Damen med handväskan

Dam med väska2Vi har fått vår egen Danuta på Udden i Hunnebostrand. Fast som tur är finns här inga nazister att svinga handväskan mot.

Förlagan, DN-fotografen Hans Runessons foto från 1985, är dagsaktuell. Diskussionen har handlat om att resa en staty över händelsen på torget i Växjö, föreställande en rasande Danuta Danielsson som, med sin handväska som enda vapen, ger sig på skinnskallen från Nordiska rikspartiet – som demonstrerar för rätten att sätta andra i dödsläger.

Danuta hade  sina rötter i Polen och enligt uppgift hade hennes mor fraktas iväg till koncentrationsläger. Attacken mot nazisten kommer från oväntat håll. Från en 38-årig kvinna med en handväska!  Hon är ett av nazismens offer och vet nog betydligt mer om vad nazism är den unge mannen med rakad skalle.

Vem har rätt att sätta sig till motvärn?  Att Danuta Danielsson gör det är mer begripligt än om jag gör det. Får man ta till våld ens med en handväska? Är det mer provocerande för att det är en kvinna som går till angrepp? Är det kanske civilkurage? Är det inte bättre att slåss med ord?

Politikerna i Växjö har nu beslutat att det inte blir någon staty. Danuta tog livet av sig några år efter händelsen och hennes släktingar motsätter sig idén om en staty.

Damen på Udden är kanske när allt kommer omkring bara en symbol för en frusen tant med handväska. Dessutom om halsen!

Eva

 

 

Broadwayteater kontra Mello

MossOchManniskor116X94Möss och människor, inspelad på Broadway i New York, visades i kulturhuset Hav och Land lördagen den 21 mars. Författaren och nobelpristagaren John Steinbeck skrev Möss och människor som en kortroman 1937. Han skrev själv scenversionen och detta är den första uppsättningen på 40 år. Väldigt fina scenerier, det riktigt luktade amerikanska södern.

Möss och människor är ett historiskt dokument som visar ett samhälle som inte finns längre. Handlingen utspelar sig under depressionen på 1930-talet i Kalifornien.

Två osannolika vänner, George och den förståndshandikappade Lennie driver runt från jobb till jobb mellan gårdarna i Kalifornien. De drömmer om att en dag få leva ett annat liv och själva få äga ett stycke mark. Historien är hjärtskärande och handlar om starka vänskapsband. Det finns många bra karaktärer i den här Broadwayuppsättningen, men de två huvudrollsinnehavarna, James Franco och Chris O´Dowd,  är otroligt bra och gör att Möss och människor stannar kvar i minnet långt efter att ridån gått ner.

Fungerar det att se teater och opera på en stor filmduk? Ja, förvånadsvärt bra. Det känns som att sitta på första parkett. Man ser allt på nära håll, vilket man oftast inte gör i en stor teatersalong.

Vinnare i kampen om publiken denna kväll blev SVT med Melodifestivalen. Men vi tycker att de egentliga vinnarna var den lilla nöjda publik som kom till kulturhuset och såg Möss och människor!

Betyg: 5 av 5 kompottpäron
Rekommendation: Se den på Bio Roy den 2 mars

Eva & Conny

En fransk bagatell

En tripp till ParisOnsdagen den 18 februari var det dags för ännu en välbesökt kafébioföreställning på Hunnebo Bio. Den franska filmen En tripp till Paris visades. Historien går i korthet ut på att Brigitte, som tillsammans med sin man Xavier, föder upp biffdjur på den franska landsbygden, tycker att gräset verkar grönare på andra sidan. Detta efter en flört med en yngre man på besök i grannhuset. Hon reser ensam till Paris för att få träffa honom igen, med dåligt resultat. I stället träffar hon en dansk tandläkare på tillfälligt besök i Paris. Tandläkaren spelas av Michael Nyqvist, som alltså är svensk, spelar dansk och pratar franska! Han ”tänder” på henne och hon är lättantändlig! Det slutar, som alla redan räknat ut, i sängen.

Xavier har blivit misstänksam och följer efter henne till Paris, där han upptäcker paret. Brigitte åker hem, men hon berättar inte att hon varit otrogen. Xavier säger inte vad han vet, utom i förtäckta ordalag. Vi får reda på att han också varit otrogen och att Brigitte vetat om detta. Filmen slutar förstås med att de hittar tillbaka till varandra och äktenskapet räddas.

