Glänsande Glans – en favorit

 

Den 28 juli fick staden besök av vår favoritkomiker Johan Glans. Vi har sett honom många gånger på TV, men aldrig i levande livet tidigare. 2000 personer, invånare och hitresta, hade köpt biljetter till eftermiddagens utomhusföreställningen i stadsträdgården. Samma kväll var det ytterligare en föreställning med lika många besökare. Enligt Johan Glans har han aldrig uppträtt på en finare plats och den är verkligen vacker  med alla blommor och träd och vattenspeglar.

Vi hade platser på 25:e bänk, alltså en bit från scenen. med det fanns även en stor skärm och ljudet var alldeles utmärkt.

 

 

 

”Förkomiker” var Fritte Fritzon, årets På spåret-vinnare. Men vi väntade förstås på huvudpersonen och han uppfyllde alla förväntningar. Föreställningen var jätterolig och vi fick gymnastisera skrattmusklerna ordentligt. Extranumret var något oväntat allsång, med rolig text förstås.

Vi gick gick hem med glatt sinne och Johan Glans behåller platsen som favoritkomiker!

 

Eva & Conny

New Orleansjazz i sommarkväll

Onsdagen den 26 augusti fick jazzvännerna i vår lilla stad besök av Red Wing Band från Göteborg. Det var visserligen en kylig sommarkväll, men fullt av förväntansfulla människor på hantverksgården
på Limtorget *.

Red Wing Band bildades 1994 och spelar New Orleansjazz och Rhytm & Blues.

Bandet består av:
Hans Zakrisson, trombon
Leif Sivertsson, klarinett
Ingemar Wågerman, piano
Hans Jörgensen, banjo
Leif Melldahl, ståbas
Bo Johnsson, trummor
Gwyn Lewis, trumpet (inhyrd för kvällen)

 

Det svängde verkligen om de duktiga musikanterna i bandet. Det gjorde ju inte saken sämre när  Mr Lewis visade sig vara en fantastisk trumpetare och sångare!

Fri Entré!
Arrangörer var föreningen Jazzkatten , Lidköpings hembygdsföreningen, Lidköpings kommun och Studiefrämjandet.

Vi tackar och bockar!

 

 

 

 

* Limtorget  är ett torg i centrala Lidköping, nära järnvägsstationen.

Lidköping delas av ”älva” Lidan i två stadshalvor. Nya staden, på den västra sidan, anlades av Magnus Gabriel de la Gardie på 1670-talet.

Gamla staden, på den östra sidan, fick stadsprivilegier år 1446. Denna stadsdel eldhärjades omfattande år 1849. Elden kunde hejdas vid Hagagatan inom det kulturhistoriska området Limtorget.

Limtorget, som undgick branden är Lidköpings äldsta närområde med flera medeltida byggnader.  Namnet Limtorget kommer sannolikt från tiden då kinnekulleborna kom hit och sålde osläckt kalk, dåtida cement, som kallades lim.

Hantverksgården, med sina byggnader bevarade från senare delen av 1800-talet, är unik för Lidköping. Många städer saknar en liknande gårdsbildning. Hantverksgården inrymde i början av 1900-talet bostäder, häståkeri och smedja.

Eva & Conny

 

 

 

Varför har vi inte hört talas om Johanna?

Vi hade aldrig hört talas om Johanna Lillvik förrän konserten i Stadsträdgården för några veckor sedan. Vi chansade helt enkelt och tur var väl det!

Johanna Lillvik och gruppen Blues Escape, vilken kombo! De sjöng och spelade en härlig blandning av jazz, rock och blues. Johanna visade sig ha en fantastisk röst och inte minst inlevelse. Hon utstrålade en musikalisk glädje som smittade av sig till publiken.

Johanna är född och uppvuxen i Dalsjöfors och bor numera i Borås Hon har studerat musik och varit sångerska på Cirque du Soleil. Gruppen Blues Escape uppstod för sex år sedan när Johanna Lillvik mötte bluesbandet Hill Blue Unit. Personkemin och kärleken till bluesen stämde och så var Blues Escape född!

Det blev en minnesvärd kväll i vår vackra stadsträdgård och nu vet vi vem Johanna Lillvik är! Tack till arrangören Jazzkatten.

Eva & Conny

En ödmjuk man med stor röst

Den 3 mars kl 19.30 Grand Finale på anrika Lorensbergsteatern i Göteborg. På scenen Tommy Körberg med orkester. Kan det bli bättre? Om ni frågar oss är svaret Nej!

Det var inte första gången vi såg Tommy Körberg uppträda och han var lika bra, om inte bättre, den här gången också. Grand Finale är en sammanfattning av hans unika musikaliska karriär. Ackompanjerad av åtta duktiga musiker bjöd Tommy på sina musikaliska milstolpar från mer än ett halvt sekel.

Med sin fantastiska röst sjunger han verkligen så att man blir berörd. Att han dessutom med både humor och allvar visade oss att det finns en ödmjuk, entusiastisk och tacksam person, bortom rubrikernas löpsedlar, gör inte saken sämre.

 

Är detta Tommy Körbergs Grand Finale? Kan inte tro det!  Möjligen grand men inte finale! Kvällen sista låt Lust till livet med ny text kändes som början på något nytt och han har kapacitet att fortsätta  i många år till. Det är i alla fall vad publiken vill och visade med stående ovationer.

 

Eva & Conny

 

Jazzkatter med sväng i skön blandning

Den 25 mars var det dags för årets första konsert när West Jazz från Göteborg bjöd på svängig lunchjazz på Sockerfabriken. Arrangör var den ideella föreningen Jazzkatten i Lidköping, som sedan 1995 träget arbetar för att öka intresset för traditionell jazz.*

 

West Jazz består av:

 

 

Thomas Erlandsson, klarinett, altsax, sång)

 

 

 

 

 

 

Per Ekander (piano)

Kent Hjort (gitarr)

 

 

 

 

 

Jan Börjesson (basfiol, sång)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bosse Johnson (trummor)

 

 

 

 

 

West Jazz spelar lättlyssnad, glad, svängig och dansant musik i en skön blandning. Allt ifrån New Orleansjazz, swing och latinska rytmer till gamla goda svenska örhängen. med texter signerade Svenska Ord, Povel Ramel, Owe Thörnqvist med flera.

Konserten var välbesökt och kombinationen lunch och jazz var mycket uppskattad och uppiggande!

*Med traditionell jazz menas jazzmusik från tidig New Orleansjazz (blues, ragtime, marscher, gospel o dyl), via revivalmusiken på fyrtiotalet och dixielandmusiken på femtio- och sextiotalet och ända fram till den nutida jazz, som är inspirerad av den New Orleanska eran.

Eva & Conny

P.S. När jag sökte på ordet jazzkatt fick jag lära mig att man kan vara en jazzkatt oavsett vilken genre man sägs tillhöra. Det handlar om utstrålning, musikalitet och om att kunna leverera ett snett leende när tonen, oavsiktligt eller avsiktligt, hamnar litet på sniskan! D.S.

Opera, Hjulafton, Gardell och Lasershow

 

 

 

 

Förra året flyttade vi till en stad vid Vänern. Detta fick till följd att kulturen fick stå tillbaka för mer praktiska göromål. Men vi hann med några kulturevenemang under sista halvåret 2022.

 

 

 

 

 

 

13 Juli – Tintomara, Läckö Sommaropera

 

Operan bygger på Carl Johan Love Almqvists (1793-1866) roman Drottningens juvelsmycke. Den utspelar sig mot bakgrund av attentatet mot Gustav III på operamaskeraden 1792. Den gåtfulla och androgyna Tintomara väcker åtrå hos såväl kvinnor som män, utan att hon själv känner några sexuella känslor. Hon flyr efter att ha stulit drottningens juvelsmycke och klär då ut sig till man, vilket får stora och tragiska konsekvenser.

Musiken är skriven av tonsättaren Lars Johan Werle. Det är hans tredje stora opera och den  komponerades till Kungliga Operans tvåhundraårsjubileum 1973. Musiken är fantastisk njutbar.

Det var en speciell upplevelse att för första gången sitta på borggården på Läckö slott under bar himmel och titta och lyssna på opera. Föreställningen började kl 20 och var slut kl 23. Då hade det blivit mörkt och kvällskylan hade så sakteliga smugit sig på, men det fanns gott om filtar att låna. Verdis opera Macbeth kommer att sättas upp sommaren 2023, det blir något att se fram emot!

 

 

 

 

 

 

 

 

8 juli – Power Big Meet

Under tre dagar invaderades staden av bilar från förr av varierande utseende och skick. Vi valde att njuta av finbilscrusingen med de 200 finaste bilarna.

 

 

11 augusti – Hjulafton

Dags för ytterligare fordon att inta staden. Denna gång var fordonen av varierande sort. En del var till och med av amfibiemodell och lådbilsmodell. Och massor av motorcyklar inte att förglömma.

 

 

25 september – Livgardets Dragonmusikkår och Beridna Högvakten

Årligen genomförs en turné till två städer i Sverige och2022 var det Lidköpings tur. Hela stan var på benen och det var trångt på gator och torg. Men en upplevelse var det när vi fick finbesök av Livgardets Dragonmusikkår med fanförare ur Livgardets Livbataljon och Beridna HögvaktenEn spektakulär parad till häst med musik genom stadens gator som avslutades med en konsert med uppvisning till häst på Nya Stadens torg, ett så kallat figurativt program.

 

 

 

 

 

7 oktobker – Jonas Gardell

Det var 27 års sedan Jonas Gardell uppträdde i Lidköping, så det var på tiden. Som vanligt fick han oss att skratta och och känna hopp och livsmod. Han är verkligen Queen of fucking everything!

 

 

 

 

 

 

 

 

25 oktober – Magnus Gabriel de la Gardie

Den här dagen firade vi att stadens store man Magnus Gabriel de La Gardie föddes för 400 år sedan. Han var en av landets rikaste män vid den här tiden och kunde titulera sig greve, riksmarskalk, riksdrots och rikskansler. Han var också grundare av Lidköping och välgörare, byggherre, donator och kulturvårdare av stor betydelse för bygden och står följdriktigt staty på Nya Stadens torg

Magnus far, Jacob, fick 1615 Läckö slott som förläning. Sonen Magnus Gabriel övertog slottet och grevskapet 1652 efter faderns död och gjorde stora byggnadsarbeten på slottet, bl.a. tillkom en fjärde våning i huvudborgen och en rad konstnärer dekorerade väggar och tak. Även slottskyrkan tillkom under Magnus Gabriels tid.

Vi firade med ett besök på Vänermuseet, där vi drack kaffe och åt födelsedagsbakelse samt lyssnade på ett intressant föredrag.

 

 

27 oktober – Svante Thuresson

Dags för ett besök på Konserthuset i Göteborg. Här bjöds vi på en hyllningskonsert till minnet av Svante Thuresson. En  folkkär jazzmusikant som tyvärr gick bort i maj 2021. På Stenhammarsalens estrad uppträdde Claes Crona trio och vokalisterna Viktoria Tolstoy, Vivian Buczek och Claes Jansson till publikens stora förtjusning.  Svante lever kvar i våra hjärtan och på ”skivtallriken”.

 

8 december – The Soul of Christmas

Förutom att det började snöa just den här kvällen fick vi lite julstämning med hjälp av Bohuslän Big Band, Samuel Ljungblad och The Mamas.

Vara konserthus var fullsatt till sista plats och det blev en både svängig, rolig och stämningsfull kväll. När vi körde hem genom snöyran enades vi om att det inte var sista gången vi besökte detta fantastiska musikhus.

 

 

 

 

1 januari 2023 – Lasershow

En dag för sent, men vi valde reprisen kl 17 på nyårsdagen i stället för kl 12 på Nyårsafton. Vi fick uppleva en spektakulär lasershow med musik på Nya Stadens torg. Det är bara att gratulera staden till valet att byta ut raketerna mot laserstrålar. Inga skrämda djur och inget skräp och dessutom återbruk!

 

 

Ett Gott Nytt Kulturår 2023!

Eva & Conny

 

En lång väntan

 

Lördagen den 23 oktober, ett år försenad, stod hon på kungälvsscenen, Charlotte Perrelli! Föreställningen på Mimers teater var utsåld två gånger denna kväll då Carbe med gäster stod för underhållningen.

Förutom David Carbe på piano, orkestern och Charlotte Perrelli så fick vi njuta av den fantastiska operasångerskan Negar Zarassi. Vilken röst!

  

 

 

 

David Carbe spelade också fyrhändigt med sin duktiga blott 15 år gamla elev (tyvärr missade jag hans namn).

På grund av pandemin var det ett och ett halv år sedan som vi satt i en salong och njöt av underhållning. Teatern tar 340 personer och inte en hostning hördes under den två timmar långa föreställningen! En klar pandemieffekt!

Kvällen blev över förväntan och bjöd på allt från Elton John, Ted Gärdestad, Perrellis hits och rock´n roll till italienska arior.

 

 

 

Kommande föreställningar:

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Konstupplevelse i kulturlandskapet

Pilane

på Tjörn är både ett åtta hektar stort kulturlandskap, med spår från stenåldern och en konsthall under bar himmel.

Vandra omkring, slå dig ner och ät medhavd matsäck och låt dig fascineras och imponeras av skulpturerna. Med storslagen utsikt över den bohuslänska skärgården finns närheten till konsten, havet, naturen och det som anas bortom horisonten. I år visas 18 skulpturer, varav några är kvar från förra året.

 

 

 

 

 

 

 

Skulptur Pilane 2021 pågår från 15 maj t.o.m. 26 september.
Öppet alla dagar 10-17 (även helgdagar).
Har du inte redan varit där är det hög tid!

ENTRÉAVGIFT
Vuxna 140 kr.
Pensionär och student 120 kr.
Under 18 år fri entré (barn i sällskap av vuxen.)

BILJETTER
Biljetter köpes vid ingången. Ej kontanter, men de vanligaste betalkorten samt swish fungerar.

 

 

 

Sean Scully: Anna

 

 

 

 

 

 

 

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Ljuset i horisonten

Just nu pågår en fantastisk utställning i Strandverket på Marstrand kallad ”A new Horizon”.På första våningen visas glaskonst av Bertil Vallien och på andra våningen akvareller av Stanislaw Zoladz.

 

Bertil Vallien är Sveriges mest berömde glaskonstnär, mångfaldigt prisbelönt och rikt representerad på världens museer. Hans massiva, djupt blåfärgade båtar tillhör den moderna glashistorien. Så här beskriver han själv sitt arbete: ”Jag arbetar gärna med teman. I glaset finns möjligheter som inget annat material kan erbjuda. Det är som att ösa ur en vulkan, där den glödande massan snabbt förvandlas till is. Att i rätt ögonblick fånga uttrycket, ljuset och avlocka glaset dess hemligheter är utmaningen.” 

 

 

 

Stanislaw Zoladz är en polskfödd akvarellmålare som är bosatt och verksam i Sverige sedan 1978.  Han målar mycket natur, på sommaren  långt ute i skärgården  Alla hans målningar har en gemensam nämnare, återgivningen av ljuset. Så här beskriver han sitt måleri: ”Att måla akvarell skiljer sig från allt annat måleri, Vattnet är det trollspö som kan få pigmenten på pappret att leva och dansa, men bara under ett kort ögonblick som snabbt torkar bort. Under den tiden skall mycket sägas. Ögats intryck och årtals erfarenhet skall samlas och mötas i penselns spets.”

 

 

 

 

Utställningen är öppen tis-sön 12.00-18.00 och pågår till 19/9. Fri/Frivillig entré som oavkortat går till ECPAT.

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

 

God mat i rättan tid

I mitten av augusti, när pandemin börjat släppa sitt grepp och med två doser vaccin i kroppen, gjorde vi ett nedslag på Österlen. Här följer ett urval av alla lunchställen vi testade och som vi kan rekommendera.

 

RÖKEN BY SONESSON i Simrishamn

Här åt vi bakad spetskål med senapsvinegrett, friterad grönkål, rostad lökpuré och rostade hasselnötter (175 kr) samt fish and chips med chilimajonäs (195 kr). Båda rätterna var vällagade och smakade förträffligt.

  

 

 

GUNNARHÖGS GÅRD i Hammenhög

Gården har idag inget traditionellt jordbruk utan är ett nytänkande livsmedelsföretag i privat ägo, med kallpressad rapsolja i fokus. Här passade vi på att ladda upp med rapsolja, men även hud- och hårprodukter. Vi testade även lunchen på gårdens café där vi åt en helt underbar linssallad (88 kr).

 

 

 

 


JORD OCH BORD i Örnahusen

Att odla och laga hälsosam och smakrik mat är ägarnas passion. Vi fick ett bord i den lilla trädgården och åt en fantastisk ratatouille med nyskördade grönsaker, linser och Quinoa samt hembakat bröd (145 kr).

 

 

 

 

Maten var så god att jag glömde att ta en bild innan jag började äta!

 

 

 

 

LILLA VIKS GOLFRESTAURANG

Den här restaurangen hittade vi av en ren tillfällighet och fick en jättegod räksmörgås på köpet! Till smörgåsen drack vi en alldeles utmärkt alkoholfri öl av märket ”Nola” från Sigtuna. Gott men alldeles för dyrt! Vår rekommendation är att välja dagens lunchrätt i stället.

 

 

 

 

 

 

BYVÄGEN 35 i St Olof

Byvägen 35 är ett ekologiskt surdegsbageribageri & café. Här är jättemysigt framförallt trädgårdsserveringen.
Första gången vi var här åt vi grillad surdegsfocaccia fylld med pesto, tomat, sallad, mozzarella och färskost (80 kr).
Andra gången åt vi en välkryddad pumpasoppa med salviaslungade äpplen och rökt vitlökstofu samt en skiva surdegsbröd. Gissa om vi blev mätta! (95:-).

 

 

 

 

BUHRES FISKRESTAURANG i Kivik

Ett känt och omtyckt ställe som vi bara måste testa. Vi valde det lite enklare och billigare ”Luckan” i stället för huvudrestaurangen. Det blev den mycket populära rätten ”stekt sill med potatismos, dillmorötter, lök och lingon” (119 kr). Enkelt och gott!

 

 

 

GRÄNDENS MAT i Ystad

Ytterligare ett känt ställe i ett väldigt speciellt hus, måste upplevas! Vi åt Poké bowl bestående av råmarinerad lax med soja & ingefära, ris, rawslaw, sojabönor, picklad rödlök, mango, gurka, cashewnötter, ingefära, chilimajonnäs, koriander och sesamfrön (125:-). Mums!

 

 

 

 

SJÖFOLKET EKSTRÖM FISK & RESTAURANG Simrishamn

Den här restaurangen ligger i ett industriområde, men är mäkta populär. God fisk drar alltid! Vi åt friterad torsk med tomater, aioli, potatis och sallad (145 kr). Frasig och god fisk med perfekta tillbehör.

