Konstsmidets mästare

IMG_0313Se dig omkring
och lyssna
hör bergets hjärta slå
i takt med smedjans hammare.

Min själ
är lika gammal
som elden 

 Torsdag kväll den 14 april i hade många medlemmar från Konstföreningen Sotenäset hörsammat inbjudan att besöka Smedja Volund. Ägaren och smideskonstnären Berth Johansson berättade om sig själv, sin smedja och sina konstverk. Sedan i höstas har han etablerat sig i det gamla cementgjuteriet i Rom Dingle, alldeles intill väg 174. Jag blev vederbörligen imponerad av de fantastiska konstverken och vad han lyckats göra med den gamla fabriksbyggnaden på kort tid. Berth Johansson har gjort många offentliga konstverk bl.a. portarna till Göteborgs konstmuseum (i samarbete med Pål Svensson), ljusbärare till många kyrkor, inredning i det mycket speciella hotell Dorsia i Göteborg, Vasabron i Göteborg mm.mm. Han har hunnit med otroligt mycket, men så ser han i heller på TV enligt egen utsago! På smedjan hemsida volund.se kan du läsa om Berth Johanssons gedigna yrkeshistoria m.m. Gör gärna ett besök i utställningen och smedjan.

IMG_0321  IMG_0316  IMG_0307

Eva

 

När jag blir stor skall jag…

Exhibition, Ängen återuppförd at Öckerö library.

Lilla Galleriet i Kulturhuset Hav och Land visar Agneta Ekman Wingates porträtt i analog fotografi under april månad. Utställningen har titeln När jag blir stor skall jag…

Jag såg utställningen igår och tyckte mycket om den. Väldig fina porträtt och tillsammans med texterna är det en spännande utställning som berör.

 

Citat från utställningen

  • Ja … jag slutar nog som professor    
  • Då … skall jag äta kanelbullar…  
  • Ja… då skall jag slippa skämmas för att vara borderline…
  • Ja … jag slutar nog som professor…

Eva

Kort besök i Teheran

Taxi TeheranDen 9 mars var en kafébioonsdag i Kulturhuset.  Vi såg filmen Taxi Teheran. Regissören Jafar Panahi hade för tredje gången trotsat yrkes- och reseförbudet. Han får inte filma i Iran, men vann ändå en Guldbjörn i Berlin för sin underhållande fejkdokumentär!

Jafar Panahi sitter själv bakom ratten i sin taxi riggad med kameror som spelar in passagerarna. Han har ett lite underfundigt leende på läpparna och verkar vara på gott humör. Resenärerna kommer och går. Något som vi inte är vana vid är att man delar taxi med främlingar om det finns plats. Lite som en minibuss. Extra roligt blir det när han skall köra Hana, som i verkligheten är Panahis systerdotter. Det är en liten kaxig tjej med slöja och skinn på näsan. Hon har i hemläxa att göra en film och det blir en del diskussioner med morbrodern om vad som är tillåtet och inte i Iran. Hon filmar till exempel en kille som snor åt sig några tappade sedlar på gatan och sedan försöker hon tvinga honom att lämna tillbaka pengarna för att hennes film ska bli ”godkänd”.

Panahi insåg snabbt att han inte kunde smygfilma riktiga passagerare och sen visa världen. Det skulle vara alltför farligt för alla inblandade. I stället använder han sig av skådespelare, både amatörer och proffs. Resultatet blev en halvdokumentär som är underhållande, rolig och intressant. Och vi fick se en liten del av en värld som är främmande för oss. En film man minns länge efter att ljuset släckts i salongen

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Eva & Conny