Historiens största evakuering av barn

Fosterland (2)Den 25 mars såg vi Fosterland på Göteborgs Stadsteater. I radions P1 beskrevs den bland annat som en föreställning ”med extra allt”! Och det är bara att instämma i lovorden. Fosterland är skriven av Lucas Svensson och för regin står Anna Takanen. Den är ett samarbete mellan Göteborgs Stadsteater och Svenska Teatern i Finland. Skådespelarna kommer både från Finland och Sverige.

Pjäsen är en släktkrönika som sträcker sig över tre generationer. Handlingen tilldrar sig växelvis i Finland och i Göteborg. Den tar sin början i Finland strax före andra världskriget.

Under krigsåren 1941-1945 evakuerades sammanlagt 80 000 finska barn till de nordiska grannländerna, de flesta till Sverige. Av dessa blev 15 000 barn kvar här för alltid. Många barn, bland annat de som var sjuka, fick avgörande hjälp att överleva och säkerhet går ju före allt annat. På den här tiden hade man inte så mycket kunskap om barns psykiska behov. Dessutom bedrev myndigheterna i Finland en massiv propaganda för nödvändigheten att skicka iväg barnen bort från kriget. För väldigt många föräldrar och barn blev detta ett livslångt trauma, vilket visades med stor inlevelse i pjäsen.

Fosterland handlar också om identitet, stolthet över sitt ursprung och inte minst om försoning. Här finns en klar koppling till dagens flyktingsituation och inte minst till ensamkommande flyktingbarn.

Pjäsen är mycket välspelad, intressant, tankeväckande, sorglig, rörande och rolig. Fyra timmar gick väldigt fort. Med andra ord teater när den är som bäst!

Den 9 april har Fosterland premiär på Svenska Teatern i Helsingfors.

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

 

Matsal med utvalda svenska primörer

Jöns Jacob BerzeliusOnsdag 25 mars kl 16.30 slank vi in på Berzelius Bar & Matsal i hörnet Södra vägen – Berzeliigatan i Göteborg. Vi avsåg att stärka oss inför Stadsteaterns uppsättning av Fosterland. En föreställning på 4 timmar och 45 minuter inklusive två pauser. Det var inte många gäster så här tidigt på kvällen. Vi fick ett fönsterbord med vy över göteborgare som skyndade hem efter jobbet denna regniga kväll.

Vi blev snabbt betjänade av en mycket trevlig och förekommande servitris. Efter lite funderande bestämde vi oss för var sin planka med fem svenska tapas och efter det var sin ostbricka med tre svenska ostar, marmelad och knäckebröd. Allt smakade fantastisk gott. Ädelosten kom från Påverås Gårdsmejeri utanför Falköping. Ett ställe vi gärna besöker någon gång. Till detta drack vi genomgående ett vitt vin från Alsace.

Notan för två personer: 880 kr

Eva & Conny

BBB = storbandsjazz

Lisa Bodelius

Fredag kväll den 20 mars avstod vi gladeligen från TV-programmen och gick tillsamman med ett 100-tal andra på jazzkonsert. Vår ”nationalorkester” Bohuslän Big Band (BBB) intog scenen i Kulturhuset Hav och Land med konserten  Tribute to Kenny Clarke/Francy Boland Big Band.

Ett av de allra bästa storbanden som världen skådat var, enligt Örjan Fahlström som ledde Bohuslän Big Band denna kväll, Kenny Clarke/Francy Boland Big Band. De bästa jazzmusikerna från Europa ingick, toppat med några amerikaner och en svensk – Åke Persson på trombon! Ett stilbildande och legendariskt band under åren 1962 – 1973.

Bohuslän Big Band framförde originalarrangemangen, som Örjan Fahlström efter mycket arbete lyckats lokalisera. Orkesterns sammansättning var lite annorlunda i denna konsert med bland annat två trummisar. Kul att bandet fått en kvinnlig  orkestermedlem, trombonisten Lisa Bodelius.

Innan kvällens huvudkonsert spelade orkestern några stycken ihop med ungdomar från musikskolan. De hade fått ”jamma” med orkestern under eftermiddagen och avslutade med att spela några jazzlåtar tillsammans med storbandet inför publik. Det känns hoppingivande att det kommer en ny generation som vill spela storbandsjazz. Här är ett litet smakprov:

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

En riktig roadmovie

LockeVeckans kafébiofilm i kulturhuset Hav och Land var Locke. En förtätad berättelse som utspelas i en BMW på väg i natten. En thriller där hela handlingen utspelas i mobiltelefonen!

Tom Hardy spelar Ivan Locke, en omtyckt förman på ett stort bygge. När han sätter sig i bilen efter jobbet förstår man snart att något hänt och att han inte tänker åka hem till familjen. En enda gång under sitt 15-åriga äktenskap har han varit otrogen. Han har nu fått ett samtal från sjukhuset där kvinnan i fråga håller på att föda hans barn och behöver honom. Och han är fast besluten att ta sitt ansvar.