Den franska moralen verkar vara att allt ordnar sig bara man inte pratar om det!  Kul att se vyer från franska landsbygden, men förutsägbar och tunn handling. Fast slutscenen var fin när båda låg och flöt på Döda havet!

Betyg: 2 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Standup på Opalen Comedy i Göteborg

IMG_1477Standup comedy är ju roligt, men inget slår upplevelsen att se det Live! Denna gång var det Magnus Betnér, Hasse Brontén och Petter Bristav som uppträdde. De kastade dessutom in en extra ståuppare i form av Roger…(tyvärr har jag glömt namnet).

Vi bokade middag innan showen, vilket visade sig vara klokt eftersom man då får sittplats. De som bara ser showen får nöja sig med ståbord. Naturligtvis fick vi platser närmast scenen, vilket medförde viss inblandning i showen… Vissa gillar inte det, men jag tycker det är något man får räkna med på standup. Maten var klart godkänd på opalenvis men är man som jag är storätare vill man ha en aningen större portion eftersom middagen börjar 19 och showen slutade efter 23.

Mest skratt drog Hasse Brontén som var hysteriskt rolig och som gjorde att man hade ont i ansikte och mage i pausen av allt skrattande. Magnus Betnér kändes inte 100% träffsäker denna gång, drog inte lika många skratt, men vinner så klart på att han är politiskt uppdaterad och mer bitsk. Även Roger var kul även om han har en bit kvar till Hasses Bronténs nivå och Petter Bristav funkade utmärkt som konferencier.

På det hela en mycket upplyftande kväll, även om jag alltid har åsikten att det är fegt när ståuppare försöker få publiken att häpna genom att dra osmakliga sex-skämt. Hasse Brontén visade att man kan vara rolig och dra skämt med sex-anspelning som ger skratt för att det är roligt istället för att locka till skratt genom överraskning.

Betyg: 4 av 5 kompottpäron
Rekommendation: Gillar du stand-up så klart värd att boka!

ERIK

 

Där färgerna ersätter orden

Ett nytt livKonstföreningen Sotenäset bjöd sina medlemmar på en spännande upplevelse på kvällen den 17 februari. Vi fick se dokumentären Ett nytt liv i Kulturhuset Hav och Land i Hunnebostrand. Filmen är gjord av Carl Pontus Hjortén och Martin Jönsson. Den förre är barnbarn till konsthandlaren Gunnar Hjortén. Carl Pontus fick ärva ett kuvert som innehöll kritteckningar på tunt wc-papper gjorda av målaren Inge Schiöler.

Detta arv blev början till ett detektivarbete som drog honom allt djupare in i Göteborgskoloristernas värld på 1930-talet. Koloristerna målade staden och skärgården på ett sätt som ingen gjort tidigare. Bilderna liknades vid dikter, där färgerna fick ersätta orden. Några pengar tjänade de inte , utan tvingades leva enkelt och fattigt. I dag säljs koloristernas tavlor för miljonbelopp.

Större delen av filmen handlar om Inge Schiöler, som föddes 1908 i Strömstad . 1926 började han på Valands Målarskola i Göteborg.  Han var väldigt inåtvänd och tystlåten. Det sägs att han inte yttrade ett enda ord de första tre dagarna på målarskolan! 1932 bodde han på Sydkoster och målade ett 20-tal bilder. 1933 togs han in för vård på S:t Jörgens mentalsjukhus i Göteborg. Han led av schizofreni. Under nio år målade han inte alls. Sen började han måla igen (här kommer de små teckningarna på tunt wc-papper in). I mitten på 1940-talet fick han permission och återvände under permissionerna till Sydkoster. Han tillbringade sammanlagt 29 år på mentalsjukhuset. 1962 skrevs han ut mycket tack vara att nya mediciner tagits fram och de gamla behandlingsmetoderna skrotats. Hans systrar byggde en stuga åt honom på Sydkoster, där han bosatte sig. Nu följde en lycklig tid. Han träffade för första gången en kvinna och fölovade sig. Han började måla som aldrig förr och kärlekens röda färg dominerade i hans bilder. Han hade fått ett nytt liv! Inge Schiöler dog 1971 i Stockholm.

Betyg: 4 av 5 kompottpäron
Rekommendation: Gillar du dokumentärer, är denna en höjdare! Visas just nu på Bio Roy i Göteborg.