 

 

 

 

 

CRÊPERIE  CAFÉ MADAME BLÅ i Skåne Tranås

Här åt vi galette ””Louisette” med en fyllning av chévre, edamamebönor, honung och valnötter. Gott om än något mäktigt- Det fanns självklart andra fyllningar att välja mellan.

 

THAI SMILE i Simrishamn

Här serveras jättegod prisvärd thaimat. Vi åt ”4 små rätter” (120 kr).

 

 

 

 

 

 

Om du besöker Österlen när det inte är turistsäsong kontrollera öppettiderna! Många ställen har inte öppet varje dag.

Eva & Conny

 

Välkommen till medeltidsborgen

Även i coronatider måste vi ut och lufta oss ibland. Här kommer ett tips på utflyktsmål:

Torpa Stenhus, en av Sveriges bäst bevarade medeltidsborgar, naturskönt belägen vid den södra delen av sjön Åsunden, 28 km sydost om Borås.

 

 

 

Första delen av huset är från 1470-talet och byggdes av riksrådet Arvid Knutsson. Eftersom det var en orolig tid med danska krigshot och bondeuppror, utrustades borgen med vallgravar, bröstvärn och befästes på olika sätt.

På 1500-talet gjordes en om- och tillbyggnad och blev då bostad åt Gustav Vasas svåger och svärfar Gustav Olofsson Stenbock. Efter freden i Roskilde 1658 behövde man inte längre bo i det befästa och obekväma stenhuset. Den dåvarande ägaren, riksmarskalken Gustav Otto Stenbock uppförde då en ny och tidsenlig mangårdsbyggnad i trä.

 

Torpa Stenhus är idag ett fantastiskt museum. Här finns mycket att titta på och förundras över.

 

 

Slottskapellet byggdes på initiativ av Christina Catharina de la Gardie och invigdes 1699. Inredningen är barock, altartavlan är troligen ett krigsbyte från 30-åriga kriget och dopfunten är ett holländskt träarbete från 1500-talet. Idag används kapellet ofta vid bröllop och dop.

 

 

 

 

Riddarsalen är en av de bäst bevarade rummen från Vasatiden i Sverige. Den inreddes i renässansstil på 1500-talet med bland annat fantastiska tak- och väggmålningar. Här är historiens vingslag påtagliga!

 

 

 

 

 

Kungssalen blev efter ombyggnaden på 1550-talet den nya festsalen med kulturimport från den europeiska kontinenten. Här höll familjen Stenbock storslagna fester även efter  att familjen omkring 1660 flyttat till den nya mangårdsbyggnaden.

 

 

 

 

Och som om inte detta var nog finns det även kungssalen, gästvåningen, bostadsvåningen, källare och fängelsehåla.

 

 

Under sin 600-åriga historia har Torpa Stenhus skiftats genom arv. De släktnamn som förekommer i ägarlängden är Knutsson, Stenbock, Sparre, Sjöblad och Zethelius. Nuvarande ägare är Pehr Zethelius.

 

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

En mötesplats med färg

Efter besöket i Pilarne gick vår kulturrunda vidare till Nordiska Akvarellmuseet i Skärhamn, alldeles nere vid havet. Här bjuds på intressanta akvarellmålningar från hela världen. En utställning, som vi fortfarande minns efter 10 år, visade bilder av den amerikanske målaren Andrew Wyeth.

Sommarens utställning heter Flora, Fauna och Kroppens tunna skal. Konstnärerna är Lars Lerin, Bruno Liljefors, Bernd Koberling och Maria Nordin.

 

 

Lars Lerin, född 1954 i Munkfors, är en av Sveriges mest älskade konstnärer. Han har blivit känd för sin mästerliga behandling av ljusdunklet. Hans målningar etsar sig verkligen fast i minnet.  Lars är bosatt på Hammarö. Konsthallen Sandgrund, med bland annat hans konst utställd, finns i Karlstad. Den är verkligen värt ett besök.

 

 

 

 

 

 

Bruno Liljefors, född 14 maj 1860 i Uppsala, död 18 december 1939 i Stockholm, var en svensk målare, grafiker och skulptör. Han är kanske mest känd för sina natur- och djurmotiv, särskilt med dramatiska situationer.

 

 

 

 

 

 

 

 

Berndt Koberling, född 1938, är berlinare. Under de senast 20 åren har han målat sina akvareller på Island. Det är inte de oändliga vidderna eller Islands dynamiska landskap som fångar hans uppmärksamhet. Det är de oräkneliga detaljerna och skiftningarna hos den arktiska floran och dess klimat.

 

 

 

 

 

 

Maria Nordin, född 1980, kommer från Linköping, men bor och arbetar idag i Stockholm. Hennes konst gestalter kroppen som människans bokstavliga skal, men också som en behållare med allt det som är individuellt inom oss.

 

 

 

 

 

Utöver sommarutställningen visas två väggmålningar av Jongsuk Yoon. Hon föddes 1965 i Sydkorea. Sedan 1995 bor och arbetar hon i Düsseldorf i Tyskland.

 

 

 

Nordiska akvarellmuseet är alltid lika spännande att besöka. Utöver utställningar av akvareller visas filmer om konstnärerna och deras arbete. Här finns även en restaurang och en liten museibutik.

 

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

 

 

Skulpturer i världsklass

Efter att suttit i kulturkarantän i 4 månader kändes det befriande att besöka Pilarne skulpturpark i Klövedal på Tjörn. 13 stora, en del majestätiska, skulpturer utställda i ett stort naturområde kan ju bara bli fantastiskt.

Områdets storlek gör att det är lätt att hålla coronaavstånd. Vi anlände strax efter att parken öppnat. Det var glest med besökare, men antalet hade ökat betydligt när vi lämnade för att åka till nästa kulturmål. Mer om det i kommande inlägg.

 

Inom området finns Pilane gravfält med ett 90-tal fornlämningar från järnåldern.

Tag gärna med fika. Det är lätt att hitta fina ställen att slå sig ner i naturen, med eller utan havsutsikt.

Skulpturparken är öppen 15/5 – 20/9 alla dagar 9-19, september 10-18.

 

     

Inträde:
Vuxna 140 kr
Pensionär och student 120 kr
Barn under 15 år fri entré i sällskap av vuxen.

NYHET FÖR DIG SOM ÄR 70+
Entré 70 kr för morgonpigga sjuttioplussare. Gäller insläpp alla dagar mellan kl 9.00 och 10.30. Övriga tider ordinarie pris.

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva och Conny

I Agatha Christies fotspår

Vi har sett filmen Knives Out på vår lokala biograf. Den är skriven och regisserad av Rian Johnson och är en modern mordgåta, en så kallad pusseldeckare.

Det börjar med ett dödsfall. Den framgångsrike och förmögne författaren Harlan Thrombey (Christopher Plummer) hittas död morgonen efter sin 85-årsdag. Är det självmord eller mord? Födelsedagen firades kvällen innan med ett släktkalas i författarens magnifika hem. Polisen inleder förhör, men inser snart att de behöver hjälp och kontaktar en känd privatdetektiv, Benoit Blanc, som spelas på ett underbart sätt av Daniel Craig.

Det finns gott om obehagliga personer och det ljugs frisk på alla håll och kanter. Detektiven får mycket att stå i när han skall vända på alla stenar. Anna de Armas har en viktig roll som Marta Cabrera, Thrombeys sjuksköterska, privatanställd och förtrogen med sin åldrade patient.  Martas mamma har kommit till USA från något spansktalande land söderut  och är papperslös vilket har betydelse för intrigen.

Knives Out handlar om motsättningar mellan fattiga och rika, barn och föräldrar, girighet och godhet. Den är underhållande, spännande och upplösningen är oväntad.

Betyg: 4 kompottpäron

Eva & Conny

 

Svante möter Beppe

Den 14 november såg vi Riksteaterns föreställning Svante möter Beppe på Stora Teatern i Göteborg. Svante Thuresson och Claes Crona Trio på scenen. Svante har varit min idol som svensk jazzsångare sedan 1960-talet. Och han sjunger fortfarande bra!

Det är en intim och personlig föreställning, där Svante framför många av Beppe Wolgers mest älskade texter, men även många för mig okända. Med Beppes egna ord berättar Svante om Beppes uppväxt, tankar och liv. Humorn och värmen kändes påtagligt ut i salongen och det märktes att publiken uppskattade föreställningen

Till sin hjälp hade Svante Thuresson Claes Crona Trio bestående av Claes Crona (piano), Hans Andersson (bas) och Johan Löfcrantz Ramsay (trummor). Vi fick bland annat höra en del kända låtar som Sakta vi går genom stan, Vinter i skärgår’n och Monicas vals,

En recensent skrev: ”Varmt och humoristiskt, melodiskt och vackert! Svante Thuresson är ”still going strong”. Nostalgi på hög nivå, men ändå här och nu!” Det är bara att instämma.

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Svängigt på kasinot

Att spela på kasino är inte vår grej. Däremot att gå till Casino Cosmopol för att lyssna på lunchjazz kunde vi tänka oss den 13 november. Då bjöd Sir Bourbon Dixieland Band på skön och svängig tradjazz. En konsert på 2 timmar med vällagad lunch för 225 kr!

Bandet, som bildades redan på 1980-talet, består av sex medlemmar, varav klarinettisten och sångaren Thomas Erlandsson är en tidigare kollega till Conny.

Vårens spellista hittar du här.

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

 

När fasaden spricker

I oktober såg vi klassikern Lång dags färd mot natt Göteborgs Stadsteater. Pjäsen är skriven av den amerikanske dramatikern och Nobelpristagaren Eugene O´Neill (1888 – 1953). Stycket utspelar sig under ett dygn 1912 på familjen Tyrones landställe. Ett relationsdrama om familjens smärtsamma och mörka sidor. Modern Mary är beroende av morfin, fadern James är alkoholist, storebror James Jr har dåliga inflytande på den tbc-sjuke yngste sonen Edmund. Gradvis sker en nedbrytning av den förljugna familjefasaden.

O´Neill skänkte pjäsen till Dramaten i Stockholm, med en önskan om att den skulle sättes upp först 25 år efter hans död. Skälet var att innehållet i stycket hade stora likheter med hans egen familj och uppväxt. Dramaten struntade uppenbarligen i författarens önskan när de producerade den redan den 1956 i Bengt Ekeroths regi. En uppsättningen som blev mycket omskriven. Dramaten höll på rättigheterna och först 1972 spelades den på Malmö Stadsteater och 1977 och 2005 på Göteborgs Stadsteater.

Anna Bjelkerud var väldigt bra som modern Mary, liksom Claes Månsson som James Tyrone. Eric Ericson (en favorit) spelade äldste sonen James Jr. Fredrik Evers gestaltade Edmund (författarens 23-åriga alter ego), vilket kändes lite konstigt eftersom Fredrik är 48 år!

Lars Noréns genombrott som dramatiker med Kaos är granne med gud har slående likheter med O´Neills drama. Och i ärligheten namn tycker jag bättre om Noréns pjäs. Kanske för att den utspelas i modern tid, men också för att den har  mer dramatik och mer ”nerv”. Jag såg den på 1980-talet och minns den ännu! Lång dag färd mot natt är stundtals lite seg.

Betyg: 3 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Beatles i våra hjärtan

Anrika Aftonstjärnan på Lindholmen, fredag kväll den 4 oktober, fullsatt salong. Krister Classon, den ena halvan av revyduon Stefan och Krister, intar scenen tillsammans med sin orkester. Vi vet det inte just då, men det kommer att bli en minnesvärd hyllningskonsert till The Beatles.

”Som åttaåring såg jag The Beatles för första gången i farmor och farfars TV. Sen den dagen har jag drömt om att få hylla mina idoler.” Det tog 56 år, men nu står han där. I lagom doser mellan alla låtfavoriterna berättar Krister historien om ett av världens mest kända band och sina egna Beatlesminnen.

Förutom Krister Classon på bas, består bandet från Falkenberg av Hans Schakonat (sång och gitarr), Benjamin Önnhed (sång och gitarr), Jens Classon (sång och trummor) samt Johan Ljuslin (Keybord).

Efter 2 timmar och 20 minuter gick vi ut i den kalla kvällen. Varma inombords och med Beatles musik ringande i öronen. Vilken kväll, vilket ös!

Resterande turnéplan

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

 

Med humorn som vapen

Vi såg dokumentären Hasse och Tage – en kärlekshistoria i regi av Jane Magnusson på premiärdagen. Den handlar om deras 30-åriga vänskap och produktiva samarbete. Vi som var med på 60- och 70-talet minns dem som igår, Deras efternamn behövdes inte – Hasse och Tage var ett begrepp. Vi kan fortfarande en del av deras skäm, monologer och sånger utantill!

Hasse och Tage var komikerna som tog över den politiska debatten från politikerna och gjorde Olof Palme svarslös. De fick människor från höger till vänster att både tänka och skratta. En bedrift! När Tage dog 1985, endast 57 år gammal, förlorar hans barn en pappa, Hasse en fadersfigur och Sverige blev fattigare.

I filmen visas många privata filmsnuttar från familjerna Alfredsson och Danielsson, där finns intervjuer med skådespelare och andra kända personer och många klipp från olika revyer och framträdanden.  En nostalgiresa!

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

438 dagar i helvetet

I kväll var det dags för höstens första biobesök på Trappan Bio i Kungälv. Det var den alldeles färska filmen 438 dagar som lockade oss och 50 andra i den varma lördagskvällen.

Filmen bygger på boken med samma namn och handlar om två svenskar; journalisten Martin Schibbye och  fotografen Johan Persson. Den förra utmärkt spelad av Gustaf Skarsgård och den senare likaledes utmärkt spelad av Matias Varela. Det har blivit ett  otäckt och skrämmande drama i regi av Jesper Granlund.

2011 tar sig Martin och Johan, med hjälp av ONLF-gerillan, via Somalia in i Etiopien utan visum. Deras uppdrag och mission är att berätta för världen om den hänsynslösa jakten på olja i Ogadenprovinsen och hur den drabbar lokalbefolkningen. De tänker också leta efter kopplingar till det svenska bolaget Lundin Oil, där Sveriges utrikesminister Karl Bildt sitter i styrelsen vid den här tiden. I filmen spelas Karl Bildt av Philip Zandén, Men de blir tillfångatagna, skadade och skenavrättade. De fängslas, anklagade för att vara terroristen och domen blir 11 år i det ökända fängelset Kality.

De ställs nu inför ett orimligt dilemma: att erkänna ett brott de inte begått, och hoppas på tyst diplomati. Eller vägra erkänna, och därmed mista chansen att bli benådade.  De inser att de inte kommer att överleva i fängelset och fattar ett tufft beslut. Efter 438 dagar blir de hastigt släppta, mycket tack vare den etiopiske visselblåsaren Abdullahi Hussein (Faysal Ahmed), som senare fick en fristad i Sverige.

Även om man vet hur det slutar är det en mycket spännande och välspelad film, som säkert kommer att vinna priser.

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Montmartre för alla smaker

Första kvällen på vår lilla semester i Karlskrona gick vi, på inrådan från hotellet, för att äta på Restaurang Montmartre. Den ligger på Ronnebygatan, som visade sig vara en riktig restauranggata. Inredningen är mysig och personalen trevlig. Menyn hade något för alla; skaldjur, fisk, kött, pasta, pizza.,vegetariskt.

Vi valde Toast Skagen på vårt vis som förrätt.

Till huvudrätt tog vi Smörstekt gösfilé med chablissås, räkor, späda grönsaker och nypotatis.

Det visade sig vara två mycket bra val och vi blev mätta och mycket nöjda. Någon efterrätt orkade vi inte. 

Kostnad: 544 kr för två personer exkl dryck och ev. dricks.

 

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

 

Eva och Conny

Första men inte bästa

Vi tillbringade två nätter på First Hotel Ja under vår minisemester i den vackra staden Karlskrona.  Hotellet ligger centralt på Borgmästaregatan med ingång från gallerian Wechtmeister, alternativt från gatan. Parkering finns i Gallerian.

Rummet vad rent och snyggt Det var tyst på natten, eftersom vi hade fönster mot en gågata. Dock saknade jag förstoringsspegel i duschrummet samt hårtork.

Receptionen var bemannad dygnet runt och låg i direkt anslutning till baren och frukostmatsalen. Antagligen för att spara in på personal. Problemet var att baren på kvällen var upplyst som en mjölkbar i forna öststaterna.  Värmeljus var utplacerade, men tändes aldrig. Men så var det ödsligt också!

Pris för två nätter i dubbelrum 2 371 kr. Parkering två dygn 300 kr.

Betyg: 3 och 5 kompottpäron

Eva & Conny

Dramatik i sommarkväll

Teater Tofta, påTofta herrgård nära havet utanför Kungälv, har funnits i 10 år. Det var första gången vi var där, men definitivt inte sista! Tioårsjubiléet firas med det nyskrivna relationsdramat Vilse av Göran Parkrud i regi av Emilie Strandberg.

Spelplatsen på loftet i Magasinet är intim och publiken sitter runt scenen, där skymmande bjälkar omringar scengolvet, vilket gör att  sikten kan vara lite skymd ibland. Den lilla salongen gör att det känns som om allt är på riktigt, lite som att man tjuvkikar in i ett någons privata rum.

Pjäsen handlar om den stressade rektorn Tove (Susanna Helldén), som tillbringar sommaren hos sin syster Cecilia (Lisa Parkrud) på landet. Tove har 432 olästa mejl och tänker jobba även under semestern. Men det går inte särskilt bra, eftersom hon blir störd hela tiden. Där är systern, så olika henne själv, älskaren Pål (Jacob Tamm), som är gift och biträdande rektorn Rebecka (Malin Molin). De dyker upp en efter en. Men den person som får Toves liv att vackla är en fjärde, oönskad besökare, Bo Andrén (Lars Magnus Larsson). En avdankad proggbasist, numera busschaufför. Han har dessutom med sig sin 13-årige son Gunnar (Charlie Parkrud/ Jack Hedesström) som är elev med speciella behov på Toves skola.  Det som händer mellan dessa människor, när familjehemligheter uppdagas, får Tove att bli helt vilsen, men det får henne också att omvärdera sitt liv helt och hållet. Ett välskrivet och intressant drama. Mer tänker jag inte berätta här, det skulle förta spänningen för dig som vill se Vilse.

Återstående föreställningar: 31 juli – 3 augusti,  7-10 augusti och 14-17 augusti  kl 19.30. Föreställningens längd är 2,5 timmar.

 

Innan föreställningen passade vi på att äta en mycket välsmakande teatersupé på vackra Tofta Herrgård.

 

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Eva

En oas i sommarstockholm

Om du besöker sommarstockholm och är sugen på ”gofika” eller en bit mat, kan jag tipsa om Herrängens Gård. En skön oas i storstaden. Gården med anor från 1700-talet ligger i ett villaområde på Segeltorpsvägen 49-51 i Älvsjö. GPS rekommenderas!

Öppet hela sommaren
Tisd-Fred kl 11-21
Lörd-Sönd kl 10-16*

*Scrappy hour kl 16-17
mat och bakverk som är över säljs för halva priset!

