spännande och intressant och vacker utställning de skapat! Bengt och Wivi-Ann berättade om Bengt Lundin och vi gick runt och tittade på allt de bevarat. Där fanns också tre tavlor av konstnären. Vi fick se en film som de klippt ihop från tre olika TV-inslag och där Bengt Lundin själv berättade om sitt konstnärskap.

Under uppväxten tillbringade Bengt Lundin mycket tid på Klippans varv och i hamnen. De båtar han såg som barn blev senare i livet hans outsinliga inspirationskälla. Men hans konstnärskap startade med måleriet, främst stilleben. Han utbildade sig på Valands konstskola. Men hans stora gärning och det som han är ihågkommen för är de ca 500 (!) båtar han byggt. Båtar som aldrig varit i sjön! De står på land! Oftast på offentliga platser. Det var det han helst ville, att finnas i det offentliga rummet. Ett exempel är den stora klätterbåten i entrén till Östra Sjukhusets barnklinik. Han tyckte bäst om att göra stora båtar, men gjorde förstås många små också.

IMG_7938 IMG_7931 IMG_7940

Kvällen avslutades med kaffe, smörgås och kaka. Allt hembakat.

Tips: Wivi-Ann Reit och Bengt Ström tar gärna emot intresserade grupper.

Eva & Conny

 

Klappvänligt och sensuellt

Clara Sörnäs_1Clara Sörnäs från Uddevalla ställer ut i Lilla Galleriet i kulturhuset under juni månad. Torsdagen den 4 juni var det vernissage.

Clara jobbar i grön kalksten från Zimbabwe. Hon har bott fyra år i Afika och bland annat gjort ett ”slavmonument” i Zanzibbar. Du hittar bilder på monumentet på Internet. Förutom grön kalksten jobbar hon också i blå alabaster. Hennes ”klappvänliga” och sensuella skulpturer inbjuder verkligen till beröring.

Förutom 10 stenar visar Clara två stora teckningar som är gjorda med grafitstift och torrpastell på papper från Munkedals pappersbruk. Hon inspireras av livets passionskraft som finns i naturen men även inom oss själva. Det är ett jättefin utställning, så har du tid och intresse, titta in på kulturhuset Hav och Land i Hunnebostrand. Det är öppet måndag-torsdag 9-18.

Clara Sörnäs_2

 

Eva

Deckartips inför sommaren

Den gränslöseJag har just avslutat den Den Gränslöse av den danske författaren Jussi Adler-Olsen. En berättelse om vanvett, passion och besatthet.

Serien består  av sex böcker (hoppas det kommer fler) och handlar om hur kriminalinspektör Carl Mörck och hans medarbetare Assad och Rose löser fall som ”kallnat”.  Alltså gamla fall som man inte lyckats lösa tidigare och som då hamnar hos avdelning Q med kontor i källaren hos Köpenhamnspolisen. Böckerna är fristående och man behöver inte läsa alla. Men läser man dem i ordning får man en djupare bild av de tre poliserna.

I ärlighetens namn har jag inte läst dem utan lyssnat på dem. Upplästa av min favorituppläsare skådespelaren Stefan Sauk. Huvudpersonerna blir ”levande” när han läser med olika röster. Spännande och ibland riktigt roligt trots alla hemskheter.

Här är alla böckerna om avdelning Q:

  1. Kvinnan i rummet
  2. Fasanjägarna
  3. Flaskpost från P
  4. Journal 64
  5. Marcoeffekten
  6. Den gränslöse

Betyg: 5 av 5 kompottpärom

Eva

 

Nya stenskulpturer på plats

IMG_7884 (2)Under veckan som gått har nya stenskulpturer, med hjälp av stora kranbilar, kommit på plats. Udden-utställningen 2015 är på gång!

Det är nu femte året i rad som vi Sotenäsbor och alla våra besökare får fri tillgång till denna fantastiska utställning. Alla kan njuta, var och en på sitt sätt. Vi vuxna kan uppskatta de konstnärliga värdena, hantverket och inte minst den unika utställningsplatsen. Barnen kan genom lek uppleva kulturen på sitt eget sätt. Stenskulpturer tål att klättra och klänga på! Det har säkert tagit tusentals foton på människor som står bredvid eller sitter på skulpturerna. Minnen för livet!

Varje år ser vi hur Skulpturparken  bidrar till ett myllrande folkliv på Udden under sommarmånaderna, vilket alla som på olika sätt arbetar med turismen i Sotenäs har stor glädje av.

Eva

 

 

 

 

Bästa rabarberkakan

Rabarbern har kommit igång ordentligt i rabatten. Det växter så det knakar och jag bakar vårens första rabarberkaka.

Min rabarberkaka (2)

Min bästa rabarberkaka

1½ dl smör/rapsolja
2 dl strösocker
3 ägg
1 dl gräddfil
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
Fyllning:
150 g rabarber
1 tsk potatismjöl
1 dl valnötter eller hasselnötter eller flagad mandel

1. Sätt ugnen på 200 grader
2, Rör ihop smör/rapsolja, socker, ägg, gräddfil och mjöl blandat med
    bakpulver och vaniljsocker
3. Häll smeten i en smord form ca 24 cm i diameter
4. Skiva rabarbern tunt och blanda den med potatismjölet
5. Hacka nötterna grovt
6. Strö först först rabarberna och sen nötterna över kakan
7. Grädda mitt i ugnen 20-25 min
8. Sikta ev. florsocker över vid serveringen

Njut den ljummen med eller utan vaniljgrädde/glass

Vaniljgrädde

Gör egen vaniljvisp i stället för att köpa färdig med en massa tillsatser.

3 äggulor
1/2 dl socker
1/2 msk vaniljpulver
3 dl vispgrädde

  1. Vispa äggulor, socker och vaniljpulver vitt och fluffigt
  2. Vispa grädden och vänd ner den i äggsmeten

Eva

 

Konstutställning i Hunnebostrand

I söndags var jag på konstutställning i Bildarkivets lokaler på mellankajen i Hunnebostrand. ”Målargruppen” visade upp vad de åstadkommit under vinterhalvåret. Sex personer träffas en gång i veckan och målar tillsammans. De brukar ställa ut under Kristi Himmelfärdshelgen. Det har blivit lite av en tradition. Jag blev riktigt imponerad, det är inte lätt att måla akvarell. Det vet alla som försökt. Jag valde ut en tavla av varje konstnär som jag plåtade.

Håll pekaren på bilderna för mer information.

 

 

            

 

Eva

En magnifik Lassgård

Miraklet i ViskanDen 13 maj var det dags för Conny och mig att se vårens sista kafébiofilm i kulturhuset Hav och Land. På vita duken visades Miraklet i Viskan. Småorten Viskan ligger vackert vid älven Ljungan väster om Sundsvall.

Slarvern Bjarne (Rolf Lassgård) är lyckligt gift med Malin (Lia Boysen). Paret har två döttrar och familjeidyllen skulle ha varit total om det inte vore för att Bjarnes ekonomi är körd i botten. Han får in lite pengar på att köra skolbussen och biblioteksbussen, men hans flyttfirma är konkursmässig, beroende på att alla som vill flytta från Viskan redan gjort det.

