Tillbaka till 70 -talet

Höstens första kafébiofilm för min del blev Alla tiders kvinnor med Annette Bening som Dorothea Fields. En kvinna 55+, kompetent, lite livstrött och med en cynisk humor. Hon lever med sin tonårsson Jamie (Lucas Jade Zuman) och två inneboende kvinnor; punkaren och feministen Abbie (Greta Gerwig) och tonårstjejen Julie (Elle Fanning).

Filmen utspelar sig i Kalifornien i slutet på 1970-talet med kulturella förändringar och uppror. Dorothea tvivlar på sin förmåga att ensam uppfostra Jamie till en bra man och övertalar de inneboende kvinnorna att hjälpa henne. Det blir en kollektiv uppfostran där Jamie bl.a. får lära sig vikten av att tillfredsställa en kvinna och att helt enkelt inte vara en skitstövel. Men egentligen handlar filmen om livet, lyckan och hur vi är mot varandra.

Jag tyckte mycket om filmen. Dialogen var välskriven och hade en lågmäld humor. Och vilka skådespelare!  Under två timmar förflyttades jag bakåt i tiden, vilket inte var helt oangenämt!

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Eva

Mejeriet som blev konstgalleri

År 2010 köpteThomas Wallner tillsammans med sin sambo ett mejeri i byn Simris, strax utanför Simrishamn och skapade ett konstgalleri på hela  350 kvadratmeter, Galleri Thomas Wallner.

Vid ett besök den 5 augusti såg vi en intressant, vacker och kanske lite skrämmande (!) utställning. Konstnären heter Ander Krisár.

På galleriets hemsida kan du se aktuella och kommande utställningar.

Eva & Conny

Ett hantverk med tradition

På vår minisemester på Österlen tittade vi in hos Wingård, en liten glashytta i Baskemölla strax norr om Simrishamn.

Den här augustidagen jobbade glasblåsaren Anders Wingård ute i den vackra trädgården utanför hyttan. Han har blåst glas i 47 år enligt traditionella hantverksmetoder. Det var intressant att studera hans yrkesskicklighet.

Här finns också en butik med vackert glas att användas till vardag och fest. Eller med Anders ord: mina glas passar både till vin och vatten!

Eva & Conny

 

En annorlunda pizzeria

Konstnären Peter Öhman startade Tångdala Lönnkrog, söder om Kivik på Österlen, som ett konstprojekt 2009. Projektet pågick i tre veckor innan det polisanmäldes. Numera har Peter alla nödvändiga tillstånd och serverar pizzor från sin vedeldade stenugn.

Som gäst slår du dig ner i en vildvuxen trädgård omgiven av skog. Bord och stolar är udda och står lite snett och ojämnt beroende på hur underlaget ser ut.

Fyra pizzor finns att välja på. Alla bygger samma grund och är rätt lika. En lönnkrog är egentligen en lokal för illegal alkoholservering, men detta till trots serveras endast alkoholfria drycker på Tångdala

På sommaren är krogen öppen de flesta dagar, vår och höst är mer oklart. Vi besökte Tångdala i början av augusti och då gällde det att beställa bord i förväg. Ett gott råd är att ta med kontanter, eftersom kort inte accepteras.

Vid vårt besök började det regna, men det löstes snabbt genom att vi flyttade in i konstnärens ateljé, som ligger i anslutning till krogen. Då kunde vi också ta en titt på hans tavlor samtidigt som vi njöt av pizzan.

Sammanfattningsvis goda pizzor i unik miljö.

Eva & Conny

Från danspalats till konsthall

I sommar har vi besökt Sandgrund i Karlstad. Huset byggdes 1960 och innehöll då en restaurang. Under 1970-talet blev Sandgrund är ett mycket välkänt danspalats med besökare från hela landet,

Idag är Sandgrund Lars Lerins permanenta konsthall. Det har blivit en stor, ljus utställningslokal, som är lättillgänglig och där Lars fantastiska akvareller exponeras på ett bra sätt. Det finns också ett kafé med moderata priser och i anslutning till entrén en butik, som bland annat säljer Lars böcker. 

Vi besökte hallen innan semestersäsongen startat på allvar, men det var ändå väldigt svårt att hitta parkering i närområdet. Något som de styrande i Karlstad borde ta tag i snarast. Konsthallen är ju en av Karlstads stora sevärdheter och har många besökare.

Tvärs över gatan till Sandgrund ligger Värmlands museum, där vi åt en alldeles utmärkt lunch. Rekommenderas!

Lars Lerin föddes 1954 i Munkfors. Han har studerat vid Gerlesborgsskolan i Stockholm 1974-75 och vid Valands konsthögskola i Göteborg 1980-84. Han har länge räknats som en av Nordens främsta akvarellister och har ställt ut i såväl samlings- som separatutställningar på gallerier och museer i Sverige, Danmark, Finland, Frankrike, Färöarna, Island, Norge, Tyskland och USA. Lars Lerin är även författare och har medverkat i flera dokumentärer som sänts i TV.

 

Eva & Conny

Wälkommen kära Du …

Ett besök på Carl Larsson-gården i Sundborn utanför Falun har länge stått på vår ”att-göra-lista”. Och nu är även det avbockat!

1888 fick Carl och Karin Lilla Hyttnäs av Karins far Adolf Bergöö. Konstnärsparet förvandlade tillsammans den lilla parstugan till ett av världens mest kända konstnärshem. Det tog 20 år, men så blev det också något unikt.

Efter att ha sett otaliga bilder och reportage från gården, tror man sig veta hur den ser ut. Till viss del stämmer det. Det ljusa rummet som Karin inrett med blå- och vitrandiga stolsitsar och rosa pelargonier i fönstren finns där. Det var här hon satt och vävde och barnen lekte eller lästa.

Men man kan inte kalla hemmet ”ljust och fräscht”, utan snarare färgglatt, ombonat och hemtrevligt!  Ett trendbrott och ett kreativt nytänkande på den tiden. Snart kanske tiden är mogen för en renässans när den vit-svart-grå trenden är över? Målningarna av barnen på innerdörrarna och alla andra personliga detaljer var också roligt och inspirerande. att studera.

Lilla Hyttnäs har varit i släkten Larsson ägo i generationer och förvaltas numera av Carl och Karin Larssons släktförening.

Eva & Conny

En anrik brunn

På vår resa i Dalarna 12 – 16 juni tillbringade vi två nätter i det anrika Loka Brunn, beläget mellan sjöarna norra och södra Loken. Loka Brunn ägs sedan 2007 av familjen Spendrup. och är en helt fantastisk hotell- och konferensanläggning med sammanlagt över 50 byggnader. Idag är nästan alla pietetsfullt renoverade och innehåller bl.a. 150 hotellrum. Vi valde dock  att bo på vandrarhemmet. Huset var inte renoverat ännu, men det var rent och snyggt till en kostnad av 490 kr per natt för ett dubbelrum.  

Första eftermiddagen tillbringade vi i den nybyggda spa-byggnaden. Stor simbassäng med bl.a. vattenfall samt många olika bubbelbad. En bar fanns naturligtvis också. På kvällen åt  vi en utmärkt måltid i restaurangbyggnaden som även den kommit till på senare år.

 

Vår andra dag började med en promenad  bland anläggningens all fina hus. Bland annat drack vi brunn i en lokal i samma hus som kyrkan. Den var en upplevelse i sig.

På alla bänkar i den vackra kyrkan låg renfällar. Detta på grund av att det kan bli kallt i kyrkan då uppvärmning inte är tillåten, eftersom det kan skada byggnaden. Vaktmästaren berättade att från maj till september i år är 17 bröllop inbokade!

 

Vi hittade också Brunnsmuseet. Här  finns rum som visar hur de välbeställda bodde när de ”drack brunn” samt läkarmottagningen och apoteket. Här finns också många fotografier som visar Loka Brunns historia. Loka har funnits sedan 1720, men storhetstiden började 1761 när kung Adolf Fredrik kom till hit med sin familj för att bota sin envisa migrän. Kungen ordinerades 6 – 8 liter brunnsvatten per dygn (!) och när kungen reste hem två veckor senare var migränen botad. Efter det kom kungligheter och borgare  i en ständig ström för att ta del av vattnets helande kraft.

 

Vi passade också på att besöka Grythyttan och äta lunch på Grythyttans värdshus. En mycket god och trevlig upplevelse. Vi hade även sett fram mot en guidad tur i Måltidens hus. Men se det gick inte, visningarna startade först vecka 26. En klar besvikelse. 

Sammantaget blev det några upplevelserika dagar och vi återvänder gärna!

 

Eva & Conny

 

 

En mästares hem

Efter besöket på Zornmuseet var det dags för Zorngården. Gårdensom ligger granne med Zornmuseet, var bara den värd resan. Anders och Emma Zorn flyttade in i Zorngården 1896. Huset byggdes ut och på under 14 år. Paret fick inga egna barn och Emma beslutade att huset efter hennes död skulle tillfalla svenska staten. Allt är mycket välbevarat och ger en bra inblick i ett av den tidens rikemanshem.

Anders tjänade mycket pengar på sin porträttkonst och paret gjorde stora investeringar i Zorngården. Bland annat importerades varmvattenberedare från USA liksom dammsugare. Hushållet var i högsta grad modernt för den tiden. Anders och Emma var mycket generösa och hade alltid gäster i huset som bodde och åt gratis, oftast i flera månader. Självklart fanns det många tjänsteflickor i hushållet. En del fick säkert stå modell för Anders målningar.

Veranda, till höger på bilden, kallas ”punschverandan” och är ombonad och intim. Hit kommer man genom en låg, oansenlig, lite ”hemlig” dörr i stora salen på övervåningen. Bredvid Zorngården ligger ytterligare ett hus, som Anders lät bygga till sin mormor och mamma. Två kvinnor som betydde mycket för honom och som han tog väl hand om.

Eva & Conny

Målarnas mästare

Vi har länge tänkt att besöka Zornmuseet och Zorngården i Mora och den 13 juni var det äntligen dags.

Anders Zorn föddes  i Mora 1860. Han växte upp med sin mor och sin mormor. Fadern, Leonard Zorn var en tysk bryggmästare från Bayern och Anders träffade aldrig honom, men tog senare hans namn. Vid faders död fick Anders ärva 3 000 kr, vilket var en förmögenhet på den tiden. Arvet gjorde att han kunde skaffa sig utbildning. Han reste mycket i unga år, främst till England och Spanien och jobbade hårt på att få ihop pengar för att år 1885 kunna gifta sig Emma Lamm som kom från mycket goda förhållanden.

Zornmuseet, som ligger granne med Zorngården i central Mora erbjuder alltid en permanent utställning med Zorns akvareller, oljemålningar, skulpturer och etsningar. Årets sommarutställning heter Zorn och Frankrike. För första gången ägnas en hel utställning åt de åtta år som Anders Zorn och hans hustru Emma hade sin fasta adress på Boulevard de Clichy i Paris, strax intill  danslokalen Molin Rouge. Det var en tid då Zorns internationella karriär tog raketfart. Vid Världsutställningen i Paris 1889 vann den unge svensken guldmedalj och förärades med den främsta av franska ordnar, Hederslegionen, och blev ett respekterat namn i den mondäna stadens konstliv.

Zorns rykte och förmögenhet kom framför allt från hans porträttkonst. Han reste sju gånger till USA och nådde en makalös framgång. Bankirer, industrimagnater och politiker betalade astronomiska belopp för att låta sig avporträtteras av honom. Bland beställarna fanns presidenterna Grover Cleveland och William Taft. Han gjorde också en etsning av president Theodore Roosevelt. Etsningarna bidrog i hög grad till hans framgångar. Guiden berättade att för ett presidentporträtt fick Zorn ca 1 miljon i dagens penningvärde! Senare började han måla nakna modeller i naturen, gärna vid vatten. Idag är det oftast dessa vi förknippar med Zorns måleri.

Museet är väldigt fint och speglar Anders Zorns fantastiska måleri, men visar även hans privata samlingar av dyrbara silverpjäser och skulpturen m.m. liksom Emma Zorns smycken.

 Anders Zorn dog 1920 i Stockholm och  och Emma Zorn 1942 i Mora. Båda

ligger begravde i Mora invid kyrkan.

 

 

Eva & Conny

Snabblagad sommarlunch

Här kommer receptet på en snabblagad och omtyckt sallad, som jag har ”knyckt” från stjärnkocken Tom Sjöstedt.

Färsk tortellini med champinjoner och nötter

4 personer

600 g färsk tortellini med ricotta och spenat
½ tsk gurkmeja
400 g champinjoner
50 g hasselnötter
olivolja
salt och svartpeppar
Garnering
1 citron, skalet
50 g babyspenat
olivolja
svartpeppar

Gör så här:
1. Sätt ugnen på 200 grader. Koka pastan enligt anvisningarna på paketet tillsammans med gurkmeja.

2. Stek svampen knaprig i olivoljan, salt och peppra. Rosta nötterna i ugnen ca 8 minuter, till de får färg.

3. Blanda allt  på ett stort uppläggningsfat. eller på tallrikar. Garnera med olivolja, citronskal, babyspenat och svartpeppar.

Eva

En perfekt aptitretare

Salladsplock med frisk räkfyllning – en perfekt aptitretare. Fräscht, gott, nyttigt och snabbt

Ingredienser till 4 personer

150 g skalade räkor
10 cm färsk gurka
1 dl finhackad dill
2-3 cm pepparrot
2-3 msk kallpressad rapsolja
ev. salt
gemsallad

 

Så här gör du:
Grovhacka räkorna, skala och tärna gurkan fins. Blanda räkor och gurka med finhackad dill, finriven pepparrot och lite olja, smaka ev. av med lite salt.
Lägg upp på blad av gemsallad eller romansallad i bitar
Serveras gärna med ett glas rosévin eller alkoholfritt Mariestadsöl

Eva

Konstrunda i Hällevadsholm

Kvällen den 1 juni hade Konstföreningen Sotenäset bjudit in till en konstrunda i Hällevadsholm under ledning av konstnären Lukas Arons. Första stoppet var Thomas Thorildplatsen. Munkedals kommun hade utlyst en tävling, som konstnären Lukas Arons vann med sitt intressanta förslag. Platsen, som invigdes 2009, är inte bara ett minne över Thomas Thorild, utan även en samlingsplats, ett litet torg, i samhället med gott om sittplatser.

Thomas Thorild, 1759 – 1808, var född i Svarteborg. Han var en kontroversiell och provocerande tänkare som väckte debatt i sin samtid. Det var han som myntade orden ” Tänka fritt är stort men tänka rätt är större”. 

Nästa stopp var skolgården där kommunen fällt en 350 år gammal ek för att bygga ut skolan. Lukas Arons fick i uppdrag att göra något av det fantastiska gamla trädet. Och resultatet liknar verkligen ingenting annat vi sett. ”Huvudet ner och fötterna upp” skulle man kunna säga. När eken togs upp ur marken vägde den 18 ton – bara roten och sanden som skrapades bort från den vägde 4 ton! I skulpturform med sina stenfötter väger eken hela 25 ton!

Efter att beundrat Eken fortsatte vi till Lukas Arons ateljé, där vi fick se ett bildspel som speglade konstnärens mångsidighet. Lukas Arons arbetar i sten, trä, brons, is och snö!  Och inte nog med det, han är även lärare i stenhantverk vid Grebbestads Folkhögskola.

Vi fick se spännande bilder från arbetet med eken men också bilder från andra projekt bl.a. isprojekt i Murmansk och  Nordnorge. Ytterligare en specialitet som Lukas Arons har är ljussättning inuti is- och snöskulpturer. Mycket vackert. 

För närvarande deltar Lukas Arons i ett projekt som heter Landet Mitt Emellan; 15 mil, 12 konstverk, 11 konstnärer, 3 kommuner.

 

 

 

 

 

Eva & Conny

 

 

Ett märkligt kvinnoöde

Säsongens kafébiofilmer i kulturhuset Hav och Land börjar lida mot sitt slut. Men än är det några kvar. Den 3 maj såg jag Pedro Almodóvars film Julieta. Förra filmen, Kära passagerare, var ett lågvattenmärke, men Julieta levde upp till de fina recensioner som filmen fått. Men så är också handlingen hämtad från nobelpristagaren Alice Munro!

I början av filmen möter vi den medelålders Julieta (Emma Suárez). Hon och hennes man Lorenzo håller på att packa och flytta från sin eleganta lägenhet i Madrid till Portugal. Av en händelse stöter hon ihop med sin dotter Antias väninna, som berättar att hon träffat Antia vid Comosjön, Hon berättar också att Antia har tre barn. Julia går hem, gör slut med Lorenzo och hyr en lägenhet i det hus hon bodde i för länge sen tillsammans med dottern. Här börjar hon skriva på ett långt brev till sin förlorade dotter och nu börjar en mycket spännande tillbakablick.

Det handlar om självmord, kärlek, dödsfall, otrohet o.ch saknad. Med andra ord – ett livsöde. Även om det inte är en thriller, så är det en spännande film och därför berättar jag inte mer om handlingen här. Den hade premiär hösten 2016, men den kan ju dyka upp på TV eller i andra filmkanaler.

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Eva

Mr Visselblåsare

Den 19 april såg vi Oliver Stones film om Edward Joseph Snowden på kafébio i kulturhuset Hav och Land. Ed Snowden, född 1983, är amerikanen, anställd på CIA, som ställde frågan om det verkligen är patriotiskt att köra över den konstitution man säger sig försvara och att använda terrorismen som förevändning för att i en otrolig omfattning spionera på en hel värld, både landsmän och allierade, helt enkelt för att det är tekniskt möjligt?

Ed Snowden spelas av en porträttlik Joseph Gordon-Levitt på ett lite torrt sätt, ungefär så som man föreställer sig Snowden utan att känna honom personligen. Filmen är spännande och mycket oroande och kanske borde man, som Ed Snowden,  sätta frystejp eller plåster över datorns kameraöga!

Snowden läckte sekretessbelagda dokument, som visade att det förekom stora, hemliga övervakningsprojekt. Han läckte även dokument, som han menar, visar att USA och Storbritannien bedriver hackerattacker riktade mot datorer över hela världen. Han överlämnade dokumenten till tidningarna The Guardian och The Washington Post i juni 2013. Förra året fick vi erfara att även Ryssland ägnar sig åt denna verksamhet t.ex. under valet i USA.