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Eva

Rofyllt och personligt

Den 28-30 juni besökte vi huvudstaden. Vi övernattade på Maudés Hotel Enskede, vilket visade sig vara ett utmärkt val. Hotellet, som  har 42 rum fördelade på 4 våningar, har en ombonad och personlig atmosfär.

Frukostbuffén var klart godkänd och under eftermiddagen och kvällen bjöds vi på kaffe med hembakat. Vi hade tur med vädret och på kvällarna satt vi på terrassen och tittade ut över prunkande villaträdgårdar medan vi njöt av ett glas rosévin.

Mitt emot hotellet ligger kvarterskrogen Restaurang Myran. Andra restauranger i närheten är Gamla Enskede Matbord och Enskede Värdshus. Det tar 12 min med T-bana till Stockholm city. Hotellet ligger nära Globen och Tele2 Arena samt Älvsjömässan.

 

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

De tusen öarnas land

Den 16 – 23 maj tillbringade vi, tillsammans med goda vänner, en vecka på kryssning i Kroatien, de tusen öarnas land,.

Efter en flygresa på två och en halv timma landade vi i Split, landets näst största stad. Där gick vi ombord på Antonela, vårt hem under sju  dagar, Efter lunch ombord styrde kaptenen mot Makarska, där vi avslutade kvällen med ett glas öl och njöt av den vackra solnedgången över havet.

Dag två fortsatte färden till Mljet. Där avstod vi från en utflykt till Nationalparken. I stället gick vi en promenad i den lilla byn och tillbringade resten av kvällen på däck och njöt av den fina miljön. 

 

 

Nästa morgon startade vi resan mot den gamla medeltida staden Dubrovnik, en av höjdpunkterna på resan. Kroatien klarade sig i stort sett från bombningar under Jugoslavienkriget, med undantag från Dubrovnik, vilket alla nya tak skvallrar om.  Efter en guidad tur genom staden löste vi biljett till den 2 km långa stadsmuren. Det blev en ansträngande promenad, men väl värd besöket.

 

 

Dag fyra vände Antonela fören mot Trstenik. Väl där åkte vi minibuss till vingården Matusko uppe bland bergen, som producerar några av landets bästa rödviner. Efter en vinprovning guidades vi genom den mycket välskötta anläggningen. Tillbaka på båten var det dags för veckans kaptensmiddag.

 

Dag fem gick färden vidare till Korcula, där det sägs att Marco Polo föddes. Även här gick vi en  tur i den gamla staden, tillsammans med en av veckans mest inspirerade och roliga guide.

 

 

Nästa morgon fortsatte resan mot en av de vackraste öarna i Kroatien, nämligen Hvar, som också kallas lavendelön. Här var jag på min första längre resa utanför Sverige för 45 år sedan. Visst kände jag igen mig, men mycket har såklart förändrats. Hamnen kantades av restauranger och barer och det låg stora lyxbåtar i hamnen. Hvar har blivit ett riktigt inneställe. Priserna är också högre här, jämfört med många andra ställen. Efter en kortare guidning på det stora torget och den gamla staden, vilade vi benen på en liten bar inne bland de trånga gränderna. Ovanför staden vakar den gamla, fantastiska borgen, men vi avstod från ett besök på grund av de många trappstegen dit upp.

     

Sista dagen satt vi på soldäck och njöt av den vackra kusten under resan tillbaka till Split och den väntande flygresan hem.

Vi hade tur med vädret under veckan. Det regnade lite i Dubrovnik, annars var det ganska soligt.  Vi badade tre gånger i det kristallklara vattnet under veckan. 17-18 grader i vattnet var Inga problem för oss vikingar!

Resan arrangerades av Rolfs flyg och buss. Ett litet, personligt kryssningsfartyg, 21 passagerare och 5 besättningsmän, bra frukost, jättegod trerätters lunch varje dag. Lägg därtill en intressant och vacker kust med fina gamla städer, vi var mer än nöjda.

Dovidenja Kroatioen!

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Master of Couture

Balenciaga – Master of Couture är en internationell utställning från Victoria and Albert Museum i London. Den lyfter fram ”haute couturens mästare” Cristóbal Balenciaga och visas på ett fåtal platser i världen. Borås Textilmuseum var det enda i Europa! Utställningen i Borås öppnade den 15 december förra året och stängde den 21 april i år. Vi såg den på påskafton. I elfte timmen alltså och vilken tur att vi gjorde det. En alldeles fantastisk, underbar utställning. Vilka kläder!

Cristóbal Balanciaga föddes 1895 i Getaria, en liten fiskeby i Baskien i norra Spanien. Hans mor var sömmerska och vid 12 års ålder blev han skräddarlärling i den närliggande staden San Sebastián. 10 år senare öppnade han sin första modebutik här. 1937, mitt under spanska inbördeskriget, öppnade Balanciaga ett modehus på Avenue George V i Paris.

Bland Balanciagas kunder fanns de bäst klädda och förmögnaste kvinnorna i världen. Varje säsong valde de ut sina kläder i Paris och fick dem uppsydda efter sina mått.

I takt med att modet, mot slutet av Balanciagas långa karriär, kom att röra sig allt längre bort ifrån couture, började kritiker ifrågasätta hans berättigande. Trots det fortsatte hans affärsrörelse att blomstra under hela 1950- och 1960-talet. Modehuset i Paris stängdes 1968 och han dog fyra år senare.

Balanciagas nyskapande mönsterkonstruktioner, användningen av nya material och vågade arkitektoniska former har fortsatt att utöva ett enormt inflytande på modet än idag. Utställningen fokuserar på storhetstiden under 1950 – 1960 talet då hans enastående kreativitet revolutionerade modet.

För att kunna titulera sig som ”haute coutureist” måste man godkännas av la Chambre Syndicale de Haute Couture som finns inom industridepartementet i Frankrike.  De viktigaste kraven som måste uppfyllas är dessa:

  • Skräddarsy plagg för privata köpare, med minst en provning.
  • Ha en ateljé i Paris med minst 15 heltidsanställda.
  • Varje vår och höst presentera en kollektion i Paris, bestående av minst 35 plagg för både dag- och kvällsbruk.

 

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Oförglömliga Lola

Lorensbergsteatern i Göteborg den 11 april kl 19.30. Lola, en föreställning  om att bli äldre, om machomän och minnen. En berättelse om ett livsöde som berör, en lust till livet. Vi glömde tid och rum. Tack, Tommy Körberg!

Jag citerar ur programmet:

Idag verkar fienden finnas lite varstans. Vad är vi rädda för? Hudfärg, religiös övertygelse, sexuell läggning eller ett sätt att klä sig och uttrycka sig som bryter gängse normer och konventioner?

En människas rätt att få vara sig själv, att få leva och älska som den hon är, blir ofta en kamp för den som avviker från dessa normer och konventioner.

Hur övertygad personen i fråga än är, så tar det på krafterna att ständigt strida med handen knuten högt i skyn eller tyst knuten i fickan – att kämpa för sin rätt att existera. Men vad händer den dag hon slutar kämpa, då kraften inte längre räcker till? 

Tommy trollband publiken med sitt skådespeleri och naturligtvis med sin fantastiska stämma. Där fanns många fina sångnummer, såsom Räkna de lyckliga stunderna blott, She´s always a woman, Du är min man med nya texter som passar in i föreställningen. Lola berättade om barndomen. Hur pojken Bert kände att han hellre lekte med flickorna och klädde sig i klänning. på sitt rum. Föräldrarnas reaktion och hur musiken blev räddningen.

Det blev Spader madame och Längtans blomma är störst på håll, som fick publiken att hålla andan. Men också en snutt av Leonard Cohens Im´ your man, Charlie Chaplins Smile och Zarah Leanders Sång om syrsor. Spännvidden var stor.

Till sin hjälp på scenen hade Tommy den skicklige pianisten Carl Flemsten. Lola är skriven av Suni Munshi och Tommy Körberg.

Föreställningen spelas även den 25 april och 31 oktober. Se den! Du får en oförglömlig kväll,

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Vilse bland lärda kvinnor

Det var länge sedan vi besökte Göteborgs stadsteater, men den 7 april satt vi äntligen i salongen igen. Eftersom vi uppskattar Molière såg vi fram mot att få se Lärda kvinnor i regi av Hilda Hedwig på stora scenen. En pjäs som inte spelas särskilt ofta.

Pjäsen är transporterad från 1600-talet till vår tid (fast man pratar fortfarande på vers). Den handlar om intellektuellt hyckleri. En grupp kvinnor vill bilda en egen akademi, men de blir helt förförda och förblindade av de medelmåttiga manliga utövarnas hyckleri. Erotik, unga döttrar och äktenskapslöften hör till insatserna i spelet. Samt att ”herrn i huset bestämmer”. Att tvinga en ung flicka att gifta sig med en äldre man, fast hon älskar en jämnårig, förekommer i de flesta av Molières pjäser. Men 2019!! Varför har man inte hittat en annan infallsvinkel? Kanske en invandrarfamilj med så kallad hedersmoral?

Moliéres  skådespel brukar vara väldigt roliga eftersom de handlar om mänskliga svagheter. Det gör dem lika aktuella idag som på 1600-talet. Lärda kvinnor i den här tappningen är däremot inte rolig. Visst nämner man könsord och tar varandra på intima ställen, men det blir inte roligare för det. Jag tycker också att skådespelarna till viss del spelar över.

Rollfigurerna är tydliga avbilder av personer i Svenska akademin med omkrets. Till exempel är Reuben Sallanders Chysale en kopia av Horace Engdahl och Lisa Lindgrens Philaminte av Ebba Wit Brattström. Ashkan Ghods smyger omkring, ständigt beredd med nedhasade brallor. För tydlighetens skull med en godisklubba i handen! Och det är här som jag går vilse. Jag tappar bort handlingen och kommer på mig själv att fundera över vem som är mest lik vem. Att Philaminte liknas vid Ebba Witt-Brattström gör mig bara förbannad. Ebba är mig en feministisk förebild. Och Jesper Söderströms parodi på ”nationalskalden” Ulf Lundell är inte heller särskilt kul.

Eftersom skådespelarna inte använder mikrofoner var det ibland svårt att höra vad de sa, vilket var onödigt irriterande.

Betyg: 1 av 5 kompottpäron

Eva 

Det hade jag ingen aning om 2

… att det fanns så många intressanta statyer i vårt gemensamma rum i Kungälv.

Eva Hild: Bulp
Lena Flodman: Fågel, fisk eller Mittemellan
Rino Bozajic: Balans

Pontus Kerrman: Billedvogteren på sin trappesokkel
Björn Bergsten: Fanfar
Monica Funck: Slow Life
Auli Karhonen: The Black Hole in the Universe

Lars Hansson: Elefantporten

Lolo Funck Andersson: Hus

Kungamakaren

Vårt första besök på biografen Trappan i Kungälv var lämpligt nog på Nobeldagen den 10 december förra året. Vi såg Björn Runges prisade film The Wife med Glenn Close i huvudrollen som Joan Castleman, hustrun till den berömde författaren Joe Castelman, spelad av Jonathan Pryce.

Filmen börjar med att telefonen ringer när paret ligger och sover. Joe får ett besked som han väntat länge på; nobelpriset 1992 är hans. Vi får följa firandet tillsammans med god vänner och de två vuxna barnen. Sen bär det av till Stockholm och festen med stort F. Handlingen pendlar mellan tillbakablickar och nutid. Vi får vara med när de träffas 1958, hon en mycket skrivarbegåvad student och han en gift lärare. Vi får också inblick i deras äktenskap, där han visar sig utvecklas till en notoriskt otrogen och självbelåten man och hon till hans sekreterare, redaktör och sköterska.

Glenn Close i The Wife

Vi får vara med på hotellrummet i Stockholm och middagen i stadshuset. När Joan får frågan av sin bordsgranne vad hon arbetar med, blir svaret att hon är en kungamakare. Det är nu som misstankarna besannas. Frågan är inte om utan när skall allt brisera och vi får veta sanningen.

Glenn Close är otroligt skicklig. Inga yviga gester – utan återhållsamt och med små medel får hon oss att förstå hur dåligt hon mår och att hon inte står ut mycket längre. Jonathan Pryce är också bra i rollen som Joe, men det är Glenn Close man minns. Den 6 januari 2019 fick hon en välförtjänt Golden Globe för bästa kvinnliga huvudroll 2018.

Filmen bygger på Meg Wolitzers roman The Wife från 2003, men är högaktuell nu med tanke på allt som hänt i Svenska akademin och den byk som tvättas i offentligheten. Björn Runge är en skicklig regissör men troligen inte synsk. Filmen kom av en slump i rätt tid.

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

En värmande nonsenssaga

Efter att i tre månader ha jobbat med att få ordning på vår nya lägenhet i Kungälv, fick vi äntligen tid för kulturen igen. 

Söndag eftermiddag den 9 december bänkade vi oss i Aftonstjärnans salong på Lindholmen i Göteborg. Vi hade länge sett fram mot Carl-Einar Häckners nya föreställning, vars ram är en hjärtevärmande isbjörnssaga.

Det är mycket nonsens, men intelligent, roligt och kärleksfullt och ibland till och med tänkvärt. Men framförallt är han en fantastiska trollkonstnär. Summan av kardemumman; en rolig och värmande eftermiddag trots mörkret och kylan utanför.

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Skrattfest i Jonsered

Talesättet säger att ett gott skratt förlänger livet. Om det stämmer, så lever vi länge efter vårt besök på Jonsered Sommarteater den varma och soliga sommarkvällen 30 juni. En ny satsning på utomhusunderhållning i de vackra trädgårdarna vid Jonsereds Herrgård. Dragplåster i revyn Den fantastiska resan till The Good Old Days var Claes Malmberg och Jan Malmsjö. Övriga i ensemblen bestod av Hanna von Spreti, Eva-Lotta Bernström, Nina Hammerklev, Ellen Lindström och Benneth Fagerlunds trio. Vi bjöds på en underhållande och mycket roligt föreställning. En riktig skrattfest!

I pausen kunde vi beundra en del av trädgårdarna. Bland annat den som designats av årets gästutställare Tomas von Brömssen.

Föreställningen spelas t.o.m. 22 juli.

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

 

   

En kärleksförklaring till småstaden

Den 7 mars såg jag Tårtgeneralen på Hunnebo Bio. Filmen bygger på Filip Hammars och Fredrik Wikingssons debutroman från 2009. Boken och filmen utspelar sig 1984 och handlar om den svenska staden Köping och karaktären Hasse P, en ”lirare” som är nyinflyttad i staden. Filip och Fredrik har även regisserat filmen.

Den sanna historien börjar med att invånarna i staden har samlats framför TV-apparaterna för att se sin stad i TV-programmet Rekordmagazinet. De får en chock när programledaren Jan Guillou utser Köping till Sveriges tråkigaste stad. Även fast de är sårade och känner sig utskrattade, så tycker ändå de flesta att man skall ”ligga lågt” och låta det blåsa över. Men det tycker inte Hasse P, en skuldsatt och lätt alkoholiserad man som misslyckats med det mesta. Han vill bevisa att Köping inte alls är någon tråkig stad genom att bygga 500 m smörgåstårta och sätta staden, om inte på kartan, så i Guinness Rekordbok.

Tårtgeneralen skildras genom den 10-årige Filip Hammars ögon. För oss som var med på 80-talet finns det mycket igenkänning och för Filip är Hasse P mannen som fick honom att sluta skämmas för sin pappa, frankofilen.

Mikael Persbrandt spelar Hasse P med bravur och Helena Bergström hans tillfälliga väninna från parkbänken. Tomas von Brömssen har också en av rollerna, dock utan repliker!

Jag tyckte det var en rolig och varm film och gick hem med ett leende inombords. Tårtgeneralen visas även den 11/3 på Hunnebo Bio.

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Eva

En framgångsrik pionjär

Måndag kväll den 5 mars såg vi konst på bio i kulturhuset i Hunnebostrand. Denna gången handlade det om en pionjär inom impressionismen; Claude Monet (1840-1926). Filmen hette följaktligen Jag, Claude Monet.

Filmen bygger helt på Monets personliga brev och handlar både om hans konstnärskap och om hans privatliv. Den ger en bild av ett konstnärsliv som till stora delar var komplicerat med ekonomiska problem, med djup depression, men även med ett euforiskt skapande.

Monet var en stor älskare av växter och blommor. Huset och trädgården i Giverny är berömt. Många målningar kom till här, speciellt under senare delen av hans liv. 

Foton i filmen är, liksom i andra konstfilmer vi sett, väldigt fint. Vi fick se åtskilliga av Monets målningar, men också nytagna filmer från platser som Monet besökte och målade av på ett sätt som bara han kunde.

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

 

En mörk tid

Om du är intresserad av historia och då speciellt andra världskriget, så gå och se filmen Darkest Hour. Vi såg den på Hunnebo Bio söndagen den 11 februari.

Filmen handlar om Winston Churchill och hans förmåga att ena nationen och stå emot Hitler.

Det är 1940 och premiärministern Neville Chamberlain tvingas att avgå (fast det är en annan historia). De konservativa accepterar motvilligt Winston Churchill som efterträdare. Det är enda chansen att få med sig underhuset. Men de räknar med att  Churchill skall bli kortvarig på jobbet. I början har han även Kung George VI emot sig. Man anser att Churchill har grava alkoholproblem. (Enligt uppgift drack han en flaska champagne till frukost och en till lunch. Lägg därtill whisky, cognac och ett antal stora feta cigarrer.) Alla väntar bara på att han ska misslyckas. Gary Oldman är fantastisk i huvudrollen och han omges av skickliga skådespelare, såsom Kristin Scott Thomas som hans hustru Clementine och Lilly James som hans sekreterare Elizabeth Layton.

Vi får vara med inne i krigsrummen under Whitehall där det går hett till, osäkerhet och tvivel råder. Chamberlain och Halifax intrigerar för att få bort Churchill, men framför allt vill man med hjälp av Mussolini förhandla med ”herr Hitler”. Churchill är av motsatt åsikt och med stor inlevelse och retorik får han både kungen och folket med sig. 

Det fanns och finns än i dag många åsikter om Churchill, men man kan undra hur det hade gått utan honom. En thrillerliknande film med viss galghumor, men framförallt en påminnelse om en mörk tid.

Gary Oldman har fått  utmärkelsen Golden Globe Award för bästa manliga huvudroll. Darkest Hour är Oscarsnominerad.

Sir Winston Churchill, (1874-1965). Han inledde sin karriär som officer och
krigskorrespondent. Han var därefter ledamot i underhuset och innehade också
olika ministerposter. Han var Storbritaniens premiärminister 1940-1945 och
1951-1955. Churchill var även författare och fick Nobelpriset i litteratur 1953. Han blev amerikansk hedersmedborgare 1963. Särskilt under krigsåren blev Winston Churchill känd för sina tal.

Några kända citat av Churchill:

Det skulle innebära en genomgripande politisk reform om det sunda förnuftet kunde breda ut sig lika snabbt som enfalden.

En eftergiftspolitiker är en som matar en krokodil i hopp att den skall äta honom sist.