Bjarne tror att allt skall ordna sig till det bästa om han investerar 1 ½ miljon i en stor plogbil, men då krävs för det första ett banklån och för det andra att det börjar snöa. Miraklet i Viskan utvecklas till en prestigekamp mellan två lika tjurskalliga och långsinta män. På den ena sidan älven Bjarne och på den andra sidan hans stormrike svärfar Halvar (Ingvar Hirdwall). Han kan tänka sig att erbjuda ett lån, men Bjarne är för stolt, och envis, för att be om hjälp. Plötsligt inträffar något som kommer att förändra livet drastiskt för filmens huvudpersoner.

Vi tyckte att Miraklet i Viskan var en skröna med både allvar och komik. Fotot var helt fantastiskt och skådespelarprestationerna njutbara.

Och vad miraklet i Viskan är tänker vi inte berätta här. Det får du reda på när du ser filmen!

Det var bra att vi inte läste recensionerna innan vi såg filmen. De är minst sagt blandade och det är ju till syvende och sist den egna uppfattningen som är den rätta!

Aftonbladet: En mustig skröna i absolut toppklass. Årets bästa svenska film hittills. ****
GP:  Filmen är varken rolig eller tragisk. **
DN: Rolf Lassgård briljerar i roligt landsbygdsdrama. ***
Svenska Dagbladet: En mustig och omständlig historia. *
SVT: Charmig folkhemsidyll. ***
Expressen: Tanken var kanske god . Vad den ny var. **

Vårt betyg: 3 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Vårrunda på Kinnekulle

IMG_7852 (2)
Smeden Therese Engdahl, Husaby

Den 2-3 maj var det dags för Vårrundan på Kinnekulle. Våren visade sig från sin allra bästa sida med träd som skimrade i ljusgrönt. Lite kallt kanske, men när solen kom fram var det skönt. Kinnekulle genomkorsas av smala vägar och det finns många charmiga hus, men även stora fina gods och gårdar.  Man kör helt enkelt runt och besöker konstnärer, hantverkare, gallerier, butiker och kaféer. Väldigt trevligt!

Vi besökte bland andra smeden Therese Engdahl på Hantverksgården i Husaby. Med hjälp av städ, slägga och eld framställer Therese både små och stora ting. Här fanns stora underbara ljusstakar, gravutsmyckningar, en klänning i smide (!), men också ringar, halsband och hårsmycken. Allt i egen design med hög kvalitet.

Eva & Conny

Dramatik på Sicilien

NeddaKulturhuset Hav och Lands säsongsavslutning på live-sända operor från Metropolitan ägde rum den 25 april med dubbeloperan Cavalleria Rusticana/Pajazzo. Musiken, som är komponerad av Pietro Mascagni/Ruggero Leoncavallo var helt underbar. Och som alltid från Met är sångarna av världsklass.

Cavalleria rusticana är ett svartsjukedrama som utspelar sig på påskdagen 1880 på torget i en liten  by på Sicilien. När Turiddu kommer hem efter militärtjänsten har hans fästmö Lola gift sig med Alfio. För att trösta sig förför han Santuzza, men överger henne och inleder en affär med sin gamla kärlek Lola. Santuzza skvallrar för Lolas man Alfio och det slutar med att den svartsjuke Alfio dödar Turiddu i en knivduell. Sceneriet är nästan helt i svart/grått och föreställer ett torg där allting utspelar sig. Man känner sig förflyttad långt tillbaka i tiden då kyrkan hade stor makt över människorna. På Sicilien är Cavalleria rusticana en av de mest framförda operorna och intermezzot är ett av världens mest igenkända stycken.

Pajazzo utspelar sig tidsmässigt senare. Här är det färg, liv och rörelse. Det finns till och med en mulåsna på scenen! Och en gammal lastbil. Det är samma lilla by på Sicilien. Ett teatersällskap har precis kommit till byn. Ett svartsjukedrama utspelar sig här också. Nedda är bekymrad över sin svartsjuke make och drömmer om att bli fri som fågeln. Hon älskar drängen Silvio, men hennes make Canio misstänker att hustruns älskare är skådespelaren Tonio. Mitt i all tragik finns det några otroligt roliga scener, men det slutar självklart med mord, dubbelmord. Canio knivdödar Nedda och när Silvio försöker rädda henne blir också han dödad.

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Allan – en inspirerande 96-åring

Allan i FlaskhallOnsdagen den 22 april såg vi dokumentären om Allan i Flaskhall  i kulturhuset Hav och Land.  Filmen är gjord av naturfilmaren Stefan Quinth och handlar om 96-årige Allan Olofsson från gården Flaskhall i Sollebrunn utanför Alingsås.

Allans CV skulle varit långt, om han nu hade behövt ett sådant. Han har varit bonde, smed, skogsarbetare, byggmästare, politiker, uppfinnare, idrottsman och entreprenör.

I filmen fick vi följa Allan från hans tidigaste år på gården, krigsåren vid norska gränsen, den svåra olycka i början på 90-talet när han blev av med en arm. Vi fick även ta del av hans idrottsliga ”karriär”. Han började åka Vasaloppet när han var 62 år och slutade när han var 85. När han var framme i målet i Mora var han inte ens trött, utan tog bilen och körde hem till Flaskhall!  Allan är den äldste som åkt Vasaloppet. Det rekordet står sig än. Han cyklade, åkte långfärdsskridskor, tyckte om att fiska och att gå i skogen. När han var över 90 år reste han till USA för att besöka släkt och vänner. Vid 96-års ålder besökte han stränderna i Normandie till minnet av dagen D, 70 år tidigare.

Det var extra roligt att både Allan Olofsson och filmaren Stefan Quinth var närvarande vid filmvisningen. Vi fick möjlighet att samtala med dem vid kaffet efter filmen. Allan berättade då att han alltid gjort det han tycker är roligt (nästan) och att han fortfarande är nyfiken på livet! Tyvärr gick hans hustru bort 2005 . De hade då varit gifta i 63 år.  För att råda bot på ensamheten brukar han åka (ja, han kör bil) och dansa två-tre gånger i veckan!

Det var verkligen en inspirerande upplevelse att se filmen och en stor förmån att få träffa Allan i Falskhall livs levande.

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

 

Pride – en film med hjärta

Pride_1Om att vara sig själv men samtidigt medmänsklig och känna empati med andra genom att bortse från olikheter och istället ta fasta på det som förenar. Ja, det var vad denna veckas kafébiofilm Pride handlade om. Det var ett helt underbart, roligt och mycket välspelat brittiskt drama med verklighetsförankring om att försonas över olikheter.

Handlingen utspelar sig 1984-1985. Margaret Thatcher, järnladyn, sitter vid makten i Storbritannien och gruvstrejken rasar ute i landet. Samtidigt pågår Pride-paraden i London där en grupp gayaktivister bestämmer sig för att bilda en stödgrupp kallad ”Bögar och flator stöder gruvarbetarna”. De samlar ihop pengar till gruvarbetarnas fackförening. Facket är emellertid negativ till deras stöd och väljer att avstå. Gayaktivisterna låter sig inte avskräckas utan tar direktkontakt med de strejkande arbetarna i det lilla gruvsamhället Dulais i södra Wales och en oväntad allians uppstår. Gruvarbetarkvinnorna spelar en avgörande roll, då de är mycket mer toleranta och positivt nyfikna på regnbågsmänniskorna från London än vad deras män är. Slutscenen i filmen är hjärtknipande. Buss efter buss rullar in med gruvarbetare som vill tacka aktivisterna genom att delta i Pride-festivalen.