Ibland hör man människor säga att det inte spelar någon roll att det finns övervakningskameror överallt, att vi går att spåra och kontrollera dygnet runt via mobiler, datorer, e-post etc. Har men bara rent samvete och inte gör något olagligt, så är det o.k. Men det förutsätter ett demokratiskt samhälle med yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet, demonstrationsfrihet, föreningsfrihet och religionsfrihet. Skulle vi få ett annat statsskick kan det bli förödande till och med livsfarligt för många människor. Vi kan aldrig ta demokratin för given! Vi kan t.o.m. rösta bort den, vilket skedde i i ett land nära oss på 1930-talet.

1948 skrev James Orwell en av 1900-talets mest kända romaner Nittonhundraåttiofyra, som handlar om ett utopiskt övervakningssamhälle. Efter att ha sett filmen Snowden inser man att verkligheten vida överstiger fantasin. Åtminstone när det gäller övervakning av samhällsmedborgarna.

Ed Snowden riskerar dödsstraff i USA, och sitter därför i ofrivillig exil i ett Ryssland där Putin håller på att återskapa det gamla sovjetiska storebror-samhället! Ur askan i elden alltså! 

I december 2014 tilldelades visselblåsaren Ed Snowden Right Livelihood Award (det alternativa nobelpriset). Synd bara att han inte kunde få en fristad i Sverige!

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Moonlight – en solklar Oscarsvinnare

Den 4 april såg vi filmen Moonlight på Kafébion i Kulturhuset Hav och Land. Filmen är en uppväxtskildring i tre delar. Huvudpersonen är Shiron (Alex R Hibbert).

Vi får följa honom som barn, tonåring och till sist som vuxen. Han har verkligen oddsen emot sig. Han växer upp i en tufft område utanför Miami och för en ensam kamp för att hitta sin plats i ett samhälle med kriminalitet, narkotika och våld. Det blir inte lättare när Shiron förstår att han är homosexuell.

Moonlight är en fruktansvärd och smärtsam film, men det finns medmänsklighet och kärlek också och slutet inger ett visst hopp. Man sitter som klistrad i stolen. En av årets bästa filmer och en värdig Oscarsvinnare. En film du inte får missa!

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

 

 

En perfekt pappa?

Den 22 mars såg vi filmen Captain Fantastic på Kafébion i kulturhuset Hav och Land.  Filmen handlar om Ben Cash, utmärkt spelad av Viggo Mortensen, och hans hustru Leslie, som har skapat ett hem för sig och sina sex barn i nordvästra USA:s djupa skogar, långt bort från släktingar och vänner.

De uppfostrar barnen till att bli starka, bildade och självständiga individer genom hård och tuff fysisk träning, avancerade bokliga studier etc. Leslie är inte närvarande i filmen (utom i drömsekvenser). Hon ligger på sjukhus och en dag får de ett tragisk budskap; hon har tagit sitt liv. Ben vill inte åka till begravningen och lämna skogen. Leslies föräldrar är uttalat emot att de kommer, men barnen tjatar och Ben ger med sig. När de dessutom hittar Leslies testamente, där hon lämnar detaljerade önskemål om sin egen begravning, som de misstänker att släkten inte kommer att följa, startar ”operation rädda mamma”. Familjen  återvänder till civilisationen i en gammal skolbuss. Nu tvingas Ben att försvara och utvärdera det sätt han valt att leva på och fråga sig om det är bra för barnen.

Filmen ifrågasätter det moderna samhället. Ben är en jättebra pappa, han har lärt barnen vad ärlighet, familjesammanhållning och kärlek är. Han har lärt dem vikten av kunskap. Han har lärt dem att överleva i skogen. Men kommer de att klara sig i samhället? Det tycker inte släktingarna, de vill ta barnen ifrån honom och rädda dem från hans skadliga påverkan.

Filmen ställer viktiga frågor. Just därför är det synd att slutet blir så konventionellt.

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

 

 

En berättelse om svensk rasism

Nu har vi sett Sameblod, filmen som vann det prestigefyllda Dragon Award Best Nordic Film-priset, 1 miljon svenska kronor, på Göteborg Film Festival 2017. Det har visserligen gått några veckor sen vi såg filmen, men den tog tid att ”smälta”.

Amanda Kernells omtalade långfilmsdebut  handlar om hur de samiska barnen på 1930-talet tvingades gå i nomadskolor, om rasbiologi och om Sverige som kolonialmakt.

I början av filmen ser vi Elle-Marja som på ålderns höst mycket motvilligt åker till  sin systers begravning. Det är en samisk begravning, alla gäster har traditionell dräkt, men inte Elle-Marja som har svart klänning med leopardkrage. Hon vill inte vara där, hon har begravt sin bakgrund för länge sen – uppväxten i en sydsamisk renskötarfamilj.

Största delen av filmen handlar om Elle-Marjas (Lene Cecilia Sparrok) ungdomsår när hon, tillsammans med sin syster (Mia Erika Sparrok), tvingas i väg från sin familj för att gå i svensk internatskola. Hon är inte beredd på att hennes ursprung är mindre värt än de svenska barnens och att hon inte får lära sig lika mycket som barnen i en vanligt svensk skola.

Det är starka och smärtsamma scener när rasbiologerna kommer till internatskolan och mäter och fotograferar barnen nakna. Men också när traktens pojkar märker Elle Marja som om hon är en renkalv.

I början beundrar Elle-Marja lärarinnan, en svensk blond kvinna, som hon litar på och blir förtrogen med. Elle-Marja vill också utbilda sig och bli lärarinnan. Hon ber lärarinnan om hjälp, men det visar sig att hon missbedömt situationen och någon hjälp får hon inte.

Det hon får uppleva på skolan gör att hon slutar längta hem och bestämer sig för att till varje pris flytta till Uppsala, utbilda sig till lärare och bli svensk. Hon bryter helt med sin familj, medan systern stannar kvar. Hon byter namn till Kristina, arbetar som lärarinna i Småland, gifter sig och får barn. I slutet av filmen ser vi henne på systerns begravning och vad som händer då är mycket rörande, men det berättar jag inte här.

När filmen är slut är det alldeles tyst i salongen. Jag är tagen och känner en slags kollektiv skuld och skam! En otroligt bra och nödvändig film, vackert foto, fantastisk regi och fantastiska skådespelarprestationer.

Sameblod går fortfarande på biograferna, Gå och se den!

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

 

En konstens gigant

Måndagen den 6 mars var det dags för vår 8:e konstfilm när kulturhuset Hav och Land visade utställningen Munch 150 från Nationalmuseet och Munchmuseet i Oslo.

2013 firade vårt grannland att det var 150 år sedan Edvard Munch föddes i Ådalsbruk i Norge. ”Skriet”, en av världens mest berömda målningar kände vi naturligtvis till, men inte så mycket mer. Men efter att ha sett filmen har kunskaperna ökat betydligt. Förutom att visa utställningen, är filmen en biografi över hans liv. När han var 5 år dog hans mor i tuberkulos och när han var 14 år dog hans storasyster, även hon i turberkulos. Dessa tragiska händelser påverkade motiven och sättet att måla i hög grad.

Utställningen visar 220 av hans verk, väldigt fint exponerade. Bland annat har man lyft ut en hel svit av målningar ut ramarna och monterat dem på en vit väggbård. Väldigt vackert och slående. Det är den största utställningen hittills av Munchs verk.

Edvard Munch dog 1944 på godset Ekely nära Oslo.

En version av ”Skriet” såldes 2012 på en konstauktion i New York för 840 miljoner kronor och ”Flickorna på bron” såldes 2017 för 498 miljoner kronor också på en konstauktion i New york.

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

En Hollywoodbagatell

Nu har vi sett filmen som nominerades till 14 Oscar (!)  – La La Land.

Med så många nomineringar och översvallande recensioner, såg vi fram mot en underhållande film med härlig musik och skickliga dansnummer när vi slog oss ner i biostolarna kvällen den 26 februari.

Men tyvärr blev vi besvika. Det var en tunn historia. Jazzpianisten Sebastian (Ryan Gosling) och den aspirerande skådespelerskan Mia (Emma Stone) blir förälskade men ju mer framgångsrika de blir, desto svårare blir det att hålla kärleken vid liv. Det är priset de får betala för sina framgångar. Vackra vyer över staden, vackra människor, några fina melodier och dans då och då. Filmen är 2 timmar och 8 minuter och då krävs det att det händer mer för att inte bli långtråkigt.

När vi på måndagsmorgonen slog på TV:n och hörde att filmen fått en statyett för bästa film, satte vi nästan kaffet i vrångstrupen. Nu var det som tur var fel. Moonlight vad den film som vann.

Vår favorit bland musikaler på bio står sig än – Woody Allens film Alla säger I love you från 1996 med, förutom Woody själv, Edward Norton, Julia Roberts, Natalie Portman m.fl.

Efter att ha sett La La Land vet vi alla fall vad vi skall göra om vi hamnar i en stillstående bilkö!

Betyg: 2 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

P.S. La la Land fick 5 Oscar: bästa kvinnliga huvudroll, bästa regi, bästa filmmusik, bästa foto (Linus Sandgren), och bästa scenografi.

En vacker spegling

Filmaren Sara Broos gav sin mamma konstnären Karin Broos en resa till den estniska badorten Pärnu i 60-årsprsent. Saras tanke var att de skulle komma varandra nära och prata om allt som var outsagt. Så blev det nu inte. Sara beslutade sig för att i stället göra en dokumentärfilm om Karin och sig själv som hon valde att kalla Speglingar.

Vi såg filmen på kafébio i kulturhuset Hav och Land den 22 februari. Sara hade använt sig av konstverk, minnesbiler, dagböcker, brev och fotografier.  Det var en film om ungdomsrevolt, åldrande, ätstörninngar, ordning, kaos och att förlora ett barn.  En berättelse om skillnader och likheter mellan mor och dotter. En vacker film om livet helt enkelt.

Betyg: 3 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Kunglig audiens

Helen Mirren berättade att hon, efter att ha fått en Oscar för sin rolltolkning av drottning Elisabeth II i filmen The Queen, först inte ville spela drottning Elisabeth ännu en gång. Detta berättade hon i en intervju som gjordes i samband med en föreställning av The Audience i New York. Men sen tänkte hon ”vem är jag som tackar nej till att spela mot några av världens bästa aktörer?” Så hon tackade helt enkelt ja! Det är vi som såg en inspelad föreställning av The Audience från National Theatre i London, inklusive nämnda intervju, den 19 februari i kulturhuset Hav och Land tacksamma för.

Pjäsen handlar om hur Elisabeth II tar emot premiärministern varje tisdag under ca 20 minuter. Meningen med dessa ”sittningar” (Churchill envisades med att stå upp. Han kunde inte tänka sig att sitta när drottningen var närvarande) är att informera drottningen om viktiga händelser. Det har blivit många premiärministrar under Elisabeths långa liv. De vi får se på scenen är Winston Churchill, Margret Thatcher, David Cameron, Antony Eden, Harold Wilson (vilken verkade blivit en favorit), Tony Blair och John Major. Ett urval av alla premiärministrar drottningen träffat under 60 år.

Det är en intressant, men framförallt rolig föreställning. Helen Mirren förvandlas nästan framför våra ögon från 39 år till 57 till 28 och så kanske 75 år, beroende på vilken premiärminister det handlade om. Vi fattade aldrig riktigt hur det gick till. Och ministrarna kom inte i någon kronologisk ordning.

Början på andra akten utspelar sig på slottet Balmoral i Skottland, bland höga berg och med levande hundar (!) på scenen. Den nu medelålders drottningen, klädd i rutig, veckad kjol, kofta och ordentliga skor, ska ut på picknick med en motsträvig Harold Wilson som helst vill sitta kvar framför brasan.

Innan vi fattade hur det gått till är vi itillbaka i Buckingham Palace i London, där drottningen skall fotograferas och nu ser vi plötsligt en ung vacker Elisabeth i full galaskrud med lång vit klänning, blått ordensband och gnistrande tiara.

Helen Mirren behärskar verkligen  scenrummet och spelar drottningen ytterst nyanserat. Tonfall, röst, hur hon går, står och sitter – vilket proffs!

Pjäsen är skriven av dramatikern Peter Morgan som skrev manus till filmen ”The Queen”. Regissör är Stephen Daldry, känd för t ex filmerna Billy Elliot och Timmarna.

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

En obetalbar operettparodi

Samtliga föreställningar av Glada änkan på Kungliga Operan i Stockholm är slutsålda. Tur för alla oss ute i landet att den direktsändes till många Folketshusbiografer lördagen den 11 februari. Det var en väldigt rolig föreställning, där vi kände igen den vackra musiken av Lehár, men med ny handling och nya sångtexterna av Henrik Dorsin.

I den nya uppdaterade uppsättningen har operan budgetproblem och kräver av VD:n Benny Zetterberg (Henrik Dorsin) att han sätter upp något publikdragande. Till slut enas man om Glada Änkan och att anlita den kända stjärnan Hanna Glawari (Elin Rombo) till huvudrollen som änkan. Man bestämmer sig också för att anlita en kontroversiell regissör från Hökarängen, Danilo Danilivitsch (Jeremy Carpenter). Det visar sig att Hanna och Danilo haft en tonårsförälskese och den blommar naturligtvis upp igen. VD:n sliter, med hjälp av sin administratör (Miriam Treichl), för att ro allt i land, men till slut får han sparken. Uppdraget går då till en privatteater, under ledning av  Leif ”Fisken” Hermansson (Klas Hedlund), vilket visar sig bli en katastrof.

Det var en befriande humoristisk föreställning full av överraskningar och med fantastiska sångare och en Henrik Dorsin i toppform. Undrar vem som kom på genidraget att anlita honom? Uppskattningen från publiken i kulturhuset Hav och Land i Hunnebostrand gick inte att ta miste på. Det applåderades och busvisslades. Det var en Glad Änka vi sent skall glömma!

Betyg: 5+++ av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Från Ryssland till USA via Spanien

Förra veckan gjorde vi en ”filmresa” i kulturhuset Hav och Lands regi!!

 

Första filmen:  Konstfilmen Revolution – ny konst för en ny värld.

Filmen  handlar om den ryska avantgarde-konsten i Sovjet direkt efter revolutionen 1917 fram till att den krossades och tystades av Stalin. Liksom tidigare konstfilmer väldigt intressant. Konstverk blandat med intervjuer och dokumentära inslag.

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

 

Andra filmen: Kafébiofilmen Vänner för livet.

Filmen handlar om Julian som bor i Barcelona med sin boxer Truman.Han är dödssjuk i cancer. Barndomskompisen Tomás , som lever i Kanada, kommer på besök för att försöka återuppliva deras gamla vänskap. Det är en film om manlig vänskap, om hur Julian planerar för sin egen död och sin älskade Trumans framtid när han själv är borta. Men filmen berättar också om människorna kring Julian, hur de hanterar sin sorg och hur de fortsätter med sina liv, vilket gör den intressantare. De två huvudrollsinnehavarna, Ricardo Darín och Javier Cámara gjorde sina rollfigurer full rättvisa. Näsduk behövdes i slutscenen!

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

 

Tredje filmen: Jackie

Enligt reklamen ”ett brännande starkt och intimt porträtt  av en av de viktigaste och mest tragiska ögonblicken i amerikansk historia, berättad ur Jackie Kennedys perspektiv.” Jag tyckte dock att den var ganska tråkig och lite sövande.

Skotten i Dallas inte bara dödar Jackies man och USA:s 35:e president, utan avbryter hennes livsverk, en idealiserad monarki, på ett grymt sätt. I bilen på väg mot obduktionen börjar hon redan formulera sitt motstånd: Hon ska ta reda på allt om Lincolns begravning och bygga sitt slutperformance på det. Det verklighetens Jackie visste var att föreställningen om en människa lever längre än sanningen.

Huvudskälet till att se den här filmen är: Natalie Portman. Hon var med i varenda bildruta och visade vilken fantastisk skådespelare hon är. Det blir säkert en Oscarsstatyett för rollen som Jackie.

Betyg: 3 av 5 kompottpäron

 Eva 6 Conny

Att se det värdefulla i det enkla

Den 1 februari var vi på vernissage i Lilla Galleriet i kulturhuset. Soile Algeröd ställer ut 22 akvareller. Hon har valt att kalla utställningen I love Coffee I love Tea, I love …

Soile målar för att få och kunna ge kraft och glädje, ro och igenkännande. Hennes önskan är att kunna förmedla något värdefullt ur det enkla.

Utställningen på går 1 februari – 27 februari.

Den 27 februari kl 18.00 kommer Soile att hålla ett föredrag i kulturhuset under rubriken Med konsten återerövrade jag min barndom.

 

Eva & Conny

 

Kärlek, mod och frihet

Den 27 januari invigdes Göteborgs Film Festival för 40:e gången. Man firade med att bl.a. direktsända invigningen och visa världspremiären av filmen Tom of Finland på 40 platser i Västra Götaland, varav Kulturhuset Hav och Land i Hunnebostrand var en. Biljettpriset var helt följdriktigt 40 kr! När vi kom till kulturhuset var den röda mattan utrullad och det fanns bubbel i glasen. Men var fanns den stora publiken? Allt som allt var vi ca 20 personer.

Själva invigningen tyckte vi inte var särskilt intressant. Vi kom in i handlingen när skådespelaren Bianca Kronlöf, som var konferencier, fladdrade omkring på scenen i konstiga kreationer och försökte vara rolig eller ironisk snarare. Inget som vi uppskattade, det blev bara plumpt.

Nej, det som Sotenäsborna missade var den fantastiska filmen om gayikonen Tom of Finland regisserad av en av Finlands främsta regissörer Dome Karukoski. Filmen är baserad på konstnären Touko Laaksonens (1920 – 1991) spektakulära liv. Från det krigshärjade Finland via Berlin till Kaliforniens liberala 70-talsparadis. Hans bilder, som föreställer välbyggda män i svart läder på motorcyklar eller män som utför olika sexuella handlingar, uppnådde ikonstatus och inspirerade en hel generation unga homosexuella män. Han anklagades också, när okunnigheten var som störst, för att han genom sina bilder spred aids!

Filmen visar hur samhällets syn på homosexualitet har förändrats från 1940-talet fram till idag med rätt att öppet leva ihop, gifta sig och skaffa barn. Inte överallt men i många länder. Filmens slogan är ”De kallade det för smuts – det blev en revolution”.

Tom of Finland är en gripande film om kärlek, mod och frihet. Gå och se den när den går upp på biograferna!

Betyg. 4 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Sveriges sista grottmänniska

Vi såg Tjuvjägaren – den enkla människans kamp mot överheten på kafébio i kulturhuset Hav och Land den 24 januari. En mycket sevärd film om en man som älskade friheten mer än allt och som tog konsekvenserna. Den bygger på den sanna historia om Lars Eriksson (Lasse i berget) född 1828 och hans hustru Inga Andersdotter född 1834.

