En tunn soppa

Vi började det nya året med att gå på bio i kulturhuset den 1 januari. Precis som många andra valde vi Hundraettåringen som smet från notan och försvann med Robert Gustafsson och Iwar Wiklander i huvudrollerna. Filmen är en av tre nominerade till Biopublikens pris på Guldbaggegalan.

Förhandsreklamen gav för handen att Hundraettåringen skulle vara minst lika rolig som föregångaren Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Var den det? Nej, det tyckte inte jag. Det blev två fniss! Överraskningsmomenten som fanns i den första filmen är svåra att upprepa. Att en hundra år gammal man kliver ut genom fönstret och oförskyllt hamnar i oväntade sammanhang var kul. Något vi inte sett förut. De insprängda återblickarna med den osannolika roll som 100-åringen Allan Karlsson spelat i många stora händelsen i världshistorien var också fyndigt. Så vad fanns kvar till den nya filmen? En tunn historia om en flaska ”folksoda”, ovanligt klantiga CIA-agenter, en korkad polis (som var lika korkad i den första filmen) och en rolig apa.

Det märktes att den första filmen var baserad på en bok och att den andra var kokad på en spik! Regissörerna Felix och Måns Herngren verkar tro att det räcker att ställa Robert Gustafsson, Iwar Wiklander och en apa framför kameran så blir det kul. Men tyvärr räckte det inte, hur fantastisk mask Robert Gustafsson än hade och hur många svordomar man än använde. Det blev som sagt bara två fniss!

Betyg: 2 av 5 kompottpäron

Eva