Eva & Conny

Lite nytt, lite gammalt och himlen därtill

BrömssenVi såg ”Tomas sista revy” med Tomas von Brömssen på Lisebergsteatern i Göteborg den 13 februari. En revy där gammalt och nytt blandas och där himlen i bästa fall är nästa anhalt. De påhittade karaktärerna Kyparn, Stintan och Clownen dök förstås upp, men också några nya figurer. Den självbelåtne Kyparn med de stora kanintänderna var helt klart bäst. Helt oslagbar!  Det var mycket roligt, men med en allvarlig underton. Precis som det skall vara när det är bra. På slutet tog Tomas oss med på en snabb resa genom livet med hjälp av en nummerlapp på Apoteket. Utan att han fattade det hade han blivit 71 år! Tacksam att få vara med i livet, men också sorgsen över att det gått så fort.  Föreställningen går för utsålda hus och det märks att publiken älskar Tomas von Brömssen och att den kärleken är besvarad. Att detta verkligen är hans sista revy är nog inte hugget i sten!

Betyg: 3 av 5 kompottpäron
Rekommendation: Föreställningen spelas på Lisebergsteatern i Göteborg torsdag – söndag under våren.

Eva & Conny

Långsamhetens lov

stilllife.poster.ws_När vi såg filmen Still Life den 4 februari på kafébio i Kulturhuset Hav och Land kom jag osökt att tänka på Owe Wikströms bok ”Långsamhetens lov”. I boken kan man läsa att långsamhet i bland är outhärdlig och trist, men att långsamhet också föder eftertanke och reflektion. När vi gick ut från bion var det just eftertanke och reflektion som hjärnan ägnade sig åt.

Gillar du action är filmen ingenting för dig. Men vill du se en annorlunda, lågmäld och framförallt tänkvärd film, så är det inte bortkastad tid att se Still Life. Den handlar om John May en kommunalarbetare vars uppgift är att hitta anhöriga till personer som dött ensamma. Han är noggrann och organiserad på gränsen till besatthet och tar sitt arbete på stort allvar. När hans avdelning ska bantas och John blir uppsagd, anstränger han sig till det yttersta med sitt allra sista fall. En gripande berättelse om livet, kärleken och livet efter detta. John May ger humanismen ett ansikte. Han behandlar alla människor han möter, även de från samhällets bottenskikt, med respekt och medkänsla. Slutet är oväntat och mycket rörande. John May spelas av den brittiske skådespelaren Eddie Marsan, som gör en strålande rollprestation. Ett mästerverk i det lilla formatet!

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Världspremiär!

Kay House MirrorFredagen den 23 januari kunde vi för första gången se invigningen av Göteborg Film Festival i Kulturhuset Hav och Land i Hunnebostrand. Hunnebo Bio var en av nio biografer i regionen som fick visa ceremonin via länk samt den efterföljande filmen, vilket kändes stort. Ett tillfälle som vi inte ville missa!

Efter invigningsceremonin var det premiär för den danska filmen Key House Mirror i regi av Michael Noer. Världspremiär till och med! I huvudrollerna de legendariska skådespelarna Sven Wollter och Ghita Nørby! Det var en djupt gripande film om kärlek, minne och åldrande. ”Lilly flyttar in på ett ålderdomshem tillsammans med sin man, men en natt stöter hon oväntat på en lekfull charmör, som kallas ”piloten”. Parallellt med att hennes man blir allt sämre växer den erotiska och romantiska laddningen kring nykomlingen”.

Att berätta om kärlek på ett äldreboende är ett nytt och djärvt grepp, som regissören lyckas utmärkt med.  Filmen fullkomligt trollband publiken. Man kunde höra en knappnål falla – och efteråt applåder!

Betyg: 4 av 5 kompottpäron
Rekommendation: Klart sevärd när den går upp på biograferna

Eva & Conny

Lapp på luckan!

Micke och VeronicaOnsdag jämn vecka = Kafébio i Kulturhuset Hav och Land i Hunnebostrand!  Den 21 januari var det vår tur att se Micke och Veronica. Filmen som fick biopublikens pris på Guldbaggegalan! Hunnebo Bio hade haft tre utsålda hus och det blev fullt även denna gång. Lapp på luckan! De som inte bokat i förväg fick gå hem igen. Veckan efter visades ytterligare en utsåld föreställning! Och vad berodde detta stora intresse på? Det var en underhållande film, även om den inte sätter några djupare spår. Många lyckliga faktorer sammanföll: svensk rolig film, kända skådespelare, mycket reklam i media. Men framför allt så är filmen till stora delar inspelad i vårt vackra Sotenäs!

En kort sammanfattning:
Izabella Scorupco – vacker, spelar bra
David Hellenius – snygg och bra för att inte vara skådespelare
Suzanne Reuter – bra som alltid. Hon kan leverera den damen!
Intrigen – aktuellt ämne
Miljön – underbar
Överraskning – roligare än vi trodde
Igenkänningsfaktor: stor
Resultat – feel-good

Betyg: 3 svaga av 5 kompottpäron

Eva & Conny

 

Spritt språngande sprudlande!

MET_2014-2015_bannerOpera är något vi har börjat uppskatta på senare år. Mycket tack vare den moderna tekniken, som gör det möjligt att se föreställningar digitalt via parabol. Men det är många år sedan vi såg en operett. I operetten, till skillnad från operan, pratar man ibland, dansar och dör inte på slutet!

Lördagen den 17 januari bänkade vi  oss för se operetten Glada Änkan av Franz Lehár i Kulturhuset Hav och Land. Det var en direktsändning från Metropolitan i New York. Föreställningen spelades mitt på dagen i New York, vilket blir kl 19 hos oss. Det är en väldigt mäktig känsla att se en föreställning i lilla Hunnebostrand samtidigt som publiken ser den  på plats på andra sidan Atlanten!

Handlingen i korthet: ”En romantisk komedi som utspelar sig på och kring det fiktiva central- eller sydosteuropeiska furstendömet Pontevedros ambassad i Paris. Där har ambassadören baron Zeta just fått det delikata uppdraget att se till att den stenrika och nyblivna änkan Hanna Glawari gifter om sig med en pontevedrin och inte med en fransman. Skulle hennes förmögenhet lämna landet, så skulle nämligen Pontevedro kastas in i en finansiell kris, vilket för ädlingarna på ambassaden skulle innebära att deras glada dagar i Paris vore räknade”. Operetten innehåller en del kända sångnummer, såsom ”Viljasången” och ”Då går jag till Maxim”. Sopranen Renée Fleming uppträdde i rollen som Hanna Glawari. Hon är en stor stjärna och har sjungit 22 roller på Met! Nu är ju alla förstås otroligt bra som sjunger på världsscenerna, men vi var eniga om att Broadwaysopranen Kelli O´Hara i rollen som Valecienne var vår favorit denna kväll. Underbar röst och dessutom kunde hon dansa! Man måste ju beundra dessa operastjärnor som spelar teater och sjunger samtidigt.

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

 

Den som väntar på nåt gott …

Vi såg nästan Thorsten Flinck torsdagen den 15 januari! Vi åkte till Gerlesborgsskolan vid Bottnaviken för att uppleva Thorsten Flinck i skådespelet Doktor Glas. Föreställningen, som var utsåld, skulle börja kl 19.00. När vi skulle betala våra förbokade biljetter informerades vi om att föreställningen var försenad. Oklart varför. Tiden gick och gick och svävande besked lämnades om när föreställningen skulle komma igång. Och vi väntade och väntade, men när kl var 22.10 gav vi upp, fick pengarna tillbaka och åkte hem till sängen. Efteråt fick vi höra att föreställningen kom igång kl 22.40. Tre timmar och 40 minuter efter utsatt tid!  Nej Thorsten, vi kommer nog aldrig att ses! Den som väntar på nåt gott, väntar ibland för länge!

Betyg: 0 kompottpäron

Eva & Conny

 

Modernt och närodlat!

Lördagen den 10 januari var det dags att, tillsammans med nyfunna vänner, besöka Restaurang Familjen på Arkivgatan i Göteborg för första gången, men troligen inte den sista. Familjen har fått fina utmärkelser och recensioner, så vi hade stora förväntningar när vi valde just denna restaurang. Och förväntningarna infriades verkligen! Det var mycket folk denna lördagskväll, men vi hade beställt bord. Vi bestämde oss för var sin 3-rätters meny med tillhörande vinpaket. Familjens ledord är modern västsvensk gastronomi, vilket dom levde upp till. Utsökt gott!

Notan för två personer: 1 500 kr

Eva & Conny