Det har gått trettio är sedan händelserna i filmen, men fortfarande frodas fördomar mot HBTQ-personer. En film som Pride är ett sätt att påverka vårt synsätt och få oss att tänka efter.

Filmen efterlämnade en varm känsla och en övertygelse om att det finns hopp om mänsklighten trots allt. Fast vi funderade lite över varför det endast fanns två (!) män i salongen. Men de hade väl annat för sig.

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

”Kvirra” i påsk

IMG_7833 (3)Kvirr är en konstvandring som äger rum under påskhelgen i de fem nordligaste kommunerna i Bohuslän – Strömstad, Tanum, Sotenäs, Munkedal och Lysekil – dvs det gamla Ranrike. De konstnärer och konsthantverkare som öppnar upp sina ateljéer för besökare är alla medlemmar i föreningen Kvirr.

För att bli medlem i Kvirr ska man vara yrkesverksam konstnär/konsthantverkare i Kvirr:s område, man ska kunna hålla sin ateljé öppen under påsken och naturligtvis ha en hög konstnärlig kvalitet.

IMG_7828 (2)  IMG_7830 (2)  IMG_7831 (2)  IMG_7832 (2)

I år valde vi att endast besöka samlingsutställningen i Solhem, där 47 av föreningens medlemmar presenterades. Man får en bra överblick och kan sedan, om man vill,  välja att besöka de konstnärer man finner intressanta. På utställningen kan man även köpa de utställda verken. Vi lade särskilt märke till skulpturer verkade ha en strykande åtgång!

P.S. Kvirra är att konstvandra medels bil D.S.

Eva & Conny

Deckartips i påsktider

jakthundarnaJag har nyligen läst Jørn Lier Horsts Jakthundarna. Jørn Lier Horst (tidigare för mig okänd) har jämförts med Jo Nesbø och Sjöwall/Wahlöö. Han har vunnit många litterära priser och år 2013 tilldelades han Glasnyckeln, den finaste utmärkelsen som en nordisk deckarförfattare kan få

Jakthundarna är den första boken om polismannen William Wisting som översatts till svenska. Det finns enligt uppgift sju tidigare böcker om samme polis, dock inte översatta. Nåväl, jag tyckte att att var en riktigt spännande bladvändare. Upplösningen var överraskande och svår att lista ut.

Huvudpersonen William Wisting är en erfaren utredare vid polisen. Han är samvetsgrann, noggrann och sympatisk. Han åker inte ensam på uppdrag, vilket annars är vanligt i  den fiktiva deckarvärlden. Det skjuts inte heller hej vilt, vilket också är vanligt. Han använder sina grå hjärnceller i stället. Författaren är själv polis, vilket märks på faktakollen.

Handlingen i korthet: Under hela sitt yrkesliv har William Wisting ägnat sig åt att jaga brottslingar, men plötsligt är rollerna ombytta. Wisting stängs av från sin tjänst efter misstanke om att ha fabricerat bevis i en sjutton år gammal mordutredning. Mannen som dömdes för brottet har släppts. Wisting misstros av sina kollegor och hängs ut i media. Han startar en egen utredning för att ta reda på sanningen och får hjälp av sin dotter, som är kriminalreporter. Men de är långt ifrån att lösa gåtan när en ung kvinna försvinner och det kopplas samman till det tidigare mordet. Nu börjar jakten för att hitta henne i tid.

Nyligen har ytterligare en bok om William Wisting, Grottmannen,  kommit ut på svenska. Om den håller samma klass vet jag inte ännu, men jag tänker ta reda på det.

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Eva

 

Historiens största evakuering av barn

Fosterland (2)Den 25 mars såg vi Fosterland på Göteborgs Stadsteater. I radions P1 beskrevs den bland annat som en föreställning ”med extra allt”! Och det är bara att instämma i lovorden. Fosterland är skriven av Lucas Svensson och för regin står Anna Takanen. Den är ett samarbete mellan Göteborgs Stadsteater och Svenska Teatern i Finland. Skådespelarna kommer både från Finland och Sverige.

Pjäsen är en släktkrönika som sträcker sig över tre generationer. Handlingen tilldrar sig växelvis i Finland och i Göteborg. Den tar sin början i Finland strax före andra världskriget.

Under krigsåren 1941-1945 evakuerades sammanlagt 80 000 finska barn till de nordiska grannländerna, de flesta till Sverige. Av dessa blev 15 000 barn kvar här för alltid. Många barn, bland annat de som var sjuka, fick avgörande hjälp att överleva och säkerhet går ju före allt annat. På den här tiden hade man inte så mycket kunskap om barns psykiska behov. Dessutom bedrev myndigheterna i Finland en massiv propaganda för nödvändigheten att skicka iväg barnen bort från kriget. För väldigt många föräldrar och barn blev detta ett livslångt trauma, vilket visades med stor inlevelse i pjäsen.

Fosterland handlar också om identitet, stolthet över sitt ursprung och inte minst om försoning. Här finns en klar koppling till dagens flyktingsituation och inte minst till ensamkommande flyktingbarn.

Pjäsen är mycket välspelad, intressant, tankeväckande, sorglig, rörande och rolig. Fyra timmar gick väldigt fort. Med andra ord teater när den är som bäst!

Den 9 april har Fosterland premiär på Svenska Teatern i Helsingfors.

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

 

Matsal med utvalda svenska primörer

Jöns Jacob BerzeliusOnsdag 25 mars kl 16.30 slank vi in på Berzelius Bar & Matsal i hörnet Södra vägen – Berzeliigatan i Göteborg. Vi avsåg att stärka oss inför Stadsteaterns uppsättning av Fosterland. En föreställning på 4 timmar och 45 minuter inklusive två pauser. Det var inte många gäster så här tidigt på kvällen. Vi fick ett fönsterbord med vy över göteborgare som skyndade hem efter jobbet denna regniga kväll.

Vi blev snabbt betjänade av en mycket trevlig och förekommande servitris. Efter lite funderande bestämde vi oss för var sin planka med fem svenska tapas och efter det var sin ostbricka med tre svenska ostar, marmelad och knäckebröd. Allt smakade fantastisk gott. Ädelosten kom från Påverås Gårdsmejeri utanför Falköping. Ett ställe vi gärna besöker någon gång. Till detta drack vi genomgående ett vitt vin från Alsace.

Notan för två personer: 880 kr

Eva & Conny

BBB = storbandsjazz

Lisa Bodelius

Fredag kväll den 20 mars avstod vi gladeligen från TV-programmen och gick tillsamman med ett 100-tal andra på jazzkonsert. Vår ”nationalorkester” Bohuslän Big Band (BBB) intog scenen i Kulturhuset Hav och Land med konserten  Tribute to Kenny Clarke/Francy Boland Big Band.