En demokrati är en stat där fritt meningsutbyte inte slutar med en begravning.

Och det kanske mest berömda: Aldrig har så många haft så få att tacka för så mycket. Citatet är från ett tal i underhuset den 20 augusti 1940. Slaget om England rasade, och han syftade på de brittiska piloternas insatser för att möta de våldsamma tyska angreppen från luften.

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

 

En mänsklig rättighet

Den 31 januari valde vi bort TV-soffan till förmån för Steven Spielbergs nya film, den dramatiserade biografin The Post. Det visade sig vara ett bra val.

Filmen handlar om The Pentagon Papers, den massiva mörkläggningen av regeringshemligheter som omfattade fyra decennier och fyra amerikanska presidenter.

1965 dokumenterade militäranalytikern Danny Ellsberg den amerikanska arméns olika strategier under Vietnamkriget. Mycket av det som skrevs mörklades av den amerikanska regeringen för att allmänheten inte skulle få reda på den stora mängden felaktiga beslut som fattats. 1971 tipsade Ellsberg tidningen The Washington Post om dokumenten.

Tidningens ägare och chefredaktör Kay Graham, spelad av Meryl Streep, måste fatta beslutet att antingen  publicera dokumenten, och blir en hjälte för allmänheten och yttrandefriheten, eller inte publicera, och gå emot tidningens styrelse men även president Nixon och hans hantlangare. Ett svårt beslut eftersom många försökte påverka henne att avstå från publicering, med hänvisning till tidningens bästa. Att hon ärvt chefsrollen efter sin mans självmord och var helt utan arbetslivserfarenhet gjorde inte saken lättare. Vid den här tiden var det mycket ovanligt med kvinnor i chefspositioner.

Meryl Streep var som alltid fantastiskt bra. Man riktigt kände Kay Grahams vånda. Tidningens erfarna journalister, med den stridbare redaktören Ben Bradlee, utmärkt spelad av Toms Hanks, i spetsen ville publicera dokumenten och till slut måste hon fatta sitt beslut …

Det är en spännande film, men det som fastnar i tanken är hur viktig yttrandefriheten är och att vi utan den varken kan lita på media eller myndigheter.

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

 

För kärlekens skull

Efter en lyckad höftledsoperation är jag nu tillbaka i kulturkompotten!

Den 24 januari började vi kulturåret 2018 med att se Hannes Holms film Ted – för kärlekens skull på kafébio i kulturhuset Hav och Land. Filmen handlar om ungdomsidolen Ted Gärdestad (Adam Pålsson) och brodern Kenneth, han som skrev de fantastiska texterna till Teds musik (Peter Viitanen).

Adam Pålsson spelar, eller rättare sagt gestaltar, den begåvade och otroligt populäre flickidolen.  Adam Pålsson förvandlas bokstavligt talat till Ted framför våra ögon, dessutom sjunger han bra. Teds pappa ville att sonen skulle bli en berömd tennisspelare och han var på god väg, men Ted förlorade sig i musiken som trängdes i hans huvud och ville ut. Han missade allt som oftast träningen. Det gjorde däremot inte kompisen Björn Borg! Han och Ted är födda samma år, 1956. Men när Ted och Kenneth blir kontrakterade av Stikkan Andersson (Jonas Karlsson) blir pappan ändå nöjd. Det är många roliga scener från uppträdande i folkparker och på andra ställen med skrikande tonårstjejer. Även studioinspelningar där ABBA-orna är med och körar och kompar har sina poänger.

Det börjar som en härligt sorglös och ganska rolig film, där många kända svenskar dyker upp (spelade av utomordentliga (skådespelare). Ted och Lotta Ramels (Happy Jankell) korta men intensiva kärlekshistoria finns med, liksom när Ted träffar Anna Zacharias (Hanna Alström) och de blir föräldrar. Men då har Teds psykiska problemen börjat. Han hör röster och diagnostiseras som schizofren.

Sjukdomen eskalerar och filmen slutar med att Ted tar sitt eget liv endast 41 år gammal. När ett liv skall skildras på 2 timmar blir det av naturliga skäl mycket komprimerat. Först en rolig, lycklig tid med en glad, sprallig kille som älskar musik och tjejer och plötsligt ändras allt till svart. Det går lite fort, men i verkligheten tog så klart ett antal år. De röster som Ted hörde i sitt huvud skildras i filmen som personer vi kan se, lite förvillande ibland.

Det bestående minnet av filmen är ändå relationen med brorsan Kenneth. Här gör Peter Viitanen en minnesvärd gestaltning. Vilken syskonkärlek! Kenneth är villig att ge upp det mesta för sin bror, till och med sitt äktenskap. Jag fick gåshud när Ted sjunger in Himlen är oskyldigt blå till sin bror, en av flera underbara låtar i filmen.

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Revybesök från huvudstaden

I oktober firade vi min födelsedag genom att se Oscarsrevyn på Lorensbergsteatern i Göteborg. Revyn har tidigare spelats i Stockholm och det var lite omändringar i artistlistan. Stjärnorna i Göteborg var Robert Gustafsson, Rachel Mohlin, Anders Jansson, Sanna Nielsen och Kim Sulocki. Till detta kom en stor ensemble och orkester.

Vi bjöds på en traditionell revy med sketcher uppblandat med sång- och dansnummer. Var det kul? Lite blandad kompott, en del nummer var hysteriskt roliga och några är lite sega. Exempelvis var det väldigt roligt när Rachel Mohlin gestaltade Leif G W Perssons minst sagt trötta syster Birgitta. Eller när Robert Gustafssons musikledare från den kommunala musikskolan vikarierar som dirigent. Eller när Anders Jansson och Robert Gustafsson i uppträder som Erik och Gurlie. Anders utklädd till en kraftig dam ur publiken, som sågar föreställningen och artisterna  jäms med fotknölarna. I släptåg har hon sin hunsade make.

Sanna Nielsen är föreställningens primadonna med fina sångnummer. Hon visar även att hon kan vara rolig, t.ex. parodierar hon Anna Kinberg Batra. Kim Sulockis plastik är obeskrivlig!

 

 

En lyckad födelsedagskväll med andra ord!

Betyg: 3½ av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Borås – fasadmålarnas stad

2014 och 2015 rönte No Limit Street Art i Borås stor uppmärksamhet världen över, med representation i många internationella medier. Nu är festivalen tillbaka och 3-10 september 2017 fylldes staden återigen med nya verk i den offentliga miljön.

Efter musikalbesöket i Borås passade vi  därför på att se en del av de fasadmålningar i världsklass som pryder staden. All heder åt politikerna som lämnat bygglov. Nedan syns några riktigt häftiga målningar. Tyvärr vet vi inte vad konstnärerna heter, men håll till godo!

  

 

 

 

 

 

 

 

Det fanns två små också. De går att hitta om man letade nere vid en viss trottoar!


En blöt kväll i Borås

Borås stadsteater den 13 oktober och musikalen Singin´ in the rain. En jätterolig föreställning, som bygger på den världsberömda musikfilmen från 1952. Scenversionen hade premiär i London 1983. Och nu var det alltså dags för Borås. Musikalen utspelar sig 1927, en epok i historien när stumfilmen går mot sitt slut och ljudfilmen tar över. Många av stumfilmens stjärnor hade inte en röst som passade ljudfilmen. Charlie Chaplin var en av de få som klarade övergången. 

Jan Hjalmarsson med ensemble har med tiden blivit ett begrepp i Borås och dess omnejd. I deras version av den kända musikalen står Tina Rehn Wikström för en fantastisk prestation som Lina Lamont, en hopplös filmdiva som lever i sin egen självupptagna drömvärld. Lina har en förskräcklig röst, vilket hon självfallet inte är medveten om. Det måste vara en bedrift att prata och sjunga med den rösten under hela föreställningen. Magnus Lundgren gör rollen som Don Lockwood och Ingemar Augustsson gör Cosmo Brown. Zelda spelas av Ulrica Hansson. För att nämna några. Regissör och koreograf är Åsa Olofsson.

Föreställningen började lite trevande, men tog sig snabbt. Det var sång och dans  och allt kulminerade i den berömda scenen där Don dansar i regnet, vilket man löst på ett fiffigt sätt. Jodå, det var riktigt vatten!

Det blev en rolig kväll med många skratt, härlig musik (tack till orkestern) och sång. När föreställningen var slut och vi gick ut från stadens fina kulturhus regnade det passande nog. Det var bara att ta på steppskorna och dansa och sjunga i regnet i Boråsnatten!

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

 

Eva & Conny

 

 

Bortglömda rymdhjältar

Den 18 oktober såg vi dramabiografin Dolda tillgångar på kafébion i Hav och Land. Filmen utspelar sig i 60-talets och rasismens USA. Den handlar om tre afroamerikanska kvinnor;  Katherine Johnson (Taraji P Henson), Dorothy Vaughn (Spencer) och Mary Jackson (Janelle Monáe). Tre hyperbegåvade kvinnor som jobbade för NASA och var hjärnorna bakom en av historiens största projekt, John Glenns uppskjutning i rymden, samtidigt som de tvingades hantera vardagsrasismen.

Vid den här tiden pågick en kapplöpning mellan USA och Ryssland om vem som var mest framgångsrik i rymden och NASA var desperata. Så desperata att de till och med var beredda att anställa kvinnor, kvinnor som dessutom var färgade! 

Filmen kombinerar den antirasistiska kampen med kapplöpningen till rymden på ett spännande sätt. Om man skall säga något negativ är det att det ibland blir lite mycket ”feelgood”. För egentligen är det ju allvarligt att världen både då och nu inte tar tillvara kvinnors resurser fullt ut. Vilket slöseri!

Betyg: 3 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Ett slag i solarplexus

Den 20 september var det dags för en verkligt socialrealistisk film på kafébion, Jag, Daniel Blake, i regi av den berömde, brittiske regissören Ken Loach. Den vann guldpalmen i Cannes 2016

Filmen handlar om den 59-årige snickaren och änklingen Daniel Blake (Dave Johns), som haft en hjärtattack och för första gången i sitt liv blivit arbetslös. Hans läkare säger att han är för sjuk för att arbeta, men enligt myndigheterna är han för frisk för att få sjukpenning. Han tvingas söka arbete och hamnar i ett hopplöst ”moment 22”.

På arbetsförmedlingen träffar Daniel den unga ensamstående tvåbarnsmamman Katie (Hayley Squires), som också snurrar runt i den byråkratiska karusellen. De blir vänner ock hjälper varandra så gott de kan, med varierande resultat. Vi skall inte avslöja slutet, men precis som i riktiga livet vinner den som är starkast..

Filmen visade hur det brittiska bidragssystemet urholkats under Torypartiets år i regeringsställning och vad som händer när samhällets skyddsnät monteras ned. Men vi skall nog inte slå oss för bröstet. Det finns människor i våra svenska, byråkratiska system som far illa. Det här är en film som borde ses av politiker och tjänstemän i stat och kommun! 

Vi tyckte att filmen var mycket sevärd och engagerande. Man kände verkligen huvudpersonerna frustration och desperation som ett slag i solarplexus.

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

 

 

En svensk ikon

Vår nästa höstfilm var Borg, som vi såg i en fullsatt biosalong i kulturhuset Hav och Land. Filmen handlar om hur Björn Borg blev ikonen BJÖRN BORG.

Sverrir Gudnason gjorde en porträttlik Björn, Stellan Skarsgård var utmärkt i rollen som hans tränare Lennart Bergelin, Tuva Novotny spelade flickvännen och blivande hustrun Mariana Simionescu och Shia LaBeouf spelade John McEnroe. Också han porträttlik. Idel bra skådespelare alltså. Det var också roligt att se sonen Leo i rollen som en ung Björn Borg.

Vid ett avgörande ögonblick får Lennart Bergelin Björn att lova att aldrig mer visa känslor.  Han menade förstås på tennisplanen, men Björn verkar ha tolkat det som att det även gällde utanför planen.  Sverrir Gudnason åskådliggjorde hans instängda frustration och ångest på ett fantastiskt sätt. Tyvärr hade Tuva Novotny en tillbakadragen roll i filmen, men den handlar förstås inte om henne. 

Det är ju ingen hemlighet precis att Björn Borg vann sin femte raka Wimbledonfinal 1980. Motspelaren var John McEnroe. Ändå var matchen andlöst spännande och det var knäpptyst i salongen. Det var nästan så att man satt och höll tummarna!

I slutet på filmen säger Björn till Mariana att ”vi kan väl göra vad vi vill.” Att han faktiskt gjorde det han ville och la av ett år senare var stort! Han var då 24 år.

Hur väl filmen om en av våra största ikoner stämmer med verkligheten vet bara Björn Borg själv, men det var en sevärd film. Och man behöver inte vara speciellt intresserad av tennis för att tycka det!

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Kan en ruta vara ett konstverk?

Nu har hösten kommit på allvar och det känns rätt att krypa in i biosalongens mörker och se en bra film!

Först ut var den guldpalmsvinnande The Square (Rutan) i regi av Ruben Östlund, som jag såg på kafébio i kulturhuset Hav och Land.

Filmen handlar om Christian, en framgångsrik ledare på ett modernt konstmuseum. Kungahuset är borta och kungliga slottet har förvandlats till X-Royal Museum. Kungens nya kläder (!!) är ett nyinköpt konstverk, en ruta på marken, där konstnären bestämt att solidaritet, tillit och tolerans ska råda. Kan en ruta vara ett konstverk? Ja, tydligen om det kallas en installation!

Dagarna innan utställningen skall öppna blir Christian bestulen. Han börjar en jakt på förövaren, en jakt som urartar och där hans döttrar får se en bild av sin far, som de inte sett tidigare. Lite mycket spring i trappor och korridorer, men annars många roliga scener.

Ytterligare komik blir det när företrädarna för reklamfirman presenterar hur man tänkt sig reklamen för konstverket. Resultatet blir dock både spektakulärt och fasansfullt och krisen är ett faktum både för Christian och för museet.

Filmen en satir över  vår tid. Ibland blev det dock lite svårt att hänga med i svängarna. Den långa scenen med apmannen som uppträder på en fin middag förstod jag ärligt talat inte meningen med. Annars var oförutsägbarheten det som gjorde filmen spännande och tidvis mycket rolig.  Jag funderar fortfarande på om jag inte tyckte bättre om Rubens Östlunds film Turist.

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Eva

 

Tillbaka till 70 -talet

Höstens första kafébiofilm för min del blev Alla tiders kvinnor med Annette Bening som Dorothea Fields. En kvinna 55+, kompetent, lite livstrött och med en cynisk humor. Hon lever med sin tonårsson Jamie (Lucas Jade Zuman) och två inneboende kvinnor; punkaren och feministen Abbie (Greta Gerwig) och tonårstjejen Julie (Elle Fanning).

Filmen utspelar sig i Kalifornien i slutet på 1970-talet med kulturella förändringar och uppror. Dorothea tvivlar på sin förmåga att ensam uppfostra Jamie till en bra man och övertalar de inneboende kvinnorna att hjälpa henne. Det blir en kollektiv uppfostran där Jamie bl.a. får lära sig vikten av att tillfredsställa en kvinna och att helt enkelt inte vara en skitstövel. Men egentligen handlar filmen om livet, lyckan och hur vi är mot varandra.

Jag tyckte mycket om filmen. Dialogen var välskriven och hade en lågmäld humor. Och vilka skådespelare!  Under två timmar förflyttades jag bakåt i tiden, vilket inte var helt oangenämt!

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Eva

Mejeriet som blev konstgalleri

År 2010 köpteThomas Wallner tillsammans med sin sambo ett mejeri i byn Simris, strax utanför Simrishamn och skapade ett konstgalleri på hela  350 kvadratmeter, Galleri Thomas Wallner.

Vid ett besök den 5 augusti såg vi en intressant, vacker och kanske lite skrämmande (!) utställning. Konstnären heter Ander Krisár.

På galleriets hemsida kan du se aktuella och kommande utställningar.

Eva & Conny

Ett hantverk med tradition

På vår minisemester på Österlen tittade vi in hos Wingård, en liten glashytta i Baskemölla strax norr om Simrishamn.

Den här augustidagen jobbade glasblåsaren Anders Wingård ute i den vackra trädgården utanför hyttan. Han har blåst glas i 47 år enligt traditionella hantverksmetoder. Det var intressant att studera hans yrkesskicklighet.

Här finns också en butik med vackert glas att användas till vardag och fest. Eller med Anders ord: mina glas passar både till vin och vatten!

Eva & Conny

 

En annorlunda pizzeria

Konstnären Peter Öhman startade Tångdala Lönnkrog, söder om Kivik på Österlen, som ett konstprojekt 2009. Projektet pågick i tre veckor innan det polisanmäldes. Numera har Peter alla nödvändiga tillstånd och serverar pizzor från sin vedeldade stenugn.

Som gäst slår du dig ner i en vildvuxen trädgård omgiven av skog. Bord och stolar är udda och står lite snett och ojämnt beroende på hur underlaget ser ut.

Fyra pizzor finns att välja på. Alla bygger samma grund och är rätt lika. En lönnkrog är egentligen en lokal för illegal alkoholservering, men detta till trots serveras endast alkoholfria drycker på Tångdala

På sommaren är krogen öppen de flesta dagar, vår och höst är mer oklart. Vi besökte Tångdala i början av augusti och då gällde det att beställa bord i förväg. Ett gott råd är att ta med kontanter, eftersom kort inte accepteras.

Vid vårt besök började det regna, men det löstes snabbt genom att vi flyttade in i konstnärens ateljé, som ligger i anslutning till krogen. Då kunde vi också ta en titt på hans tavlor samtidigt som vi njöt av pizzan.

Sammanfattningsvis goda pizzor i unik miljö.

Eva & Conny

Från danspalats till konsthall

I sommar har vi besökt Sandgrund i Karlstad. Huset byggdes 1960 och innehöll då en restaurang. Under 1970-talet blev Sandgrund ett mycket välkänt danspalats med besökare från hela landet,

Idag är Sandgrund Lars Lerins permanenta konsthall. Det har blivit en stor, ljus utställningslokal, som är lättillgänglig och där Lars fantastiska akvareller exponeras på ett bra sätt. Det finns också ett kafé med moderata priser och i anslutning till entrén en butik, som bland annat säljer Lars böcker. 

Vi besökte hallen innan semestersäsongen startat på allvar, men det var ändå väldigt svårt att hitta parkering i närområdet. Något som de styrande i Karlstad borde ta tag i snarast. Konsthallen är ju en av Karlstads stora sevärdheter och har många besökare.

Tvärs över gatan till Sandgrund ligger Värmlands museum, där vi åt en alldeles utmärkt lunch. Rekommenderas!

Lars Lerin föddes 1954 i Munkfors. Han har studerat vid Gerlesborgsskolan i Stockholm 1974-75 och vid Valands konsthögskola i Göteborg 1980-84. Han har länge räknats som en av Nordens främsta akvarellister och har ställt ut i såväl samlings- som separatutställningar på gallerier och museer i Sverige, Danmark, Finland, Frankrike, Färöarna, Island, Norge, Tyskland och USA. Lars Lerin är även författare och har medverkat i flera dokumentärer som sänts i TV.

