Kungamakaren

Vårt första besök på biografen Trappan i Kungälv var lämpligt nog på Nobeldagen den 10 december förra året. Vi såg Björn Runges prisade film The Wife med Glenn Close i huvudrollen som Joan Castleman, hustrun till den berömde författaren Joe Castelman, spelad av Jonathan Pryce.

Filmen börjar med att telefonen ringer när paret ligger och sover. Joe får ett besked som han väntat länge på; nobelpriset 1992 är hans. Vi får följa firandet tillsammans med god vänner och de två vuxna barnen. Sen bär det av till Stockholm och festen med stort F. Handlingen pendlar mellan tillbakablickar och nutid. Vi får vara med när de träffas 1958, hon en mycket skrivarbegåvad student och han en gift lärare. Vi får också inblick i deras äktenskap, där han visar sig utvecklas till en notoriskt otrogen och självbelåten man och hon till hans sekreterare, redaktör och sköterska.

Glenn Close i The Wife

Vi får vara med på hotellrummet i Stockholm och middagen i stadshuset. När Joan får frågan av sin bordsgranne vad hon arbetar med, blir svaret att hon är en kungamakare. Det är nu som misstankarna besannas. Frågan är inte om utan när skall allt brisera och vi får veta sanningen.

Glenn Close är otroligt skicklig. Inga yviga gester – utan återhållsamt och med små medel får hon oss att förstå hur dåligt hon mår och att hon inte står ut mycket längre. Jonathan Pryce är också bra i rollen som Joe, men det är Glenn Close man minns. Den 6 januari 2019 fick hon en välförtjänt Golden Globe för bästa kvinnliga huvudroll 2018.

Filmen bygger på Meg Wolitzers roman The Wife från 2003, men är högaktuell nu med tanke på allt som hänt i Svenska akademin och den byk som tvättas i offentligheten. Björn Runge är en skicklig regissör men troligen inte synsk. Filmen kom av en slump i rätt tid.

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Eva & Conny