Kunglig audiens

Helen Mirren berättade att hon, efter att ha fått en Oscar för sin rolltolkning av drottning Elisabeth II i filmen The Queen, först inte ville spela drottning Elisabeth ännu en gång. Detta berättade hon i en intervju som gjordes i samband med en föreställning av The Audience i New York. Men sen tänkte hon ”vem är jag som tackar nej till att spela mot några av världens bästa aktörer?” Så hon tackade helt enkelt ja! Det är vi som såg en inspelad föreställning av The Audience från National Theatre i London, inklusive nämnda intervju, den 19 februari i kulturhuset Hav och Land tacksamma för.

Pjäsen handlar om hur Elisabeth II tar emot premiärministern varje tisdag under ca 20 minuter. Meningen med dessa ”sittningar” (Churchill envisades med att stå upp. Han kunde inte tänka sig att sitta när drottningen var närvarande) är att informera drottningen om viktiga händelser. Det har blivit många premiärministrar under Elisabeths långa liv. De vi får se på scenen är Winston Churchill, Margret Thatcher, David Cameron, Antony Eden, Harold Wilson (vilken verkade blivit en favorit), Tony Blair och John Major. Ett urval av alla premiärministrar drottningen träffat under 60 år.

Det är en intressant, men framförallt rolig föreställning. Helen Mirren förvandlas nästan framför våra ögon från 39 år till 57 till 28 och så kanske 75 år, beroende på vilken premiärminister det handlade om. Vi fattade aldrig riktigt hur det gick till. Och ministrarna kom inte i någon kronologisk ordning.

Början på andra akten utspelar sig på slottet Balmoral i Skottland, bland höga berg och med levande hundar (!) på scenen. Den nu medelålders drottningen, klädd i rutig, veckad kjol, kofta och ordentliga skor, ska ut på picknick med en motsträvig Harold Wilson som helst vill sitta kvar framför brasan.

Innan vi fattade hur det gått till är vi itillbaka i Buckingham Palace i London, där drottningen skall fotograferas och nu ser vi plötsligt en ung vacker Elisabeth i full galaskrud med lång vit klänning, blått ordensband och gnistrande tiara.

Helen Mirren behärskar verkligen  scenrummet och spelar drottningen ytterst nyanserat. Tonfall, röst, hur hon går, står och sitter – vilket proffs!

Pjäsen är skriven av dramatikern Peter Morgan som skrev manus till filmen ”The Queen”. Regissör är Stephen Daldry, känd för t ex filmerna Billy Elliot och Timmarna.

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

En obetalbar operettparodi

Samtliga föreställningar av Glada änkan på Kungliga Operan i Stockholm är slutsålda. Tur för alla oss ute i landet att den direktsändes till många Folketshusbiografer lördagen den 11 februari. Det var en väldigt rolig föreställning, där vi kände igen den vackra musiken av Lehár, men med ny handling och nya sångtexterna av Henrik Dorsin.

I den nya uppdaterade uppsättningen har operan budgetproblem och kräver av VD:n Benny Zetterberg (Henrik Dorsin) att han sätter upp något publikdragande. Till slut enas man om Glada Änkan och att anlita den kända stjärnan Hanna Glawari (Elin Rombo) till huvudrollen som änkan. Man bestämmer sig också för att anlita en kontroversiell regissör från Hökarängen, Danilo Danilivitsch (Jeremy Carpenter). Det visar sig att Hanna och Danilo haft en tonårsförälskese och den blommar naturligtvis upp igen. VD:n sliter, med hjälp av sin administratör (Miriam Treichl), för att ro allt i land, men till slut får han sparken. Uppdraget går då till en privatteater, under ledning av  Leif ”Fisken” Hermansson (Klas Hedlund), vilket visar sig bli en katastrof.

Det var en befriande humoristisk föreställning full av överraskningar och med fantastiska sångare och en Henrik Dorsin i toppform. Undrar vem som kom på genidraget att anlita honom? Uppskattningen från publiken i kulturhuset Hav och Land i Hunnebostrand gick inte att ta miste på. Det applåderades och busvisslades. Det var en Glad Änka vi sent skall glömma!

Betyg: 5+++ av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Från Ryssland till USA via Spanien

Förra veckan gjorde vi en ”filmresa” i kulturhuset Hav och Lands regi!!

 

Första filmen:  Konstfilmen Revolution – ny konst för en ny värld.

Filmen  handlar om den ryska avantgarde-konsten i Sovjet direkt efter revolutionen 1917 fram till att den krossades och tystades av Stalin. Liksom tidigare konstfilmer väldigt intressant. Konstverk blandat med intervjuer och dokumentära inslag.

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

 

Andra filmen: Kafébiofilmen Vänner för livet.

Filmen handlar om Julian som bor i Barcelona med sin boxer Truman.Han är dödssjuk i cancer. Barndomskompisen Tomás , som lever i Kanada, kommer på besök för att försöka återuppliva deras gamla vänskap. Det är en film om manlig vänskap, om hur Julian planerar för sin egen död och sin älskade Trumans framtid när han själv är borta. Men filmen berättar också om människorna kring Julian, hur de hanterar sin sorg och hur de fortsätter med sina liv, vilket gör den intressantare. De två huvudrollsinnehavarna, Ricardo Darín och Javier Cámara gjorde sina rollfigurer full rättvisa. Näsduk behövdes i slutscenen!

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

 

Tredje filmen: Jackie

Enligt reklamen ”ett brännande starkt och intimt porträtt  av en av de viktigaste och mest tragiska ögonblicken i amerikansk historia, berättad ur Jackie Kennedys perspektiv.” Jag tyckte dock att den var ganska tråkig och lite sövande.

Skotten i Dallas inte bara dödar Jackies man och USA:s 35:e president, utan avbryter hennes livsverk, en idealiserad monarki, på ett grymt sätt. I bilen på väg mot obduktionen börjar hon redan formulera sitt motstånd: Hon ska ta reda på allt om Lincolns begravning och bygga sitt slutperformance på det. Det verklighetens Jackie visste var att föreställningen om en människa lever längre än sanningen.

Huvudskälet till att se den här filmen är: Natalie Portman. Hon var med i varenda bildruta och visade vilken fantastisk skådespelare hon är. Det blir säkert en Oscarsstatyett för rollen som Jackie.

Betyg: 3 av 5 kompottpäron

 Eva 6 Conny

Att se det värdefulla i det enkla

Den 1 februari var vi på vernissage i Lilla Galleriet i kulturhuset. Soile Algeröd ställer ut 22 akvareller. Hon har valt att kalla utställningen I love Coffee I love Tea, I love …

Soile målar för att få och kunna ge kraft och glädje, ro och igenkännande. Hennes önskan är att kunna förmedla något värdefullt ur det enkla.

Utställningen på går 1 februari – 27 februari.

Den 27 februari kl 18.00 kommer Soile att hålla ett föredrag i kulturhuset under rubriken Med konsten återerövrade jag min barndom.

 

Eva & Conny