Historien börjar egentligen på 1880-talet. Lasse och Inga hade ingen egen bostad, utan hyrde en stuga i Husaby av en släkting. När släktingen skulle flytta tillbaka stod de utan hem. Lasse var sedan länge känd för sin egensinnighet. Därför ville ingen ha honom som hyresgäst. Det enda som återstod var fattighuset.

Lasse själv tycktes dock inte oroa sig. Han sa bara att allt skulle ordna sig. Varje morgon tog han sin bössa och begav sig till skogen. Inga, som var van att låta Lasse göra som han behagade, frågade inte vad han hade för sig. Inga arbetade som hemsömmerska och när han en dag bar iväg med hennes käraste ägodel, vävstolen, var måttet rågat. Hon smög efter Lasse. Vad hon fick se fick henne att tappa fattningen. Lasse hade murat en stuga under ett stort utskjutande klippblock. Berget utgjorde tak och väggar. Det fanns både fönster och skorstenar. Vävstolen tänkte han använda till dörrpost! Denna ”stuga” blev deras hem i nästan 30 år.

När de flyttade till grottan i skogen hade de inga hemmavarande barn. I filmen får de besök av ett barnbarn, Ida, en flicka som verkade ha ärvt både sätt och förkärlek för att jaga från sin morfar. Det framgår också att Lasse och Inga hade barn i Amerika. När allt var som jobbigast var det nära att Inga lämnade Lasse och flyttade efter, men till slut valde hon kärleken till sin egensinnige man.

Lasse drevs av en enorm frihetslängtan, äventyrslusta och en närmast manisk passion för jakt. Han var en legend som jägare redan under sin livstid och tillverkade själv sina bössor. Inte heller dög det med köpt hagel. Han gjorde eget av spikar och annan järnskrot.

Det var inte bara djuren som hamnade i skottlinjen. Bössan åkte snabbt ner från väggen när ovälkomna gäster närmade sig grottan. Lasse hade ett häftigt humör och många besökare har vänt vid åsynen av bössmynningen. Han gick inte ur vägen för någon. Inte heller Kinnekulles grevar lyckades sätta sig över den excentriske mannen i skogen.

Han hade ett par riktiga vänner som han umgicks med, annars höll han sig mest för sig själv. Och till Lidköping begav han sig bara för att köpa brännvin. Inga hade kvar några vänner i byn som hon besökte. Hon gick till kyrkan, även om en del tittade snett på henne och hon fortsatte att arbeta som sömmerska.

Inga dog 1908. Två år senare började Lasses krafter att sina. Han blev allt sämre och hämtades mer eller mindre med våld till fattighuset 1910. Där dog han samma år.

Idag är Lasse i bergets grotta en av Kinnekulles märkligaste sevärdheter. Vid ett besök i grottan är det svårt att föreställa sig hur någon frivilligt kunnat ha den som sin bostad. Det är trångt och fukten från bergväggen rådde inte ens elden från spisen på.

Filmen är inspelad på olika ställen i Västergötland, bl.a. på Kinnekulle. I filmen spelas Lasse av Niklas Falk och hans hustru Inga av Ylva Lööf. Grevinnan, spelad av Annica Liljeblad, är den enda bland överheten som förstår Lasse. Hon är en modern och bestämd kvinna för sin tid, som älskar jakt och äventyr. Grevinnan fascineras av Lasse och hans vildmarksliv och ser honom som ett intressant inslag på Kinnekulle. Hon är den som hjälper honom så att han får bo kvar i skogen och får tillstånd att jaga på annans mark.

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Det skall va´ gôtt å leva

”Det skall va´ gôtt å leva, annars kan det kvitta.” En fulltalig och entusiastisk publik stod upp och sjöng med när föreställningen Macken TV-serien på scen var till ända på Lorensbergsteatern i Göteborg. Om det händer varje kväll vet jag inte, men fredagen den 20 januari slutade kvällen på detta fantastiska sätt!

När man går för att se en föreställning som fyller 30 år och som man sett på TV flera gånger är förväntningarna lite oklara. Men vilken rolig föreställning! En fantastisk scenografi och ett gäng verkliga proffs, så vad gör det att publiken kan låtarna och handlingen utantill? Det känns som om Galenskaparna bara blir bättre ju äldre de blir. Några sångnummer som jag tyckte var extra roliga; Truckdriving song, Husvagn och Trumdåren. Tack Galenskaparna och Den Ofattbara Orkestern!  

Föreställningen har fått blandade recensioner. GP sågade den medan Aftonbladet gav den 4 stjärnor. I GP stod det att föreställningen inte ens var rolig. Och tjejen som satt ett par stolar bort och studerade Facebook på sin mobil var och varannan minut instämde säkert. Själv tyckte jag att det var väldigt kul, har inte skrattat så gôtt på länge! Föreställningen spelas t.o.m. 27 maj och alla föreställningar är utsålda.

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva

En tunn soppa

Vi började det nya året med att gå på bio i kulturhuset den 1 januari. Precis som många andra valde vi Hundraettåringen som smet från notan och försvann med Robert Gustafsson och Iwar Wiklander i huvudrollerna. Filmen är en av tre nominerade till Biopublikens pris på Guldbaggegalan.

Förhandsreklamen gav för handen att Hundraettåringen skulle vara minst lika rolig som föregångaren Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Var den det? Nej, det tyckte inte jag. Det blev två fniss! Överraskningsmomenten som fanns i den första filmen är svåra att upprepa. Att en hundra år gammal man kliver ut genom fönstret och oförskyllt hamnar i oväntade sammanhang var kul. Något vi inte sett förut. De insprängda återblickarna med den osannolika roll som 100-åringen Allan Karlsson spelat i många stora händelsen i världshistorien var också fyndigt. Så vad fanns kvar till den nya filmen? En tunn historia om en flaska ”folksoda”, ovanligt klantiga CIA-agenter, en korkad polis (som var lika korkad i den första filmen) och en rolig apa.

Det märktes att den första filmen var baserad på en bok och att den andra var kokad på en spik! Regissörerna Felix och Måns Herngren verkar tro att det räcker att ställa Robert Gustafsson, Iwar Wiklander och en apa framför kameran så blir det kul. Men tyvärr räckte det inte, hur fantastisk mask Robert Gustafsson än hade och hur många svordomar man än använde. Det blev som sagt bara två fniss!

Betyg: 2 av 5 kompottpäron

Eva

Livslögner och maktbegär

På kvällen den 14 december promenerade vi genom ett vackert juldekorerat Helsingborg. Målet var stadens Stadsteatern. Vi hade sedan länge bokat biljetter till Farmor och vår herre med Eva Rydberg i huvudrollen.

Pjäsen bygger på en roman från 1921 av Hjalmar Bergman. I första akten får vi reda på vad som hänt med släkten Borck under de senaste 60 åren, sett genom farmor Agnes ögon. Hon ser tillbaka på sitt liv och resonerar med ”Vår Herre”. Andra akten handlar om en dag, Agnes 75-årsdag, då hon skall sälja släktgården. Pengarna från försäljningen vill hon ge till sina barn och barnbarn. Skildringen sker nu genom släktens ögon och de ifrågasätter Agnes förstånd. Livslögner kommer i dagen och maktbegär blottas.

Det var roligt att se Eva Rydberg i en allvarligare roll vad vi är vana vid. Och naturligtvis var hon väldigt bra. Vad annars? Skådespelarprestationerna var överlag utmärkta. Det var dock lite svårt att hänga med  ibland. Handlingen utspelar sig både som tillbakablickar och i realtid. Det hade nog krävs lite förstudier!

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Bach i Hunnebostrand

Den 9 december  besökte vi Göteborgs Konserthus – i kulturhuset i Hunnebostrand! Det var dags för den årliga julkonserten i direktsändning från Göteborg. Skönt att slippa köra 28 mil tur och retur i mörkret.

I år framfördes Juloratoriet av Johann Sebastian Bach. Medverkande var Emöke Barath, Werner Güra, Andreas Wolf, Göteborgs Symfoniker, Göteborgs Symfoniska Kör, allt under ledning av fransyskan Laurence Equilby.

Inte anade Bach när han skrev och ställde samman musiken till julfirandet i Leipzig 1734 att hans musik skulle leva vidare i flera hundra år!

 

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Ett ärofyllt pris

I samband med att kommunfullmäktige sammanträdde den 8 december fick Folketshusföreningen Hav och Lands ordförande Conny Olsson den stora äran att, för föreningens räkning, motta Sotenäs Kulturpris 2016. Priset, som bestod av prispengar samt diplom och blommor, delades ut av utbildningsnämndens ordförande Mikael Sternemar.

Motiveringen löd: ”Folketshusföreningen har i mer än 100 år möjliggjort en mötesplats för föreningar och organisationer. Föreningen erbjuder fritids- och kulturaktiviteter av god kvalitet samt arbetar aktivt för samhällsutvecklingen och engagerar lokalbefolkningen i utvecklingsfrågor, samt är en resurs för det lokala näringslivet.”

Stort GRATTIS till styrelsen (även tidigare styrelser) och kulturhusets duktiga personal med Conny Sjöström i spetsen för ett enträget, engagerat och målmedvetet arbete för kulturen i Sotenäs.

Eva

Decembersalong

Den 8 december var vi på vernissage i Lilla Galleriet i kulturhuset Hav och Land. Under sista månaden på året ställer medlemmar i Konstföreningen Sotenäset ut sina alster. Efter att ha sett utställningen kan vi konstatera att det finns många duktiga konstnärer även bland de som inte har det som yrke.

I år är det 20 medlemmar som ställer ut 34 tavlor. Olika tekniker är representerade; textil, akvarell, teckning, akryl, tusch-akvarell, akvarellcollage, fotografi, etsning och olja. Besöker du i kulturhuset eller har vägarna förbi den 8 december – 14 januari så titta gärna in i Lilla Galleriet.

 

Eva & Conny

 

En försmak av julen

En försmak av julen fick vi den 2 december. Kulturhuset Hav och Land i samarbetet med Sotenäs kommun hade arrangerat konserten ”This Christmas” med Bohuslän Big Band. Gästsolister var Victoria Tolstoy och Samuel Ljungblahd.

Jazzdrottningen Victoria är välkänd för os och hon är alltid lika bra. Ett säkert dragplåster denna kväll. Samuel visste vi däremot inget om, men av programmet framgick att han är Sveriges gospel- och soulkung. När han kom in på scenen blev det både skämtsamt och svängigt. De båda artisterna kompletterade varandra bra.  Och så var det ju BBB – alltid lika bra. Man känner stolthet över att detta är vår egen regionorkester! En toppenkonsert inför en fullsatt salong med en jazzälskande publik.

 

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Drag under galoscherna

När vi på fredagskvällen den 25 november slog oss ner framför lilla scenen i kulturhuset Hav och Land var förväntningarna stora. Dun Aengus stod för musiken denna kväll, som annonserats som en pubkväll med irländsk musik, irländsk mat och irländskt öl.

Den spelglada duon består av Peter Andersson och Martin Rahmberg, Gruppens namn kommer från en plats på den lilla ön Inishmore på Irlands västkust. De har en mycket stor repertoar där de utgår från den irländsk och skotsk folkmusik.

Kaféet var fullsatt och publiken uppskattade den medryckande musiken  och de duktiga musikanterna. Att maten och ölen tog slut alldeles för snabbt drar ner betyget.

Betyg: 3 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Bland trädgårdsmästare och konstnärer

01-lachlan-gouldie-in-giverny-%ef%bf%bd-david-bickerstaffKulturkompottevenemanget den 21 november hade rubriken ”Konst på bio”. Då visades filmen Monet to Matisse – Painting to modern garden i kulturhuset. Den hade premiär i Sverige denna dag och ingick i serien Exhibition on screen och är inspelad på Royal Academy of Arts i London.

Claude Monet var en entusiastisk trädgårdsmästare och en av världens mest framstående trädgårdsmålare. Men det fanns andra som också såg trädgården som ett viktigt motiv för deras måleri.t.ex. Van Gogh, Pissarro, Bonnard, Sorolla och Matisse .

Filmen visar några av de vackraste trädgårdarna i Europa som avbildats i konsten bl.a. Monets näckrosor på Giverny.

Vi har sett flera av konstfilmerna och de har hittills hållit en hög kvalitet och varit mycket lärorika.

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

En historisk skamfläck

under-sandenKafébiofilmen i Kulturhuset den 16 november hette Under sanden, en omskakande film om en skamfläck i Danmarks historia.

Utmed västkusten, från Hirtshals i norr till Esbjerg i söder, hade tyskarna grävt ner landminor i syfte att förhindra en allierad invasion. Som vi vet skedde landstigningen i stället i Normandie, Men en och en halv miljon minor låg kvar, nedgrävda i sanden på Jylland. Självfallet måste de bort nu när kriget var slut och enligt danskarna lämpligen av de som själva lagt dit dem.

Så ”rekvirerades”, i brittisk regi, med gott danskt minne och bortom all Genèvekonvention, drygt 2 000 tyska soldater som städpatrull. Soldater, många gånger vettskrämda tonåringar som längtade hem till mamma och ett civilt liv. Från maj till augusti 1945 hade man röjt 1,4 miljoner minor. Många av soldaterna lemlästades eller dog.

Behandlingen av dessa livrädda tyska pojkar, månaderna efter den tyska kapitulationen 1945, är en skamfläck för den danska nationen.

Martin Zandvliets har gjort en film med fantastiskt foto och fantastiska skådespelare. Filmen visar hur svårt det är att dela in människor i goda och onda, det ena lurar under skinnet på den andra.

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Filmen finns på dvd.

Eva & Conny

 

 

Meryl i kejsarens nya kläder

florenceDen 2 november såg vi filmen Florence Foster Jenkins på Hunnebo Bo. Huvudrollerna spelas av Meryl Streep och Hugh Grant.

Florence Foster Jenkins var en stenrik societetsdam som levde i New York under 1900-talets första hälft. Hon älskade musik, och finansierade stora delar av stadens musikliv ur egen ficka.

Florence älskade att sjunga och uppträda, men sorgligt nog var hon tondöv och sjöng outhärdligt falskt! Hennes dröm var att uppträda på New Yorks ledande scen – Carnegie Hall. Konserten ägde rum inför fullsatta hus en dryg månad före hennes död 1944. Hon bekostade även inspelningen av en egen skiva som blev skivbolagets mest sålda genom tiderna! Florence blev 76 år.

Florence och St. Clair Bayfield, hennes manager (en brittisk skådespelare) levde tillsammans i 36 år och lyckas skapa en perfekt  illusion av ett par som jobbar stenhårt på att låtsas en massa saker som de inte är; musikaliska. begåvade, intellektuella, trofasta och friska(!). Hon hade syfilis.

Efter att ha varit med om en bilkrock i taxi 1943 upptäckte Florence att hon kunde sjunga ”ett högre F än någonsin tidigare”, varför hon skickade en ask exklusiva cigarrer till föraren. Händelsen säger en del om hennes självbild!

Filmen var underhållande och mycket rolig på sina ställen. Ibland visste man inte riktigt om man skulle skratta eller gråta. Meryl Streep var som vanligt helt magnifik i rollen. Bara att kunna sjunga så falskt när hon egentligen kan sjunga riktigt bra! Vem minns inte Mamma Mia? Och det var välgörande att se Hugh Grant i en annan roll än käck och vimsig charmknutte. Värd att nämnas är också Simon Helberg som spelar pianisten Cosmé McMoon (!).

Betyg: 3 av 5 kompottpäron (fast Meryl borde få 4)

Eva & Conny

Middag med Shakespeare

romeo-och-julia_2Måndagskvällen den 31 oktober var grådisig och regnig i Göteborg. Men på Stadsteatern vid Götaplatsen var det stämning, god mat och vacker musik. Det skulle bli Middag med Shakespeare.

Romeo  & Julia Kören under ledning av Benoît Malmberg gästspelade just denna kväll. Kören är en  musikdramatisk vokalensemble som spelar och sjunger europeisk renässansmusik. De turnerar flitigt internationellt och har framträtt i ett trettiotal länder. Ensemblen hör hemma på Dramaten i Stockholm, men är inte en del av den ordinarie ensemblen. Första gången vi såg Romeo & Julia Kören var i TV-sändningen från Nobelfesten 2009.

romea-och-julia_1Efter ett kort framträdande i entréhallen, samtidigt som förrätten serverades, sjöng kören i trappan när vi vandrade upp till stadsteaterns stora, fina foajé. Det blev väldigt effektfullt med ekande sång i trapphuset. I foajén var det vackert dukat med levande ljus i kandelabrar på borden. Alla fick ett Shakespeare-citat vid sitt kuvert. Vi fick ”All ungdom är en fara för sig själv” och ”Utan hjärta är vi bara maskiner”. Så sant som det är sagt!

Under tiden vi åt underhåll kören med sång, dans och musik till luta. De spelade även upp korta stycken från Shakespeares mest kända verk. Känslan var att vi satt vid ett kungligt bord och blev underhållna av gycklare (medeltidens spelmän och underhållare).

 

romeo-och-julia_4 Meny till Middag med Shakespeare

  • Tryffeldoftande rotsellerisoppa med friterad svartrot
  • Porchetta fylld med örter och vitlök, serverad med rödvinsås, ingefärschutney och rosmarinrostad potatis
  • Brownie med hallongrädde, kaffe

Det fanns vinpaket att köpa för de som så önskade.

Pris för underhållning och mat, exkl. dryck, 1060 kr för två personer.

 

 

Rekommendation: Träffar ni på Romeo & Julia Kören – köp biljetter. Ni får en fantastisk upplevelse!

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

 

En sång- och gentleman

poseidonSöndag kväll den 30 september kl 17.45 äntrade vi trapporna till Konserthuset i Göteborg för att se och lyssna till Sven-Bertil Taube. Vår förväntan var stor och vi blev inte besvikna. Vilken estradör!

Till ackompanjemang  av pianisten Peter Nordahl sjöng Sven-Bertil visor av Olle Adolfsson. Lars Forsell och pappa Evert. Mycket i programmet var nytt för oss, vilket var roligt. Det blev en hel del underhållande avbrott, där Sven-Bertil berättade anekdoter och Evert, vännerna och sig själv.

Sammantaget en mycket njutbar konsert.