Ett av de allra bästa storbanden som världen skådat var, enligt Örjan Fahlström som ledde Bohuslän Big Band denna kväll, Kenny Clarke/Francy Boland Big Band. De bästa jazzmusikerna från Europa ingick, toppat med några amerikaner och en svensk – Åke Persson på trombon! Ett stilbildande och legendariskt band under åren 1962 – 1973.

Bohuslän Big Band framförde originalarrangemangen, som Örjan Fahlström efter mycket arbete lyckats lokalisera. Orkesterns sammansättning var lite annorlunda i denna konsert med bland annat två trummisar. Kul att bandet fått en kvinnlig  orkestermedlem, trombonisten Lisa Bodelius.

Innan kvällens huvudkonsert spelade orkestern några stycken ihop med ungdomar från musikskolan. De hade fått ”jamma” med orkestern under eftermiddagen och avslutade med att spela några jazzlåtar tillsammans med storbandet inför publik. Det känns hoppingivande att det kommer en ny generation som vill spela storbandsjazz. Här är ett litet smakprov:

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

En riktig roadmovie

LockeVeckans kafébiofilm i kulturhuset Hav och Land var Locke. En förtätad berättelse som utspelas i en BMW på väg i natten. En thriller där hela handlingen utspelas i mobiltelefonen!

Tom Hardy spelar Ivan Locke, en omtyckt förman på ett stort bygge. När han sätter sig i bilen efter jobbet förstår man snart att något hänt och att han inte tänker åka hem till familjen. En enda gång under sitt 15-åriga äktenskap har han varit otrogen. Han har nu fått ett samtal från sjukhuset där kvinnan i fråga håller på att föda hans barn och behöver honom. Och han är fast besluten att ta sitt ansvar.

Under bilfärden försöker han, samtidigt som han med jämna mellanrum ”peppar” den rädda blivande mamman, att lösa de problemen som uppstått på grund av hans beslut. Han måste övertala en arbetskamrat att ta hans plats på bygget nästa morgon när över 200 lastbilar skall leverera betong och stora pengar står på spel. Han måste berätta för hustrun om sin otrohet och om resultatet. Han måste lugna sönerna som undrar varför han inte kommer hem till den viktiga fotbollsmatchen, som de alla sett fram emot. Ja, han har mycket att brottas med i bilen  i mörkret på motorvägen.

Tom Hardy är väldigt bra i rollen som Ivan Locke. Det är otroligt att filmen kan vara så spännande med endast en skådespelare på duken. Men det är den! Man sitter som i ett järngrepp i 1 timma och 24 minuter och undrar hur det skall sluta.

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

 

Demokratins kaxige försvarare

Stadsteatern_1Kulturhelgen fortsatte lördagen den 14 mars med ett besök på Stockholms Stadsteater. Föreställningen hette Karl Gerhard – en fantasi om en revykung.  Den handlade förstås om Karl Gerhards liv, både som revykung och privat. Han föddes som Karl Emil Georg Johnson 1891 i Stockholm. 1938 tog han efternamnet Gerhard. Han dog 1964 i en hjärtattack efter en operation. Karl Gerhard var gift tre gånger och fick tre barn, varav ett adopterat. Han var bisexuell och levde i många år med en man, vilket var känt av alla i hans omgivning, men olagligt på den tiden.

Rollen som Karl Gerhard spelades av Rikard Wolff. Han var helt magnifik i rollen, kroppsspråk och utseende påminde mycket om originalet. Ett storartat porträtt! Wolffs sätt att sjunga och hans sätt att texta var också Karl Gerhard upp i dagen. Även här dök många namnkunniga skådespelare upp i de olika rollerna; Per Sandberg spelade hans sambo Göthe, Marika Lindström spelade Moa Martinsson, Cecilia Frode spelade Zarah Leander, Björn Gustafson spelade vaktmästaren och så vidare.

Stadsteatern_2Karl Gerhard var den store revykungen både före, under och efter andra världskriget. Han skrev ca 60 revyer och 4000 sångtexter, förutom sketcher, monologer, tidningsartiklar m.m. Mest känd för eftervärlden blev han för att i sina revyer kritiserade nazismen och Hitler. När kriget bröt ut 1939 var den svenska demokratin endast arton år gammal. Det första svenska demokratiska valet hölls 1921. Även om de svenska nazistpartierna var ganska små, var det betydligt fler på högerkanten som hoppades på en tysk seger i kriget, inte minst de som såg den bräckliga, nya demokratin som ett förfall och längtade tillbaka till ett mer hierarkiskt samhälle. Man såg det ”nya” Tyskland som ett ”motgift mot demokratins röta och det rådande partiväldet”.

Det var med andra ord när det såg som mörkast ut och Nazityskland stod på sin militära höjdpunkt som Karl Gerhard sensommaren 1940 ställde sig på scenen och sjöng Den ökända hästen från Troja. En infam attack på alla slag av nazistiska medlöpare och mot dem som inte ville se nazismen för vad den är. Tyskland vände sig till UD och numret fick spelförbud.

Men har det snart ej gått upp för de loja
i hela världen – båd’ fattig och pamp –
att det är den ökända hästen från Troja,
som hela tiden har kallats MIN KAMP.

Tyvärr hörs det ”stöveltramp” i många länder i världen också idag. Så när Rikard Wolff framförde Den ökända hästen från Troja med hakkorsflaggan i bakgrunden och den övriga ensemblen dansande i ”dalahästkläder” och brunskjortor, då fick man gåshud! Föreställningen var utsåld och publikan applåderade länge och väl.

Legenden om den Trojanska hästen

Betyg: 5 av 5 kompottpäron
Rekommendation: Det underlättar om känner till vem Karl Gerhard var

Eva & Conny

 

 

Komiska förvecklingar med Shakespeare

Dramaten_1Vår kulturhelg i Stockholm började fredagen den 13/3 (!). Vi besökte nationalscenen Kungliga Dramatiska Teatern och såg Åsa Melldahls uppsättning av William Shakespeares Trettondagsafton. En lekfull, vacker men framförallt rolig föreställning.

Pjäsen som skrevs i början på 1600-talet handlar om hertig Orsino i landet Illyrien. Han är våldsamt förälskad i Olivia, som är fullt upptagen att sörja sin bror, som nyligen dött. Hon  avvisar bestämt hertigen. Men då dyker den unga Viola upp. Hon letar efter sin bror Sebastian som är försvunnen i samband med en skeppsförlisning. Eftersom hon vill att hertigen skall hjälpa henne måste hon, för att få närma sig honom, klä ut sig till man. Hon kallar sig Cesario. Hertigen vill att Cesario hjälper honom att fria till Olivia. Cesario kontaktar Oliva som blir förälskad i den unge ”mannen” (Viola). Men Viola har blivit förälskad i hertigen o.s.v. En förvecklingskomedi med andra ord!

Dramaten_3Det som är bra med den här upp sättningen  är att handlingen placeras i det århundrade då den skrevs, liksom scenerier och kläder. Däremot har texten moderniserats, i några fall är den till och med dagsaktuell. En oväntad krock som drog ner skrattsalvor förstås. Levande musik på scenen gjorde ju inte saken sämre.