Under bilfärden försöker han, samtidigt som han med jämna mellanrum ”peppar” den rädda blivande mamman, att lösa de problemen som uppstått på grund av hans beslut. Han måste övertala en arbetskamrat att ta hans plats på bygget nästa morgon när över 200 lastbilar skall leverera betong och stora pengar står på spel. Han måste berätta för hustrun om sin otrohet och om resultatet. Han måste lugna sönerna som undrar varför han inte kommer hem till den viktiga fotbollsmatchen, som de alla sett fram emot. Ja, han har mycket att brottas med i bilen  i mörkret på motorvägen.

Tom Hardy är väldigt bra i rollen som Ivan Locke. Det är otroligt att filmen kan vara så spännande med endast en skådespelare på duken. Men det är den! Man sitter som i ett järngrepp i 1 timma och 24 minuter och undrar hur det skall sluta.

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

 

Demokratins kaxige försvarare

Stadsteatern_1Kulturhelgen fortsatte lördagen den 14 mars med ett besök på Stockholms Stadsteater. Föreställningen hette Karl Gerhard – en fantasi om en revykung.  Den handlade förstås om Karl Gerhards liv, både som revykung och privat. Han föddes som Karl Emil Georg Johnson 1891 i Stockholm. 1938 tog han efternamnet Gerhard. Han dog 1964 i en hjärtattack efter en operation. Karl Gerhard var gift tre gånger och fick tre barn, varav ett adopterat. Han var bisexuell och levde i många år med en man, vilket var känt av alla i hans omgivning, men olagligt på den tiden.

Rollen som Karl Gerhard spelades av Rikard Wolff. Han var helt magnifik i rollen, kroppsspråk och utseende påminde mycket om originalet. Ett storartat porträtt! Wolffs sätt att sjunga och hans sätt att texta var också Karl Gerhard upp i dagen. Även här dök många namnkunniga skådespelare upp i de olika rollerna; Per Sandberg spelade hans sambo Göthe, Marika Lindström spelade Moa Martinsson, Cecilia Frode spelade Zarah Leander, Björn Gustafson spelade vaktmästaren och så vidare.

Stadsteatern_2Karl Gerhard var den store revykungen både före, under och efter andra världskriget. Han skrev ca 60 revyer och 4000 sångtexter, förutom sketcher, monologer, tidningsartiklar m.m. Mest känd för eftervärlden blev han för att i sina revyer kritiserade nazismen och Hitler. När kriget bröt ut 1939 var den svenska demokratin endast arton år gammal. Det första svenska demokratiska valet hölls 1921. Även om de svenska nazistpartierna var ganska små, var det betydligt fler på högerkanten som hoppades på en tysk seger i kriget, inte minst de som såg den bräckliga, nya demokratin som ett förfall och längtade tillbaka till ett mer hierarkiskt samhälle. Man såg det ”nya” Tyskland som ett ”motgift mot demokratins röta och det rådande partiväldet”.

Det var med andra ord när det såg som mörkast ut och Nazityskland stod på sin militära höjdpunkt som Karl Gerhard sensommaren 1940 ställde sig på scenen och sjöng Den ökända hästen från Troja. En infam attack på alla slag av nazistiska medlöpare och mot dem som inte ville se nazismen för vad den är. Tyskland vände sig till UD och numret fick spelförbud.

Men har det snart ej gått upp för de loja
i hela världen – båd’ fattig och pamp –
att det är den ökända hästen från Troja,
som hela tiden har kallats MIN KAMP.

Tyvärr hörs det ”stöveltramp” i många länder i världen också idag. Så när Rikard Wolff framförde Den ökända hästen från Troja med hakkorsflaggan i bakgrunden och den övriga ensemblen dansande i ”dalahästkläder” och brunskjortor, då fick man gåshud! Föreställningen var utsåld och publikan applåderade länge och väl.

Legenden om den Trojanska hästen

Betyg: 5 av 5 kompottpäron
Rekommendation: Det underlättar om känner till vem Karl Gerhard var

Eva & Conny

 

 

Komiska förvecklingar med Shakespeare

Dramaten_1Vår kulturhelg i Stockholm började fredagen den 13/3 (!). Vi besökte nationalscenen Kungliga Dramatiska Teatern och såg Åsa Melldahls uppsättning av William Shakespeares Trettondagsafton. En lekfull, vacker men framförallt rolig föreställning.