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

En vidrig familj

el_clanOnsdagen den 19 oktober var det kafébiodags igen. Filmen denna gång var argentinsk och hette Klanen. Den bygger på den sanna historien om familjen Puccio, som satte skräck i Buenos Aires överklass. Handlingen utspelar sig under 1980-talet, när diktaturen föll och de politiska masskidnappningarna, som gjorde att tusentals människor försvann, hade avtagit. Men de som utförde kidnappningarna var fortfarande kvar, de kunde sitt hantverk och insåg att man lätt kan fortsätta att röva bort människor – mot betalning.

En av dessa förbrytare hette Arquimedes Puccio. Iskall, välorganiserad och med kontakter på hög nivå bedrev han sin verksamhet med hjälp av sin såväl aktiva som passiva familj. Sönerna är med och kidnappar folk, hustrun och döttrarna  tittar bort och säger ingenting. Detta trots att de fängslade offren förvaras och misshandlas i familjens hus. Även om lösensumman betalas ut, dödas oftast offren. Men till slut hinner rättvisan i kapp dem.

En mycket spännande, men också hemsk film om en riktigt vidrig familj. Filmen finns på dvd.

Betyg 4 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

En feministisk frihetskamp

mustang_1Vår kafébiohöst fortsatte den 3 oktober med Mustang, en fransk/turkisk ”skräckfilm” om s.k. hederskultur.

Filmen handlar om fem levnadsglada systrar i en turkisk byhåla. Deras föräldrar är döda och de uppfostras av sin mormor. I filmens början är flickorna på väg hem från skolavslutningen. De skojar och badar (med kläderna på) i havet med några pojkar i deras ålder, som vilka tonåringar som helst.  Någon ser dem och ryktet sprider sig. Skandalen är ett faktum.

Traditionerna och de religiösa bestämmelserna på den turkiska landsbygden är inte i harmoni med sin tid. Deras värde på äktenskapsmarknaden sjunker snabbt. Därför måste flickorna tuktas och tämjas tills alla mustanger* är utrotade. De isoleras i hemmet. I början lyckas de smita ut, men snart sätts det upp galler för fönster och dörrar. De tre äldsta flickorna skickas på oskuldskontroll (!). Mormodern och morbrodern får nu bråttom med giftemålsplanerna.

Den äldsta systern gifts bort med en man som hon själv valt genom att kraftigt protestera mot släktingarnas planer. Den andra tvingas att gifta sig med en man som hon inte känner eller vill ha. Den tredje systern utnyttjas sexuellt och går ett tragiskt öde till mötes. Filmen är en verklig skräckfilm – våldet ligger hela tiden på lur. Värst är ändå isoleringen, vilken är värre än fysiska bestraffningar. Filmen visar också den paradoxala sanning att det är de som kallar sig rättrogna, de som anser sig stå över det där med könsdrift och lust, som är de mest sexfixerade.

Som biobesökare sitter man som på nålar ända till slutet. Och det är den okuvliga yngsta systern, med sin längtan efter ett annat liv, som till sist lyckas bryta sig ut. Hon inger hopp inför framtiden och gör det lättare att lämna biostolen.

*Mustang= förvildad häst

Mustang Oscarsnominerades i kategorin bästa utländska film och har även vunnit publikens pris vid Stockholm Filmfestival och priset för ”årets nykomling” vid European Film Awards.

Betyg: 5 av 5 kompottpåron

Eva & Conny

 

Att våga förändras

brooklynHösten första kafébiofilm i kulturhuset Hav och Land, för vår del, var den vackra, roliga och berörande filmen Brooklyn. Huvudrollen, Eilis Lacey, spelas av Saoirse Ronan på helt helt fantastiskt sätt. Men blir trollbunden!

Filmen, som bygger på en roman av Colm Toibins, handlar i korthet om en ung katolsk kvinna, som med hjälp av en präst lämnar ett fattigt och inskränkt Irland på 1950-talet för ett nytt liv i Amerika. Men det mest intressanta är hennes förvandling för en blyg tjej till en självsäker kvinna. Förvandlingen börjar redan på båten till Amerika, fortsätter på varuhuset där hon får jobb och runt köksbordet i inackorderingshemmet. På en dans träffar Eilis en ung italiensk rörmokaren, Tony. Kärleken blommar och de gifter sig. Sen inträffar en tragedi på Irland och Eilis åker ”hem” på besök. Vad som händer sedan tänker jag inte berätta här (filmen finns på dvd).

Det är en ovanlig berättelse om migration eftersom den också fångar livet på en ny plats med en annan plats kvar i hjärtat. Känslor av utsatthet, ensamhet och saknad är ju lika aktuellt för nyanlända i Sverige 2016 som det var för nyanlända i Amerika 1950Filmen visar hur omöjligt det är att återvända till det man en gång lämnar och hur viktigt det är att börja om och leva framåt och inte bakåt.

Vinster
BAFTA: Outstanding British Film
Nomineringar
3 oscarnomineringar: Bästa film, bästa kvinnliga huvudroll, bästa manus.

 

Betyg: 4 av 5 kompottpäron (mycket beroende på Saoirse Ronan)

 
Eva & Conny

Gymkväll för skrattmusklerna

revyn-2-0Den 30 september såg vi #Revyn 2.0 på Lisebergsteatern. Formatet var en gammaldags nummerrevy, men innehållet var aktuella företeelser med hög igenkänningsfaktor. Claes Månsson var som vanligt helt obetalbar. Hans sätt att röra sig, hans mimik! Man skrattar utan att han behöver säga någonting! Tankarna går till Martin Ljung, denne gudabenådade komiker. Övriga i ensemblen var Annika Andersson, Ola Forssmed, Jessika Heribertsson och Mikael Riesebeck. Väldigt duktiga komiker utan undantag. Ett stort plus för Jessikas sångröst.

Vi tyckte att första akten hade lite mer fart, men bara marginellt. Numret med den äkta mannen som hade en 40-talskris, ja det skall vara 40-talskris inte 40-årskris var ansträngande för skrattmusklerna! Så även Jessikas gospel om att hon bara får fyra likes på instagram vad hon än gör. Sammanfattningsvis en kväll med mycket skratt och hög stämning.

#Revyn 2.0 spelas t.o.m. 10 december.

4 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Italienskt á la Pietro

la-cucina-italiana-coEn tidig fredagskväll i slutet på september när regnet hängde i luften steg vi in i Pietro Fioriniellos värld. Närmare bestämt hans välkomnande lilla restaurang  La Cucina Italiano med adress Skånegatan 33, nära Korsvägen. Restaurangen har 20 platser, så att boka bord är en nödvändighet.

Så här beskriver Pietro sin mat: En spännande kombination av rätter från hela Italien, från stora städer till minsta bortglömda by. Alla mina rätter är i grunden italienska klassiker som jag satt min egna prägel på. Kortfattat kan man säga att mitt kök är helt enkelt jag – Pietro Fioriniello.

Man kan antingen välja en meny eller á la carte . Menyerna är säsongsanpassade och är helt beroende av tillgången på råvaror. Vi valde ”Operamenyn” , som bestod av tre rätter: Havsminestrone lyx, Dagens fångst (havsaborre) och Dagens efterrätt. Före, emellan och efter de olika rätterna fick vi små ” aptitretare”. Till detta drack vi ett väldigt gott italienskt vitt vin.  La Cucina Italiana säger sig vilja ge gästerna ”de bästa upplevelser som är möjliga med dagens råvaror”. Och det lyckades man verkligen med – allt smakade helt underbart.

Notan slutade på 1 044 kr (exkl. dricks) för två personer.

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Hungriga Hjärtan

my-quietcompanion

Tänk dig att du sitter i ditt vardagsrum och in kommer tre fantastiska musiker som bjuder på en Springsteenkonsert! Nu satt vi ju förstås inte i vårt vardagsrum, utan i foajén i kulturhuset Hav och Land. Men lite av den lyxiga känslan infann sig förra lördagen.

Gruppen som spelade och sjöng på lilla scenen heter My Quiet Companion och består av Sofia Ekberg sång, gitarr, mandolin, och bas, Patrick Rydman, sång, gitarr, percussion, klaviatur och trumpet samt Henrik Cederblom, gitarrer, dobro, fiol och sång. De har valt att kalla sin konsert för Hungriga Hjärtan – Springsteen på vårt sätt.  Och de var bra, mycket bra. Vilka musiker! När de avslutade konserten med Streets of Philadelphia, ja då var det bara att lägga sig platt.

Det var inte så många i publiken och man kan fundera över varför inte fler tar chansen att se och uppleva levande musik på scenen. Det är inte så ofta tillfälle bjuds utanför storstadsområdena. Det är större publik på inspelade framträdande på vita duken. Mycket märkligt! Ofta får vi höra att: ”vi kunde inte komma eftersom vi hade gäster”. Varför inte bjuda med gästerna? Det skulle säkert uppskattas och supén kan ju stå färdig att avnjutas när ni kommer hem. Ett tips bara.

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Ett inte helt vanligt resmål

bat-korfu-saranda
Bärplansbåt Korfu-Saranda

Den 12 till 19 september var vi på badsemester i Albanien. Vi flög från Göteborg till den grekiska ön Korfu, sen 45 minuter med snabbgående båt över till Saranda, en liten kuststad i södra Albanien.

hotell-sejko_1
Hotell Sejko

Sammantaget var vi väldigt nöjda med veckan. Vi bodde på det nyrenoverade Hotell Sejko. Ett litet, jättefint hotell, med egen badstrand. Tyvärr fanns det vare sig bar eller restaurang på hotellet, vilket Apollo utlovat. Men det låg en väldigt bra liten restaurang alldeles bredvid som hette La Petite. Vi åt mycket gott under veckan – fisk och skaldjur, kött och grönsaker, men också vedugnsbakad pizza, den bästa pizza vi ätit på länge!

 

Vy Saranda

Bortsett från en förmiddag med åskregn, samma dag som vi skulle resa hem, var vädret soligt med ca 27-30 grader i luften och 24 i vattnet.

Strandpromenaden och huvudgatan i Saranda är uppbyggda för turister, som är mycket välkomna. Man kan betala med Euro eller Lek, som är den inhemska valutan. Det finns banker och bankomater. Personalen på restaurangerna pratar engelska, så det är inga problem att göra sig förstådd.

Saranda

Går man på gatorna som löper utmed berget bakom turiststråken får man se en helt annan värld. Då inser man att Albanien fortfarande är ett mycket fattigt land. Dåliga bostäder och nästan enbart second hand-butiker.

Albanien, är sedan 1992 en republik med flerpartisystem, men drabbades av en kris efter rapporter om valfusk 1995. Konkursdrabbade investeringsfonder (pyramidspel) utarmade 1997 en stor del av befolkningen och i slutet av mars det året utbröt ett uppror, som resulterade i total anarki och förde landet till randen av inbördeskrig och sammanbrott. Därefter har Albanien stabiliserats.

hillary-clinton
Hillary Clinton

Albanien är bland annat medlem i Förenta nationerna, NATO och den centraleuropeiska frihandelsorganisationen CEFTA, men också en av de grundande medlemmarna i unionen för Medelhavsområdet. Albanien ansökte om EU-medlemskap den 28 april 2009 och erhöll den 24 juni 2014 kandidatstatus.

När vi strosade omkring fick vi till vår förvåning se en byst av Hillary Clinton i en liten park. Skälen till att den stod där var ”her dimension as a woman in politics, as a representative of the old Albania-U.S. friendship, for her contribution to the Albanian nation in different historical moments.”.

Vi återvänder gärna till Albanien. Varför inte till huvudstaden Tirana? Vi spår att om några år är Saranda med sina fantastiska stränder ett vanligt resmål för oss nordbor.

 

 

 

Eva & Conny

 

Mellan skymning och gryning

Ingelis_6 (2)Måndagen den 5 september var jag på vernissage i Kulturhuset Hav och Land. Under rubriken ”mellan skymning och gryning” ställer Ingelis Nordqvist ut collage den 5 – 29 september. Det finns mycket att upptäcka i bilderna, fast de flesta är i det lilla formatet. Storleken beror i huvudsak på att hon inte har någon ateljé, utan arbetar hemma i sin lägenhet i Uddevalla.

Ingelis har bott större delen av sitt vuxna liv i Bohuslän, varav fem år i Hunnebostrand. Hon berättade att det kändes lite som att komma hem att få möjligheten att ställa ut i Lilla Galleriet.

Ingelis Norqvist är en konstnär med många strängar på sin lyra, Förutom måleri är hon utbildad i keramisk skulptur, litografi och koppargrafik. Hon har också gjort en isskulptur i Jukkasjärvi! 2006 gav hon ut självbiografin ”Växa och bli liten”, som är en gripande, men också skakande berättelse om hennes uppväxt.

Eva

Ingelis_4 (2)Ingelis_2Ingelis_3

Välkommen till familjen Vinci

Vinci_2I början på sommaren besökte vi Borås, staden som aldrig sover! Vi beslutade oss för att äta hos Vinci Restaurang & Bar som ligger med utsikt över Viskan. Adressen är Sandwalls piazza 7a, ursäkta  Sandwalls plats. Vinci är en italieninspirerad restaurang med modern men samtidigt mysig inredning.

På rekommendation av den trevlig servitrisen startade vi med en ost- och charkbricka. Därefter blev det Pasta Roma, pasta med oxfilé. Till detta ½ flaska Chianti. Maten var jättegod och vi blev ordentligt mätta, men kunde ändå inte låta bli att avsluta med Tiramisù och kaffe.

Notan för två personer slutade på 1 050 kr.

Eva & Conny

 

En konstrik bergvägg

IMG_0359
”echo” av Greger Ståhlgren

Nu är årets skulpturutställning på Udden i Hunnebostrand invigd av chefen för Bohusläns museum, Hans Lindgren. Den har fått namnet ”Uppåt väggarna” för att de flesta konstverken sitter på just bergväggen. Ett nytt grepp för i år av Hans Leutscher och Pål Svensson, som är de konstnärliga ledarna.

Sammanlagt 14 utställare från Sverige, Norge, Danmark, Tyskland och Irland ställer. Har du vägarna förbi, missa inte Udden.

Gratis inträde och gratis broschyr!

Eva

 

Änglavakt

IMG_0333Visste du att en ängel vakar över dig när du åker båt genom Sotekanalen? Det är konstnären Rory Botha som gjort ängeln. Den sitter som ett smycke på bergväggen nära bron till Ramsvikslandet.

Lek och humor spelar en stor roll i Rorys verk och han tycker om att gå på upptäcktsfärd där han inte riktigt vet vart han är på väg … Den här gången tog han vägen om Sotekanalen. Enligt Rory själv finns det fler änglar utspridda i vår skärgård. Jag har bara inte hittat dom än.
IMG_0336

Vi har dock en Rory-ängel i vårt kök, men den har vi satt upp själva!

Eva

Makalös makrill

IMG_2268Eftersom jag gillar att laga mat så har jag väldigt många kokböcker. Böcker som jag samlat på mig eller fått under många år. En av mina favoriter är Makalös makrill med recept av Rasmus Strand, text av Stefan Edman och foto av Agneta Thorsén,

Jag har lagat många av recepten och ett av mina favoriter är makrillbullar med gräslöksås – en klassisk rätt från Bohuslän. Eller vad sägs om makrill i panna med sherry och grädde, makrill i kapprock, rostad blomkålssallad med madeiraglaserad makrill, rökt makrillsallad Nicoise, eller Ceasarsakkad med sotad makrill, vita bönor och barkiskrutonger? Ja, det finns hur mycket gott som helst.

Eftersom boken är lite svår att få tag på, kommer receptet på makrillbullar här.

 

Makrillbullar med gräslökssås

IMG_2270

MAKRILL

400 g renskuret makrillkött (inga ben, inget skinn)
1 tsk salt
1 finhackad gul lök
3 msk ströbröd
1 dl mjölk
1 äggula
svartpeppar
smör till stekning

Blanda ströbröd och, mjölk, låt svälla i 5 minuter. Lägg makrillköttet i en matberedare, kör till slät färs. Häll i övriga ingredienser och kör tills allt blandat sig. Forma till runda bullar och stek i smör.

SÅS

1 msk smör
1 dryg matsked mjöl
2 dl grädde
1 dl mjölk
½ hönsbuljongtärning
1 dl finskuren gräslök
salt, svartpeppar

Fräs smör och mjöl. Häll i grädde och mjölk under omrörning. Tillsätt  buljongtärningen. Koka långsamt i 10 minuter. Mixa i gräslöken tills såsen blir ljusgrön. Smaka av med salt och peppar.

Servera med kokt potatis, kokta morötter och citron. Makalöst gott!

Eva

Krakow – kulturens pärla

IMG_1709_1

Den 8 – 12 maj besökte vi för första gången den vackra staden Krakow i södra Polen. Staden, som har en 1000-årig historia, var Polens huvudstad från medeltiden till 1596, då Sigismund (på polska känd som Zygmunt III Waza) flyttade huvudstaden till Warszawa. Krakow är Polens näst största stad med sina 760 000 invånare.

En liten tillbakablick från modern tid
Efter första världskriget (1914-1918) bildades Andra polska republiken med Warszawa som huvudstad och Kraków som den nya republikens viktigaste akademiska och kulturella centrum. Staden var även en betydande knutpunkt för judisk kultur.

Efter Nazitysklands invasion av Polen 1939 ingick Krakow i det av tyskarna upprättade Generalguvernementet (sydöstra Polen). I mars 1941 samlade man stadens judar i Krakows getto. Dessa deporterades två år senare till arbetsläger eller till förintelseläger.

Krakow klarade sig rätt bra från andra världskrigets bombningar och strider. Efter krigets slut föddes Folkrepubliken Polen och var därmed under en total politisk kontroll.

1989 föll den socialistiska Folkrepubliken Polen, planekonomin byttes mot marknadsekonomi och Republiken Polen upprättades. Krakow är idag ett viktigt ekonomiskt och kulturellt centrum samt ett välbesökt turistmål.

Arrangör
för vår resa var Kulturresor Europa. Vår guide hette Max Sjöblom. Han var påläst, trevlig och hade humor. Vi var mycket nöjda med resans upplägg. Utflykterna var på ca 4 timmar och resten av tiden disponerade vi själva. I resan ingick frukost samt två middagar på mycket bra restauranger, källarrestaurangen C.K. Browar och restaurang Biala Roza.

Boende
Vi bodde på fyrstjärniga hotell Golden Tulip. Hotellet, som ligger mitt i centrum men ändå lugnt och fridfullt, är modernt. Det invigdes för tre år sen. Personalen var trevlig liksom baren.  Vi l testade även hotellets restaurang, där vi åt en utmärkt fisk- och sparrisrätt.