 

Eva & Conny

Wälkommen kära Du …

Ett besök på Carl Larsson-gården i Sundborn utanför Falun har länge stått på vår ”att-göra-lista”. Och nu är även det avbockat!

1888 fick Carl och Karin Lilla Hyttnäs av Karins far Adolf Bergöö. Konstnärsparet förvandlade tillsammans den lilla parstugan till ett av världens mest kända konstnärshem. Det tog 20 år, men så blev det också något unikt.

Efter att ha sett otaliga bilder och reportage från gården, tror man sig veta hur den ser ut. Till viss del stämmer det. Det ljusa rummet som Karin inrett med blå- och vitrandiga stolsitsar och rosa pelargonier i fönstren finns där. Det var här hon satt och vävde och barnen lekte eller lästa.

Men man kan inte kalla hemmet ”ljust och fräscht”, utan snarare färgglatt, ombonat och hemtrevligt!  Ett trendbrott och ett kreativt nytänkande på den tiden. Snart kanske tiden är mogen för en renässans när den vit-svart-grå trenden är över? Målningarna av barnen på innerdörrarna och alla andra personliga detaljer var också roligt och inspirerande. att studera.

Lilla Hyttnäs har varit i släkten Larsson ägo i generationer och förvaltas numera av Carl och Karin Larssons släktförening.

Eva & Conny

En anrik brunn

På vår resa i Dalarna 12 – 16 juni tillbringade vi två nätter i det anrika Loka Brunn, beläget mellan sjöarna norra och södra Loken. Loka Brunn ägs sedan 2007 av familjen Spendrup. och är en helt fantastisk hotell- och konferensanläggning med sammanlagt över 50 byggnader. Idag är nästan alla pietetsfullt renoverade och innehåller bl.a. 150 hotellrum. Vi valde dock  att bo på vandrarhemmet. Huset var inte renoverat ännu, men det var rent och snyggt till en kostnad av 490 kr per natt för ett dubbelrum.  

Första eftermiddagen tillbringade vi i den nybyggda spa-byggnaden. Stor simbassäng med bl.a. vattenfall samt många olika bubbelbad. En bar fanns naturligtvis också. På kvällen åt  vi en utmärkt måltid i restaurangbyggnaden som även den kommit till på senare år.

 

Vår andra dag började med en promenad  bland anläggningens all fina hus. Bland annat drack vi brunn i en lokal i samma hus som kyrkan. Den var en upplevelse i sig.

På alla bänkar i den vackra kyrkan låg renfällar. Detta på grund av att det kan bli kallt i kyrkan då uppvärmning inte är tillåten, eftersom det kan skada byggnaden. Vaktmästaren berättade att från maj till september i år är 17 bröllop inbokade!

 

Vi hittade också Brunnsmuseet. Här  finns rum som visar hur de välbeställda bodde när de ”drack brunn” samt läkarmottagningen och apoteket. Här finns också många fotografier som visar Loka Brunns historia. Loka har funnits sedan 1720, men storhetstiden började 1761 när kung Adolf Fredrik kom hit med sin familj för att bota sin envisa migrän. Kungen ordinerades 6 – 8 liter brunnsvatten per dygn (!) och när kungen reste hem två veckor senare var migränen botad. Efter det kom kungligheter och borgare  i en ständig ström för att ta del av vattnets helande kraft.

 

Vi passade också på att besöka Grythyttan och äta lunch på Grythyttans värdshus. En mycket god och trevlig upplevelse. Vi hade även sett fram mot en guidad tur i Måltidens hus. Men se det gick inte, visningarna startade först vecka 26. En klar besvikelse. 

Sammantaget blev det några upplevelserika dagar och vi återvänder gärna!

 

Eva & Conny

 

 

En mästares hem

Efter besöket på Zornmuseet var det dags för Zorngården. Gårdensom ligger granne med Zornmuseet, var bara den värd resan. Anders och Emma Zorn flyttade in i Zorngården 1896. Huset byggdes ut och på under 14 år. Paret fick inga egna barn och Emma beslutade att huset efter hennes död skulle tillfalla svenska staten. Allt är mycket välbevarat och ger en bra inblick i ett av den tidens rikemanshem.

Anders tjänade mycket pengar på sin porträttkonst och paret gjorde stora investeringar i Zorngården. Bland annat importerades varmvattenberedare från USA liksom dammsugare. Hushållet var i högsta grad modernt för den tiden. Anders och Emma var mycket generösa och hade alltid gäster i huset som bodde och åt gratis, oftast i flera månader. Självklart fanns det många tjänsteflickor i hushållet. En del fick säkert stå modell för Anders målningar.

Veranda, till höger på bilden, kallas ”punschverandan” och är ombonad och intim. Hit kommer man genom en låg, oansenlig, lite ”hemlig” dörr i stora salen på övervåningen. Bredvid Zorngården ligger ytterligare ett hus, som Anders lät bygga till sin mormor och mamma. Två kvinnor som betydde mycket för honom och som han tog väl hand om.

Eva & Conny

Målarnas mästare

Vi har länge tänkt att besöka Zornmuseet och Zorngården i Mora och den 13 juni var det äntligen dags.

Anders Zorn föddes  i Mora 1860. Han växte upp med sin mor och sin mormor. Fadern, Leonard Zorn var en tysk bryggmästare från Bayern och Anders träffade aldrig honom, men tog senare hans namn. Vid faders död fick Anders ärva 3 000 kr, vilket var en förmögenhet på den tiden. Arvet gjorde att han kunde skaffa sig utbildning. Han reste mycket i unga år, främst till England och Spanien och jobbade hårt på att få ihop pengar för att år 1885 kunna gifta sig Emma Lamm som kom från mycket goda förhållanden.

Zornmuseet, som ligger granne med Zorngården i central Mora erbjuder alltid en permanent utställning med Zorns akvareller, oljemålningar, skulpturer och etsningar. Årets sommarutställning heter Zorn och Frankrike. För första gången ägnas en hel utställning åt de åtta år som Anders Zorn och hans hustru Emma hade sin fasta adress på Boulevard de Clichy i Paris, strax intill  danslokalen Molin Rouge. Det var en tid då Zorns internationella karriär tog raketfart. Vid Världsutställningen i Paris 1889 vann den unge svensken guldmedalj och förärades med den främsta av franska ordnar, Hederslegionen, och blev ett respekterat namn i den mondäna stadens konstliv.

Zorns rykte och förmögenhet kom framför allt från hans porträttkonst. Han reste sju gånger till USA och nådde en makalös framgång. Bankirer, industrimagnater och politiker betalade astronomiska belopp för att låta sig avporträtteras av honom. Bland beställarna fanns presidenterna Grover Cleveland och William Taft. Han gjorde också en etsning av president Theodore Roosevelt. Etsningarna bidrog i hög grad till hans framgångar. Guiden berättade att för ett presidentporträtt fick Zorn ca 1 miljon i dagens penningvärde! Senare började han måla nakna modeller i naturen, gärna vid vatten. Idag är det oftast dessa vi förknippar med Zorns måleri.

Museet är väldigt fint och speglar Anders Zorns fantastiska måleri, men visar även hans privata samlingar av dyrbara silverpjäser och skulpturen m.m. liksom Emma Zorns smycken.

 Anders Zorn dog 1920 i Stockholm och  och Emma Zorn 1942 i Mora. Båda

ligger begravde i Mora invid kyrkan.

 

 

Eva & Conny

Snabblagad sommarlunch

Här kommer receptet på en snabblagad och omtyckt sallad, som jag har ”knyckt” från stjärnkocken Tom Sjöstedt.

Färsk tortellini med champinjoner och nötter

4 personer

600 g färsk tortellini med ricotta och spenat
½ tsk gurkmeja
400 g champinjoner
50 g hasselnötter
olivolja
salt och svartpeppar
Garnering
1 citron, skalet
50 g babyspenat
olivolja
svartpeppar

Gör så här:
1. Sätt ugnen på 200 grader. Koka pastan enligt anvisningarna på paketet tillsammans med gurkmeja.

2. Stek svampen knaprig i olivoljan, salt och peppra. Rosta nötterna i ugnen ca 8 minuter, till de får färg.

3. Blanda allt  på ett stort uppläggningsfat. eller på tallrikar. Garnera med olivolja, citronskal, babyspenat och svartpeppar.

Eva

En perfekt aptitretare

Salladsplock med frisk räkfyllning – en perfekt aptitretare. Fräscht, gott, nyttigt och snabbt

Ingredienser till 4 personer

150 g skalade räkor
10 cm färsk gurka
1 dl finhackad dill
2-3 cm pepparrot
2-3 msk kallpressad rapsolja
ev. salt
gemsallad

 

Så här gör du:
Grovhacka räkorna, skala och tärna gurkan fins. Blanda räkor och gurka med finhackad dill, finriven pepparrot och lite olja, smaka ev. av med lite salt.
Lägg upp på blad av gemsallad eller romansallad i bitar
Serveras gärna med ett glas rosévin eller alkoholfritt Mariestadsöl

Eva

Konstrunda i Hällevadsholm

Kvällen den 1 juni hade Konstföreningen Sotenäset bjudit in till en konstrunda i Hällevadsholm under ledning av konstnären Lukas Arons. Första stoppet var Thomas Thorildplatsen. Munkedals kommun hade utlyst en tävling, som konstnären Lukas Arons vann med sitt intressanta förslag. Platsen, som invigdes 2009, är inte bara ett minne över Thomas Thorild, utan även en samlingsplats, ett litet torg, i samhället med gott om sittplatser.

Thomas Thorild, 1759 – 1808, var född i Svarteborg. Han var en kontroversiell och provocerande tänkare som väckte debatt i sin samtid. Det var han som myntade orden ” Tänka fritt är stort men tänka rätt är större”. 

Nästa stopp var skolgården där kommunen fällt en 350 år gammal ek för att bygga ut skolan. Lukas Arons fick i uppdrag att göra något av det fantastiska gamla trädet. Och resultatet liknar verkligen ingenting annat vi sett. ”Huvudet ner och fötterna upp” skulle man kunna säga. När eken togs upp ur marken vägde den 18 ton – bara roten och sanden som skrapades bort från den vägde 4 ton! I skulpturform med sina stenfötter väger eken hela 25 ton!

Efter att beundrat Eken fortsatte vi till Lukas Arons ateljé, där vi fick se ett bildspel som speglade konstnärens mångsidighet. Lukas Arons arbetar i sten, trä, brons, is och snö!  Och inte nog med det, han är även lärare i stenhantverk vid Grebbestads Folkhögskola.

Vi fick se spännande bilder från arbetet med eken men också bilder från andra projekt bl.a. isprojekt i Murmansk och  Nordnorge. Ytterligare en specialitet som Lukas Arons har är ljussättning inuti is- och snöskulpturer. Mycket vackert. 

För närvarande deltar Lukas Arons i ett projekt som heter Landet Mitt Emellan; 15 mil, 12 konstverk, 11 konstnärer, 3 kommuner.

 

 

 

 

 

Eva & Conny

 

 

Ett märkligt kvinnoöde

Säsongens kafébiofilmer i kulturhuset Hav och Land börjar lida mot sitt slut. Men än är det några kvar. Den 3 maj såg jag Pedro Almodóvars film Julieta. Förra filmen, Kära passagerare, var ett lågvattenmärke, men Julieta levde upp till de fina recensioner som filmen fått. Men så är också handlingen hämtad från nobelpristagaren Alice Munro!

I början av filmen möter vi den medelålders Julieta (Emma Suárez). Hon och hennes man Lorenzo håller på att packa och flytta från sin eleganta lägenhet i Madrid till Portugal. Av en händelse stöter hon ihop med sin dotter Antias väninna, som berättar att hon träffat Antia vid Comosjön, Hon berättar också att Antia har tre barn. Julia går hem, gör slut med Lorenzo och hyr en lägenhet i det hus hon bodde i för länge sen tillsammans med dottern. Här börjar hon skriva på ett långt brev till sin förlorade dotter och nu börjar en mycket spännande tillbakablick.

Det handlar om självmord, kärlek, dödsfall, otrohet o.ch saknad. Med andra ord – ett livsöde. Även om det inte är en thriller, så är det en spännande film och därför berättar jag inte mer om handlingen här. Den hade premiär hösten 2016, men den kan ju dyka upp på TV eller i andra filmkanaler.

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Eva

Mr Visselblåsare

Den 19 april såg vi Oliver Stones film om Edward Joseph Snowden på kafébio i kulturhuset Hav och Land. Ed Snowden, född 1983, är amerikanen, anställd på CIA, som ställde frågan om det verkligen är patriotiskt att köra över den konstitution man säger sig försvara och att använda terrorismen som förevändning för att i en otrolig omfattning spionera på en hel värld, både landsmän och allierade, helt enkelt för att det är tekniskt möjligt?

Ed Snowden spelas av en porträttlik Joseph Gordon-Levitt på ett lite torrt sätt, ungefär så som man föreställer sig Snowden utan att känna honom personligen. Filmen är spännande och mycket oroande och kanske borde man, som Ed Snowden,  sätta frystejp eller plåster över datorns kameraöga!

Snowden läckte sekretessbelagda dokument, som visade att det förekom stora, hemliga övervakningsprojekt. Han läckte även dokument, som han menar, visar att USA och Storbritannien bedriver hackerattacker riktade mot datorer över hela världen. Han överlämnade dokumenten till tidningarna The Guardian och The Washington Post i juni 2013. Förra året fick vi erfara att även Ryssland ägnar sig åt denna verksamhet t.ex. under valet i USA.

Ibland hör man människor säga att det inte spelar någon roll att det finns övervakningskameror överallt, att vi går att spåra och kontrollera dygnet runt via mobiler, datorer, e-post etc. Har men bara rent samvete och inte gör något olagligt, så är det o.k. Men det förutsätter ett demokratiskt samhälle med yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet, demonstrationsfrihet, föreningsfrihet och religionsfrihet. Skulle vi få ett annat statsskick kan det bli förödande till och med livsfarligt för många människor. Vi kan aldrig ta demokratin för given! Vi kan t.o.m. rösta bort den, vilket skedde i i ett land nära oss på 1930-talet.

1948 skrev James Orwell en av 1900-talets mest kända romaner Nittonhundraåttiofyra, som handlar om ett utopiskt övervakningssamhälle. Efter att ha sett filmen Snowden inser man att verkligheten vida överstiger fantasin. Åtminstone när det gäller övervakning av samhällsmedborgarna.

Ed Snowden riskerar dödsstraff i USA, och sitter därför i ofrivillig exil i ett Ryssland där Putin håller på att återskapa det gamla sovjetiska storebror-samhället! Ur askan i elden alltså! 

I december 2014 tilldelades visselblåsaren Ed Snowden Right Livelihood Award (det alternativa nobelpriset). Synd bara att han inte kunde få en fristad i Sverige!

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Moonlight – en solklar Oscarsvinnare

Den 4 april såg vi filmen Moonlight på Kafébion i Kulturhuset Hav och Land. Filmen är en uppväxtskildring i tre delar. Huvudpersonen är Shiron (Alex R Hibbert).

Vi får följa honom som barn, tonåring och till sist som vuxen. Han har verkligen oddsen emot sig. Han växer upp i en tufft område utanför Miami och för en ensam kamp för att hitta sin plats i ett samhälle med kriminalitet, narkotika och våld. Det blir inte lättare när Shiron förstår att han är homosexuell.

Moonlight är en fruktansvärd och smärtsam film, men det finns medmänsklighet och kärlek också och slutet inger ett visst hopp. Man sitter som klistrad i stolen. En av årets bästa filmer och en värdig Oscarsvinnare. En film du inte får missa!

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

 

 

En perfekt pappa?

Den 22 mars såg vi filmen Captain Fantastic på Kafébion i kulturhuset Hav och Land.  Filmen handlar om Ben Cash, utmärkt spelad av Viggo Mortensen, och hans hustru Leslie, som har skapat ett hem för sig och sina sex barn i nordvästra USA:s djupa skogar, långt bort från släktingar och vänner.

De uppfostrar barnen till att bli starka, bildade och självständiga individer genom hård och tuff fysisk träning, avancerade bokliga studier etc. Leslie är inte närvarande i filmen (utom i drömsekvenser). Hon ligger på sjukhus och en dag får de ett tragisk budskap; hon har tagit sitt liv. Ben vill inte åka till begravningen och lämna skogen. Leslies föräldrar är uttalat emot att de kommer, men barnen tjatar och Ben ger med sig. När de dessutom hittar Leslies testamente, där hon lämnar detaljerade önskemål om sin egen begravning, som de misstänker att släkten inte kommer att följa, startar ”operation rädda mamma”. Familjen  återvänder till civilisationen i en gammal skolbuss. Nu tvingas Ben att försvara och utvärdera det sätt han valt att leva på och fråga sig om det är bra för barnen.

Filmen ifrågasätter det moderna samhället. Ben är en jättebra pappa, han har lärt barnen vad ärlighet, familjesammanhållning och kärlek är. Han har lärt dem vikten av kunskap. Han har lärt dem att överleva i skogen. Men kommer de att klara sig i samhället? Det tycker inte släktingarna, de vill ta barnen ifrån honom och rädda dem från hans skadliga påverkan.

Filmen ställer viktiga frågor. Just därför är det synd att slutet blir så konventionellt.

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

 

 

En berättelse om svensk rasism

Nu har vi sett Sameblod, filmen som vann det prestigefyllda Dragon Award Best Nordic Film-priset, 1 miljon svenska kronor, på Göteborg Film Festival 2017. Det har visserligen gått några veckor sen vi såg filmen, men den tog tid att ”smälta”.

Amanda Kernells omtalade långfilmsdebut  handlar om hur de samiska barnen på 1930-talet tvingades gå i nomadskolor, om rasbiologi och om Sverige som kolonialmakt.

I början av filmen ser vi Elle-Marja som på ålderns höst mycket motvilligt åker till  sin systers begravning. Det är en samisk begravning, alla gäster har traditionell dräkt, men inte Elle-Marja som har svart klänning med leopardkrage. Hon vill inte vara där, hon har begravt sin bakgrund för länge sen – uppväxten i en sydsamisk renskötarfamilj.

Största delen av filmen handlar om Elle-Marjas (Lene Cecilia Sparrok) ungdomsår när hon, tillsammans med sin syster (Mia Erika Sparrok), tvingas i väg från sin familj för att gå i svensk internatskola. Hon är inte beredd på att hennes ursprung är mindre värt än de svenska barnens och att hon inte får lära sig lika mycket som barnen i en vanligt svensk skola.

Det är starka och smärtsamma scener när rasbiologerna kommer till internatskolan och mäter och fotograferar barnen nakna. Men också när traktens pojkar märker Elle Marja som om hon är en renkalv.

I början beundrar Elle-Marja lärarinnan, en svensk blond kvinna, som hon litar på och blir förtrogen med. Elle-Marja vill också utbilda sig och bli lärarinnan. Hon ber lärarinnan om hjälp, men det visar sig att hon missbedömt situationen och någon hjälp får hon inte.

Det hon får uppleva på skolan gör att hon slutar längta hem och bestämer sig för att till varje pris flytta till Uppsala, utbilda sig till lärare och bli svensk. Hon bryter helt med sin familj, medan systern stannar kvar. Hon byter namn till Kristina, arbetar som lärarinna i Småland, gifter sig och får barn. I slutet av filmen ser vi henne på systerns begravning och vad som händer då är mycket rörande, men det berättar jag inte här.

När filmen är slut är det alldeles tyst i salongen. Jag är tagen och känner en slags kollektiv skuld och skam! En otroligt bra och nödvändig film, vackert foto, fantastisk regi och fantastiska skådespelarprestationer.

Sameblod går fortfarande på biograferna, Gå och se den!

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

 

En konstens gigant

Måndagen den 6 mars var det dags för vår 8:e konstfilm när kulturhuset Hav och Land visade utställningen Munch 150 från Nationalmuseet och Munchmuseet i Oslo.

2013 firade vårt grannland att det var 150 år sedan Edvard Munch föddes i Ådalsbruk i Norge. ”Skriet”, en av världens mest berömda målningar kände vi naturligtvis till, men inte så mycket mer. Men efter att ha sett filmen har kunskaperna ökat betydligt. Förutom att visa utställningen, är filmen en biografi över hans liv. När han var 5 år dog hans mor i tuberkulos och när han var 14 år dog hans storasyster, även hon i turberkulos. Dessa tragiska händelser påverkade motiven och sättet att måla i hög grad.

Utställningen visar 220 av hans verk, väldigt fint exponerade. Bland annat har man lyft ut en hel svit av målningar ut ramarna och monterat dem på en vit väggbård. Väldigt vackert och slående. Det är den största utställningen hittills av Munchs verk.

Edvard Munch dog 1944 på godset Ekely nära Oslo.

En version av ”Skriet” såldes 2012 på en konstauktion i New York för 840 miljoner kronor och ”Flickorna på bron” såldes 2017 för 498 miljoner kronor också på en konstauktion i New york.

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

En Hollywoodbagatell

Nu har vi sett filmen som nominerades till 14 Oscar (!)  – La La Land.

Med så många nomineringar och översvallande recensioner, såg vi fram mot en underhållande film med härlig musik och skickliga dansnummer när vi slog oss ner i biostolarna kvällen den 26 februari.

Men tyvärr blev vi besvika. Det var en tunn historia. Jazzpianisten Sebastian (Ryan Gosling) och den aspirerande skådespelerskan Mia (Emma Stone) blir förälskade men ju mer framgångsrika de blir, desto svårare blir det att hålla kärleken vid liv. Det är priset de får betala för sina framgångar. Vackra vyer över staden, vackra människor, några fina melodier och dans då och då. Filmen är 2 timmar och 8 minuter och då krävs det att det händer mer för att inte bli långtråkigt.

När vi på måndagsmorgonen slog på TV:n och hörde att filmen fått en statyett för bästa film, satte vi nästan kaffet i vrångstrupen. Nu var det som tur var fel. Moonlight vad den film som vann.

Vår favorit bland musikaler på bio står sig än – Woody Allens film Alla säger I love you från 1996 med, förutom Woody själv, Edward Norton, Julia Roberts, Natalie Portman m.fl.

Efter att ha sett La La Land vet vi alla fall vad vi skall göra om vi hamnar i en stillstående bilkö!

Betyg: 2 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

P.S. La la Land fick 5 Oscar: bästa kvinnliga huvudroll, bästa regi, bästa filmmusik, bästa foto (Linus Sandgren), och bästa scenografi.

En vacker spegling

Filmaren Sara Broos gav sin mamma konstnären Karin Broos en resa till den estniska badorten Pärnu i 60-årsprsent. Saras tanke var att de skulle komma varandra nära och prata om allt som var outsagt. Så blev det nu inte. Sara beslutade sig för att i stället göra en dokumentärfilm om Karin och sig själv som hon valde att kalla Speglingar.

Vi såg filmen på kafébio i kulturhuset Hav och Land den 22 februari. Sara hade använt sig av konstverk, minnesbiler, dagböcker, brev och fotografier.  Det var en film om ungdomsrevolt, åldrande, ätstörninngar, ordning, kaos och att förlora ett barn.  En berättelse om skillnader och likheter mellan mor och dotter. En vacker film om livet helt enkelt.

Betyg: 3 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Kunglig audiens

Helen Mirren berättade att hon, efter att ha fått en Oscar för sin rolltolkning av drottning Elisabeth II i filmen The Queen, först inte ville spela drottning Elisabeth ännu en gång. Detta berättade hon i en intervju som gjordes i samband med en föreställning av The Audience i New York. Men sen tänkte hon ”vem är jag som tackar nej till att spela mot några av världens bästa aktörer?” Så hon tackade helt enkelt ja! Det är vi som såg en inspelad föreställning av The Audience från National Theatre i London, inklusive nämnda intervju, den 19 februari i kulturhuset Hav och Land tacksamma för.

Pjäsen handlar om hur Elisabeth II tar emot premiärministern varje tisdag under ca 20 minuter. Meningen med dessa ”sittningar” (Churchill envisades med att stå upp. Han kunde inte tänka sig att sitta när drottningen var närvarande) är att informera drottningen om viktiga händelser. Det har blivit många premiärministrar under Elisabeths långa liv. De vi får se på scenen är Winston Churchill, Margret Thatcher, David Cameron, Antony Eden, Harold Wilson (vilken verkade blivit en favorit), Tony Blair och John Major. Ett urval av alla premiärministrar drottningen träffat under 60 år.

Det är en intressant, men framförallt rolig föreställning. Helen Mirren förvandlas nästan framför våra ögon från 39 år till 57 till 28 och så kanske 75 år, beroende på vilken premiärminister det handlade om. Vi fattade aldrig riktigt hur det gick till. Och ministrarna kom inte i någon kronologisk ordning.

Början på andra akten utspelar sig på slottet Balmoral i Skottland, bland höga berg och med levande hundar (!) på scenen. Den nu medelålders drottningen, klädd i rutig, veckad kjol, kofta och ordentliga skor, ska ut på picknick med en motsträvig Harold Wilson som helst vill sitta kvar framför brasan.

Innan vi fattade hur det gått till är vi itillbaka i Buckingham Palace i London, där drottningen skall fotograferas och nu ser vi plötsligt en ung vacker Elisabeth i full galaskrud med lång vit klänning, blått ordensband och gnistrande tiara.

Helen Mirren behärskar verkligen  scenrummet och spelar drottningen ytterst nyanserat. Tonfall, röst, hur hon går, står och sitter – vilket proffs!

Pjäsen är skriven av dramatikern Peter Morgan som skrev manus till filmen ”The Queen”. Regissör är Stephen Daldry, känd för t ex filmerna Billy Elliot och Timmarna.

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

En obetalbar operettparodi

Samtliga föreställningar av Glada änkan på Kungliga Operan i Stockholm är slutsålda. Tur för alla oss ute i landet att den direktsändes till många Folketshusbiografer lördagen den 11 februari. Det var en väldigt rolig föreställning, där vi kände igen den vackra musiken av Lehár, men med ny handling och nya sångtexterna av Henrik Dorsin.

I den nya uppdaterade uppsättningen har operan budgetproblem och kräver av VD:n Benny Zetterberg (Henrik Dorsin) att han sätter upp något publikdragande. Till slut enas man om Glada Änkan och att anlita den kända stjärnan Hanna Glawari (Elin Rombo) till huvudrollen som änkan. Man bestämmer sig också för att anlita en kontroversiell regissör från Hökarängen, Danilo Danilivitsch (Jeremy Carpenter). Det visar sig att Hanna och Danilo haft en tonårsförälskese och den blommar naturligtvis upp igen. VD:n sliter, med hjälp av sin administratör (Miriam Treichl), för att ro allt i land, men till slut får han sparken. Uppdraget går då till en privatteater, under ledning av  Leif ”Fisken” Hermansson (Klas Hedlund), vilket visar sig bli en katastrof.

Det var en befriande humoristisk föreställning full av överraskningar och med fantastiska sångare och en Henrik Dorsin i toppform. Undrar vem som kom på genidraget att anlita honom? Uppskattningen från publiken i kulturhuset Hav och Land i Hunnebostrand gick inte att ta miste på. Det applåderades och busvisslades. Det var en Glad Änka vi sent skall glömma!

Betyg: 5+++ av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Från Ryssland till USA via Spanien

Förra veckan gjorde vi en ”filmresa” i kulturhuset Hav och Lands regi!!

 

Första filmen:  Konstfilmen Revolution – ny konst för en ny värld.

Filmen  handlar om den ryska avantgarde-konsten i Sovjet direkt efter revolutionen 1917 fram till att den krossades och tystades av Stalin. Liksom tidigare konstfilmer väldigt intressant. Konstverk blandat med intervjuer och dokumentära inslag.

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

 

Andra filmen: Kafébiofilmen Vänner för livet.

Filmen handlar om Julian som bor i Barcelona med sin boxer Truman.Han är dödssjuk i cancer. Barndomskompisen Tomás , som lever i Kanada, kommer på besök för att försöka återuppliva deras gamla vänskap. Det är en film om manlig vänskap, om hur Julian planerar för sin egen död och sin älskade Trumans framtid när han själv är borta. Men filmen berättar också om människorna kring Julian, hur de hanterar sin sorg och hur de fortsätter med sina liv, vilket gör den intressantare. De två huvudrollsinnehavarna, Ricardo Darín och Javier Cámara gjorde sina rollfigurer full rättvisa. Näsduk behövdes i slutscenen!

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

 

Tredje filmen: Jackie

Enligt reklamen ”ett brännande starkt och intimt porträtt  av en av de viktigaste och mest tragiska ögonblicken i amerikansk historia, berättad ur Jackie Kennedys perspektiv.” Jag tyckte dock att den var ganska tråkig och lite sövande.

Skotten i Dallas inte bara dödar Jackies man och USA:s 35:e president, utan avbryter hennes livsverk, en idealiserad monarki, på ett grymt sätt. I bilen på väg mot obduktionen börjar hon redan formulera sitt motstånd: Hon ska ta reda på allt om Lincolns begravning och bygga sitt slutperformance på det. Det verklighetens Jackie visste var att föreställningen om en människa lever längre än sanningen.

Huvudskälet till att se den här filmen är: Natalie Portman. Hon var med i varenda bildruta och visade vilken fantastisk skådespelare hon är. Det blir säkert en Oscarsstatyett för rollen som Jackie.

Betyg: 3 av 5 kompottpäron

 Eva 6 Conny

Att se det värdefulla i det enkla

Den 1 februari var vi på vernissage i Lilla Galleriet i kulturhuset. Soile Algeröd ställer ut 22 akvareller. Hon har valt att kalla utställningen I love Coffee I love Tea, I love …

Soile målar för att få och kunna ge kraft och glädje, ro och igenkännande. Hennes önskan är att kunna förmedla något värdefullt ur det enkla.

Utställningen på går 1 februari – 27 februari.

Den 27 februari kl 18.00 kommer Soile att hålla ett föredrag i kulturhuset under rubriken Med konsten återerövrade jag min barndom.

 

Eva & Conny

 

Kärlek, mod och frihet

Den 27 januari invigdes Göteborgs Film Festival för 40:e gången. Man firade med att bl.a. direktsända invigningen och visa världspremiären av filmen Tom of Finland på 40 platser i Västra Götaland, varav Kulturhuset Hav och Land i Hunnebostrand var en. Biljettpriset var helt följdriktigt 40 kr! När vi kom till kulturhuset var den röda mattan utrullad och det fanns bubbel i glasen. Men var fanns den stora publiken? Allt som allt var vi ca 20 personer.

Själva invigningen tyckte vi inte var särskilt intressant. Vi kom in i handlingen när skådespelaren Bianca Kronlöf, som var konferencier, fladdrade omkring på scenen i konstiga kreationer och försökte vara rolig eller ironisk snarare. Inget som vi uppskattade, det blev bara plumpt.

Nej, det som Sotenäsborna missade var den fantastiska filmen om gayikonen Tom of Finland regisserad av en av Finlands främsta regissörer Dome Karukoski. Filmen är baserad på konstnären Touko Laaksonens (1920 – 1991) spektakulära liv. Från det krigshärjade Finland via Berlin till Kaliforniens liberala 70-talsparadis. Hans bilder, som föreställer välbyggda män i svart läder på motorcyklar eller män som utför olika sexuella handlingar, uppnådde ikonstatus och inspirerade en hel generation unga homosexuella män. Han anklagades också, när okunnigheten var som störst, för att han genom sina bilder spred aids!

Filmen visar hur samhällets syn på homosexualitet har förändrats från 1940-talet fram till idag med rätt att öppet leva ihop, gifta sig och skaffa barn. Inte överallt men i många länder. Filmens slogan är ”De kallade det för smuts – det blev en revolution”.

Tom of Finland är en gripande film om kärlek, mod och frihet. Gå och se den när den går upp på biograferna!

Betyg. 4 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Sveriges sista grottmänniska

Vi såg Tjuvjägaren – den enkla människans kamp mot överheten på kafébio i kulturhuset Hav och Land den 24 januari. En mycket sevärd film om en man som älskade friheten mer än allt och som tog konsekvenserna. Den bygger på den sanna historia om Lars Eriksson (Lasse i berget) född 1828 och hans hustru Inga Andersdotter född 1834.

Historien börjar egentligen på 1880-talet. Lasse och Inga hade ingen egen bostad, utan hyrde en stuga i Husaby av en släkting. När släktingen skulle flytta tillbaka stod de utan hem. Lasse var sedan länge känd för sin egensinnighet. Därför ville ingen ha honom som hyresgäst. Det enda som återstod var fattighuset.

Lasse själv tycktes dock inte oroa sig. Han sa bara att allt skulle ordna sig. Varje morgon tog han sin bössa och begav sig till skogen. Inga, som var van att låta Lasse göra som han behagade, frågade inte vad han hade för sig. Inga arbetade som hemsömmerska och när han en dag bar iväg med hennes käraste ägodel, vävstolen, var måttet rågat. Hon smög efter Lasse. Vad hon fick se fick henne att tappa fattningen. Lasse hade murat en stuga under ett stort utskjutande klippblock. Berget utgjorde tak och väggar. Det fanns både fönster och skorstenar. Vävstolen tänkte han använda till dörrpost! Denna ”stuga” blev deras hem i nästan 30 år.

När de flyttade till grottan i skogen hade de inga hemmavarande barn. I filmen får de besök av ett barnbarn, Ida, en flicka som verkade ha ärvt både sätt och förkärlek för att jaga från sin morfar. Det framgår också att Lasse och Inga hade barn i Amerika. När allt var som jobbigast var det nära att Inga lämnade Lasse och flyttade efter, men till slut valde hon kärleken till sin egensinnige man.

Lasse drevs av en enorm frihetslängtan, äventyrslusta och en närmast manisk passion för jakt. Han var en legend som jägare redan under sin livstid och tillverkade själv sina bössor. Inte heller dög det med köpt hagel. Han gjorde eget av spikar och annan järnskrot.

Det var inte bara djuren som hamnade i skottlinjen. Bössan åkte snabbt ner från väggen när ovälkomna gäster närmade sig grottan. Lasse hade ett häftigt humör och många besökare har vänt vid åsynen av bössmynningen. Han gick inte ur vägen för någon. Inte heller Kinnekulles grevar lyckades sätta sig över den excentriske mannen i skogen.

Han hade ett par riktiga vänner som han umgicks med, annars höll han sig mest för sig själv. Och till Lidköping begav han sig bara för att köpa brännvin. Inga hade kvar några vänner i byn som hon besökte. Hon gick till kyrkan, även om en del tittade snett på henne och hon fortsatte att arbeta som sömmerska.

Inga dog 1908. Två år senare började Lasses krafter att sina. Han blev allt sämre och hämtades mer eller mindre med våld till fattighuset 1910. Där dog han samma år.

Idag är Lasse i bergets grotta en av Kinnekulles märkligaste sevärdheter. Vid ett besök i grottan är det svårt att föreställa sig hur någon frivilligt kunnat ha den som sin bostad. Det är trångt och fukten från bergväggen rådde inte ens elden från spisen på.

Filmen är inspelad på olika ställen i Västergötland, bl.a. på Kinnekulle. I filmen spelas Lasse av Niklas Falk och hans hustru Inga av Ylva Lööf. Grevinnan, spelad av Annica Liljeblad, är den enda bland överheten som förstår Lasse. Hon är en modern och bestämd kvinna för sin tid, som älskar jakt och äventyr. Grevinnan fascineras av Lasse och hans vildmarksliv och ser honom som ett intressant inslag på Kinnekulle. Hon är den som hjälper honom så att han får bo kvar i skogen och får tillstånd att jaga på annans mark.

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Det skall va´ gôtt å leva

”Det skall va´ gôtt å leva, annars kan det kvitta.” En fulltalig och entusiastisk publik stod upp och sjöng med när föreställningen Macken TV-serien på scen var till ända på Lorensbergsteatern i Göteborg. Om det händer varje kväll vet jag inte, men fredagen den 20 januari slutade kvällen på detta fantastiska sätt!

När man går för att se en föreställning som fyller 30 år och som man sett på TV flera gånger är förväntningarna lite oklara. Men vilken rolig föreställning! En fantastisk scenografi och ett gäng verkliga proffs, så vad gör det att publiken kan låtarna och handlingen utantill? Det känns som om Galenskaparna bara blir bättre ju äldre de blir. Några sångnummer som jag tyckte var extra roliga; Truckdriving song, Husvagn och Trumdåren. Tack Galenskaparna och Den Ofattbara Orkestern!  

Föreställningen har fått blandade recensioner. GP sågade den medan Aftonbladet gav den 4 stjärnor. I GP stod det att föreställningen inte ens var rolig. Och tjejen som satt ett par stolar bort och studerade Facebook på sin mobil var och varannan minut instämde säkert. Själv tyckte jag att det var väldigt kul, har inte skrattat så gôtt på länge! Föreställningen spelas t.o.m. 27 maj och alla föreställningar är utsålda.

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva

En tunn soppa

Vi började det nya året med att gå på bio i kulturhuset den 1 januari. Precis som många andra valde vi Hundraettåringen som smet från notan och försvann med Robert Gustafsson och Iwar Wiklander i huvudrollerna. Filmen är en av tre nominerade till Biopublikens pris på Guldbaggegalan.

Förhandsreklamen gav för handen att Hundraettåringen skulle vara minst lika rolig som föregångaren Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Var den det? Nej, det tyckte inte jag. Det blev två fniss! Överraskningsmomenten som fanns i den första filmen är svåra att upprepa. Att en hundra år gammal man kliver ut genom fönstret och oförskyllt hamnar i oväntade sammanhang var kul. Något vi inte sett förut. De insprängda återblickarna med den osannolika roll som 100-åringen Allan Karlsson spelat i många stora händelsen i världshistorien var också fyndigt. Så vad fanns kvar till den nya filmen? En tunn historia om en flaska ”folksoda”, ovanligt klantiga CIA-agenter, en korkad polis (som var lika korkad i den första filmen) och en rolig apa.

Det märktes att den första filmen var baserad på en bok och att den andra var kokad på en spik! Regissörerna Felix och Måns Herngren verkar tro att det räcker att ställa Robert Gustafsson, Iwar Wiklander och en apa framför kameran så blir det kul. Men tyvärr räckte det inte, hur fantastisk mask Robert Gustafsson än hade och hur många svordomar man än använde. Det blev som sagt bara två fniss!

Betyg: 2 av 5 kompottpäron

Eva

Livslögner och maktbegär

På kvällen den 14 december promenerade vi genom ett vackert juldekorerat Helsingborg. Målet var stadens Stadsteatern. Vi hade sedan länge bokat biljetter till Farmor och vår herre med Eva Rydberg i huvudrollen.

Pjäsen bygger på en roman från 1921 av Hjalmar Bergman. I första akten får vi reda på vad som hänt med släkten Borck under de senaste 60 åren, sett genom farmor Agnes ögon. Hon ser tillbaka på sitt liv och resonerar med ”Vår Herre”. Andra akten handlar om en dag, Agnes 75-årsdag, då hon skall sälja släktgården. Pengarna från försäljningen vill hon ge till sina barn och barnbarn. Skildringen sker nu genom släktens ögon och de ifrågasätter Agnes förstånd. Livslögner kommer i dagen och maktbegär blottas.

Det var roligt att se Eva Rydberg i en allvarligare roll vad vi är vana vid. Och naturligtvis var hon väldigt bra. Vad annars? Skådespelarprestationerna var överlag utmärkta. Det var dock lite svårt att hänga med  ibland. Handlingen utspelar sig både som tillbakablickar och i realtid. Det hade nog krävs lite förstudier!

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Bach i Hunnebostrand

Den 9 december  besökte vi Göteborgs Konserthus – i kulturhuset i Hunnebostrand! Det var dags för den årliga julkonserten i direktsändning från Göteborg. Skönt att slippa köra 28 mil tur och retur i mörkret.

I år framfördes Juloratoriet av Johann Sebastian Bach. Medverkande var Emöke Barath, Werner Güra, Andreas Wolf, Göteborgs Symfoniker, Göteborgs Symfoniska Kör, allt under ledning av fransyskan Laurence Equilby.

Inte anade Bach när han skrev och ställde samman musiken till julfirandet i Leipzig 1734 att hans musik skulle leva vidare i flera hundra år!

 

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Ett ärofyllt pris

I samband med att kommunfullmäktige sammanträdde den 8 december fick Folketshusföreningen Hav och Lands ordförande Conny Olsson den stora äran att, för föreningens räkning, motta Sotenäs Kulturpris 2016. Priset, som bestod av prispengar samt diplom och blommor, delades ut av utbildningsnämndens ordförande Mikael Sternemar.

Motiveringen löd: ”Folketshusföreningen har i mer än 100 år möjliggjort en mötesplats för föreningar och organisationer. Föreningen erbjuder fritids- och kulturaktiviteter av god kvalitet samt arbetar aktivt för samhällsutvecklingen och engagerar lokalbefolkningen i utvecklingsfrågor, samt är en resurs för det lokala näringslivet.”

Stort GRATTIS till styrelsen (även tidigare styrelser) och kulturhusets duktiga personal med Conny Sjöström i spetsen för ett enträget, engagerat och målmedvetet arbete för kulturen i Sotenäs.

Eva

Decembersalong

Den 8 december var vi på vernissage i Lilla Galleriet i kulturhuset Hav och Land. Under sista månaden på året ställer medlemmar i Konstföreningen Sotenäset ut sina alster. Efter att ha sett utställningen kan vi konstatera att det finns många duktiga konstnärer även bland de som inte har det som yrke.

I år är det 20 medlemmar som ställer ut 34 tavlor. Olika tekniker är representerade; textil, akvarell, teckning, akryl, tusch-akvarell, akvarellcollage, fotografi, etsning och olja. Besöker du i kulturhuset eller har vägarna förbi den 8 december – 14 januari så titta gärna in i Lilla Galleriet.

 

Eva & Conny

 

En försmak av julen

En försmak av julen fick vi den 2 december. Kulturhuset Hav och Land i samarbetet med Sotenäs kommun hade arrangerat konserten ”This Christmas” med Bohuslän Big Band. Gästsolister var Victoria Tolstoy och Samuel Ljungblahd.

Jazzdrottningen Victoria är välkänd för os och hon är alltid lika bra. Ett säkert dragplåster denna kväll. Samuel visste vi däremot inget om, men av programmet framgick att han är Sveriges gospel- och soulkung. När han kom in på scenen blev det både skämtsamt och svängigt. De båda artisterna kompletterade varandra bra.  Och så var det ju BBB – alltid lika bra. Man känner stolthet över att detta är vår egen regionorkester! En toppenkonsert inför en fullsatt salong med en jazzälskande publik.

 

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Drag under galoscherna

När vi på fredagskvällen den 25 november slog oss ner framför lilla scenen i kulturhuset Hav och Land var förväntningarna stora. Dun Aengus stod för musiken denna kväll, som annonserats som en pubkväll med irländsk musik, irländsk mat och irländskt öl.

Den spelglada duon består av Peter Andersson och Martin Rahmberg, Gruppens namn kommer från en plats på den lilla ön Inishmore på Irlands västkust. De har en mycket stor repertoar där de utgår från den irländsk och skotsk folkmusik.

Kaféet var fullsatt och publiken uppskattade den medryckande musiken  och de duktiga musikanterna. Att maten och ölen tog slut alldeles för snabbt drar ner betyget.

Betyg: 3 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Bland trädgårdsmästare och konstnärer

01-lachlan-gouldie-in-giverny-%ef%bf%bd-david-bickerstaffKulturkompottevenemanget den 21 november hade rubriken ”Konst på bio”. Då visades filmen Monet to Matisse – Painting to modern garden i kulturhuset. Den hade premiär i Sverige denna dag och ingick i serien Exhibition on screen och är inspelad på Royal Academy of Arts i London.

Claude Monet var en entusiastisk trädgårdsmästare och en av världens mest framstående trädgårdsmålare. Men det fanns andra som också såg trädgården som ett viktigt motiv för deras måleri.t.ex. Van Gogh, Pissarro, Bonnard, Sorolla och Matisse .

Filmen visar några av de vackraste trädgårdarna i Europa som avbildats i konsten bl.a. Monets näckrosor på Giverny.

Vi har sett flera av konstfilmerna och de har hittills hållit en hög kvalitet och varit mycket lärorika.

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

En historisk skamfläck

under-sandenKafébiofilmen i Kulturhuset den 16 november hette Under sanden, en omskakande film om en skamfläck i Danmarks historia.

Utmed västkusten, från Hirtshals i norr till Esbjerg i söder, hade tyskarna grävt ner landminor i syfte att förhindra en allierad invasion. Som vi vet skedde landstigningen i stället i Normandie, Men en och en halv miljon minor låg kvar, nedgrävda i sanden på Jylland. Självfallet måste de bort nu när kriget var slut och enligt danskarna lämpligen av de som själva lagt dit dem.

Så ”rekvirerades”, i brittisk regi, med gott danskt minne och bortom all Genèvekonvention, drygt 2 000 tyska soldater som städpatrull. Soldater, många gånger vettskrämda tonåringar som längtade hem till mamma och ett civilt liv. Från maj till augusti 1945 hade man röjt 1,4 miljoner minor. Många av soldaterna lemlästades eller dog.

Behandlingen av dessa livrädda tyska pojkar, månaderna efter den tyska kapitulationen 1945, är en skamfläck för den danska nationen.

Martin Zandvliets har gjort en film med fantastiskt foto och fantastiska skådespelare. Filmen visar hur svårt det är att dela in människor i goda och onda, det ena lurar under skinnet på den andra.

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Filmen finns på dvd.

Eva & Conny

 

 

Meryl i kejsarens nya kläder

florenceDen 2 november såg vi filmen Florence Foster Jenkins på Hunnebo Bo. Huvudrollerna spelas av Meryl Streep och Hugh Grant.

Florence Foster Jenkins var en stenrik societetsdam som levde i New York under 1900-talets första hälft. Hon älskade musik, och finansierade stora delar av stadens musikliv ur egen ficka.

Florence älskade att sjunga och uppträda, men sorgligt nog var hon tondöv och sjöng outhärdligt falskt! Hennes dröm var att uppträda på New Yorks ledande scen – Carnegie Hall. Konserten ägde rum inför fullsatta hus en dryg månad före hennes död 1944. Hon bekostade även inspelningen av en egen skiva som blev skivbolagets mest sålda genom tiderna! Florence blev 76 år.

Florence och St. Clair Bayfield, hennes manager (en brittisk skådespelare) levde tillsammans i 36 år och lyckas skapa en perfekt  illusion av ett par som jobbar stenhårt på att låtsas en massa saker som de inte är; musikaliska. begåvade, intellektuella, trofasta och friska(!). Hon hade syfilis.

Efter att ha varit med om en bilkrock i taxi 1943 upptäckte Florence att hon kunde sjunga ”ett högre F än någonsin tidigare”, varför hon skickade en ask exklusiva cigarrer till föraren. Händelsen säger en del om hennes självbild!

Filmen var underhållande och mycket rolig på sina ställen. Ibland visste man inte riktigt om man skulle skratta eller gråta. Meryl Streep var som vanligt helt magnifik i rollen. Bara att kunna sjunga så falskt när hon egentligen kan sjunga riktigt bra! Vem minns inte Mamma Mia? Och det var välgörande att se Hugh Grant i en annan roll än käck och vimsig charmknutte. Värd att nämnas är också Simon Helberg som spelar pianisten Cosmé McMoon (!).

Betyg: 3 av 5 kompottpäron (fast Meryl borde få 4)

Eva & Conny

Middag med Shakespeare

romeo-och-julia_2Måndagskvällen den 31 oktober var grådisig och regnig i Göteborg. Men på Stadsteatern vid Götaplatsen var det stämning, god mat och vacker musik. Det skulle bli Middag med Shakespeare.

Romeo  & Julia Kören under ledning av Benoît Malmberg gästspelade just denna kväll. Kören är en  musikdramatisk vokalensemble som spelar och sjunger europeisk renässansmusik. De turnerar flitigt internationellt och har framträtt i ett trettiotal länder. Ensemblen hör hemma på Dramaten i Stockholm, men är inte en del av den ordinarie ensemblen. Första gången vi såg Romeo & Julia Kören var i TV-sändningen från Nobelfesten 2009.

romea-och-julia_1Efter ett kort framträdande i entréhallen, samtidigt som förrätten serverades, sjöng kören i trappan när vi vandrade upp till stadsteaterns stora, fina foajé. Det blev väldigt effektfullt med ekande sång i trapphuset. I foajén var det vackert dukat med levande ljus i kandelabrar på borden. Alla fick ett Shakespeare-citat vid sitt kuvert. Vi fick ”All ungdom är en fara för sig själv” och ”Utan hjärta är vi bara maskiner”. Så sant som det är sagt!

Under tiden vi åt underhåll kören med sång, dans och musik till luta. De spelade även upp korta stycken från Shakespeares mest kända verk. Känslan var att vi satt vid ett kungligt bord och blev underhållna av gycklare (medeltidens spelmän och underhållare).

 

romeo-och-julia_4 Meny till Middag med Shakespeare

  • Tryffeldoftande rotsellerisoppa med friterad svartrot
  • Porchetta fylld med örter och vitlök, serverad med rödvinsås, ingefärschutney och rosmarinrostad potatis
  • Brownie med hallongrädde, kaffe

Det fanns vinpaket att köpa för de som så önskade.

Pris för underhållning och mat, exkl. dryck, 1060 kr för två personer.

 

 

Rekommendation: Träffar ni på Romeo & Julia Kören – köp biljetter. Ni får en fantastisk upplevelse!

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

 

En sång- och gentleman

poseidonSöndag kväll den 30 september kl 17.45 äntrade vi trapporna till Konserthuset i Göteborg för att se och lyssna till Sven-Bertil Taube. Vår förväntan var stor och vi blev inte besvikna. Vilken estradör!

Till ackompanjemang  av pianisten Peter Nordahl sjöng Sven-Bertil visor av Olle Adolfsson. Lars Forsell och pappa Evert. Mycket i programmet var nytt för oss, vilket var roligt. Det blev en hel del underhållande avbrott, där Sven-Bertil berättade anekdoter och Evert, vännerna och sig själv.

Sammantaget en mycket njutbar konsert.

Betyg: 4 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

En vidrig familj

el_clanOnsdagen den 19 oktober var det kafébiodags igen. Filmen denna gång var argentinsk och hette Klanen. Den bygger på den sanna historien om familjen Puccio, som satte skräck i Buenos Aires överklass. Handlingen utspelar sig under 1980-talet, när diktaturen föll och de politiska masskidnappningarna, som gjorde att tusentals människor försvann, hade avtagit. Men de som utförde kidnappningarna var fortfarande kvar, de kunde sitt hantverk och insåg att man lätt kan fortsätta att röva bort människor – mot betalning.

En av dessa förbrytare hette Arquimedes Puccio. Iskall, välorganiserad och med kontakter på hög nivå bedrev han sin verksamhet med hjälp av sin såväl aktiva som passiva familj. Sönerna är med och kidnappar folk, hustrun och döttrarna  tittar bort och säger ingenting. Detta trots att de fängslade offren förvaras och misshandlas i familjens hus. Även om lösensumman betalas ut, dödas oftast offren. Men till slut hinner rättvisan i kapp dem.

En mycket spännande, men också hemsk film om en riktigt vidrig familj. Filmen finns på dvd.

Betyg 4 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

En feministisk frihetskamp

mustang_1Vår kafébiohöst fortsatte den 3 oktober med Mustang, en fransk/turkisk ”skräckfilm” om s.k. hederskultur.

Filmen handlar om fem levnadsglada systrar i en turkisk byhåla. Deras föräldrar är döda och de uppfostras av sin mormor. I filmens början är flickorna på väg hem från skolavslutningen. De skojar och badar (med kläderna på) i havet med några pojkar i deras ålder, som vilka tonåringar som helst.  Någon ser dem och ryktet sprider sig. Skandalen är ett faktum.

Traditionerna och de religiösa bestämmelserna på den turkiska landsbygden är inte i harmoni med sin tid. Deras värde på äktenskapsmarknaden sjunker snabbt. Därför måste flickorna tuktas och tämjas tills alla mustanger* är utrotade. De isoleras i hemmet. I början lyckas de smita ut, men snart sätts det upp galler för fönster och dörrar. De tre äldsta flickorna skickas på oskuldskontroll (!). Mormodern och morbrodern får nu bråttom med giftemålsplanerna.

Den äldsta systern gifts bort med en man som hon själv valt genom att kraftigt protestera mot släktingarnas planer. Den andra tvingas att gifta sig med en man som hon inte känner eller vill ha. Den tredje systern utnyttjas sexuellt och går ett tragiskt öde till mötes. Filmen är en verklig skräckfilm – våldet ligger hela tiden på lur. Värst är ändå isoleringen, vilken är värre än fysiska bestraffningar. Filmen visar också den paradoxala sanning att det är de som kallar sig rättrogna, de som anser sig stå över det där med könsdrift och lust, som är de mest sexfixerade.

Som biobesökare sitter man som på nålar ända till slutet. Och det är den okuvliga yngsta systern, med sin längtan efter ett annat liv, som till sist lyckas bryta sig ut. Hon inger hopp inför framtiden och gör det lättare att lämna biostolen.

*Mustang= förvildad häst

Mustang Oscarsnominerades i kategorin bästa utländska film och har även vunnit publikens pris vid Stockholm Filmfestival och priset för ”årets nykomling” vid European Film Awards.

Betyg: 5 av 5 kompottpåron

Eva & Conny

 

Att våga förändras

brooklynHösten första kafébiofilm i kulturhuset Hav och Land, för vår del, var den vackra, roliga och berörande filmen Brooklyn. Huvudrollen, Eilis Lacey, spelas av Saoirse Ronan på helt helt fantastiskt sätt. Men blir trollbunden!

Filmen, som bygger på en roman av Colm Toibins, handlar i korthet om en ung katolsk kvinna, som med hjälp av en präst lämnar ett fattigt och inskränkt Irland på 1950-talet för ett nytt liv i Amerika. Men det mest intressanta är hennes förvandling för en blyg tjej till en självsäker kvinna. Förvandlingen börjar redan på båten till Amerika, fortsätter på varuhuset där hon får jobb och runt köksbordet i inackorderingshemmet. På en dans träffar Eilis en ung italiensk rörmokaren, Tony. Kärleken blommar och de gifter sig. Sen inträffar en tragedi på Irland och Eilis åker ”hem” på besök. Vad som händer sedan tänker jag inte berätta här (filmen finns på dvd).

Det är en ovanlig berättelse om migration eftersom den också fångar livet på en ny plats med en annan plats kvar i hjärtat. Känslor av utsatthet, ensamhet och saknad är ju lika aktuellt för nyanlända i Sverige 2016 som det var för nyanlända i Amerika 1950Filmen visar hur omöjligt det är att återvända till det man en gång lämnar och hur viktigt det är att börja om och leva framåt och inte bakåt.

Vinster
BAFTA: Outstanding British Film
Nomineringar
3 oscarnomineringar: Bästa film, bästa kvinnliga huvudroll, bästa manus.

 

Betyg: 4 av 5 kompottpäron (mycket beroende på Saoirse Ronan)

 
Eva & Conny

Gymkväll för skrattmusklerna

revyn-2-0Den 30 september såg vi #Revyn 2.0 på Lisebergsteatern. Formatet var en gammaldags nummerrevy, men innehållet var aktuella företeelser med hög igenkänningsfaktor. Claes Månsson var som vanligt helt obetalbar. Hans sätt att röra sig, hans mimik! Man skrattar utan att han behöver säga någonting! Tankarna går till Martin Ljung, denne gudabenådade komiker. Övriga i ensemblen var Annika Andersson, Ola Forssmed, Jessika Heribertsson och Mikael Riesebeck. Väldigt duktiga komiker utan undantag. Ett stort plus för Jessikas sångröst.

Vi tyckte att första akten hade lite mer fart, men bara marginellt. Numret med den äkta mannen som hade en 40-talskris, ja det skall vara 40-talskris inte 40-årskris var ansträngande för skrattmusklerna! Så även Jessikas gospel om att hon bara får fyra likes på instagram vad hon än gör. Sammanfattningsvis en kväll med mycket skratt och hög stämning.

#Revyn 2.0 spelas t.o.m. 10 december.