Pjäsen som skrevs i början på 1600-talet handlar om hertig Orsino i landet Illyrien. Han är våldsamt förälskad i Olivia, som är fullt upptagen att sörja sin bror, som nyligen dött. Hon  avvisar bestämt hertigen. Men då dyker den unga Viola upp. Hon letar efter sin bror Sebastian som är försvunnen i samband med en skeppsförlisning. Eftersom hon vill att hertigen skall hjälpa henne måste hon, för att få närma sig honom, klä ut sig till man. Hon kallar sig Cesario. Hertigen vill att Cesario hjälper honom att fria till Olivia. Cesario kontaktar Oliva som blir förälskad i den unge ”mannen” (Viola). Men Viola har blivit förälskad i hertigen o.s.v. En förvecklingskomedi med andra ord!

Dramaten_3Det som är bra med den här upp sättningen  är att handlingen placeras i det århundrade då den skrevs, liksom scenerier och kläder. Däremot har texten moderniserats, i några fall är den till och med dagsaktuell. En oväntad krock som drog ner skrattsalvor förstås. Levande musik på scenen gjorde ju inte saken sämre.

Att flickor klär ut sig till pojkar är faktiskt aktuellt även  i våra dagar. Detta sker till exempel i Afghanistan där flickor klär ut sig till pojkar för att kunna röra sig fritt i samhället (s.k. bacha posh/pojflickor). Nu verkar det enbart gälla barn, men på Shakespeares tid kunde även unga vuxna förställa sig för att kunna röra sig obehindrat i samhället.

 

VISDet är roligt att se skådespelare som man tidigare enbart sett på tv eller film. Här fanns t.ex. Jacob Ericksson som spelade Orsino, Sofia Pekkari som Viola, Alexandra Rapaport som Olivia, Björn Granath som Malvolio m.fl.

Extra roligt var det att se Andreas T Olsson som spelade Andreas Bleek af Noosen. Vilken han gjorde på sitt oefterhärmligt roliga sätt. Andreas, Uddevallasonen, som vi sett i revyer i Uddevalla och senare både i Sufflören och Amadeus på Dramaten kommer att gå långt. Och vi fkommer att följa hans fortsatta karriär.

Lite kuriosa: Andreas har genom tur och skicklighet fått Gösta Ekman till VIS = vän i salongen.  De är födda på samma dag, med exakt 40 års mellanrum. Den nyutbildade skådespelaren Andreas framförde 2012 sitt examensarbete, monologen Sufflören – en teaterviskning. I salongen satt Gösta Ekman med fru Marie-Louise, och Sufflören las direkt in i Dramatens utbud. En fin vänskap började spira mellan dessa två herrar som har många likheter.

Betyg: 5 av 5 kompottpäron
Rekommendation: spelas under april/maj samt spridda dagar under augusti/oktober

Eva & Conny

Väldig roligt och väldigt sorgligt

David NichollsJag prenumererar på Storytel och har precis avslutat lyssnandet av boken ”Vi” av den brittiske författaren David Nicholls. En berättelsen om en familj under det som kanske är deras sista veckor tillsammans. Det är en komedi om de krav som ett långt äktenskap ställer, om föräldraskap, om förhållandet mellan förnuft och känsla, konst och vetenskap, föräldrar och barn, medelålder och ungdom.

Boken handlar om Douglas och Connie Petersens äktenskap, från dess romantiska början för tjugofem år sen till det som kanske blir slutet. Tillsammans med tonårssonen Artie, kallad Ägget, gör de en sista semesterresa tillsammans genom Europa, från Paris till Barcelona via Amsterdam, München, Venedig, Sienna och Madrid.  Och det mesta går snett! Det är intimt, rolig och hjärtskärande.

Johan Holmberg heter uppläsaren och hans röst är helt perfekt till den här boken. När man lyssnar på en bok är uppläsaren väldigt viktig. Tycker man inte om sättet att läsa på eller rösten slutar man ganska snart att lyssna. Här var det tvärtom svårt att sluta lyssna.

David Nicholls förra roman ”En dag” älskades av såväl publik som kritiker, och har i Sverige sålt i över en kvarts miljon exemplar. Jag är övertygad om att ”Vi” också kommer att få en stor publik.

Betyg: 4 av 5 kompottpäron
Rekommendation: Läs den eller lyssna på den

Eva

 

Mer nöd än lust

I nöd och lustI helgen såg vi filmen ”I nöd eller lust”, en komedi av Kjell Sundvall. Han har regisserat många filmer genom åren. Vem minns inte ”Vi hade i alla fall tur med vädret”, Tomten är far till alla barnen” och ”Grabben i graven bredvid”.