Stadsrundtur
På eftermiddagen dag ett gick vi en liten rekognoserande promenad innan middagen på källarrestaurangen C.K. Borwar. Dag två började med en stadsrundtur, mestadels till fots. Rundturen startade i den judiska stadsdelen Kazimierz  För länge sedan var Kazimierz en egen stad innan  den på 1800-talet blev en del av Krakow. En gång i tiden blev judarna inbjudna att bosätta sig i Polen och de var mycket ansedda för sin yrkesskicklighet och sitt ekonomiska sinne. Vi vet ju vad som hände i modern tid och idag finns det endast ett 100-tal judar i Krakow. Rundturen fortsatta med de historiska byggnaderna i fästningen på Wawelberget, där även slottet och Wawelkatedralen ingår. Härifrån promenerade vi ner till gamla stan, sen 1978 ett av världsarven.

IMG_2041_1
Huvudskulpturen
IMG_1680_1
Gatuförsäljare av salta kringlor
IMG_1670_1
Utsikt över Wisla

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Saltgruvorna
Dag tre besökte vi saltgruvan i Wieliczka. Gruvan är den äldsta och största i Europa och har producerat salt i 700 år. Idag är saltproduktionen nedlagd och gruvan är i stället en stor turistattraktion. Den är med på UNESCO:s världsarvslista. Vad sägs om 200 km tunnlar! Vi gick ner för 350 trappsteg för att ta oss till den första nivån 70 m under marken. Därefter började en fantastisk vandring på ca 2,5 km ner till tredje nivån, 135 m under marken. Under vägen fanns många uthuggna ”rum” med scener som beskrev gruvans och arbetarnas historia. Vandringen slutade i den stora kyrksalen med sina utsmyckningar. Allt hugget av tre man ur ett saltstensblock! Kommer du till Krakow, missa inte saltgruvan!

Auschwitz/Birkenau
Dag fyra besökte vi nazisternas koncentrationsläger Auschwitz och utrotningsläger Birkenau. Besöket var en hemsk upplevelse, men också en viktig påminnelse om en tid som inte är särskilt långt borta. Det var många skolklasser både från Polen och andra länder på besök och man såg i ungdomarnas allvarliga ansikten när de gått igenom lägren att de fått en hel del att tänka på.

Nowa Huta
Dag fem besökte vi stadsdelen Nowa Huta (nya stålverket). Den är idag känd för sin typiska stalinistiska arkitektur och stadsplan. Nowa Huta byggdes i slutet av 1950-talet som en socialistisk förebild, som skulle visa vägen in i framtiden. Under det jättestora stålverkets glansdagar arbetade och bodde här ca 30 000 personer med familjer. Idag ägs stålverket av en förmögen indier och ca 2 000 personer jobbar här. Vi besökte också en fotoutställning med bilder från 1950-60 talet samt ett skyddsrum som vittnade om det kalla krigets dagar.  Besöket avslutades med lunch på en gammaldags mjölkbar!

IMG_2029_1
Kyrksalen i Wieliczka
IMG_2073-1
Auschwitz7Birkenau
IMG_2128_1
Fotoutställning i Nowa Huta
IMG_2123_1
Skyddsrum i Nowa Huta

 

 

 

 

 

 

 

IMG_1724_1
Konsert i St. Peter and Paul´s Church

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Musik
Varje kväll var det  ”Cracow Concerts in Beautiful Churches”. Vi valde St. Peter och Paul´s Church och lyssnade på en sextett som spelade Vivaldi, Mozart, Bach, Morricone och Chopin. En stämningsfull  timma med duktiga musiker och vacker musik.

 

 

 

 

 

IMG_1639_1
C.k.Browar, Podwale 6

 

Mat och dryck
Det fanns mängder av restauranger och barer. Inga problem att få plats trots att det var mycket turister i rörelse. Det polska köket är innehåller mycket fläskkött och syrade grönsaker, men vi åt även kyckling och fisk. Allt var gott, vällagat och smakrikt. Drycken var öl/vin/vatten. Priserna var mycket modesta jämfört med här hemma.

 

IMG_2049_1
Restaurang Ariel i Kazimierz, Szeroka 18

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

 

Eva & Conny

 

Konstnären som vill överraska sig själv

IMG_1605Måndagen den 4 maj kl 13.00 var det dags för vernissage i Lilla Galleriet i kulturhuset Hav och Land.

Utställningen pågår under maj månad och konstnären heter Rory Botha. Rory bor idag i Uddevalla, men växte upp i utanför Kapstaden i Sydafrika. Hans mamma var konstnär och drev en konstskola i hemmet, så det föll sig naturligt att Rory började teckna och måla.

 

IMG_1608Rory flyttade till Sverige 1985 och jobbar huvudsakligen som konstnär men också som konstkonsult, workshopledare och konstpedagog. Har har haft många utställningar i sitt hemland Sydafrika, men också i Danmark, Norge och Holland, Och naturligtvis i Sverige. IMG_1611

Rory jobbar med olika tekniker såsom stengods, lera, akryl, akvarell, metall, gouache och blandar dem gärna i samma bild. Humor och lekfullhet är viktigt och slumpen spelar en stor roll. Han vill själv bli överraskad av vad han skapar. Och som betraktare blir man också överraskad av hans bilder, som är lekfulla, roliga, färggranna, symboliska och oväntade.

IMG_1617-1

Eva

Konstsmidets mästare

IMG_0313Se dig omkring
och lyssna
hör bergets hjärta slå
i takt med smedjans hammare.

Min själ
är lika gammal
som elden 

 Torsdag kväll den 14 april i hade många medlemmar från Konstföreningen Sotenäset hörsammat inbjudan att besöka Smedja Volund. Ägaren och smideskonstnären Berth Johansson berättade om sig själv, sin smedja och sina konstverk. Sedan i höstas har han etablerat sig i det gamla cementgjuteriet i Rom Dingle, alldeles intill väg 174. Jag blev vederbörligen imponerad av de fantastiska konstverken och vad han lyckats göra med den gamla fabriksbyggnaden på kort tid. Berth Johansson har gjort många offentliga konstverk bl.a. portarna till Göteborgs konstmuseum (i samarbete med Pål Svensson), ljusbärare till många kyrkor, inredning i det mycket speciella hotell Dorsia i Göteborg, Vasabron i Göteborg mm.mm. Han har hunnit med otroligt mycket, men så ser han i heller på TV enligt egen utsago! På smedjan hemsida volund.se kan du läsa om Berth Johanssons gedigna yrkeshistoria m.m. Gör gärna ett besök i utställningen och smedjan.

IMG_0321  IMG_0316  IMG_0307

Eva

 

När jag blir stor skall jag…

Exhibition, Ängen återuppförd at Öckerö library.

Lilla Galleriet i Kulturhuset Hav och Land visar Agneta Ekman Wingates porträtt i analog fotografi under april månad. Utställningen har titeln När jag blir stor skall jag…

Jag såg utställningen igår och tyckte mycket om den. Väldig fina porträtt och tillsammans med texterna är det en spännande utställning som berör.

 

Citat från utställningen

  • Ja … jag slutar nog som professor    
  • Då … skall jag äta kanelbullar…  
  • Ja… då skall jag slippa skämmas för att vara borderline…
  • Ja … jag slutar nog som professor…

Eva

Kort besök i Teheran

Taxi TeheranDen 9 mars var en kafébioonsdag i Kulturhuset.  Vi såg filmen Taxi Teheran. Regissören Jafar Panahi hade för tredje gången trotsat yrkes- och reseförbudet. Han får inte filma i Iran, men vann ändå en Guldbjörn i Berlin för sin underhållande fejkdokumentär!

Jafar Panahi sitter själv bakom ratten i sin taxi riggad med kameror som spelar in passagerarna. Han har ett lite underfundigt leende på läpparna och verkar vara på gott humör. Resenärerna kommer och går. Något som vi inte är vana vid är att man delar taxi med främlingar om det finns plats. Lite som en minibuss. Extra roligt blir det när han skall köra Hana, som i verkligheten är Panahis systerdotter. Det är en liten kaxig tjej med slöja och skinn på näsan. Hon har i hemläxa att göra en film och det blir en del diskussioner med morbrodern om vad som är tillåtet och inte i Iran. Hon filmar till exempel en kille som snor åt sig några tappade sedlar på gatan och sedan försöker hon tvinga honom att lämna tillbaka pengarna för att hennes film ska bli ”godkänd”.

Panahi insåg snabbt att han inte kunde smygfilma riktiga passagerare och sen visa världen. Det skulle vara alltför farligt för alla inblandade. I stället använder han sig av skådespelare, både amatörer och proffs. Resultatet blev en halvdokumentär som är underhållande, rolig och intressant. Och vi fick se en liten del av en värld som är främmande för oss. En film man minns länge efter att ljuset släckts i salongen

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

 

 

20 grader i mars

Vi tillbringade en vecka i mars i Corralejo på Fuerteventura, den nästa största av Kanarieöarna. Här kommer några ”matnyttiga tips”:

IMG_0034IMG_0031

Casa Domingo, en tapasrestaurang med mycket speciell inredning, atmosfär och god mat. Den ligger vid ett torg strax bakom Shellmacken! Det finns många tapasrätter att välja på. Vårt tips: Beställ 4 olika rätter att dela på två personer.

 

IMG_0101El Anzuelo ligger några meter från hamnen med fin utsikt och blåvit inredning. Vad sägs om en paella inklusive en flaska vin för 20 euro För två! Jättegott och bra läge. Vi besökte stället två gånger!

 

 

 

IMG_0152El Toro Bravo Steakhouse – höjdarstället. Fullsatt varje kväll, vilket inte var konstigt. Trivsam inredning, bra betjäning, underbar mat – både fisk och kött. Vi besökte stället två gånger!

 

 

 

IMG_0230

Hoppa över efterrätten och gå till La Nativa i stället!  Ekologisk glass i många smaker – mums!

 

 

 

Sammanfattningsvis: Våra fördomar om tråkigt kött och pommes frites kom på skam. Överlag jättegod mat och gott vin till väldigt bra priser. Det var helt riskfritt att välja huset vin!

Eva & Conny

En labyrint av lögner

en-labyrint-av-lognerEn labyrint är ett system av gångar som ofta förgrenar sig och korsar varandra, avsett att förvirra och att vilseleda den som färdas i den.  Och det är precis vad som händer den unge åklagaren Johann Radmann  i den tyska filmen En labyrint av lögner, som vi såg på kafébion i Kulturhuset Hav och Land den 24 februari.

I filmen känner en före detta lägerfånge igen en lägervakt från Auschwitz, numera lärare på en skola i Frankfurt am Main, Han berättar detta för en journalist, som i sin tur försöker få åklagarna i staden intresserade. En ung och oerfaren åklagare bestämmer sig till slut för att ta sig an fallet. När han frågar sina jämnåriga vad Auschwitz är för något så har de inte en aning. Det verkar otroligt eftersom filmen utspelar sig på 1950-talet. Men tydligen ville ingen veta, man ville glömma och det var ”locket på”. Detta gällde både privatpersoner och myndigheter.

När sanningen om vad som hände i Auschwitz går upp för Radmann vill han först börja jaga den ökände Josef Mengele, dödsängeln kallad. Han utförde hänsynslösa och för medicinvetenskapen tvivelaktiga experiment på lägerfångar, främst dvärgar och enäggstvillingar. Han valde även ut vilka judar som skulle föras till gaskamrarna vid ankomst till lägret.

Radmann förstår till slut att han ensam inte kan få tag i bevis som skulle fälla Mengele och släpper tanken. Ett bra beslut eftersom Mengele lyckades fly till Sydamerika och dog först 1979. Radmann beslutar sig i stället för att leta bevismaterial för att få till stånd en rättegång mot lägervakter, vilket han lyckas med efter ett arbete som nära nog gör honom galen på grund av att han motarbetas i stort sett av alla. Han börjar att driva det fall som fem år senare (1963) leder till den berömda Auschwitzrättegången (de var egentligen tre till antalet). En bråkdel av de 6.000–7.000 SS-män som tjänstgjorde i lägret genom åren ställdes till svars.

En labyrint av lögner är en engagerande och spännande film. Den finns som dvd-film.

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

 

 

Ljusets mästare

ImpressionisternaDen 22 februari såg vi den femte och sista konstutställningen i serien Exhibition on Screen Impressionisterna i Kulturhuset Hav och LandLiksom tidigare konstfilmer var den intressant och mycket lärorik.

Impressionisterna är några av våra mest populära konstnärer. Vem har inte hört talas om Claude Monet, Edouard Manet, Edgar Degas, Alfred Sisley eller Camille Pissarro?

Filmen utgår från en ny stor utställning med fokus på 1800-talets parisiske konstsamlare Paul Durand-Ruel. Han såg tidigt impressionisternas  storhet och blev en frispråkige förkämpe och sponsor. Hade inte han köpt deras tavlor hade de nog inte haft salt till vällingen!

Utmärkande för impressionismen, som uppstod på 1870-talet i Frankrike är att man målade med grova, synliga penseldrag eller färgfläckar. Man hyllade landskapet i sitt naturliga ljus och målade med fördel utomhus. Vardagsscener var också vanliga motiv.

Impressionisterna var motarbetade och oförstådda i Europa. Durand-Ruel tog då det modiga beslutet att ställa ut i New York. 1886 introducerades upplysta, rika amerikaner för det moderna franska måleriet. På det sättet inte bara fyllde han stora amerikanska gallerier med impressionistiska mästerverk, utan höll även impressionismen vid liv, under en period då den såg ut att fullständigt misslyckas.

Med facit i hand kan man säga att Durand-Ruel hade rätt. Idag säljs deras tavlor för tiotals miljoner dollar.

Ordet impressionism kommer från Claude Monets målning Impression – Soluppgång, som han målade 1872.

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Malmhattan

Innan besöket på Malmö Konserthus tog vi hissen upp till 25:e våningen och restaurangen Kitchen & Table.

Marcus SamuelssonKonceptet är att New Yorker Marcus Samuelsson har bestämt sig för att föra in internationella smaker och kök till Skandinavien, för att kombineras tillsammans med lokala råvaror med syftet att ge oss spännande och uppfriskande smaksensationer.

Efter ett glas vin i baren med en fantastisk utsikt över Malmö satte vi oss till bords. Vi började med några Fulton Oysters. Alltså ostron, sojatapioka, fruset äpple och pepparrot. Älskar man inte ostron innan, så gör man det definitivt när man smakat dessa! Vi fortsatta med huvudrätten Duck Orange, närmare bestämt konfiterat anklår, grillad endive, apelsinglaserad persiljerot och sichuanpepparsky. Väldigt gott! Någon efterrätt var inte att tänka på. Att konfitera betyder att anklåret är kokt i sitt eget fett, vilket i sin tur betyder mättsamt. Maten för två personer inklusive två glas mousserade och en ½ flaska rött vin landade på 1 100 kr.

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Johann Strauss i Malmö

Malmö1Den 21 februari  besökte vi Malmö nya konserthus, Malmö Live, för första gången. Huset rymmer bland annat två konsertsalar, en kongresshall och ett hotell med 444 rum samt två restauranger. Det invigdes förra året.

Vi började med ett inbokat besök på restaurang Kitchen & Table på 25 våningen, se nästa inlägg.

Den stora konsertsalen rymmer 1 600 åskådare. Denna kväll gästades man av K & K Philharmonikerna och K & K Ballett från Österrike i en Wiener Johan Strauss Konzert-gala. Det var inte fullsatt, men mycket folk och vilken stämning! Ni som brukar se Nyårskonserten från Wien på TV på nyårsdagen vet vad jag menar. Och självklart spelade man Radetzky March!

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Malmö Live Konserthus

 

 

 

 

Eva & Conny

Vänskap och bönpasta

Under körsbärsträdenPersonerna på bilden är skolflickan Wakana, den gamla änkan Tokue och bagaren Sentaro. Tre ensamma människor från tre generationer och huvudpersoner i den välspelade japanska filmen Under körsbärsträden. Den första kafébiofilmen för vår del på det nya året.

Filmen börjar med att Sentaro släpar sig iväg till sin lilla ”restaurang” för att som vanligt grädda dorayaki-plättar och fylla dem med söt bönpasta. Han mår inte så bra. Han är ensam och röker och dricker för att döva känslorna. Han irriterar sig på ungdomarna som köper plättar, Den enda han står ut med är den unga, tystlåtna Wakana, som har problem hemma.

En dag bryts mönstret när en gammal kvinna med förtvinade händer dyker upp och vill börja arbeta hos honom. Sentaro avfärdar henne vänligt men bestämt. Nästa dag kommer kvinnan tillbaka med en burk bönpasta som hon lagat och han får sitt livs överraskning. Han har aldrig smakat något godare! Tokue får jobba på prov och hon lär honom hur han skall koka en egen bönpasta i stället för den färdiglagade burkpastan han köpt tidigare.

Kunderna upptäcker så klart förändringen och kön ringlar lång utanför restaurangen. Vänskapen mellan de tre huvudpersonerna utvecklas sakta men säkert och vi får veta att det inte är Sentaros restaurang utan att han arbeta där för att betala av en gammal skuld. När ägarinnan dyker upp och berättar att det cirkulerar ett rykte om att Tokue har spetälska (Lepra) och att Sentaro därför måste avskeda henne, accepterar han motvilligt detta. Han skäms över sin feghet och han och Wakana söker upp Tokue i hennes bostad i ett inhägnat område där hon bott i över 60 år. Försiktigt berättas så Tokues livstragedi, hur hon som barn såg sina händer bli deformerade och lämnades på en leprakoloni. Tidigare hölls de boende isolerade från samhället. Japans “lepra-lagar” som i princip låste in sjuka, upphävdes först 1996. Väldigt märkligt och sorgligt om man tar i beaktande att infektionssjukdomen lepra är den minst smittsamma av alla smittsamma sjukdomar.

Filmen finns att köpa på dvd så slutet tänker jag inte berätta här. Det är en fin filmupplevelse om hur vänskap långsamt växer fram och hur den påverkar tre mycket olika människors liv.

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Bohuslän inspirerar

Bo Leander och My Bäckman  Bo Leander_2  Bo Leander_5  Bo Leander_4

I måndag var det det vernissage i Lilla Galleriet. Bo Leander ställer ut under februari månad. Han började måla 1996, mitt i livet som han själv säger. Född i Göteborg, men bosatt i Bohuslän sedan 2007.