4 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Italienskt á la Pietro

la-cucina-italiana-coEn tidig fredagskväll i slutet på september när regnet hängde i luften steg vi in i Pietro Fioriniellos värld. Närmare bestämt hans välkomnande lilla restaurang  La Cucina Italiano med adress Skånegatan 33, nära Korsvägen. Restaurangen har 20 platser, så att boka bord är en nödvändighet.

Så här beskriver Pietro sin mat: En spännande kombination av rätter från hela Italien, från stora städer till minsta bortglömda by. Alla mina rätter är i grunden italienska klassiker som jag satt min egna prägel på. Kortfattat kan man säga att mitt kök är helt enkelt jag – Pietro Fioriniello.

Man kan antingen välja en meny eller á la carte . Menyerna är säsongsanpassade och är helt beroende av tillgången på råvaror. Vi valde ”Operamenyn” , som bestod av tre rätter: Havsminestrone lyx, Dagens fångst (havsaborre) och Dagens efterrätt. Före, emellan och efter de olika rätterna fick vi små ” aptitretare”. Till detta drack vi ett väldigt gott italienskt vitt vin.  La Cucina Italiana säger sig vilja ge gästerna ”de bästa upplevelser som är möjliga med dagens råvaror”. Och det lyckades man verkligen med – allt smakade helt underbart.

Notan slutade på 1 044 kr (exkl. dricks) för två personer.

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Hungriga Hjärtan

my-quietcompanion

Tänk dig att du sitter i ditt vardagsrum och in kommer tre fantastiska musiker som bjuder på en Springsteenkonsert! Nu satt vi ju förstås inte i vårt vardagsrum, utan i foajén i kulturhuset Hav och Land. Men lite av den lyxiga känslan infann sig förra lördagen.

Gruppen som spelade och sjöng på lilla scenen heter My Quiet Companion och består av Sofia Ekberg sång, gitarr, mandolin, och bas, Patrick Rydman, sång, gitarr, percussion, klaviatur och trumpet samt Henrik Cederblom, gitarrer, dobro, fiol och sång. De har valt att kalla sin konsert för Hungriga Hjärtan – Springsteen på vårt sätt.  Och de var bra, mycket bra. Vilka musiker! När de avslutade konserten med Streets of Philadelphia, ja då var det bara att lägga sig platt.

Det var inte så många i publiken och man kan fundera över varför inte fler tar chansen att se och uppleva levande musik på scenen. Det är inte så ofta tillfälle bjuds utanför storstadsområdena. Det är större publik på inspelade framträdande på vita duken. Mycket märkligt! Ofta får vi höra att: ”vi kunde inte komma eftersom vi hade gäster”. Varför inte bjuda med gästerna? Det skulle säkert uppskattas och supén kan ju stå färdig att avnjutas när ni kommer hem. Ett tips bara.

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

Eva & Conny

Ett inte helt vanligt resmål

bat-korfu-saranda
Bärplansbåt Korfu-Saranda

Den 12 till 19 september var vi på badsemester i Albanien. Vi flög från Göteborg till den grekiska ön Korfu, sen 45 minuter med snabbgående båt över till Saranda, en liten kuststad i södra Albanien.

hotell-sejko_1
Hotell Sejko

Sammantaget var vi väldigt nöjda med veckan. Vi bodde på det nyrenoverade Hotell Sejko. Ett litet, jättefint hotell, med egen badstrand. Tyvärr fanns det vare sig bar eller restaurang på hotellet, vilket Apollo utlovat. Men det låg en väldigt bra liten restaurang alldeles bredvid som hette La Petite. Vi åt mycket gott under veckan – fisk och skaldjur, kött och grönsaker, men också vedugnsbakad pizza, den bästa pizza vi ätit på länge!

 

Vy Saranda

Bortsett från en förmiddag med åskregn, samma dag som vi skulle resa hem, var vädret soligt med ca 27-30 grader i luften och 24 i vattnet.

Strandpromenaden och huvudgatan i Saranda är uppbyggda för turister, som är mycket välkomna. Man kan betala med Euro eller Lek, som är den inhemska valutan. Det finns banker och bankomater. Personalen på restaurangerna pratar engelska, så det är inga problem att göra sig förstådd.

Saranda

Går man på gatorna som löper utmed berget bakom turiststråken får man se en helt annan värld. Då inser man att Albanien fortfarande är ett mycket fattigt land. Dåliga bostäder och nästan enbart second hand-butiker.

Albanien, är sedan 1992 en republik med flerpartisystem, men drabbades av en kris efter rapporter om valfusk 1995. Konkursdrabbade investeringsfonder (pyramidspel) utarmade 1997 en stor del av befolkningen och i slutet av mars det året utbröt ett uppror, som resulterade i total anarki och förde landet till randen av inbördeskrig och sammanbrott. Därefter har Albanien stabiliserats.

hillary-clinton
Hillary Clinton

Albanien är bland annat medlem i Förenta nationerna, NATO och den centraleuropeiska frihandelsorganisationen CEFTA, men också en av de grundande medlemmarna i unionen för Medelhavsområdet. Albanien ansökte om EU-medlemskap den 28 april 2009 och erhöll den 24 juni 2014 kandidatstatus.

När vi strosade omkring fick vi till vår förvåning se en byst av Hillary Clinton i en liten park. Skälen till att den stod där var ”her dimension as a woman in politics, as a representative of the old Albania-U.S. friendship, for her contribution to the Albanian nation in different historical moments.”.

Vi återvänder gärna till Albanien. Varför inte till huvudstaden Tirana? Vi spår att om några år är Saranda med sina fantastiska stränder ett vanligt resmål för oss nordbor.

 

 

 

Eva & Conny

 

Mellan skymning och gryning

Ingelis_6 (2)Måndagen den 5 september var jag på vernissage i Kulturhuset Hav och Land. Under rubriken ”mellan skymning och gryning” ställer Ingelis Nordqvist ut collage den 5 – 29 september. Det finns mycket att upptäcka i bilderna, fast de flesta är i det lilla formatet. Storleken beror i huvudsak på att hon inte har någon ateljé, utan arbetar hemma i sin lägenhet i Uddevalla.

Ingelis har bott större delen av sitt vuxna liv i Bohuslän, varav fem år i Hunnebostrand. Hon berättade att det kändes lite som att komma hem att få möjligheten att ställa ut i Lilla Galleriet.

Ingelis Norqvist är en konstnär med många strängar på sin lyra, Förutom måleri är hon utbildad i keramisk skulptur, litografi och koppargrafik. Hon har också gjort en isskulptur i Jukkasjärvi! 2006 gav hon ut självbiografin ”Växa och bli liten”, som är en gripande, men också skakande berättelse om hennes uppväxt.

Eva

Ingelis_4 (2)Ingelis_2Ingelis_3

Välkommen till familjen Vinci

Vinci_2I början på sommaren besökte vi Borås, staden som aldrig sover! Vi beslutade oss för att äta hos Vinci Restaurang & Bar som ligger med utsikt över Viskan. Adressen är Sandwalls piazza 7a, ursäkta  Sandwalls plats. Vinci är en italieninspirerad restaurang med modern men samtidigt mysig inredning.

På rekommendation av den trevlig servitrisen startade vi med en ost- och charkbricka. Därefter blev det Pasta Roma, pasta med oxfilé. Till detta ½ flaska Chianti. Maten var jättegod och vi blev ordentligt mätta, men kunde ändå inte låta bli att avsluta med Tiramisù och kaffe.

Notan för två personer slutade på 1 050 kr.

Eva & Conny

 

En konstrik bergvägg

IMG_0359
”echo” av Greger Ståhlgren

Nu är årets skulpturutställning på Udden i Hunnebostrand invigd av chefen för Bohusläns museum, Hans Lindgren. Den har fått namnet ”Uppåt väggarna” för att de flesta konstverken sitter på just bergväggen. Ett nytt grepp för i år av Hans Leutscher och Pål Svensson, som är de konstnärliga ledarna.

Sammanlagt 14 utställare från Sverige, Norge, Danmark, Tyskland och Irland ställer. Har du vägarna förbi, missa inte Udden.

Gratis inträde och gratis broschyr!

Eva

 

Änglavakt

IMG_0333Visste du att en ängel vakar över dig när du åker båt genom Sotekanalen? Det är konstnären Rory Botha som gjort ängeln. Den sitter som ett smycke på bergväggen nära bron till Ramsvikslandet.

Lek och humor spelar en stor roll i Rorys verk och han tycker om att gå på upptäcktsfärd där han inte riktigt vet vart han är på väg … Den här gången tog han vägen om Sotekanalen. Enligt Rory själv finns det fler änglar utspridda i vår skärgård. Jag har bara inte hittat dom än.
IMG_0336

Vi har dock en Rory-ängel i vårt kök, men den har vi satt upp själva!

Eva

Makalös makrill

IMG_2268Eftersom jag gillar att laga mat så har jag väldigt många kokböcker. Böcker som jag samlat på mig eller fått under många år. En av mina favoriter är Makalös makrill med recept av Rasmus Strand, text av Stefan Edman och foto av Agneta Thorsén,

Jag har lagat många av recepten och ett av mina favoriter är makrillbullar med gräslöksås – en klassisk rätt från Bohuslän. Eller vad sägs om makrill i panna med sherry och grädde, makrill i kapprock, rostad blomkålssallad med madeiraglaserad makrill, rökt makrillsallad Nicoise, eller Ceasarsakkad med sotad makrill, vita bönor och barkiskrutonger? Ja, det finns hur mycket gott som helst.

Eftersom boken är lite svår att få tag på, kommer receptet på makrillbullar här.

 

Makrillbullar med gräslökssås

IMG_2270

MAKRILL

400 g renskuret makrillkött (inga ben, inget skinn)
1 tsk salt
1 finhackad gul lök
3 msk ströbröd
1 dl mjölk
1 äggula
svartpeppar
smör till stekning

Blanda ströbröd och, mjölk, låt svälla i 5 minuter. Lägg makrillköttet i en matberedare, kör till slät färs. Häll i övriga ingredienser och kör tills allt blandat sig. Forma till runda bullar och stek i smör.

SÅS

1 msk smör
1 dryg matsked mjöl
2 dl grädde
1 dl mjölk
½ hönsbuljongtärning
1 dl finskuren gräslök
salt, svartpeppar

Fräs smör och mjöl. Häll i grädde och mjölk under omrörning. Tillsätt  buljongtärningen. Koka långsamt i 10 minuter. Mixa i gräslöken tills såsen blir ljusgrön. Smaka av med salt och peppar.

Servera med kokt potatis, kokta morötter och citron. Makalöst gott!

Eva

Krakow – kulturens pärla

IMG_1709_1

Den 8 – 12 maj besökte vi för första gången den vackra staden Krakow i södra Polen. Staden, som har en 1000-årig historia, var Polens huvudstad från medeltiden till 1596, då Sigismund (på polska känd som Zygmunt III Waza) flyttade huvudstaden till Warszawa. Krakow är Polens näst största stad med sina 760 000 invånare.

En liten tillbakablick från modern tid
Efter första världskriget (1914-1918) bildades Andra polska republiken med Warszawa som huvudstad och Kraków som den nya republikens viktigaste akademiska och kulturella centrum. Staden var även en betydande knutpunkt för judisk kultur.

Efter Nazitysklands invasion av Polen 1939 ingick Krakow i det av tyskarna upprättade Generalguvernementet (sydöstra Polen). I mars 1941 samlade man stadens judar i Krakows getto. Dessa deporterades två år senare till arbetsläger eller till förintelseläger.

Krakow klarade sig rätt bra från andra världskrigets bombningar och strider. Efter krigets slut föddes Folkrepubliken Polen och var därmed under en total politisk kontroll.

1989 föll den socialistiska Folkrepubliken Polen, planekonomin byttes mot marknadsekonomi och Republiken Polen upprättades. Krakow är idag ett viktigt ekonomiskt och kulturellt centrum samt ett välbesökt turistmål.

Arrangör
för vår resa var Kulturresor Europa. Vår guide hette Max Sjöblom. Han var påläst, trevlig och hade humor. Vi var mycket nöjda med resans upplägg. Utflykterna var på ca 4 timmar och resten av tiden disponerade vi själva. I resan ingick frukost samt två middagar på mycket bra restauranger, källarrestaurangen C.K. Browar och restaurang Biala Roza.

Boende
Vi bodde på fyrstjärniga hotell Golden Tulip. Hotellet, som ligger mitt i centrum men ändå lugnt och fridfullt, är modernt. Det invigdes för tre år sen. Personalen var trevlig liksom baren.  Vi l testade även hotellets restaurang, där vi åt en utmärkt fisk- och sparrisrätt.

Stadsrundtur
På eftermiddagen dag ett gick vi en liten rekognoserande promenad innan middagen på källarrestaurangen C.K. Borwar. Dag två började med en stadsrundtur, mestadels till fots. Rundturen startade i den judiska stadsdelen Kazimierz  För länge sedan var Kazimierz en egen stad innan  den på 1800-talet blev en del av Krakow. En gång i tiden blev judarna inbjudna att bosätta sig i Polen och de var mycket ansedda för sin yrkesskicklighet och sitt ekonomiska sinne. Vi vet ju vad som hände i modern tid och idag finns det endast ett 100-tal judar i Krakow. Rundturen fortsatta med de historiska byggnaderna i fästningen på Wawelberget, där även slottet och Wawelkatedralen ingår. Härifrån promenerade vi ner till gamla stan, sen 1978 ett av världsarven.

IMG_2041_1
Huvudskulpturen

IMG_1680_1
Gatuförsäljare av salta kringlor

IMG_1670_1
Utsikt över Wisla

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Saltgruvorna
Dag tre besökte vi saltgruvan i Wieliczka. Gruvan är den äldsta och största i Europa och har producerat salt i 700 år. Idag är saltproduktionen nedlagd och gruvan är i stället en stor turistattraktion. Den är med på UNESCO:s världsarvslista. Vad sägs om 200 km tunnlar! Vi gick ner för 350 trappsteg för att ta oss till den första nivån 70 m under marken. Därefter började en fantastisk vandring på ca 2,5 km ner till tredje nivån, 135 m under marken. Under vägen fanns många uthuggna ”rum” med scener som beskrev gruvans och arbetarnas historia. Vandringen slutade i den stora kyrksalen med sina utsmyckningar. Allt hugget av tre man ur ett saltstensblock! Kommer du till Krakow, missa inte saltgruvan!

Auschwitz/Birkenau
Dag fyra besökte vi nazisternas koncentrationsläger Auschwitz och utrotningsläger Birkenau. Besöket var en hemsk upplevelse, men också en viktig påminnelse om en tid som inte är särskilt långt borta. Det var många skolklasser både från Polen och andra länder på besök och man såg i ungdomarnas allvarliga ansikten när de gått igenom lägren att de fått en hel del att tänka på.

Nowa Huta
Dag fem besökte vi stadsdelen Nowa Huta (nya stålverket). Den är idag känd för sin typiska stalinistiska arkitektur och stadsplan. Nowa Huta byggdes i slutet av 1950-talet som en socialistisk förebild, som skulle visa vägen in i framtiden. Under det jättestora stålverkets glansdagar arbetade och bodde här ca 30 000 personer med familjer. Idag ägs stålverket av en förmögen indier och ca 2 000 personer jobbar här. Vi besökte också en fotoutställning med bilder från 1950-60 talet samt ett skyddsrum som vittnade om det kalla krigets dagar.  Besöket avslutades med lunch på en gammaldags mjölkbar!

IMG_2029_1
Kyrksalen i Wieliczka

IMG_2073-1
Auschwitz7Birkenau

IMG_2128_1
Fotoutställning i Nowa Huta

IMG_2123_1
Skyddsrum i Nowa Huta

 

 

 

 

 

 

 

IMG_1724_1
Konsert i St. Peter and Paul´s Church

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Musik
Varje kväll var det  ”Cracow Concerts in Beautiful Churches”. Vi valde St. Peter och Paul´s Church och lyssnade på en sextett som spelade Vivaldi, Mozart, Bach, Morricone och Chopin. En stämningsfull  timma med duktiga musiker och vacker musik.

 

 

 

 

 

IMG_1639_1
C.k.Browar, Podwale 6

 

Mat och dryck
Det fanns mängder av restauranger och barer. Inga problem att få plats trots att det var mycket turister i rörelse. Det polska köket är innehåller mycket fläskkött och syrade grönsaker, men vi åt även kyckling och fisk. Allt var gott, vällagat och smakrikt. Drycken var öl/vin/vatten. Priserna var mycket modesta jämfört med här hemma.

 

IMG_2049_1
Restaurang Ariel i Kazimierz, Szeroka 18

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Betyg: 5 av 5 kompottpäron

 

Eva & Conny

 

Konstnären som vill överraska sig själv

IMG_1605Måndagen den 4 maj kl 13.00 var det dags för vernissage i Lilla Galleriet i kulturhuset Hav och Land.

Utställningen pågår under maj månad och konstnären heter Rory Botha. Rory bor idag i Uddevalla, men växte upp i utanför Kapstaden i Sydafrika. Hans mamma var konstnär och drev en konstskola i hemmet, så det föll sig naturligt att Rory började teckna och måla.

 

IMG_1608Rory flyttade till Sverige 1985 och jobbar huvudsakligen som konstnär men också som konstkonsult, workshopledare och konstpedagog. Har har haft många utställningar i sitt hemland Sydafrika, men också i Danmark, Norge och Holland, Och naturligtvis i Sverige. IMG_1611

Rory jobbar med olika tekniker såsom stengods, lera, akryl, akvarell, metall, gouache och blandar dem gärna i samma bild. Humor och lekfullhet är viktigt och slumpen spelar en stor roll. Han vill själv bli överraskad av vad han skapar. Och som betraktare blir man också överraskad av hans bilder, som är lekfulla, roliga, färggranna, symboliska och oväntade.

IMG_1617-1

Eva

Konstsmidets mästare

IMG_0313Se dig omkring
och lyssna
hör bergets hjärta slå
i takt med smedjans hammare.

Min själ
är lika gammal
som elden 

 Torsdag kväll den 14 april i hade många medlemmar från Konstföreningen Sotenäset hörsammat inbjudan att besöka Smedja Volund. Ägaren och smideskonstnären Berth Johansson berättade om sig själv, sin smedja och sina konstverk. Sedan i höstas har han etablerat sig i det gamla cementgjuteriet i Rom Dingle, alldeles intill väg 174. Jag blev vederbörligen imponerad av de fantastiska konstverken och vad han lyckats göra med den gamla fabriksbyggnaden på kort tid. Berth Johansson har gjort många offentliga konstverk bl.a. portarna till Göteborgs konstmuseum (i samarbete med Pål Svensson), ljusbärare till många kyrkor, inredning i det mycket speciella hotell Dorsia i Göteborg, Vasabron i Göteborg mm.mm. Han har hunnit med otroligt mycket, men så ser han i heller på TV enligt egen utsago! På smedjan hemsida volund.se kan du läsa om Berth Johanssons gedigna yrkeshistoria m.m. Gör gärna ett besök i utställningen och smedjan.

IMG_0321  IMG_0316  IMG_0307

Eva