Att flickor klär ut sig till pojkar är faktiskt aktuellt även  i våra dagar. Detta sker till exempel i Afghanistan där flickor klär ut sig till pojkar för att kunna röra sig fritt i samhället (s.k. bacha posh/pojflickor). Nu verkar det enbart gälla barn, men på Shakespeares tid kunde även unga vuxna förställa sig för att kunna röra sig obehindrat i samhället.

 

VISDet är roligt att se skådespelare som man tidigare enbart sett på tv eller film. Här fanns t.ex. Jacob Ericksson som spelade Orsino, Sofia Pekkari som Viola, Alexandra Rapaport som Olivia, Björn Granath som Malvolio m.fl.

Extra roligt var det att se Andreas T Olsson som spelade Andreas Bleek af Noosen. Vilken han gjorde på sitt oefterhärmligt roliga sätt. Andreas, Uddevallasonen, som vi sett i revyer i Uddevalla och senare både i Sufflören och Amadeus på Dramaten kommer att gå långt. Och vi fkommer att följa hans fortsatta karriär.

Lite kuriosa: Andreas har genom tur och skicklighet fått Gösta Ekman till VIS = vän i salongen.  De är födda på samma dag, med exakt 40 års mellanrum. Den nyutbildade skådespelaren Andreas framförde 2012 sitt examensarbete, monologen Sufflören – en teaterviskning. I salongen satt Gösta Ekman med fru Marie-Louise, och Sufflören las direkt in i Dramatens utbud. En fin vänskap började spira mellan dessa två herrar som har många likheter.

Betyg: 5 av 5 kompottpäron
Rekommendation: spelas under april/maj samt spridda dagar under augusti/oktober

Eva & Conny

Väldig roligt och väldigt sorgligt

David NichollsJag prenumererar på Storytel och har precis avslutat lyssnandet av boken ”Vi” av den brittiske författaren David Nicholls. En berättelsen om en familj under det som kanske är deras sista veckor tillsammans. Det är en komedi om de krav som ett långt äktenskap ställer, om föräldraskap, om förhållandet mellan förnuft och känsla, konst och vetenskap, föräldrar och barn, medelålder och ungdom.

Boken handlar om Douglas och Connie Petersens äktenskap, från dess romantiska början för tjugofem år sen till det som kanske blir slutet. Tillsammans med tonårssonen Artie, kallad Ägget, gör de en sista semesterresa tillsammans genom Europa, från Paris till Barcelona via Amsterdam, München, Venedig, Sienna och Madrid.  Och det mesta går snett! Det är intimt, rolig och hjärtskärande.

Johan Holmberg heter uppläsaren och hans röst är helt perfekt till den här boken. När man lyssnar på en bok är uppläsaren väldigt viktig. Tycker man inte om sättet att läsa på eller rösten slutar man ganska snart att lyssna. Här var det tvärtom svårt att sluta lyssna.

David Nicholls förra roman ”En dag” älskades av såväl publik som kritiker, och har i Sverige sålt i över en kvarts miljon exemplar. Jag är övertygad om att ”Vi” också kommer att få en stor publik.

Betyg: 4 av 5 kompottpäron
Rekommendation: Läs den eller lyssna på den

Eva

 

Mer nöd än lust

I nöd och lustI helgen såg vi filmen ”I nöd eller lust”, en komedi av Kjell Sundvall. Han har regisserat många filmer genom åren. Vem minns inte ”Vi hade i alla fall tur med vädret”, Tomten är far till alla barnen” och ”Grabben i graven bredvid”.

Handlingen är i korthet att släkten samlas för att fira Jenni och Gabriels bröllop. Alla vuxna i sällskapet låtsas att de är lyckliga i sina äktenskap. De är ju bjudna på ett fint bröllop och  brudens mor förväntar sig att alla är glada och lyckliga. Men sanningen är att alla har äktenskapsproblem, utom brudens mormor och morfar. Naturligtvis håller det inte, utan fasaden krackelerar och grälen avlöser varandra, till de närvarande tonåringarnas storögda förtjusning. För att förvissa sig om att publiken verkligen skall tycka att det är kul, uttalar man könsord med stora bokstäver.

Många av våra mest kända komediskådespelare är med; Dan Ekborg, Katarina Ewerlöf, Claudia Galli, Peter Magnusson, Magdalena in de Betou, Suzanne Reuter, och Johan Ulveson. De gör säkert så gott de kan, men handlingen är tunn och manuset dåligt. Rollerna är inte roliga bara osympatiska. Det som var tänkt att bli en oromantisk komedi blev en vulgär buskis.

Betyg: 1 av 5 kompottpäron
Rekommendation: Tänker du se filmen, tänk över saken en gång till!

Eva & Conny

 

Mannen som ändrade historien

Walesa_2Jämn vecka och kafébio i kulturhuset Hav och Land! Filmen av mästerregissören Andrzej Wajda handlar om mannen som förändrade Polens historia, Lech Walesa.

Han föddes 1943 i Popow ooch började arbeta som varvsarbetare och elektriker på Leninvarvet i Gdansk 1967. Efter att ha blivit vittne till den polska arbetarrevolten 1970 började han kämpa för en från kommunistpartiet obunden fackföreningsrörelse. Tio år tog det innan Solidaritet kunde bildas 1980.

Filmens ”ram” är en intervju mellan den italienska journalisten Oriana Fallaci och Wałęsa 1980. Robert Wieckiewicz är utmärkt i rollen som Lech Walesa. Han spelar en man uppfylld av ilska som han har lärt sig att behärska. En som måste lägga sig i, fixa saker och gå mot strömmen.

Han hustru Danuta spelas av Agnieszka Grochowska. I filmen framställs hon som  en kärleksfull och hängiven hustru och mor, vilket hon säkert var. Men jag kan tänka mig att hon också var politiskt insatt och deltog en del i händelseförloppet, vilket inte framgår av filmen.

Wałęsa är en troende katolik och far till sex barn, en man av folket, vilket säkert förklarar varför han gick hem hos polackerna. De styrande vågade inte ta livet av honom, då skulle de ha fått ett helgon på halsen. Men man kunde trakassera honom  och kalla honom till förhör ideligen. Om jag mins rätt blev han fängslad 48 gånger och satt i husarrest i ett år.

Regissören har blandat in dokumentärt material i filmen, vilket jag tycker tillför ytterligare en dimension. Jag kände igen en hel del, men blev också påmind om en del händelser som jag hade glömt.

Wałęsa fick Nobels fredspris 1983, men hans fru fick åka och hämta priset i Oslo. Han var rädd att han inte skulle få inresetillstånd till Polen igen. Säkert en befogad rädsla.

Wałęsa ledde Solidaritet fram till 1990. Då hade rörelsen året före varit delaktig i att införa demokrati i Polen, efter flera decennier av auktoritärt styre. Han blev vald till Polens president, ett ämbete som han hade i fem år.

Trots att filmen var två timmar lång blev det aldrig långsamt. Slutomdömet är att Wajdas film var mycket sevärd, intressant och spännande. Trots att vi hade facit! Ett stycke nutidshistoria.