Handlingen är i korthet att släkten samlas för att fira Jenni och Gabriels bröllop. Alla vuxna i sällskapet låtsas att de är lyckliga i sina äktenskap. De är ju bjudna på ett fint bröllop och  brudens mor förväntar sig att alla är glada och lyckliga. Men sanningen är att alla har äktenskapsproblem, utom brudens mormor och morfar. Naturligtvis håller det inte, utan fasaden krackelerar och grälen avlöser varandra, till de närvarande tonåringarnas storögda förtjusning. För att förvissa sig om att publiken verkligen skall tycka att det är kul, uttalar man könsord med stora bokstäver.

Många av våra mest kända komediskådespelare är med; Dan Ekborg, Katarina Ewerlöf, Claudia Galli, Peter Magnusson, Magdalena in de Betou, Suzanne Reuter, och Johan Ulveson. De gör säkert så gott de kan, men handlingen är tunn och manuset dåligt. Rollerna är inte roliga bara osympatiska. Det som var tänkt att bli en oromantisk komedi blev en vulgär buskis.

Betyg: 1 av 5 kompottpäron
Rekommendation: Tänker du se filmen, tänk över saken en gång till!

Eva & Conny

 

Mannen som ändrade historien

Walesa_2Jämn vecka och kafébio i kulturhuset Hav och Land! Filmen av mästerregissören Andrzej Wajda handlar om mannen som förändrade Polens historia, Lech Walesa.

Han föddes 1943 i Popow ooch började arbeta som varvsarbetare och elektriker på Leninvarvet i Gdansk 1967. Efter att ha blivit vittne till den polska arbetarrevolten 1970 började han kämpa för en från kommunistpartiet obunden fackföreningsrörelse. Tio år tog det innan Solidaritet kunde bildas 1980.

Filmens ”ram” är en intervju mellan den italienska journalisten Oriana Fallaci och Wałęsa 1980. Robert Wieckiewicz är utmärkt i rollen som Lech Walesa. Han spelar en man uppfylld av ilska som han har lärt sig att behärska. En som måste lägga sig i, fixa saker och gå mot strömmen.

Han hustru Danuta spelas av Agnieszka Grochowska. I filmen framställs hon som  en kärleksfull och hängiven hustru och mor, vilket hon säkert var. Men jag kan tänka mig att hon också var politiskt insatt och deltog en del i händelseförloppet, vilket inte framgår av filmen.

Wałęsa är en troende katolik och far till sex barn, en man av folket, vilket säkert förklarar varför han gick hem hos polackerna. De styrande vågade inte ta livet av honom, då skulle de ha fått ett helgon på halsen. Men man kunde trakassera honom  och kalla honom till förhör ideligen. Om jag mins rätt blev han fängslad 48 gånger och satt i husarrest i ett år.

Regissören har blandat in dokumentärt material i filmen, vilket jag tycker tillför ytterligare en dimension. Jag kände igen en hel del, men blev också påmind om en del händelser som jag hade glömt.

Wałęsa fick Nobels fredspris 1983, men hans fru fick åka och hämta priset i Oslo. Han var rädd att han inte skulle få inresetillstånd till Polen igen. Säkert en befogad rädsla.

Wałęsa ledde Solidaritet fram till 1990. Då hade rörelsen året före varit delaktig i att införa demokrati i Polen, efter flera decennier av auktoritärt styre. Han blev vald till Polens president, ett ämbete som han hade i fem år.

Trots att filmen var två timmar lång blev det aldrig långsamt. Slutomdömet är att Wajdas film var mycket sevärd, intressant och spännande. Trots att vi hade facit! Ett stycke nutidshistoria.

Betyg: 4 av 5 kompottpäron
Rekommendation: Filmen gick upp på biograferna förra året och finns nu som dvd-film

Eva & Conny

 

Ett helt liv med konsten

IMG_7787Idag den 2 mars var vi på vernissage i Lilla Galleriet i kulturhuset Hav och land. Grethe Hultgren ställde ut 20 oljemålningar och fyra akvareller. My Bäckström, konstföreningen Sotenäsets ordförande, invigde utställningen och kulturhuset bjöd på förfriskningar.

Grethe Hultgren, som blir 90 år i år, föddes  i Danmark. Hon flyttade till Sverige 1945 mot sina föräldrars vilja. Hon ville  bli konstnär, men i hennes familj fanns ingen som helst förståelse för detta. Efter att ha bott både i Stockholm och Göteborg flyttade Grethe, tillsammans med sin man, konstnären Johan Sterner Olsson, till Tången i Kungshamn 1967. De har varit en del av kulturlivet i Sotenäs kommun i snart 50 år!

Målningarna på utställningen är mest porträtt målade på Grethes alldeles speciella sätt. Hennes bilder är färgrika och livsbejakande. En jättefin och inspirerande utställning! Har du vägarna förbi så titta in på Lilla Galleriet. Jag garanterar att du går ut med ett leende läpparna!

Eva & Conny

IMG_7788  IMG_7790  Grethe 3  IMG_7784  Grethe 4