Bo målar i olja och inspirationen hämtar han från det landskap han lever i. Fantasin skapar figurer, scenerier, porträtt eller nya landskap. Det kunde man tydligt se i hans ljusa, vackra och fantasieggande målningar. Lilla Galleriet finns i Kulturhuset Hav och Land och är öppet mån – tors 9 – 18.

Eva

Mannen, Målaren, Myten

VanGoghKulturåret 2016 började bra med konstfilmen om Vincent van Gogh den 18 januari i Kulturhuset Hav och Land. Filmen skiljde sig något från tidigare konstfilmer. Förutom besök på konstmuseet i Amsterdam, handlar stora delar av filmen om hans liv. Det beror säkert på att det finns mycket kunskap om van Gogh. Detta beror i sin tur på att han under 20-års tid skrev brev till sin bror Theo, som stod honom nära hela livet.

Vincent föddes i Nederländerna 1853. Hans var son till den protestantiske prästen Theodorus van Gogh och hans hustru Anna Cornelia Carbentus, dotter till en hovbokbindare.

Redan tidigt tyckte han om att vara ute i naturen och studera växter och djur. Något som han höll på med hela livet. Efter skolgången arbetade han i sju år hos konstfirman Goupil & Co både i Haag och i London. Under tiden i London förälskade han sig i hyresvärdinnans dotter. Han fick avslag på sitt frieri, vilket gjorde att han gick in i en långvarig depression.

Efter åren i konstfirman arbetade han en tid som lärare och hjälppredikant i London. Men 1877 hade han bestämt sig. Han skulle flytta tillbaka till Holland och gå i faderns fotspår och bli präst.Han började studera i Amsterdam, men gav upp efter drygt ett år. Det tog för lång tid att bli präst. Han var alldeles för otålig. Det är nu han beslutar sig för att bli konstnär och börjar studera teckning. I Haag bodde han i hop med en prostituerad kvinna med två barn. De blev hans käraste modeller. När förhållandet blev känt av föräldrarna blev han tvungen att bryta upp.

Efter studier på konstakademin i Antwerpen flyttade Vincent till Paris där han bodde ett par år. 1888 flyttade han till Arles i södra Frankrike. Och det är nu han utvecklar det sätt att måla på som vi känner igen. Det är också nu han får ett psykiskt sammanbrott och skär av en bit av sitt vänstra öra.  Han blir intagen på sinnessjukhus och därefter bor han några månader i Auvers-sur-Oise. Han begår självmord 1890, om det nu var ett självmord. Därom tvistar de lärde, man hittade nämligen inget vapen. Vincent van Gogh blev endast 37 år.

Tragiskt nog sålde han endast ett fåtal tavlor under sin livstid. När han dog hade hans bror 450 tavlor i sin ägo.

I filmen besöker vi också van Gogh-museet i Amsterdam och tittar på utställningen som hyllar en av världens mest populära konstnärer 125 år efter hans död. Museet är fantastisk och jag hoppas vi kommer dit någon gång.

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Rekommendation: Om du är intresserad av konst, visas Konst på bio på ett antal biografer runt om i Sverige, bl.a. på Bio Roy i Göteborg.

Eva &  Conny

Ingen människa är en ö

en man som heter OveVårt sista kulturbesök 2015 blev i Kulturhuset Hav och Land den 27 december. Vi såg, liksom många andra, filmen En man som heter Ove  Det var den tredje utsålda föreställningen.

Filmen handlar om surgubben Ove. Han har mot sin vilja blivit avsatt som ordförande i bostadsrättsföreningen, där han under många år varit en riktig ordningsfascist. Hans älskade hustru, som höll honom på rätt köl, har nyligen dött.

Han är bitter och ensam och ser ingen anledning att leva längre. Men när han står med snaran om halsen, bokstavligt talat, blir hans brevlåda nerkörd. En ny familj flyttar in tvärs över gatan, den höggravida Parvaneh med man och barn. Parvaneh ser något hos Ove som ingen annan ser, nämligen att det finns ett hjärta av guld under den vresiga ytan. Och hon ger sig katten på att locka fram det. Det blir roligt, inte tokroligt, men igenkänningsroligt och hjärtevärmande.

Vi får se tillbakablickar från Oves liv. Det är då jag kommer på mig själv att sitta och tänka på orden ”ingen männisika är en ö”.  Har man som Ove blivit 59 år har man upplevt en del som påverkar vem man är. En invändning har jag dock – inte är dagens 59-åringar som Ove? De hör snarare hemma i en tidigare generation.

Rolf Lassgård briljerar i rollen. Han är helt perfekt, kanske blir det en guldbagge! En ny angenäm bekantskap för oss var Bahar Pars som spelar Parvaneh.

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

En tindrande julkonsert

events-3468-org_151210-12-StillaNattÅrets julkänsla infann sig närmare bestämt fredagen den 11 december kl 18.00 när vi bänkade oss i kulturhuset Hav och Lands salong, för att tillsammans med publiken i Göteborgs konserthus lyssna på Stilla Natt. Det blev en tindrande julkonsert i barockens tecken med Göteborgs Symfoniker och Göteborgs Symfoniska Kör. Kvällens ciceron var författaren och programledaren Daniel Sjölin.

Förväntningarna infriades. Det blev en i högsta grad njutbar konsert med musik av bl.a. Händel och Vivaldi. Göteborgs Symfoniker har kallats för en av Europas mest formidabla orkestrar och när den leds av den inte mindre formidable dirigenten Nicholas Kraemer är det bara att lägga sig platt.

Göteborgs Symfoniska Kör är en ideell förening som grundades redan 1917 av kusinerna Elsa och Wilhelm Stenhammar. Kören, som är knuten till Göteborgs Symfoniker, bidrog naturligtvis också till den vackra konserten liksom konsertmästaren Jystyna Jara, för att nu nämna någon.

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Som sagt…

IMG_0249

I början av december, närmare bestämt den 1 december, såg jag en intressant och mycket tänkvärd föreställning i Kulturhuset Hav och Land. Nämligen Resandeblod av och med musik- och berättargruppen Som sagt.. Så nu vet jag mycket mer om Resandefolket än jag visste när jag växte upp i ett idylliskt villasamhälle på 40- och 50-talet. Och det kan jag ju tycka är på tiden. Då kallade vi dem för ”tattare”. De kom på cykel med en fastspänd slipmaskin på pakethållare och slipade knivar och saxar. Och vi barn var jätterädda.

Gruppen, som består av Bennie Åkerblom och  Pelle Jageby, tog oss med på en färd genom resandefolkets historia i Sverige och en uppgörelse med den svenska rasismen. Bennie gestaltar några av sina förfäder och vänner. Pelle spelar och sjunger visor av eller om resandefolket. Upplägget gjorde att föreställningen blev personlig och ibland mycket rörande.

IMG_0248Resandefolket har bott i Sverige i mer än 500 år. De har utsatts för förtryck och förföljelse, fått sina barn omhändertagna och drabbats av rasbiologernas tvångssteriliseringar. I Sverige räknas resandefolket till romerna och de talar också romani. En fördom som har spridits genom åren är att både resande och övriga romer älskar att resa omkring och vara fria. Men vem vill bo tält på vinter? Vem vill bli bortkörd efter några veckor på samma plats? Vem vill att barnen skall nekas skolgång? Svaret är enkelt – gå till dig själv!

Föreställningen avslutades med att Bennie gav oss ett enkelt råd: ta en annan människas händer i dina samtidigt som du blundar. När du inte kan se hur någon ser ut, utan bara kan känna värmen från händerna, går det förhoppningsvis upp för dig att vi alla är människor med samma behov och önskningar. Att vi alla har lika värde och är mer lika än olika.

Föreställningen har spelats mer än 400 gånger, bland annat i regeringskansliet. Bennie och Pelle har fått priset ”Årets folkbildare 2010”  av Västra Götalands bildningsförbund.

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva

 

 

En underbar jävla rolig julfilm

En_underbar_jävla_julJag har inte varit så imponerad av Helena Bergström som regissör tidigare, men det här var riktigt kul. Vi såg filmen den 25 november i kulturhuset Hav och Land. Det var den tredje utsålda föreställningen. Igenkänningsfaktorn när det gäller allas våra fördomar var stor och det blev mycket skratt i salongen.

Filmen handlar om paret Simon och Oscar som, tillsammans med vännen Cissi, har köpt ett gammalt nedgånget hus  i fina förorten. Det enda rummet som är renoverat är barnkammaren. Cissi är i nionde månaden och Oscar och Simon skall båda bli pappa till barnet. En familj i tiden, men lite svårt att berätta om för släkten.

Nu är det julafton och släkten samlas. Oscars pappa och mamma, Simons frånskilda mamma med ung älskare, Simons ensamstående pappa, Simons lillebror, Simons frispråkiga farmor, Oscars syster vars man nyligen lämnat henne samt deras lilla dotter.

Värdparet har planerat en underbar, fantastisk perfekt jul, men naturligtvis blir det något helt annat. Robert Gustafsson är väldigt bra i rollen som Oscars pappa Ulf, en jurist från Borås. Maria Lundqvist går inte heller hon av för hackor som Oscars fördomsfulla mamma Monica. Helena Bergström spelar Simons gränslösa mamma. För att nu nämna några.

Det blir en del urladdningar, den största när Ulfs exploderar. Han har laddat upp länge och till sist  flyger locket av. Sen blir det ju rätt bra på slutet och ”Jesusbarnet” föds. Gå och se filmen – du får 1 timma och 50 minuters kul underhållning och kanske något att tänka på. Det är ju inte fel att sopa fram skräpet under mattan ibland.

Betyg: 4 av 5 kompottpäron. Det fjärde päronet är Robert Gustafssons!

Eva

 

Rosa gadgets – årets julklapp?

skrivmaskinHär kommer några nya ”svenska” ord. Jag tycker att vi kan vara utan dem. Det finns redan svenska ord för samma sak. Exemplen är från ”morgonsofforna”  i TV4 och SVT och kommer från programledare eller experter. Det måste ju finnas många tittare som inte fattar vad som menas. Eller är det bara jag som får hämta uppslagsboken ibland?

 

 

  • Nu skall vi visa alla ”gadgets” du behöver till din trädgård. I uppslagsboken står det prylar. Varför inte säga det? Nu gick ju alla prylarna i rosa färg, så det kanske var anledningen!
  • En morgon tyckte programledaren att det är skönt att ”disconnecta” ibland. Jag gissar att hon ville göra sig oanträffbar. Och det går val bra om det är på fritiden!
  • Du vill ”outa mig” som livrädd! Jag tror på ”hänga ut” eller ”skvallra”. Men vad vet jag?
  • I en diskussion om graviditet: man har ju ”cravings” ibland! Hon var nog sugen på något speciellt, förslagsvis ravioli!
  • Vi skall se om vi kan ”naila” den!  Troligen sätta den eller varför inte spika?
  • Kan du ”briefa” mig? Varför inte informera mig eller berätta för mig?
  • Du måste välja en av ”looksen”! Han skulle bestämma vilken mustasch som var snyggast!

Förutom alla ”svengelska” ord är modeorden just nu ”extrem” och ”super”. Bara så ni vet!

Eva

En 350-årig skönhet

Flickan med pärlörhänget

I måndags var vi på den sista konstfilmen för hösten i Kulturhuset Hav och Land. Den handlade om den välkända och mycket omtyckta målningen av den holländske 1600-talsmålaren Johannes Vermeer. Tavlan heter Flicka med pärlörhänge och är målad omkring 1665. Det finns många frågor kring tavlan till exempel vem som suttit modell. Vi vet inte och kommer aldrig att få veta. Men ett är säkert – det är en helt underbar målning!

Efter två år på framgångsrik världsturné har den berömda målningen återvänt hem till det mycket omtyckta galleriet Mauritshuis i Haag, som just totalrenoverats. Det blev enorma köer för att få se en glimt av hennes gåtfulla skönhet.  Verkets bestående dragningskraft på publiken är odiskutabel.

Filmen om tavlans uppkomst är också inspelad på Mauritshuis i Haag. Den var, liksom tidigare filmer, väldigt sevärd, vacker, intressant och upplysande. Tänk att konstutställning på bio kan vara en sån höjdare! Och tänk att ha den dragningskraften när man är 350 år!

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

En explosiv Bond

SpectreOnsdagen den 4 november passade vi på att se Spectre, den nya Bond-filmen,  i kulturhuset Hav och Land.

Filmen började med fantastiska scener från karnevalen på de Dödas dag i Mexiko. Spänningen håller i sig i stort sett hela filmen. Om man gillar underhållningsvåld vill säga. Jämfört med verkligheten är att det så overkligt så det blir underhållande! Våldsamma slagsmål och James (Daniel Craig) får inte en skråma, inte ett blåmärke och ingen sjukvårdare i sikte. Nej, han försvinner in i sängkammaren med en snygg kvinna när han oskadliggjort skurken.

Trots att filmen var två och en halv timma blev det aldrig långsamt. Jag tänker inte berätta handlingen här, men historien är i takt med tiden.

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Livsbejakande rytmer

flaviaDen 3 november var en mörk och regnig tisdagskväll i Hunnebostrand, men i Kulturhuset Hav och Land lyste det och på scenen stod Flavia Coelho från Brasilien tillsammans med två musiker.

En liten kvinna med ett stort hår och med rytmen i blodet. Vilken kväll det blev! Musik och sång med influenser från reggae och brasiliansk musik som forré och frevo. Denna fantastiska artist, som numera bor i Paris, gladde oss alla och fick oss till och med att stå upp och dansa! I salen fanns plats för 150 personer till. Alla ni som inte var där – ni missade något!

Betyg: 5 av 5 brasilianska kompottpäron

Eva & Conny

 

 

Marschen som förändrade USA

SelmaDen sista kafébiofilmen under oktober månad i kulturhuset Hav och Land var den uppmärksammade filmen Selma. En otäck men samtidigt stark och spännande film om medborgarrättskämpen Martin Luther King och marschen från Selma till Montgomery.

I filmens början sprängs fyra små svarta flickor i luften (det blodiga hatbrottet i en baptistkyrka 1963). Därefter får vi se hur en svart kvinna i amerikanska södern förgäves försöker få registrera sig som ­väljare. Det bara är fem decennier sedan svarta i amerikanska södern marscherade, misshandlades och dödades för rätten att rösta i ”The land of the free and the home of the brave” – trots att det var lagstadgat vid den tiden.

”Bloody Sunday” kallas händelserna” söndagen 7 mars 1965,  då en protestmarsch mellan Selma i Alabama och delstatens huvudstad Montgomery, stoppades med brutalt våld av polisen. Marschen genomfördes i den amerikanska medborgarrättsrörelsens regi för att väcka uppmärksamhet mot att det försvårades för svarta utnyttja sin rösträtt samt en dödsskjutning i samband med tidigare rösträttsdemonstrationer i Selma.

Detta var den första av tre marscher till Alabamas huvudstad Montgomery. Vid det andra försöket avbröts marschen av Martin Luther King, eftersom han i tid insåg att den skulle sluta i ytterligare ett blodbad. Han lyckades därefter få ett domstolsbeslut på att marschen var laglig. Och vid det tredje försöket nådde marschen ända fram och i det påföljande mötet deltog tusentals personer. Sträckan är idag minnesmärkt och listad i och utmärkt som U.S. National Historic Trail, med namnet Selma To Montgomery Voting Rights Trail.

Det har nu gått 50 år sedan händelserna i filmen, men fortfarande idag kan vi se på TV hur svarta i USA dödas för att de är svarta . En smärtsam påminnelse om att Martin Luther Kings kamp långt ifrån är över.

Missade du filmen finns den att köpa på dvd.

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Mannen med saxen

MatisseVi såg höstens andra Konst på bio-film den 26 oktober i kulturhuset Hav och Land. Den var inspelad på Tate Modern i London och handlade om den franske målaren Henri Matisse och utställningen The Cout-Outs. Matisse var född 1869 och dog 1954. Utställningen visade hans arbeten under de 10 sista åren av hans liv då han hade cancer och satt i rullstol. Detta hindrade honom inte från att göra de kanske mest fantastiska tavlorna under hans liv. Och det med hjälp av papper, sax, nålar och assistenter. De senare målade upp pappersarken i de färger Matisse valt och nålade efter anvisning upp utklippen så att de bilda figurer och mönster. Ett avancerat och säkert tidsödande arbete. Men vilket resultat!

Filmen innehöll också balett och jazzmusik med anknytning till Matisse verk. Liksom tidigare film var denna verkligen sevärd, inspirerande och gav oss nya kunskaper och upplevelser.

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

En orädd människorättsaktivist

Taikon

För några veckor sedan såg vi dokumäntärfilmen Taikon i kulturhuset Hav och land. Kameran följer Katarina Taikon från födseln i ett tältläger via fosterhem, barnäktenskap och skilsmässa, till friheten i Stockholms kulturliv. Filmen är en plågsam påminnelse om de svenskar som folkhemmet svek. Romerna, som våra folkvalda fortsatte att svika långt in på 60-talet. Världskriget var då sedan länge slut. Industrin och välståndet ökade. I förorten växte nya bostäder upp, men i skogsdungarna intill bodde romerna fortfarande i tältgetton.

Som vuxen läste Katarina Taikon av en slump ett utdrag ur FN:s deklaration om mänskliga rättigheter om alla människors rätt till bostad, utbildning och arbete. Systern Rosa Taikon berättar i filmen att Katarina sa:” Ja, men Rosa det har ju inte våra kusiner och tanter och farbröder, de bor ju fortfarande i läger det här måste vi göra något åt.” Det var efter det hon skrev boken ”Zigenerska”, som kom ut 1963. Boken är en inifrånskildring av romernas livsvillkor.

Katarina tyckte det var viktigt att få barnen att förstå och när den första självbiografiska boken om flickan Katitzi gavs ut sex år senare var hon sedan länge en hårt arbetande opinionsbildare. Böckerna om Katitzi, en romsk ”Pippi Långstrump”, ges nu ut i nyutgåva. Hittills finns två böcker ”Katitzi och Swing” och ”Katitzi i ormgropen och Katitzi rymmer”. Läsålder 5-9 år. Ett utmärkt julklappstips!

Taikon handlar om svenska romer och drar inga uttalade paralleller till dagens situation för romska EU-migranter. Vad Katarina Taikon skulle tyckt i frågan om hon levt idag, framgår av hennes kamp 1967 för att romska flyktingar ska få asyl i Sverige: ”Ingen ska säga till mig att vi inte vet att dessa människor är förföljda på grund av sin härkomst. Det är er plikt att begripa det!”

Katarina Taikon, en orädd förkämpe för mänskliga rättigheter, dog 1995 endast 63 år gammal. Kampen bokstavligt tog hennes liv.

Visste du att order rom betyder människa!

Dokumentären Taikon visar den 2 december kl 13.00 i Kulturhuset hav och Land.

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

 

 

 

 

Med pengar som vapen

markurells

Hösten första teaterbesök – Markurells i Wadköping på Göteborgs stadsteater – ägde rum den 2 oktober. Stycket bygger på en roman av Hjalmar Bergman. Den betraktas som en komedi, men har tragiska undertoner.

Markurells i Wadköping utspelar sig under en enda dag, den 6 juni 1913, den dag på året då studentexamen äger rum i Wadköping. Studentexamen vid den här tiden hade mer ”sprängkraft” än i dag. Markurell är orolig över att sonen Johan, Gossen som han kallar honom, inte skall klara sin examen. För att förvissa sig om att allt skall gå väl, beslutar sig Markurell för att muta skolans ledning och examinatorerna med en flott lunch inklusive en hel del ädla drycker. Utöver detta har uppkomlingen Markurell (det är så sociteten ser honom) hel del andra affärer för sig som får ödesdigra konsekvenser. Och inte nog med detta, Markurell får reda på att Gossen inte är hans biologiske son.

Markurell spelas av Dan Ekborg och det var roligt att få se honom livs levande. Han fyllde ut sin roll bra liksom övriga i ensemblen. Enda problemet var att vi nyligen sett reprisen på TV-serien från 1968 där Edvin Adolphson spelar Markurell eller rättare sagt är Markurell. Och det är nog näst intill omöjligt att överträffa honom.

Jag (Eva) hade också synpunkter på vridscenens jättelika bygge. Handlingen blev lite sönderhackad och det snurrades friskt ibland. Till en del kanske mina synpunkter berodde på att vi satt på första bänk.

Betyg: 3 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

 

 

Magnifika Mirren

kvinnan i guldFörra veckans kafébiofilm i Kulturhuset Hav och Land var Kvinnan i guld med Helen Mirren i huvudrollen. Och hon är som vanligt helt fantastiskt bra. Filmen är en verklighetsbaserad historia om ett konstverk, som egentligen heter Porträtt av Adele Bloch-Bauer I, målad av Gustav Klimt 1907.

Nazisterna stal tavlan när de plundrade ett rikt judiskt hem i Wien 1938. Den såldes till det österrikiska statsgalleriet och placerades på Belvedere 1941. Namnet ”Kvinnan i guld” fick tavlan under kriget för att dölja att den föreställde en judinna.

Filmen, som kan beskrivas som en lågmäld thriller, tar sin början 1998 i  Los Angeles när Maria Altmann får ta över sin döda systers arvegods och börjar minnas sin moster Adele. Hon minns också sin barndom och uppväxt i Wien och hur hon och hennes man flydde undan nazisterna i sista stund. I bröllopspresent fick hon det vackra halsband som Adele bär på bilden och som nazisterna också stal.

Maria har värjt sig mot det förflutna men nu börjar minnena återkomma . Hon tar kontakt med en ung och oerfaren advokat, Randy Schönberg, son till en väninna med samma bakgrund som hon själv, eftersom hon anser sig vara den rättmätige ägaren till tavlan.  Till deras hjälp kommer också den österrikiske undersökande journalisten Hubertus Czernin.

Så följer en lång rättsprocess,  fram och tillbaka mellan Österrike och USA.  De österrikiska myndigheterna är benhårda – Klimt ingår i kulturarvet – trots att man skrivit på restitutionsavtalet som ska återföra av nazisterna stulen konst till deras rättmätiga ägare. Men för Maria handlar restitution också om att hålla det förflutna och minnena av dem som fanns före henne levande.

Maria fick till slut tillbaka tavlan och sålde den 2006 på en auktion i New York för 135 miljoner dollar (!). Kommer jag till New York skall jag definitivt besöka Neue Galeri, där den hänger permanent, för att ta mig en titt på tavlan i verkligheten.

Österrike har återlämnat över 50.000 stulna konstverk och andra föremål från landets officiella institutioner. Men ytterligare 100.000 stulna föremål har ännu inte lämnats tillbaka.

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Fortfarande Alice

Still AliceOnsdagen den 16 september var det kafébiodags igen. Kulturhuset Hav och land visade filmen Still Alice. Filmen handlar om Alice Howland. Hon är 50 år, lyckligt gift, har tre vuxna barn och ett fint hus  Hon är en hyllad Columbia-professor på höjden av sin karriär när hon plötsligt märker att hon börjar glömma saker och ibland känner hon inte igen omgivningen.

Alice tror själv att hon har fått en hjärntumör och söker hjälp. Men det visar sig vara ännu värre – hon får diagnosen: tidigt stadium av Alzheimer. En aggressiv och ärftlig sort. Som den oberoende kvinna hon är kämpar Alice med att behålla sin livsstil och leva i nuet, trots att hennes personliga jag långsamt skalas bort.  Huvudrollen spelas av den fantastiska Julianne Moore, som belönats med en Oscar för Bästa kvinnliga huvudroll. Hon har tidigare belönats med en Golden Globe för sin rollprestation i filmen.  Och det är bara att instämma i berömmet. En på många sätt drabbande och obehaglig film som känns ända in i hjärtat.

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Premiär för konst på bio

Rembrandt_1Måndagen den 14 september var vi på premiärvisning av konstutställning på vita duken. Ett samarbete mellan Folkets Hus och Parker och Exhibition om Screen. Inspelning var gjord på National Gallery i London samt Rijksmuseum i Amsterdam och handlade om den nederländske 1600-talsmålaren Rembrandt. Porträttmåleriets mästare som hade ljuset som uttrycksmedel. Utställningen handlade främst om de tavlor han målade under sina sista år. Vi fick även veta mycket om Rembrandt liv och leverne.

Kan man se en konstutställning på bio? Ja, faktiskt. Det gick alldeles utmärkt. Tack vara en fantastisk guidning under 1 ½ timma lämnade vi Kulturhuset Hav och Land med avsevärt mer kunskaper än när vi kom. Och det var inte långtråkigt en minut! En lyckad satsning med andra ord.

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

 

Ett hem för själen

Elen Key_1 (2)För några år sedan hittade jag en bok på bokrean. Den heter Ett hem för själen och är skriven av Ingela Bendt. Boken handlar om Ellen Keys hem Strand. Jag visste vem Ellen Key var, men inte så värst mycket mer. Och jag visste inget om Strand. Boken visade sig vara ett fynd! Den innehöll en levnadsbeskrivning med fantastiska bilder.

Ellen Sophia Karolina Key föddes 1849 på herrgården Sundsholm i nordöstra Småland.  Hon var äldst av sex syskon. Fadern hette Emil Key och var en reformvänlig liberal som härstammade från den skotska klanen MacKey. Hennes mor hette Sophie och kom från den konservativa grevliga familjen Posse.

Ellen var ”pappas flicka” och han inskärpte medborgarplikt, oegennytta och socialt samvete. Hon skulle med andra ord verka för andra. Hennes far blev riksdagsman och under en tid arbetade hon som hans sekreterare och skrev rent hans riksdagstal och tidningsartiklar. Hon följe med honom ut i Europa och skrev resebrev som publicerades hemma i Sverige. Hennes far fick lämna riksdagen efter ett nederlag i försvarsfrågan och Ellen började då arbeta som lärarinna på Whitlockska skolan i Stockholm, där hon stannade i 20 år.

Ellen Key blev med tiden en mycket känd pedagog, debattör och författare. Faktiskt en världskändis! Hennes mest kända bok är Barnets århundrade, som utkom år 1900. Den har översatts till många språk, till och med japanska. Hon var emot tvång, kontroll och stryk i barnuppfostran. I stället förespråkade hon frihet, tillit och skapande. Hennes åsikter var långt före sin tid, barnaga förbjöds i Sverige först 1979!

Ellen Key_2 (2)Ellen Key blev också känd för sina åsikter om heminredning. Orden ljus, luft, funktion, ärlighet och harmoni sammanfattar hennes tankar om heminredning. Hon var helt emot det överlastade borgerliga idealet vid den här tiden. Så här skrev hon 1897: ”Vill man se ett hem, vilket med enkla medel nått det hemtrevligaste och mest personliga intryck, då bör man helst besöka Carl Larssons hem uppe i Sundborn i Dalarne.”

Ellen key_4 (2)

När Ellen var 60 år hade hon blivit förmögen och bestämde sig för att bygga ett hus. Ett orubbligt krav var att det skulle ligga vid vatten. Efter mycket letande fastnade hon för den branta tomten vid Vätterns östra strand, strax norr om Ödeshög. År 1910 invigdes huset som skulle bli hennes hem i 16 år. På Strand förverkligade Ellen Key sin vision om vardagsskönhet – hemmet som en levande plats för konst och blommor, öppet för ljuset och vännerna. Men också skydd och viloplats med möjlighet till eftertanke.

Efter allt jag läst om Ellen Key och hennes hem hade jag stora förväntningar när jag äntligen kom till Strand söndagen den 13 september. Och de infriades med råge. Den italieninspirerade byggnaden var fantastiskt vacker och inredningen stod kvar såsom den var när Ellen dog i lunginflammation i april 1926. Hon blev 77 år gammal.

Redan år 1914 grundade Ellen Key den stiftelse som skulle få i uppdrag att driva Strand efter hennes död. Strand skulle vårdas och bevaras såsom hon hade efterlämnat det, men också användas som gästhem för kvinnor sommartid (stipendiater numera) . Huset är öppet för allmänheten under vissa tider.

Ellen Key grind (2)

Rekommendation: Är du intresserad av hus och heminredning är Strand väl värt ett besök.

Eva

 

En 100-årig förebild

Jag är IngridOnsdagen den 2 september var det dags för höstens första kafébiofilm i Kulturhuset Hav och Land, Jag är Ingrid. Filmen om en av Hollywoods största stjärnor drog storpublik och utsåld salong.

Våren 2011 träffade regissören Stig Björkman Ingrid Bergmans dotter Isabella Rossellini på filmfestivalen i Berlin. Isabella föreslog att han skulle ”göra en film om mamma”. På så sätt fick Stig tillgång till Ingrids liv och hennes egna ord, privata bilder och filmer. Ingrid var en hängiven amatörfotograf och filmare. Ett arv från pappa fotografen.

Ingrid Bergman föddes för hundra år sedan i Stockholm. Hon var dotter till fotografen Justus Bergman och hans hustru Frieda Adler. Modern dog när Ingrid var tre år och fadern när hon var 13 år. Kanske bidrog den jobbiga barndomen till hennes obestridliga viljestyrka.

Hon fullföljde aldrig sin utbildning på Dramatens elevskola, utan gick i ställer över till filmens värld. Hennes stora genombrott blev filmen Intermezzo.Den blev språngbrädan som tog henne över Atlanten till det stora filmlandet i väster. Men hon stod också på teaterscenen i USA, Storbritannien, Italien och Frankrike. Jag minns än idag hennes fantastiska porträtt av Israels premiärminister Golda Meir i A woman called Golda som sändes i TV 1982.

Sjufaldigt Oscarsnominerad och trefaldigt Oscarsbelönad var hon en av Hollywoods starkast lysande stjärnor. 1945 fick Ingrid en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll i Gasljus, 1957 för bästa kvinnliga huvudroll i Anastasia och 1975 för bästa kvinnliga biroll i Mordet på Orientexpressen.

Många av hennes filmer är klassiker såsom Casablanca, Dr Jekyll och Mr Hyde, Klockan klämtar för dig, Gasljus, Notorious, Joan of Arc, Tycker ni om Brahms?, Kaktusblomman, Höstsonaten och många, många fler.

Ingrid var gift tre gånger: Petter Lindström (1937–1950), Roberto Rossellini (1950–1957) och Lars Schmidt (1958–1975). Hon fick fyra barn. En dotter med Petter Lindström och en son och två döttrar med Roberto Rosselllini.

Ingrid dog i London på sin födelsedag 1982, efter en tids sjukdom (bröstcancer), och hon gravsattes med sina föräldrar på Norra begravningsplatsen i Stockholm. Merparten av hennes aska ströddes dock i havet vid Dannholmen utanför Fjällbacka. I Fjällbacka är en byst rest till hennes minne och det lilla torget vid hamnen är döpt till Ingrid Bergmans torg. Ägare till Dannholmen var Lars Schmidt. Ingrid älskade ön och hela familjen tillbringade många somrar där. Ön besöktes av många prominenta gäster till exempel Alfred Hitchcock och Marcello Mastroianni.

Dokumentärfilmen Jag är Ingrid är både personlig och privat och är ett fängslande porträtt av en kvinna som gick sin egen väg med en obestridlig viljestyrka, stor talang och en för sin tid radikal syn på karriär, moderskap och kärleksliv.

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Höjd beredskap på Säpo

BombmakarenI sommar har jag bl.a. lyssnat på Leif G W Perssons nya roman Bombmakaren och hans kvinna. Reine Brynolfsson, en av mina favoriter, är inläsare.

Boken handlar om ett misstänkt terroristdåd på Skansen i Stockholm på självaste nationaldagen. Efter tips från hemliga kolleger i England får den operative chefen på Säpo, Lisa Mattei, i uppdrag att undersöka om tipset stämmer. Abbdo Khalid är den misstänkte bombmakaren och han och hans stora somaliska familj sätts under bevakning. Lisa skickar Linda Martinez  och hennes grupp till Eskilstuna, där de ligger i buskarna och spejar för att hitta något mystiskt, men familjen verkar leva ett synnerligen fridsamt liv.

Familjen är givetvis muslimsk, och Leif G W Persson vädrar alla tänkbara fördomar mot invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet. I rättvisans namn vädrar han också alla fördomar om svenskar, om kvinnor, om poliser och om människor på det stora hela. Rätt skall vara rätt!  Folk är inte terrorister för att de är muslimer, inte mindre svenska för att de är mörkhyade, inte mindre vetande för att de är kvinnor.

Lisa Mattei, är en polis som tidigare jobbar för Leif G W Perssons förre hjälte, Lars Martin Johansson. Mannen som kunde se runt hörn och hatade slumpen. Lisa är en intelligent och duglig polis som också hatar slumpen och dessutom tänker utanför boxen. Hon kanske är lite väl präktig? Då är Linda Martinez tuffare, en kvinnlig Gunvald Larsson! Leif G W Perssons kvinnliga poliser är ofta smarta och dugliga. I stället för Evald Bäckström har han den här gången med två kvinnliga Kling- och Klangpoliser som motvikt.

Jag har läst att det kommer fler böcker om Lisa Mattei och jag hoppas att hon då har slutat vara spionpolis och blivit en ”riktig polis”.

Sammanfattningsvis var boken spännande och slutet lite oväntat, men den är inte en av Leif G W Perssons bästa. Jag gillar hans sätt att behandla språket och humorn mitt i hemskheterna. Men en mycket bättre bok, i mitt tycke, är Den döende detektiven, som har en ”klurigare” handling.

Betyg: 3 av 5 kompottpäron

Eva

 

 

Vadå multitaska?

skrivmaskinJag lider av en allvarlig yrkesskada! Den yttrar sig så att jag retar mig på alla engelska ord som slängs in mitt i en mening i våra TV-kanaler. Ofta med en svensk ändelse. Det är dessutom vanligt i nyhetsprogrammen, där man borde veta bättre.

Här följer några exempel:

 

  • Programledaren: Jag tycker att det är skönt att ”multitaska” ibland. Jag var tvungen att slå upp ordet och det betyder ”göra flera saker samtidigt”!
  • Experten gillade ”moralboost”. Jag vet fortfarande inte vad han menade. Han påpekade också att IS ”går all in” här! Jag tolkade det som att de dödar för fullt!
  • Programledaren: Är det någon mer som du ville ”credda”. Varför inte använda ordet framhålla eller kanske berömma?
  • Malou: Jag har: bjudit in ett mycket starkt ”case”. Vad är det för fel på ”fall”?
  • Programledaren: Var har du ”coming up” efter den här föreställningen? Betyder ”vad skall du göra sen”?

Nej, jag säger som Povel Ramel: ”Är vi mån icke i Sverige?”

Eva

Pingvinen i Aalborg

Pingvin_1 (2)Torsdagen den 25 juni var sista kvällen på vår minisemester på Jylland. Vi ville avsluta med en god måltid utan  allt för mycket mat i den sena timman. Med hjälp av Internet och Tripadvisor hittade vi Pingvin tapas & vincafé på Adelgade 12, inte långt från hotellet. Varför den heter just Pingvin har vi ingen aning om,  men det visade sig vara ett väldigt bra val. Trevligt, modernt och väldigt goda tapas. Vi tog aftenmeny för två, vilket innebar fyra tapas var, en flaska vin och kaffe. Notan slutade på 700 dkr.

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Vorupör – kystens hyggeligste ferieby

Vorupör2 (2)Torsdag 25 juni. Efter att ha ätit en utmärkt morgenmad bestämde vi oss för en tur till Vorupör. Enligt reklamen ”kystens hyggeligste ferieby”. Byn, som ligger söder om Hanstholm bjöd på fantastiska sandklitter, ett hav i uppror, fiskebåtar uppdragna på stranden och en utmärkt strandkrog. Vi beställde en fisk- & skaldjurstallrik till frukost (lunch på svenska) och körde sen via ön Mors och Limfjordens östra sida tillbaka till Aalborg. Det är verkligen vackert på Jylland! Många verkar dock vilja flytta därifrån, till-salu-skyltarna var otaliga.

Eva & Conny

Skagenmålarnas museum

Skagen-5 (2)Efter ett ganska långt besök i Hirtshals körde vi vidare mot Skagen. Det var många år sedan vi besökte Skagenmuseet, och vi kände inte riktigt igen oss. Museet är under ombyggnad och den del som var klar var väldigt fin. Tavlorna var uppdelade under olika rubriker, vilket var ett bra grepp. Dessutom fanns en del modern konst, som var spännande och passade fint ihop med de gamla tavlorna.

Rekommendation: väl värt ett besök

 

Grenen (2)Efter lunch på Bröndums Hotell, där vi naturligtvis åt smörrebröd, körde vi vidare till Grenen. Grenen är en udde längst ut på Skagens Odde, som utgör den nordöstligaste delen av Jylland. Grenen består av sand som transporterats av havet norrut längs med hela Jyllands västkust. Udden växer ungefär 10 meter om året i nordöstlig riktning mot Sverige. I framtiden kanske vi inte behöver ta färjan från Göteborg, utan kan ta oss hit landvägen!