Betyg: 4 av 5 kompottpäron
Rekommendation: Filmen gick upp på biograferna förra året och finns nu som dvd-film

Eva & Conny

 

Ett helt liv med konsten

IMG_7787Idag den 2 mars var vi på vernissage i Lilla Galleriet i kulturhuset Hav och land. Grethe Hultgren ställde ut 20 oljemålningar och fyra akvareller. My Bäckström, konstföreningen Sotenäsets ordförande, invigde utställningen och kulturhuset bjöd på förfriskningar.

Grethe Hultgren, som blir 90 år i år, föddes  i Danmark. Hon flyttade till Sverige 1945 mot sina föräldrars vilja. Hon ville  bli konstnär, men i hennes familj fanns ingen som helst förståelse för detta. Efter att ha bott både i Stockholm och Göteborg flyttade Grethe, tillsammans med sin man, konstnären Johan Sterner Olsson, till Tången i Kungshamn 1967. De har varit en del av kulturlivet i Sotenäs kommun i snart 50 år!

Målningarna på utställningen är mest porträtt målade på Grethes alldeles speciella sätt. Hennes bilder är färgrika och livsbejakande. En jättefin och inspirerande utställning! Har du vägarna förbi så titta in på Lilla Galleriet. Jag garanterar att du går ut med ett leende läpparna!

Eva & Conny

IMG_7788  IMG_7790  Grethe 3  IMG_7784  Grethe 4

Damen med handväskan

Dam med väska2Vi har fått vår egen Danuta på Udden i Hunnebostrand. Fast som tur är finns här inga nazister att svinga handväskan mot.

Förlagan, DN-fotografen Hans Runessons foto från 1985, är dagsaktuell. Diskussionen har handlat om att resa en staty över händelsen på torget i Växjö, föreställande en rasande Danuta Danielsson som, med sin handväska som enda vapen, ger sig på skinnskallen från Nordiska rikspartiet – som demonstrerar för rätten att sätta andra i dödsläger.

Danuta hade  sina rötter i Polen och enligt uppgift hade hennes mor fraktas iväg till koncentrationsläger. Attacken mot nazisten kommer från oväntat håll. Från en 38-årig kvinna med en handväska!  Hon är ett av nazismens offer och vet nog betydligt mer om vad nazism är den unge mannen med rakad skalle.

Vem har rätt att sätta sig till motvärn?  Att Danuta Danielsson gör det är mer begripligt än om jag gör det. Får man ta till våld ens med en handväska? Är det mer provocerande för att det är en kvinna som går till angrepp? Är det kanske civilkurage? Är det inte bättre att slåss med ord?

Politikerna i Växjö har nu beslutat att det inte blir någon staty. Danuta tog livet av sig några år efter händelsen och hennes släktingar motsätter sig idén om en staty.

Damen på Udden är kanske när allt kommer omkring bara en symbol för en frusen tant med handväska. Dessutom om halsen!

Eva

 

 

Broadwayteater kontra Mello

MossOchManniskor116X94Möss och människor, inspelad på Broadway i New York, visades i kulturhuset Hav och Land lördagen den 21 mars. Författaren och nobelpristagaren John Steinbeck skrev Möss och människor som en kortroman 1937. Han skrev själv scenversionen och detta är den första uppsättningen på 40 år. Väldigt fina scenerier, det riktigt luktade amerikanska södern.

Möss och människor är ett historiskt dokument som visar ett samhälle som inte finns längre. Handlingen utspelar sig under depressionen på 1930-talet i Kalifornien.

Två osannolika vänner, George och den förståndshandikappade Lennie driver runt från jobb till jobb mellan gårdarna i Kalifornien. De drömmer om att en dag få leva ett annat liv och själva få äga ett stycke mark. Historien är hjärtskärande och handlar om starka vänskapsband. Det finns många bra karaktärer i den här Broadwayuppsättningen, men de två huvudrollsinnehavarna, James Franco och Chris O´Dowd,  är otroligt bra och gör att Möss och människor stannar kvar i minnet långt efter att ridån gått ner.

Fungerar det att se teater och opera på en stor filmduk? Ja, förvånadsvärt bra. Det känns som att sitta på första parkett. Man ser allt på nära håll, vilket man oftast inte gör i en stor teatersalong.

Vinnare i kampen om publiken denna kväll blev SVT med Melodifestivalen. Men vi tycker att de egentliga vinnarna var den lilla nöjda publik som kom till kulturhuset och såg Möss och människor!

Betyg: 5 av 5 kompottpäron
Rekommendation: Se den på Bio Roy den 2 mars

Eva & Conny

En fransk bagatell

En tripp till ParisOnsdagen den 18 februari var det dags för ännu en välbesökt kafébioföreställning på Hunnebo Bio. Den franska filmen En tripp till Paris visades. Historien går i korthet ut på att Brigitte, som tillsammans med sin man Xavier, föder upp biffdjur på den franska landsbygden, tycker att gräset verkar grönare på andra sidan. Detta efter en flört med en yngre man på besök i grannhuset. Hon reser ensam till Paris för att få träffa honom igen, med dåligt resultat. I stället träffar hon en dansk tandläkare på tillfälligt besök i Paris. Tandläkaren spelas av Michael Nyqvist, som alltså är svensk, spelar dansk och pratar franska! Han ”tänder” på henne och hon är lättantändlig! Det slutar, som alla redan räknat ut, i sängen.

Xavier har blivit misstänksam och följer efter henne till Paris, där han upptäcker paret. Brigitte åker hem, men hon berättar inte att hon varit otrogen. Xavier säger inte vad han vet, utom i förtäckta ordalag. Vi får reda på att han också varit otrogen och att Brigitte vetat om detta. Filmen slutar förstås med att de hittar tillbaka till varandra och äktenskapet räddas.

Den franska moralen verkar vara att allt ordnar sig bara man inte pratar om det!  Kul att se vyer från franska landsbygden, men förutsägbar och tunn handling. Fast slutscenen var fin när båda låg och flöt på Döda havet!

Betyg: 2 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Standup på Opalen Comedy i Göteborg

IMG_1477Standup comedy är ju roligt, men inget slår upplevelsen att se det Live! Denna gång var det Magnus Betnér, Hasse Brontén och Petter Bristav som uppträdde. De kastade dessutom in en extra ståuppare i form av Roger…(tyvärr har jag glömt namnet).

Vi bokade middag innan showen, vilket visade sig vara klokt eftersom man då får sittplats. De som bara ser showen får nöja sig med ståbord. Naturligtvis fick vi platser närmast scenen, vilket medförde viss inblandning i showen… Vissa gillar inte det, men jag tycker det är något man får räkna med på standup. Maten var klart godkänd på opalenvis men är man som jag är storätare vill man ha en aningen större portion eftersom middagen börjar 19 och showen slutade efter 23.

Mest skratt drog Hasse Brontén som var hysteriskt rolig och som gjorde att man hade ont i ansikte och mage i pausen av allt skrattande. Magnus Betnér kändes inte 100% träffsäker denna gång, drog inte lika många skratt, men vinner så klart på att han är politiskt uppdaterad och mer bitsk. Även Roger var kul även om han har en bit kvar till Hasses Bronténs nivå och Petter Bristav funkade utmärkt som konferencier.

På det hela en mycket upplyftande kväll, även om jag alltid har åsikten att det är fegt när ståuppare försöker få publiken att häpna genom att dra osmakliga sex-skämt. Hasse Brontén visade att man kan vara rolig och dra skämt med sex-anspelning som ger skratt för att det är roligt istället för att locka till skratt genom överraskning.

Betyg: 4 av 5 kompottpäron
Rekommendation: Gillar du stand-up så klart värd att boka!

ERIK

 

Där färgerna ersätter orden

Ett nytt livKonstföreningen Sotenäset bjöd sina medlemmar på en spännande upplevelse på kvällen den 17 februari. Vi fick se dokumentären Ett nytt liv i Kulturhuset Hav och Land i Hunnebostrand. Filmen är gjord av Carl Pontus Hjortén och Martin Jönsson. Den förre är barnbarn till konsthandlaren Gunnar Hjortén. Carl Pontus fick ärva ett kuvert som innehöll kritteckningar på tunt wc-papper gjorda av målaren Inge Schiöler.

Detta arv blev början till ett detektivarbete som drog honom allt djupare in i Göteborgskoloristernas värld på 1930-talet. Koloristerna målade staden och skärgården på ett sätt som ingen gjort tidigare. Bilderna liknades vid dikter, där färgerna fick ersätta orden. Några pengar tjänade de inte , utan tvingades leva enkelt och fattigt. I dag säljs koloristernas tavlor för miljonbelopp.

Större delen av filmen handlar om Inge Schiöler, som föddes 1908 i Strömstad . 1926 började han på Valands Målarskola i Göteborg.  Han var väldigt inåtvänd och tystlåten. Det sägs att han inte yttrade ett enda ord de första tre dagarna på målarskolan! 1932 bodde han på Sydkoster och målade ett 20-tal bilder. 1933 togs han in för vård på S:t Jörgens mentalsjukhus i Göteborg. Han led av schizofreni. Under nio år målade han inte alls. Sen började han måla igen (här kommer de små teckningarna på tunt wc-papper in). I mitten på 1940-talet fick han permission och återvände under permissionerna till Sydkoster. Han tillbringade sammanlagt 29 år på mentalsjukhuset. 1962 skrevs han ut mycket tack vara att nya mediciner tagits fram och de gamla behandlingsmetoderna skrotats. Hans systrar byggde en stuga åt honom på Sydkoster, där han bosatte sig. Nu följde en lycklig tid. Han träffade för första gången en kvinna och fölovade sig. Han började måla som aldrig förr och kärlekens röda färg dominerade i hans bilder. Han hade fått ett nytt liv! Inge Schiöler dog 1971 i Stockholm.

Betyg: 4 av 5 kompottpäron
Rekommendation: Gillar du dokumentärer, är denna en höjdare! Visas just nu på Bio Roy i Göteborg.

Eva & Conny

Lite nytt, lite gammalt och himlen därtill

BrömssenVi såg ”Tomas sista revy” med Tomas von Brömssen på Lisebergsteatern i Göteborg den 13 februari. En revy där gammalt och nytt blandas och där himlen i bästa fall är nästa anhalt. De påhittade karaktärerna Kyparn, Stintan och Clownen dök förstås upp, men också några nya figurer. Den självbelåtne Kyparn med de stora kanintänderna var helt klart bäst. Helt oslagbar!  Det var mycket roligt, men med en allvarlig underton. Precis som det skall vara när det är bra. På slutet tog Tomas oss med på en snabb resa genom livet med hjälp av en nummerlapp på Apoteket. Utan att han fattade det hade han blivit 71 år! Tacksam att få vara med i livet, men också sorgsen över att det gått så fort.  Föreställningen går för utsålda hus och det märks att publiken älskar Tomas von Brömssen och att den kärleken är besvarad. Att detta verkligen är hans sista revy är nog inte hugget i sten!

Betyg: 3 av 5 kompottpäron
Rekommendation: Föreställningen spelas på Lisebergsteatern i Göteborg torsdag – söndag under våren.

Eva & Conny

Långsamhetens lov

stilllife.poster.ws_När vi såg filmen Still Life den 4 februari på kafébio i Kulturhuset Hav och Land kom jag osökt att tänka på Owe Wikströms bok ”Långsamhetens lov”. I boken kan man läsa att långsamhet i bland är outhärdlig och trist, men att långsamhet också föder eftertanke och reflektion. När vi gick ut från bion var det just eftertanke och reflektion som hjärnan ägnade sig åt.

Gillar du action är filmen ingenting för dig. Men vill du se en annorlunda, lågmäld och framförallt tänkvärd film, så är det inte bortkastad tid att se Still Life. Den handlar om John May en kommunalarbetare vars uppgift är att hitta anhöriga till personer som dött ensamma. Han är noggrann och organiserad på gränsen till besatthet och tar sitt arbete på stort allvar. När hans avdelning ska bantas och John blir uppsagd, anstränger han sig till det yttersta med sitt allra sista fall. En gripande berättelse om livet, kärleken och livet efter detta. John May ger humanismen ett ansikte. Han behandlar alla människor han möter, även de från samhällets bottenskikt, med respekt och medkänsla. Slutet är oväntat och mycket rörande. John May spelas av den brittiske skådespelaren Eddie Marsan, som gör en strålande rollprestation. Ett mästerverk i det lilla formatet!

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Världspremiär!

Kay House MirrorFredagen den 23 januari kunde vi för första gången se invigningen av Göteborg Film Festival i Kulturhuset Hav och Land i Hunnebostrand. Hunnebo Bio var en av nio biografer i regionen som fick visa ceremonin via länk samt den efterföljande filmen, vilket kändes stort. Ett tillfälle som vi inte ville missa!

Efter invigningsceremonin var det premiär för den danska filmen Key House Mirror i regi av Michael Noer. Världspremiär till och med! I huvudrollerna de legendariska skådespelarna Sven Wollter och Ghita Nørby! Det var en djupt gripande film om kärlek, minne och åldrande. ”Lilly flyttar in på ett ålderdomshem tillsammans med sin man, men en natt stöter hon oväntat på en lekfull charmör, som kallas ”piloten”. Parallellt med att hennes man blir allt sämre växer den erotiska och romantiska laddningen kring nykomlingen”.

Att berätta om kärlek på ett äldreboende är ett nytt och djärvt grepp, som regissören lyckas utmärkt med.  Filmen fullkomligt trollband publiken. Man kunde höra en knappnål falla – och efteråt applåder!

Betyg: 4 av 5 kompottpäron
Rekommendation: Klart sevärd när den går upp på biograferna

Eva & Conny

Lapp på luckan!

Micke och VeronicaOnsdag jämn vecka = Kafébio i Kulturhuset Hav och Land i Hunnebostrand!  Den 21 januari var det vår tur att se Micke och Veronica. Filmen som fick biopublikens pris på Guldbaggegalan! Hunnebo Bio hade haft tre utsålda hus och det blev fullt även denna gång. Lapp på luckan! De som inte bokat i förväg fick gå hem igen. Veckan efter visades ytterligare en utsåld föreställning! Och vad berodde detta stora intresse på? Det var en underhållande film, även om den inte sätter några djupare spår. Många lyckliga faktorer sammanföll: svensk rolig film, kända skådespelare, mycket reklam i media. Men framför allt så är filmen till stora delar inspelad i vårt vackra Sotenäs!

En kort sammanfattning:
Izabella Scorupco – vacker, spelar bra
David Hellenius – snygg och bra för att inte vara skådespelare
Suzanne Reuter – bra som alltid. Hon kan leverera den damen!
Intrigen – aktuellt ämne
Miljön – underbar
Överraskning – roligare än vi trodde
Igenkänningsfaktor: stor
Resultat – feel-good

Betyg: 3 svaga av 5 kompottpäron

Eva & Conny

 

Spritt språngande sprudlande!

MET_2014-2015_bannerOpera är något vi har börjat uppskatta på senare år. Mycket tack vare den moderna tekniken, som gör det möjligt att se föreställningar digitalt via parabol. Men det är många år sedan vi såg en operett. I operetten, till skillnad från operan, pratar man ibland, dansar och dör inte på slutet!

Lördagen den 17 januari bänkade vi  oss för se operetten Glada Änkan av Franz Lehár i Kulturhuset Hav och Land. Det var en direktsändning från Metropolitan i New York. Föreställningen spelades mitt på dagen i New York, vilket blir kl 19 hos oss. Det är en väldigt mäktig känsla att se en föreställning i lilla Hunnebostrand samtidigt som publiken ser den  på plats på andra sidan Atlanten!

Handlingen i korthet: ”En romantisk komedi som utspelar sig på och kring det fiktiva central- eller sydosteuropeiska furstendömet Pontevedros ambassad i Paris. Där har ambassadören baron Zeta just fått det delikata uppdraget att se till att den stenrika och nyblivna änkan Hanna Glawari gifter om sig med en pontevedrin och inte med en fransman. Skulle hennes förmögenhet lämna landet, så skulle nämligen Pontevedro kastas in i en finansiell kris, vilket för ädlingarna på ambassaden skulle innebära att deras glada dagar i Paris vore räknade”. Operetten innehåller en del kända sångnummer, såsom ”Viljasången” och ”Då går jag till Maxim”. Sopranen Renée Fleming uppträdde i rollen som Hanna Glawari. Hon är en stor stjärna och har sjungit 22 roller på Met! Nu är ju alla förstås otroligt bra som sjunger på världsscenerna, men vi var eniga om att Broadwaysopranen Kelli O´Hara i rollen som Valecienne var vår favorit denna kväll. Underbar röst och dessutom kunde hon dansa! Man måste ju beundra dessa operastjärnor som spelar teater och sjunger samtidigt.

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

 

Den som väntar på nåt gott …

Vi såg nästan Thorsten Flinck torsdagen den 15 januari! Vi åkte till Gerlesborgsskolan vid Bottnaviken för att uppleva Thorsten Flinck i skådespelet Doktor Glas. Föreställningen, som var utsåld, skulle börja kl 19.00. När vi skulle betala våra förbokade biljetter informerades vi om att föreställningen var försenad. Oklart varför. Tiden gick och gick och svävande besked lämnades om när föreställningen skulle komma igång. Och vi väntade och väntade, men när kl var 22.10 gav vi upp, fick pengarna tillbaka och åkte hem till sängen. Efteråt fick vi höra att föreställningen kom igång kl 22.40. Tre timmar och 40 minuter efter utsatt tid!  Nej Thorsten, vi kommer nog aldrig att ses! Den som väntar på nåt gott, väntar ibland för länge!

Betyg: 0 kompottpäron

Eva & Conny

 

Modernt och närodlat!

Lördagen den 10 januari var det dags att, tillsammans med nyfunna vänner, besöka Restaurang Familjen på Arkivgatan i Göteborg för första gången, men troligen inte den sista. Familjen har fått fina utmärkelser och recensioner, så vi hade stora förväntningar när vi valde just denna restaurang. Och förväntningarna infriades verkligen! Det var mycket folk denna lördagskväll, men vi hade beställt bord. Vi bestämde oss för var sin 3-rätters meny med tillhörande vinpaket. Familjens ledord är modern västsvensk gastronomi, vilket dom levde upp till. Utsökt gott!

Notan för två personer: 1 500 kr

Eva & Conny

Prisvärd italienare

Vi laddade inför besöket på Stadsteatern med att dinera hos Pietro at Hotel som ligger i Hotell Onyxen mitt emot Scandinavium i Göteborg. Det är en liten mysig restaurang med en inglasad veranda och en enkel italiensk meny. Egentligen en bakficka till La Cucina Italiana lite närmare Korsvägen. Vi har varit här flera gånger tidigare och återkommer gärna. Den här gången hade vi bokat bord via internet till kl 17.15. Väl där fick vi reda på att just denna blåsiga och regniga kväll öppnade man kl 18! Men inga problem, den trevliga personalen välkomnade oss ändå och allt löste sig till vår belåtenhet. Vi blev mätta och mycket nöjda och inte ruinerade! Och dom hade naturligtvis TIRAMISÚ CLASSICO!

Notan för två personer: 750 kr

Eva & Conny

 

Hyckleri och makt i modern tappning

TartuffeVi såg Göteborgs Stadsteaters uppsättning av Molières komedi Tartuffe fredagen den 9 januari. Som stora beundrare av den franske 1600-talsdramatikern har vi under årens lopp sett många uppsättningar av hans pjäser. Molière drev genomgående med aktuella företeelser med hjälp av en stor portion avslöjande ironi. Den inbillade sjuke och Den girige är andra stycken han skrivit. 

Tartuffe handlar om hyckleri och makt. Tartuffe är en slipad bedragare, som lurar till sig pengar genom att säga att han är ädel och god och allt han önskar är att vara sin Gud trogen. Han tar sig in i en rik familj genom att charma fadern med sitt ädla och goda sätt, och lurar till sig både hus och dotter. Men familjen får tillbaka sin egendom och bedragaren Tartuffe straffas.

I Stadsteaterns uppsättning spelas familjefadern Orgon av Johan Ulveson och Tartuffe görs av Eric Ericson. Dessutom var bl a Carina M Johansson och Toa Magnusson med i ensemblen. Skådespelarna var genomgående bra. Johan Ulveson är obetalbar i vissa scener. Man spelade inför en fullsatt salong med många yngre i publiken. Det vi fick problem med var att regissören valt att flytta handlingen 350 år framåt i tiden, till 1970-talet enligt kläderna, musiken och sceneriet att döma. Det var ett nytt grepp, kanske för att locka en yngre publik, men vi tyckte att det skapade vissa problem. I dagens sekulariserade Sverige är det svårt att förstå Tartuffes skenheliga pakt med himlen eller att han vill gifta bort sin dotter mot hennes vilja. Och hon finner sig motvilligt i det för att glädja sin pappa! Efter slutscenen blev det rungande applåder från publiken,  men vi gick ut i natten med en tudelad känsla. Lite besvikna.

Betyg: 2 av 5 kompottpäron

Eva & Conny