En berättelse om svensk rasism

Nu har vi sett Sameblod, filmen som vann det prestigefyllda Dragon Award Best Nordic Film-priset, 1 miljon svenska kronor, på Göteborg Film Festival 2017. Det har visserligen gått några veckor sen vi såg filmen, men den tog tid att ”smälta”.

Amanda Kernells omtalade långfilmsdebut  handlar om hur de samiska barnen på 1930-talet tvingades gå i nomadskolor, om rasbiologi och om Sverige som kolonialmakt.

I början av filmen ser vi Elle-Marja som på ålderns höst mycket motvilligt åker till  sin systers begravning. Det är en samisk begravning, alla gäster har traditionell dräkt, men inte Elle-Marja som har svart klänning med leopardkrage. Hon vill inte vara där, hon har begravt sin bakgrund för länge sen – uppväxten i en sydsamisk renskötarfamilj.

Största delen av filmen handlar om Elle-Marjas (Lene Cecilia Sparrok) ungdomsår när hon, tillsammans med sin syster (Mia Erika Sparrok), tvingas i väg från sin familj för att gå i svensk internatskola. Hon är inte beredd på att hennes ursprung är mindre värt än de svenska barnens och att hon inte får lära sig lika mycket som barnen i en vanligt svensk skola.

Det är starka och smärtsamma scener när rasbiologerna kommer till internatskolan och mäter och fotograferar barnen nakna. Men också när traktens pojkar märker Elle Marja som om hon är en renkalv.

I början beundrar Elle-Marja lärarinnan, en svensk blond kvinna, som hon litar på och blir förtrogen med. Elle-Marja vill också utbilda sig och bli lärarinnan. Hon ber lärarinnan om hjälp, men det visar sig att hon missbedömt situationen och någon hjälp får hon inte.

Det hon får uppleva på skolan gör att hon slutar längta hem och bestämer sig för att till varje pris flytta till Uppsala, utbilda sig till lärare och bli svensk. Hon bryter helt med sin familj, medan systern stannar kvar. Hon byter namn till Kristina, arbetar som lärarinna i Småland, gifter sig och får barn. I slutet av filmen ser vi henne på systerns begravning och vad som händer då är mycket rörande, men det berättar jag inte här.

När filmen är slut är det alldeles tyst i salongen. Jag är tagen och känner en slags kollektiv skuld och skam! En otroligt bra och nödvändig film, vackert foto, fantastisk regi och fantastiska skådespelarprestationer.

Sameblod går fortfarande på biograferna, Gå och se den!

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

 

En konstens gigant

Måndagen den 6 mars var det dags för vår 8:e konstfilm när kulturhuset Hav och Land visade utställningen Munch 150 från Nationalmuseet och Munchmuseet i Oslo.

2013 firade vårt grannland att det var 150 år sedan Edvard Munch föddes i Ådalsbruk i Norge. ”Skriet”, en av världens mest berömda målningar kände vi naturligtvis till, men inte så mycket mer. Men efter att ha sett filmen har kunskaperna ökat betydligt. Förutom att visa utställningen, är filmen en biografi över hans liv. När han var 5 år dog hans mor i tuberkulos och när han var 14 år dog hans storasyster, även hon i turberkulos. Dessa tragiska händelser påverkade motiven och sättet att måla i hög grad.

Utställningen visar 220 av hans verk, väldigt fint exponerade. Bland annat har man lyft ut en hel svit av målningar ut ramarna och monterat dem på en vit väggbård. Väldigt vackert och slående. Det är den största utställningen hittills av Munchs verk.

Edvard Munch dog 1944 på godset Ekely nära Oslo.

En version av ”Skriet” såldes 2012 på en konstauktion i New York för 840 miljoner kronor och ”Flickorna på bron” såldes 2017 för 498 miljoner kronor också på en konstauktion i New york.

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

En Hollywoodbagatell

Nu har vi sett filmen som nominerades till 14 Oscar (!)  – La La Land.

Med så många nomineringar och översvallande recensioner, såg vi fram mot en underhållande film med härlig musik och skickliga dansnummer när vi slog oss ner i biostolarna kvällen den 26 februari.

Men tyvärr blev vi besvika. Det var en tunn historia. Jazzpianisten Sebastian (Ryan Gosling) och den aspirerande skådespelerskan Mia (Emma Stone) blir förälskade men ju mer framgångsrika de blir, desto svårare blir det att hålla kärleken vid liv. Det är priset de får betala för sina framgångar. Vackra vyer över staden, vackra människor, några fina melodier och dans då och då. Filmen är 2 timmar och 8 minuter och då krävs det att det händer mer för att inte bli långtråkigt.

När vi på måndagsmorgonen slog på TV:n och hörde att filmen fått en statyett för bästa film, satte vi nästan kaffet i vrångstrupen. Nu var det som tur var fel. Moonlight vad den film som vann.

Vår favorit bland musikaler på bio står sig än – Woody Allens film Alla säger I love you från 1996 med, förutom Woody själv, Edward Norton, Julia Roberts, Natalie Portman m.fl.

Efter att ha sett La La Land vet vi alla fall vad vi skall göra om vi hamnar i en stillstående bilkö!

Betyg: 2 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

P.S. La la Land fick 5 Oscar: bästa kvinnliga huvudroll, bästa regi, bästa filmmusik, bästa foto (Linus Sandgren), och bästa scenografi.

En vacker spegling

Filmaren Sara Broos gav sin mamma konstnären Karin Broos en resa till den estniska badorten Pärnu i 60-årsprsent. Saras tanke var att de skulle komma varandra nära och prata om allt som var outsagt. Så blev det nu inte. Sara beslutade sig för att i stället göra en dokumentärfilm om Karin och sig själv som hon valde att kalla Speglingar.

Vi såg filmen på kafébio i kulturhuset Hav och Land den 22 februari. Sara hade använt sig av konstverk, minnesbiler, dagböcker, brev och fotografier.  Det var en film om ungdomsrevolt, åldrande, ätstörninngar, ordning, kaos och att förlora ett barn.  En berättelse om skillnader och likheter mellan mor och dotter. En vacker film om livet helt enkelt.

Betyg: 3 av 5 kompottpäron

Eva & Conny