 

Eva & Conny

Nordeuropas största akvarium

Akvariet (2)Den 24 juni lämnade vi Aalborg för en dagsutflykt till fiskebyn Hirtshals och Nordeuropas största akvarium. Nordsöen Oceanarium

rymmer hela 4,5 miljoner liter vatten och alla fiskarter som finns i Nordsjön. Det visade sig vara en stor anläggning med mycket intressant att se för både stora och små.

Rekommendation: Väl värt ett besök. Ta gärna med barnen.

Eva & Conny

Sankt Hans aften

Sankt Hans Aften (2)I år firande vi midsommarafton  på den ”riktiga” dagen, den 23 juni. Detta eftersom vi befann oss i Aalborg på Jylland. I Danmark och Norge kallas den för Sankt Hans aften  (Johannes Döparens afton) och infaller alltid den 23 juni oavsett veckodag. 

Vi räknade snabbt ut att det borde bli ”häxbränning” nere vid Limfjorden. Och det stämde. Ytterligare en skillnad mot vårt firande. Att bränna häxor är en senare, lite makaber tradition kan man tycka. Men det handlar förstås om att hålla trolltygen borta. Vi skickar våra häxor till Blåkulla på Skärtorsdagen och danskarna bränner sina på bål på Sankt Hans aften. 

Det var fullt av människor i alla åldrar nere i hamnen. Just denna kväll skulle man dessutom inviga Musikens hus, Aalborgs nya konserthus, så det var extra festligt med invigningstal, sång och musik. När det började skymma tände man bålet med häxan. Det blev en annorlunda och mer ”offentlig” midsommar än vad vi är vana vid i Sverige. 

Eva & Conny

Udden Skulptur firar 5 års-jubileum

Vindarnas husLördagen den 13 juni var det vernissage på Udden i Hunnebostrand. Årets utställning är den 5:e stenkonstutställningen i rad med konstverk av 20 utställare.

I samband med vernissagen invigde Ragnhild Selstam, Sotenäs kommun, Vindarnas hus av Lars Widenfalk. Skulpturen har stått vid ingången till Udden, från norra kajen räknat, i 20 år. Konstverket som kommunen nu köpt in, har blivit en symbol för Udden, men även ett sjömärke och en ”bröllopskyrka”!

Sen var det dags för invigningen av Udden Skulptur 2015. Projektledaren Hans Leutscher inledde, därefter berättade Kommunalrådet Mats Abrahamsson om kommunens positiva syn på det som hänt på Udden efter att byggplanerna skrotats. Författaren Viveca Lärn invigningstalade. Hennes tal handlade om vikten av fantasi. Stenkonstnären Pål Svensson avslutade med sin vision för Udden.

Tips: Den fina och mycket läsvärda broschyren finns att hämta gratis på Bella Gästis.

 

Viveca Lärn_3    IMG_7948 (2)

 

Eva & Conny

 

Bengt Lundins ateljé

Kvällen den 11 juni besökte vi målaren, tecknaren och skulptören Bengt Lundins ateljé i Sparöd, nära Bovallstrand. Arrangör var Konstföreningen Sotenäset.

IMG_7942 (2)Bengt Lundin föddes i Trollhättan 1924, växte upp  i Göteborg och flyttade på äldre dar till Sparöd. Han köpte en gammal gård och byggde om ladugården till bostad, ateljé och verkstad. Bengt dog 2005 och idag äger och bor Wivi-Ann Reit och Bengt Ström här.

En hel del i Bengt Lundins verkstad stod orört och efter mycket  funderande bestämde sig de nya ägarna för att bevara och ta hand om verktyg och arbeten. Det har säkert inneburit många arbetstimmer. Men vilken fantastiskt spännande och intressant och vacker utställning de skapat! Bengt och Wivi-Ann berättade om Bengt Lundin och vi gick runt och tittade på allt de bevarat. Där fanns också tre tavlor av konstnären. Vi fick se en film som de klippt ihop från tre olika TV-inslag och där Bengt Lundin själv berättade om sitt konstnärskap.

Under uppväxten tillbringade Bengt Lundin mycket tid på Klippans varv och i hamnen. De båtar han såg som barn blev senare i livet hans outsinliga inspirationskälla. Men hans konstnärskap startade med måleriet, främst stilleben. Han utbildade sig på Valands konstskola. Men hans stora gärning och det som han är ihågkommen för är de ca 500 (!) båtar han byggt. Båtar som aldrig varit i sjön! De står på land! Oftast på offentliga platser. Det var det han helst ville, att finnas i det offentliga rummet. Ett exempel är den stora klätterbåten i entrén till Östra Sjukhusets barnklinik. Han tyckte bäst om att göra stora båtar, men gjorde förstås många små också.

IMG_7938 IMG_7931 IMG_7940

Kvällen avslutades med kaffe, smörgås och kaka. Allt hembakat.

Tips: Wivi-Ann Reit och Bengt Ström tar gärna emot intresserade grupper.

Eva & Conny

 

Klappvänligt och sensuellt

Clara Sörnäs_1Clara Sörnäs från Uddevalla ställer ut i Lilla Galleriet i kulturhuset under juni månad. Torsdagen den 4 juni var det vernissage.

Clara jobbar i grön kalksten från Zimbabwe. Hon har bott fyra år i Afika och bland annat gjort ett ”slavmonument” i Zanzibbar. Du hittar bilder på monumentet på Internet. Förutom grön kalksten jobbar hon också i blå alabaster. Hennes ”klappvänliga” och sensuella skulpturer inbjuder verkligen till beröring.

Förutom 10 stenar visar Clara två stora teckningar som är gjorda med grafitstift och torrpastell på papper från Munkedals pappersbruk. Hon inspireras av livets passionskraft som finns i naturen men även inom oss själva. Det är ett jättefin utställning, så har du tid och intresse, titta in på kulturhuset Hav och Land i Hunnebostrand. Det är öppet måndag-torsdag 9-18.

Clara Sörnäs_2

 

Eva

Deckartips inför sommaren

Den gränslöseJag har just avslutat den Den Gränslöse av den danske författaren Jussi Adler-Olsen. En berättelse om vanvett, passion och besatthet.

Serien består  av sex böcker (hoppas det kommer fler) och handlar om hur kriminalinspektör Carl Mörck och hans medarbetare Assad och Rose löser fall som ”kallnat”.  Alltså gamla fall som man inte lyckats lösa tidigare och som då hamnar hos avdelning Q med kontor i källaren hos Köpenhamnspolisen. Böckerna är fristående och man behöver inte läsa alla. Men läser man dem i ordning får man en djupare bild av de tre poliserna.

I ärlighetens namn har jag inte läst dem utan lyssnat på dem. Upplästa av min favorituppläsare skådespelaren Stefan Sauk. Huvudpersonerna blir ”levande” när han läser med olika röster. Spännande och ibland riktigt roligt trots alla hemskheter.

Här är alla böckerna om avdelning Q:

  1. Kvinnan i rummet
  2. Fasanjägarna
  3. Flaskpost från P
  4. Journal 64
  5. Marcoeffekten
  6. Den gränslöse

Betyg: 5 av 5 kompottpärom

Eva

 

Nya stenskulpturer på plats

IMG_7884 (2)Under veckan som gått har nya stenskulpturer, med hjälp av stora kranbilar, kommit på plats. Udden-utställningen 2015 är på gång!

Det är nu femte året i rad som vi Sotenäsbor och alla våra besökare får fri tillgång till denna fantastiska utställning. Alla kan njuta, var och en på sitt sätt. Vi vuxna kan uppskatta de konstnärliga värdena, hantverket och inte minst den unika utställningsplatsen. Barnen kan genom lek uppleva kulturen på sitt eget sätt. Stenskulpturer tål att klättra och klänga på! Det har säkert tagit tusentals foton på människor som står bredvid eller sitter på skulpturerna. Minnen för livet!

Varje år ser vi hur Skulpturparken  bidrar till ett myllrande folkliv på Udden under sommarmånaderna, vilket alla som på olika sätt arbetar med turismen i Sotenäs har stor glädje av.

Eva

 

 

 

 

Bästa rabarberkakan

Rabarbern har kommit igång ordentligt i rabatten. Det växter så det knakar och jag bakar vårens första rabarberkaka.

Min rabarberkaka (2)

Min bästa rabarberkaka

1½ dl smör/rapsolja
2 dl strösocker
3 ägg
1 dl gräddfil
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
Fyllning:
150 g rabarber
1 tsk potatismjöl
1 dl valnötter eller hasselnötter eller flagad mandel

1. Sätt ugnen på 200 grader
2, Rör ihop smör/rapsolja, socker, ägg, gräddfil och mjöl blandat med
    bakpulver och vaniljsocker
3. Häll smeten i en smord form ca 24 cm i diameter
4. Skiva rabarbern tunt och blanda den med potatismjölet
5. Hacka nötterna grovt
6. Strö först först rabarberna och sen nötterna över kakan
7. Grädda mitt i ugnen 20-25 min
8. Sikta ev. florsocker över vid serveringen

Njut den ljummen med eller utan vaniljgrädde/glass

Vaniljgrädde

Gör egen vaniljvisp i stället för att köpa färdig med en massa tillsatser.

3 äggulor
1/2 dl socker
1/2 msk vaniljpulver
3 dl vispgrädde

  1. Vispa äggulor, socker och vaniljpulver vitt och fluffigt
  2. Vispa grädden och vänd ner den i äggsmeten

Eva

 

Konstutställning i Hunnebostrand

I söndags var jag på konstutställning i Bildarkivets lokaler på mellankajen i Hunnebostrand. ”Målargruppen” visade upp vad de åstadkommit under vinterhalvåret. Sex personer träffas en gång i veckan och målar tillsammans. De brukar ställa ut under Kristi Himmelfärdshelgen. Det har blivit lite av en tradition. Jag blev riktigt imponerad, det är inte lätt att måla akvarell. Det vet alla som försökt. Jag valde ut en tavla av varje konstnär som jag plåtade.

Håll pekaren på bilderna för mer information.

 

 

            

 

Eva

En magnifik Lassgård

Miraklet i ViskanDen 13 maj var det dags för Conny och mig att se vårens sista kafébiofilm i kulturhuset Hav och Land. På vita duken visades Miraklet i Viskan. Småorten Viskan ligger vackert vid älven Ljungan väster om Sundsvall.

Slarvern Bjarne (Rolf Lassgård) är lyckligt gift med Malin (Lia Boysen). Paret har två döttrar och familjeidyllen skulle ha varit total om det inte vore för att Bjarnes ekonomi är körd i botten. Han får in lite pengar på att köra skolbussen och biblioteksbussen, men hans flyttfirma är konkursmässig, beroende på att alla som vill flytta från Viskan redan gjort det.

Bjarne tror att allt skall ordna sig till det bästa om han investerar 1 ½ miljon i en stor plogbil, men då krävs för det första ett banklån och för det andra att det börjar snöa. Miraklet i Viskan utvecklas till en prestigekamp mellan två lika tjurskalliga och långsinta män. På den ena sidan älven Bjarne och på den andra sidan hans stormrike svärfar Halvar (Ingvar Hirdwall). Han kan tänka sig att erbjuda ett lån, men Bjarne är för stolt, och envis, för att be om hjälp. Plötsligt inträffar något som kommer att förändra livet drastiskt för filmens huvudpersoner.

Vi tyckte att Miraklet i Viskan var en skröna med både allvar och komik. Fotot var helt fantastiskt och skådespelarprestationerna njutbara.

Och vad miraklet i Viskan är tänker vi inte berätta här. Det får du reda på när du ser filmen!

Det var bra att vi inte läste recensionerna innan vi såg filmen. De är minst sagt blandade och det är ju till syvende och sist den egna uppfattningen som är den rätta!

Aftonbladet: En mustig skröna i absolut toppklass. Årets bästa svenska film hittills. ****
GP:  Filmen är varken rolig eller tragisk. **
DN: Rolf Lassgård briljerar i roligt landsbygdsdrama. ***
Svenska Dagbladet: En mustig och omständlig historia. *
SVT: Charmig folkhemsidyll. ***
Expressen: Tanken var kanske god . Vad den ny var. **

Vårt betyg: 3 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Vårrunda på Kinnekulle

IMG_7852 (2)
Smeden Therese Engdahl, Husaby

Den 2-3 maj var det dags för Vårrundan på Kinnekulle. Våren visade sig från sin allra bästa sida med träd som skimrade i ljusgrönt. Lite kallt kanske, men när solen kom fram var det skönt. Kinnekulle genomkorsas av smala vägar och det finns många charmiga hus, men även stora fina gods och gårdar.  Man kör helt enkelt runt och besöker konstnärer, hantverkare, gallerier, butiker och kaféer. Väldigt trevligt!

Vi besökte bland andra smeden Therese Engdahl på Hantverksgården i Husaby. Med hjälp av städ, slägga och eld framställer Therese både små och stora ting. Här fanns stora underbara ljusstakar, gravutsmyckningar, en klänning i smide (!), men också ringar, halsband och hårsmycken. Allt i egen design med hög kvalitet.

Eva & Conny

Dramatik på Sicilien

NeddaKulturhuset Hav och Lands säsongsavslutning på live-sända operor från Metropolitan ägde rum den 25 april med dubbeloperan Cavalleria Rusticana/Pajazzo. Musiken, som är komponerad av Pietro Mascagni/Ruggero Leoncavallo var helt underbar. Och som alltid från Met är sångarna av världsklass.

Cavalleria rusticana är ett svartsjukedrama som utspelar sig på påskdagen 1880 på torget i en liten  by på Sicilien. När Turiddu kommer hem efter militärtjänsten har hans fästmö Lola gift sig med Alfio. För att trösta sig förför han Santuzza, men överger henne och inleder en affär med sin gamla kärlek Lola. Santuzza skvallrar för Lolas man Alfio och det slutar med att den svartsjuke Alfio dödar Turiddu i en knivduell. Sceneriet är nästan helt i svart/grått och föreställer ett torg där allting utspelar sig. Man känner sig förflyttad långt tillbaka i tiden då kyrkan hade stor makt över människorna. På Sicilien är Cavalleria rusticana en av de mest framförda operorna och intermezzot är ett av världens mest igenkända stycken.

Pajazzo utspelar sig tidsmässigt senare. Här är det färg, liv och rörelse. Det finns till och med en mulåsna på scenen! Och en gammal lastbil. Det är samma lilla by på Sicilien. Ett teatersällskap har precis kommit till byn. Ett svartsjukedrama utspelar sig här också. Nedda är bekymrad över sin svartsjuke make och drömmer om att bli fri som fågeln. Hon älskar drängen Silvio, men hennes make Canio misstänker att hustruns älskare är skådespelaren Tonio. Mitt i all tragik finns det några otroligt roliga scener, men det slutar självklart med mord, dubbelmord. Canio knivdödar Nedda och när Silvio försöker rädda henne blir också han dödad.

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Allan – en inspirerande 96-åring

Allan i FlaskhallOnsdagen den 22 april såg vi dokumentären om Allan i Flaskhall  i kulturhuset Hav och Land.  Filmen är gjord av naturfilmaren Stefan Quinth och handlar om 96-årige Allan Olofsson från gården Flaskhall i Sollebrunn utanför Alingsås.

Allans CV skulle varit långt, om han nu hade behövt ett sådant. Han har varit bonde, smed, skogsarbetare, byggmästare, politiker, uppfinnare, idrottsman och entreprenör.

I filmen fick vi följa Allan från hans tidigaste år på gården, krigsåren vid norska gränsen, den svåra olycka i början på 90-talet när han blev av med en arm. Vi fick även ta del av hans idrottsliga ”karriär”. Han började åka Vasaloppet när han var 62 år och slutade när han var 85. När han var framme i målet i Mora var han inte ens trött, utan tog bilen och körde hem till Flaskhall!  Allan är den äldste som åkt Vasaloppet. Det rekordet står sig än. Han cyklade, åkte långfärdsskridskor, tyckte om att fiska och att gå i skogen. När han var över 90 år reste han till USA för att besöka släkt och vänner. Vid 96-års ålder besökte han stränderna i Normandie till minnet av dagen D, 70 år tidigare.

Det var extra roligt att både Allan Olofsson och filmaren Stefan Quinth var närvarande vid filmvisningen. Vi fick möjlighet att samtala med dem vid kaffet efter filmen. Allan berättade då att han alltid gjort det han tycker är roligt (nästan) och att han fortfarande är nyfiken på livet! Tyvärr gick hans hustru bort 2005 . De hade då varit gifta i 63 år.  För att råda bot på ensamheten brukar han åka (ja, han kör bil) och dansa två-tre gånger i veckan!

Det var verkligen en inspirerande upplevelse att se filmen och en stor förmån att få träffa Allan i Falskhall livs levande.

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

 

Pride – en film med hjärta

Pride_1Om att vara sig själv men samtidigt medmänsklig och känna empati med andra genom att bortse från olikheter och istället ta fasta på det som förenar. Ja, det var vad denna veckas kafébiofilm Pride handlade om. Det var ett helt underbart, roligt och mycket välspelat brittiskt drama med verklighetsförankring om att försonas över olikheter.

Handlingen utspelar sig 1984-1985. Margaret Thatcher, järnladyn, sitter vid makten i Storbritannien och gruvstrejken rasar ute i landet. Samtidigt pågår Pride-paraden i London där en grupp gayaktivister bestämmer sig för att bilda en stödgrupp kallad ”Bögar och flator stöder gruvarbetarna”. De samlar ihop pengar till gruvarbetarnas fackförening. Facket är emellertid negativ till deras stöd och väljer att avstå. Gayaktivisterna låter sig inte avskräckas utan tar direktkontakt med de strejkande arbetarna i det lilla gruvsamhället Dulais i södra Wales och en oväntad allians uppstår. Gruvarbetarkvinnorna spelar en avgörande roll, då de är mycket mer toleranta och positivt nyfikna på regnbågsmänniskorna från London än vad deras män är. Slutscenen i filmen är hjärtknipande. Buss efter buss rullar in med gruvarbetare som vill tacka aktivisterna genom att delta i Pride-festivalen.

Det har gått trettio är sedan händelserna i filmen, men fortfarande frodas fördomar mot HBTQ-personer. En film som Pride är ett sätt att påverka vårt synsätt och få oss att tänka efter.

Filmen efterlämnade en varm känsla och en övertygelse om att det finns hopp om mänsklighten trots allt. Fast vi funderade lite över varför det endast fanns två (!) män i salongen. Men de hade väl annat för sig.

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny