Pride – en film med hjärta

Pride_1Om att vara sig själv men samtidigt medmänsklig och känna empati med andra genom att bortse från olikheter och istället ta fasta på det som förenar. Ja, det var vad denna veckas kafébiofilm Pride handlade om. Det var ett helt underbart, roligt och mycket välspelat brittiskt drama med verklighetsförankring om att försonas över olikheter.

Handlingen utspelar sig 1984-1985. Margaret Thatcher, järnladyn, sitter vid makten i Storbritannien och gruvstrejken rasar ute i landet. Samtidigt pågår Pride-paraden i London där en grupp gayaktivister bestämmer sig för att bilda en stödgrupp kallad ”Bögar och flator stöder gruvarbetarna”. De samlar ihop pengar till gruvarbetarnas fackförening. Facket är emellertid negativ till deras stöd och väljer att avstå. Gayaktivisterna låter sig inte avskräckas utan tar direktkontakt med de strejkande arbetarna i det lilla gruvsamhället Dulais i södra Wales och en oväntad allians uppstår. Gruvarbetarkvinnorna spelar en avgörande roll, då de är mycket mer toleranta och positivt nyfikna på regnbågsmänniskorna från London än vad deras män är. Slutscenen i filmen är hjärtknipande. Buss efter buss rullar in med gruvarbetare som vill tacka aktivisterna genom att delta i Pride-festivalen.

Det har gått trettio är sedan händelserna i filmen, men fortfarande frodas fördomar mot HBTQ-personer. En film som Pride är ett sätt att påverka vårt synsätt och få oss att tänka efter.

Filmen efterlämnade en varm känsla och en övertygelse om att det finns hopp om mänsklighten trots allt. Fast vi funderade lite över varför det endast fanns två (!) män i salongen. Men de hade väl annat för sig.

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny